• No results found

D5. Om revisorers oberoende

In document torg A... 4 torg B... 19 (Page 55-62)

Revisorers centrala uppgift är att vara oberoende granskare. Revisorer som inte är oberoende fyller ingen funktion. En jävsdeklaration skulle inte bara främja

medvetenhet om detta, det vore även bra för transparensen vid valet såväl som inför verksamhetsåret och genom öppenhet kan onödiga spekulationer förekommas.

Pläderingar för enskilda kandidater är i sig ett uttryck för jäv och bör inte vara tillåtna för revisorer.

Nils Karlsson yrkar:

Att § 18, 2 mom. i stadgan utökas med nedanstående tillägg:

”Kandidater till revisor eller revisorssuppleant skall före valet lämna en jävsdeklaration.”

Att § 27 i stadgan utökas med ett nytt moment med följande lydelse:

”Revisorer får inte plädera för enskilda kandidater i val.”

Svar från förbundsstyrelsen:

Förbundsstyrelsen tackar motionären för den inkomna motionen. Det stämmer att en revisor ska vara en oberoende granskare som ska verka med verksamhetens bästa i åtanke. Med det skrivet så förväntas det av samtliga förtroendevalda att de är

oberoende i sin position och alltid verkar för att främja verksamheten, medan de lägger privata intressen åt sidan. En jävsdeklaration krävs inte av någon

förtroendevald inom Läkarförbundet, därför anser Förbundsstyrelsen att detta inte bör krävas av den som önskar inne ha förtroendevald post. Förbundsstyrelsen menar att om en person är jävig bör denne inte delta i ett beslut, en praxis som tillämpas i styrelsearbetet som det ser ut idag. Röstas en person in till en

Förbundsstyrelsen föreslår därför fullmäktige:

• Att avslå motionen i sin helhet

D6. Arvodering

Det är ingen nyhet att SLF Students ekonomi har utvecklats bekymmersamt föregående år. För att hålla föreningens soliditet över ytan gjorde senaste

fullmäktigemötet hårda åtstramningar. Bland annat offrades representantskapet, som näst efter fullmäktige är det viktigaste demokratiska forumet och som även fyller en viktig funktion för återväxten av aktiva medlemmar. När en förening anser sig inte ha råd med så central verksamhet är läget allvarligt. Den förklaring som då lyftes fram var att utgifterna för medlemsbaserat stöd till avdelningarna hade skenat, på grund av att det styrelseförslag som drevs igenom vid fullmäktige 2018 saknade tak för hur stora utgifterna fick vara.

Det är dock en grov förenkling. Det finns åtminstone två andra utgifter som har bidragit till föreningens ekonomiska situation. Den ena är det förhöjda och väldigt generösa arvode som ordföranden själva kan välja om de vill ta ut i samband med ledighet från studierna, och som ursprungligen var tänkt att vara tillfälligt under ett år där ödesfrågan om det nya läkarprogrammet stod på spel. Den andra är styrelsens arvoden generellt, som har utvecklats avsevärt snabbare än inflationstakten sedan lång tid tillbaka. Båda dessa problem behöver åtgärdas nu, en gång för alla.

Om det förhöjda arvodet till ordföranden vid ledighet från studierna

Det förhöjda arvodet till ordföranden vid ledighet från studierna var, som noterat, från början tänkt att vara tillfälligt. Avgörandets stund för det nya läkarprogrammet närmade sig, med potentiellt mycket stora konsekvenser för läkarstudenternas och läkarkårens framtid i Sverige. Föreningen behövde en ökad aktivitetskapacitet under en begränsad tid.

som att styrelsen inte hade ”tagit del av utredningen som ordförande och

verksamhetsrevisor arbetat med” (och som inte heller gav stöd till en förlängning).

Samtidigt medför det förhöjda arvodets fortsatta existens en risk för godtycklig hantering av föreningens ekonomiska resurser, bortom fullmäktiges kontroll. Och som nämnts vid tidigare fullmäktigemöte har tidigare ordföranden haft en

aktivitetsgrad över 50 % vid sidan av pågående studier. Den eventuellt extra tid som det förhöjda ordförandearvodet lovar enligt arvodesreglementet står inte

tillnärmelsevis i proportion till den mycket stora kostnadsökning som det medför för föreningen. Det förhöjda arvodet har bidragit till föreningen, men har också spelat ut sin roll.

Om styrelsens arvoden generellt

2003, året då ordinarie ledamöter fick fasta arvoden (tidigare 0 kronor plus andel av mötesarvodet), uppgick styrelsens arvoden till 27.500 kronor för

ordföranden, 13.950 kronor för vice ordföranden, 3.000 kronor för övriga ledamöter samt ett rörligt arvode på 320 kronor per heldagsmöte (egentligen en mötespott på 25.650 kronor; dividerat med åtta styrelsemedlemmar och tio heldagsmöten motsvarar det 320 kronor per person, lite drygt de 300 kronor i fast mötesarvode som infördes år 2005).

Till år 2019 hade dessa belopp ökat till 40.000 (+45 %) kronor för

ordföranden, 20.000 (+43 %) kronor för vice ordföranden, 8.000 (+167 %) kronor för övriga ledamöter samt ett rörligt arvode på 600 (+87 %) kronor per heldagsmöte.

Hade arvodena istället följt inflationstakten enligt prisbasbeloppet (20 %) hade dessa summor istället varit 33.130 kronor för ordföranden, 16.800 kronor för vice ordföranden, 3.600 kronor för övriga ledamöter och 386 kronor per heldagsmöte.

