En rejäl satsning på kollektivtrafiken är angeläget för en hållbar samhällsutveckling.
Kollektivtrafiken har inget egenvärde i sig utan är ett hjälpmedel för människor att leva sina liv. Den skall göra det möjligt för alla människor att klara sina behov av transporter. Därför måste den bli mycket bättre, vara attraktiv och bekväm. Inom Boverket har vi en vision för vårt arbete som innebär att alla människor ska ha hög kvalitet i sitt boende. Kollektivtrafiken är ett viktigt hjälpmedel för att nå denna vision.
Man behöver inte vara bilfientlig för att arbeta för kollektivtrafikens utveckling. På samma sätt måste man inom kollektivtrafiken se de olika transportslagens fördelar. Bussen har t.ex. hög flexibilitet. På många håll kan lösningen därför vara att köra med många små bussar, som passar in i stadsmiljön, och som kör med hög turtäthet.
Av landets befolkning bor c:a 85% i städer och tätorter. Städernas betydelse kommer att växa i framtiden. När en förändrad befolkningsstruktur i kombination med att nya värderingar och livsmönster får genomslagskraft, kommer detta att medföra en ny syn på stadsbyggandet. Krav kommer att ställas på nya trafiklösningar. Den planering som skett under det senaste halvseklet med utspridd bebyggelse har inte främjat en god kollektivtrafikförsörjning. Människorna lever inte sektorsindelat. Därför har synsättet i planeringen, där man skiljer på olika samhällsfunktioner, varit olyckligt. Att stadsbyggandet ser ut son det gör beror bl.a. på att samhällsplaneringen är uppdelad i sektorer. Trafikplanering, stadsplanering och planering för kollektivtrafik sker på olika ställen med alltför få kontakter mellan varandra. Kunskapen om varandras ansvarsområden är därför dålig. Resultatet blir att man inte ser eller
åstadkommer den bästa helhetslösningen. Detta medför risk för suboptimering.
”Död åt sektorsplaneringen” kan låta dramatiskt för många, men detta är angeläget om vi skall kunna skapa den helhetssyn som är så angelägen – inte minst för en god stadsplanering. Att planera och bygga städer och tätorter på ett annat sätt än under de gångna årtiondena kräver bl.a. modiga politiker. De måste kunna ta debatten om hur vi skall bygga våra städer. Vi behöver ha en stadspolitik för våra städer och tätorter. Om kollektivtrafiken skall kunna utvecklas måste vi bygga våra städer på ett sådant sätt att det kollektiva resandet främjas. För att få fram en bra samhällsplanering med bra trafiklösningar måste vi ha mer av ett regionalt perspektiv än vi har idag. Detta gäller inte minst för utvecklingen av det kollektiva resandet. Resenären känner inga kommun- eller länsgränser vid pendling till sitt arbete. Det är angeläget att trafikhuvudmännen kan lägga in ett betydligt längre tidsperspektiv i sin
planering än vad som för närvarande är fallet. De bör se sin verksamhet som en viktig del i stadsbyggandet.
Att planera för en hållbar samhällsutveckling och skapa förutsättningar för en attraktiv kollektivtrafik är viktiga internationella målsättningar, inte minst inom EU.
Ines Uusmann
Session 9
SAMHÄLLSPLANERA – med fokus på kollektivtrafiken
I samhällsplaneringen är angeläget att kunna se all planering i ett sam- manhang om än det är komplext och sammansatt. I denna planering måste vi ta kollektivtrafiken på allvar och skapa förutsättningar så att den kan utvecklas och bli attraktiv. Kollektivtrafiken med dess infrastruktur måste därför ses som en integrerad del i samhällsbyggandet.
En ökad satsning på kollektivtrafiken är en viktig förutsättning i arbetet med att uppnå ett långsiktigt hållbart transportsysten. Detta i sig är en vik- tig förutsättning i arbetet med ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande. Kollektivtrafiken måste ses i sin helhet för att den skall bli attraktiv och konkurrenskraftig. Den måste utgå från resenärens krav och tillgodose de anspråk som ställs. Den skall vara tillgänglig för alla och kännas trygg och säker. Resenären måste alltid stå i centrum. Med en helhetssyn menas även att kollektivtrafiken måste ses i ett sammanhang utifrån ett såväl na- tionell som regionalt och lokalt perspektiv. Hela kedjan måste fungera. Ingen länk får vara svagare än de andra. En svag länk som identifieras i kedjan måste ges särskild omsorg så att den får den glans den måste ha. I staden skall arenan finnas där kollektivtrafikens olika länkar samman- strålar och där de olika transportslagen skall ges förutsättningar att kunna samspela med varandra. Stadens resecentrum är denna viktiga arena. Dess lokalisering och utformning måste därför behandlas med största omsorg i den fysiska planeringen. Centrala stationslägen är en viktig förutsättning, främst med tanke på tillgängligheten för resenärerna. Även markanvänd- ningsplaneringen kring dessa resecentrum måste ske på ett sådant sätt att den stödjer det kollektiva resandet.
I Boverkets bok STADSPLANERA redovisas ett antal nedslag som visar hur man i olika kommuner arbetar med den fysiska planeringen för att skapa förutsättningar för kollektivtrafikens utveckling. Ett av exemplen, som kommer att redovisas, är Vallbyleden i Västerås. Här visas hur man kan arbeta med att bygga staden inåt genom att bygga om en överdimen- sionerad 4-fältsgata till två körfält och samtidigt skapa förutsättningar att bygga bostäder, butiker och andra verksamheter på åtkomlig mark kring den ombyggda och miljöanpassade stadsgatan.
Den kommunala översiktsplanen är den enda planeringsarena vi har där vi kan studera allt i sitt sammanhang. Till underlag för hur kommunen skall hantera kollektivtrafiken i sin översiktsplan bör en vision upprättas som visar hur kommunen vill se sin kollektivtrafik fungera på lång sikt. Birger Sandström, trafikexpert på Boverket
Boverkets session nr 9
STADSPLANERA – istället för trafikplanera och bebyggelse- planera
Stadsplanera istället för att bebyggelseplanera och trafikplanera var för sig. Använd inte ens begreppen. Det har vi inte gjort i Boverkets bok STADS- PLANERA. Ord är viktiga. De leder känslan och tanken. Och känslan och tanken ska leda till staden och visionen om staden. Därför menar vi faktiskt allvar när vi föreslår att trafikplanering och bebyggelseplanering inte ska finnas i våra städer utan ersättas med stadsplanering.
Varför har vi då skrivit STADSPLANERA? Jag har arbetat med stadsplanering i 38 år nu, först kommunalt, sedan på Boverket. Mitt stora intresse är kopp- lingen mellan byggd miljö och mänskligt liv, det där att det betyder något i andra änden hur vi planerar – att människors vardagsliv blir påverkade. Och människors vardagsliv är inte sektorsindelade. Det är en orsak.
Trafiken då? Den är ju en förutsättning för stadens liv. Jag har alltid ansett mig samarbeta väl med trafikarna. Men jag inser nu, efter arbetet med STADSPLANERA, att vi ändå i en djupare mening lever i skilda världar, stads- och bebyggelseplanerarna i en och trafikplanerarna i en annan. Nu- mera vittnas det om att ytterligare en kultur håller på att utvecklas, nämli- gen miljöexpertens. Dessutom finns trafikhuvudmännen som ju i högsta grad arbetar med stadens trafik, de som ansvarar för den lokala och regio- nala kollektivtrafiken.
Nu tänker kanske du som läser detta att vi har i alla fall ett bra samarbete i vår stad. Och det har ni säkert. Men, varför går ni då på olika konferenser, läser olika litteratur, använder olika språkbruk och svänger er med olika kryptiska förkortningar? Och utbildningarna, nog lägger de grunden för skilda sätt att förhålla sig. Naturligtvis behöver vi olika expertkunskap, men vi borde ha en bredare gemensam bas av förståelse, som gagnar staden och stadens liv, att utgå ifrån.
Därför har vi släppt Scaftet, nystat oss ur Tråden och går nu över till att STADSPLANERA.
Session 9 Samhällsplanera – med fokus på kollektivtrafiken
Rollspelet kring kollektivtrafiken, resultat från intervjuer
Regeringen beslutade i maj 2001 att tillsätta en kommitté med uppgift att bl.a. analysera och beskriva kollektivtrafikens problem och möjligheter, formulera mål och visioner samt föreslå förändringar av organisation, regelverk och dylikt av betydelse för kollektivtrafikens utveckling och ett ökat kollektivt resande.
I december 2001 överlämnade Kollektivtrafikkommittén sitt delbetänkande ”Kollektivtrafik med människan i centrum” till regeringen. Kommittén ska lämna sitt slutbetänkande juni 2003.
Boverkets rapport, som här redovisas, har initierats av kommittén och bygger på intervjuer med företrädare för kollektivtrafik och fysiska planering i tre län och fem kommuner. Samtliga län och kommuner har valts med vetskap om att dessa på ett eller annat sätt hanterat kollektivtrafikfrågor på ett intressant sätt. Följande trafikhuvudmän och kommuner har ingått i Boverkets studie; • Skåne län; Region Skåne /Skånetrafiken, Malmö stad, Helsingsborgs stad
och Lunds kommun
• Jönköpings län; Jönköpings Länstrafik AB och Jönköpings kommun • Västerbottens län; Västerbottens Länstrafik AB, Umeå Lokaltrafik AB och
Umeå kommun.
Syftet med Boverkets intervjuer har varit att få en bild av hur kollektivtrafiken hanteras i den fysiska planeringen. Tanken är också att få en bild av hur trafikhuvudmännen själva ser på sina möjligheter och önskemål att vara en del i utvecklingen mot ett hållbart transportsystem. På Transportforum kommer reflektioner och slutsatser från dessa intervjuer att redovisas. I ett annat pass under samma session kommer Helsingborg och Umeå kommuner samt Skånetrafiken och Umeå Lokaltrafik att vara representerade. Boverkets rapport kommer att utgöra ett av underlagen till kollektivtrafikkommitténs slutbetänkande och ska ses som en rapport som belyser sambandet mellan kollektivtrafik och fysisk planering.
June Lindahl, ingenjör