Med sju övriga ledamöter som vardera medverkar vid tio heldagsmöten motsvarar 2019 års arvoden 170.000 kronor per år. En inflationsbaserad utveckling hade nått en summa på 109.870 kronor per år. Föreningens årliga kostnad för att arvodena har växt snabbare än inflationen uppgår därmed i dagsläget till 60.130 kronor, per år, exklusive de sociala avgifter som tillkommer. Detta belastar föreningens

ekonomiska utveckling och vi bör ställa oss frågan om detta genererar medlemsnytta.

Att arvodena har ökat snabbare än inflationstakten kan troligen till stor del förklaras med att processen har varit godtycklig och byggt på olika styrelsers egna känningar för när det var dags att föreslå arvodeshöjningar, och för hur stora dessa borde vara. En tråkig del i denna historia är att det inte hade behövt gå så som det har gått. År 1995 beslutade fullmäktige att arvodena skulle skrivas upp i takt med

inflationen, men detta beslut verkar ha fallit i glömska redan inom några år därefter.

Att nu börja beräkna arvoden utifrån inflationsmåttet ”prisbasbeloppet” vore inte en radikal förändring; det vore att respektera ett 25 år gammalt fullmäktigebeslut som inte borde ha tappats. Det skulle ta bort subjektiviteten och godtyckligheten i arvodesutvecklingen. Det finns också en logik i att arvoden i en studentförening knyts till samma inflationsmått som används för att beräkna studiemedlets storlek.

Mitt förslag är därför att dagens befintliga arvodesbelopp i arvodesreglementet för år 2021 räknas om till multiplikatorer av prisbasbeloppet. Det vill säga: ingen nedskrivning till de arvodesnivåer som hade gällt vid en strikt inflationsbaserad arvodesutveckling. Denna motion ifrågasätter inte att arvodet för de vanliga ledamöterna tidigare varit väldigt lågt och att en höjning kunde motiveras. Denna motions förslag tar bara sikte på framtiden.

Nils Karlsson yrkar:

Att arvodesreglementets § 2, 1 mom ändras till

”För sammanträden i plenum med Sveriges läkarförbund Students styrelse utgår ett sammanträdesarvode motsvarande 1,25 % av prisbasbeloppet.”

Att arvodesreglementets § 3 ändras till

”För föreningen ordförande och vice ordförande skall, utöver

sammanträdesarvodet, per verksamhetsår utgå ett fast arvodesbelopp uppgående till 85 % respektive 42,5 % av prisbasbeloppet, samt för övriga

Svar från förbundsstyrelsen:

Förbundsstyrelsen tackar för en välskriven och genomtänkt motion. Styrelsens arvoden är en viktig del av förbundets utgifter årligen, och bör delas ut med full transparens och öppenhet. Därför ser förbundsstyrelsen positivt på att medlemmar går igenom förbundets ekonomi, och ger förslag på förbättringar.

Motionären påtalar att förbundets ekonomi utvecklats bekymmersamt och att nedskärningar har behövt ske i viktig verksamhet. Förbundsstyrelsen delar inte motionärens mening i detta fall. Årsbokslutet för 2019 redovisar ett positivt resultat, och förbundets besparingar är väl över de 150% av ett års utgifter, vilket är i

enlighet med kapitalförvaltningspolicyns rekommendation. Motionären skriver även att representantskapet offrades för att gå jämnt i ekonomin. Förbundsstyrelsen delar inte denna åsikt. Representantskapet har de senaste åren haft problem med

deltagarantal och diskussionen har inte nått sin fulla potential då endast en från varje lokalort kunnat delta och representantskapet endast varit under en dag vilket lett till långa resor för liten tid. Representantskapet hölls i digital form i år, vilket möjliggjorde flertalet digitala möten med de lokalt förtroendevalda, och har av deltagarna varit väldigt uppskattat. Genom att hålla mötena digitalt har fler kunnat delta och uttrycka sina tankar och idéer. Därmed har digitaliseringen av

representantskapet ökat dess demokratiska värde.

Motionären föreslår förändringar i arvodesreglementet, genom att införa en indexering. Förbundsstyrelsen har under årets gång vid flera tillfällen diskuterat förändringar i arvodesreglementet, däribland införandet av en indexering. Däremot har förbundsstyrelsen inte haft resurserna att göra en ordentlig och sammanhållen utredning av arvodesreglementet och dess framtida utformning. Då

förbundsstyrelsen delar motionärens mening att arvodesreglementet bör ses över innehåller förslaget till verksamhetsplan för 2021 en punkt om att se över

arvodesreglementet. På detta sätt kan förbundsstyrelsen allokera rätt resurser till att utreda och utveckla våra nationellt förtroendevaldas

arvodering. Arvodesreglementet är ett viktigt och komplext styrdokument, där dess förändringar bör tänkas igenom väl och utredas ordentligt innan de tas i kraft. Därför

tycker förbundsstyrelsen att det är mer lämpligt att låta nästa års styrelse ta fram ett nytt förslag till arvodering. Förbundsstyrelsen tackar för beräkningen baserat på prisbasbeloppet, och kommer skicka detta vidare till nästa års styrelse att ta med sig i arbetet med ett uppdaterat arvodesreglemente.

Förbundsstyrelsen föreslår därför fullmäktige:

• Att avslå motionen i sin helhet

In document torg A... 4 torg B... 19 (Page 55-62)