Datainsamlings och databearbetningsmetoder

I studie I och II ligger fokus på terapeutiska modeller samt terapeuters erfarenheter av hur emotionella faktorer påverkar terapin. De frågor som ställts inom ramen för dessa studier fokuserar på betydelsen av medvetet och/eller omedvetet kollektivt psykologiskt våld som gruppen terapeuter utövar mot klienter baserat på sin ofta större tillgång till makt samt det medvetna och/eller omedvetna emotionella och/eller psykologiska våld som klienter kan uppleva vid alienerade sociala band till terapeuten; inom terapeutisk behandling mot våld. Studierna diskuterar samhällets och terapiers ansvar att återinkludera personer som använt våld till samhället som en humanistisk metod för att förebygga upprepat våld och därmed också generationsvis traderingen av våld.

I studie III fokuseras dels olika maskulinitetsgrupperingars attityder till fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt (våld mot artefakter), ekonomiskt (ekonomiskt beroende) och latent (hot om våld) våld mot kvinnor men också mäns attityder till kollektiva former av socialt och ekonomiskt våld mot kvinnor och mot olika män inom den hegemoniska maskuliniteten. Designen för delar inom studien som ställer frågor om våld bygger inte på en regelrätt tillämpning av CTS-2, då jag varit väl medveten om kritiken, utan har använts för konstruktionen av ett kontinuum som kan öka förståelsen av vad männen definierar som våld. Männens attityder till kvinnors våld och/eller försvarsvåld har dock inte undersökts även om det kunnat tillföra kunskaper. ”Våldet” har i denna studie undersökts indirekt med utgångspunkt från antagandet att verkligt våld korresponderar med mäns attityder till våld (se t.ex. Barnett, Miller-Perrin & Perrin, 2011). I studien förs vidare en diskussion om vilket ansvar vi har för att samhället ska fördela ekonomiska, sociala, kulturella och politiska resurser jämlikt så att inte vissa män tvingas

välja kriminalitet, aggressioner och våld som alternativ överlevnads- och

maskulinitetsvaliderande resurs.

I studie IV har relationen mellan männens barndomserfarenheter - deras erfarenheter av att den innehöll någon form av våld eller övergrepp - och deras våld mot sig själva, mot andra män och mot kvinnor inom familjen fokuserats. Stor vikt har ägnats åt att öka kunskapen om männens våld mot andra och sig själva i formen av ett emotionellt framkallat reaktionsmönster vid smärtsamma kränkningar och förnedringar från både andra män och kvinnor. Genom ett fokus på teoribildningen om skam och aggressioner har avsikten varit att lyfta fram våldets emotionella och icke kontrollerade aspekter, vilket kan aktualisera en diskussion om vuxnas och familjers ansvar för barns uppväxt samt vilka samhällsstrukturer som möjliggör/förhindrar föräldrar och vuxna att vara humanistiska och konstruktiva samhällsmedlemmar. För att få männen att berätta så öppet som möjligt var det primärt viktigt att få dem att förstå att jag kom utifrån och inte hade med terapin att göra samt att jag kunde bidra med andra perspektiv på deras situation. Jag var angelägen om att få männen att berätta om sin

karriär med start från barndomsupplevelser, skola och arbete till deras

nuvarande position samt de situationer där de använt våld och utgick därför från en tematiserad semi-strukturerad intervjuteknik (Kvale, 1997). Samtidigt ville jag genom att försöka lyssna få dem att berätta fritt utan överdriven styrning från mina teman och frågor (Hydén, 2014).

5.2.1 Teoretisk review

Den teoretiska reviewartikeln (studie I) har vuxit fram som ett resultat av studier på området som pågått långt innan avhandlingsarbetet. Även om den basala teoretiska förförståelsen redan inhämtats så har den löpande kompletterats med kunskap i takt med att studien utvecklats. Forskning om sociala band inom den mikrosociologiska forskningstraditionen har varit starkt knuten till klassiska texter av Cooley, Goffman och Scheff, de två senare med tydliga vetenskapsteoretisk utgångspunkter hämtade från Durkheim, vilket underlättat för den typ av översikt som legat till grund för det egna bidraget till forskningen. Studien bygger vidare på en kritisk dialog med medförfattaren, där jag arbetat fram den teoretiska förförståelsen och

operationaliseringen till indikatorer medan medförfattaren gjort bidrag till utformandet av maktdimensionen, den övergripande dispositionen och den sammanfattande modellen.

5.2.2 Djupintervjuer

Individuella intervjuer har använts för att undersöka klienters erfarenheter av utsatthet för misshandel, övergrepp och kränkningar och bevittnande av våld (studie IV) med syfte att bidra till kunskapen om hur faktorer på olika nivåer kronologiskt och biografiskt samverkat med varandra när olika former av våld ägt rum. Intervjuerna baseras på semistrukturerade teman (Kvale, 1997) där männens barndomserfarenheter, känslor, socialisation och maskulinitetskonstruktion samt situationer och relationer där våld ägt rum fokuserats. Intervjuerna fördjupades när negativa epifaniska (Denzin, 2001) erfarenheter uppmärksammades som bedömdes haft genomgripande konsekvenser för männens liv. Formen har tillåtit fördjupande följdfrågor när, mot bakgrund av den teoretiska referensramen och omständigheterna i övrigt, viktig information framkommit, vilket också varit en förutsättning för att kunna öka validiteten i studien. Resultaten har därefter relaterats tillbaka till teoribildningen och använts för att beskriva mekanismerna bakom våldet i enskilda fall samt för typologiseringar. Dessa fallstudier av enskilda män är inte inriktade mot att verifiera tidigare forskning utan på att identifiera och/eller utveckla ny kunskap om samspelet mellan olika faktorer från olika nivåer som redan är kända i tidigare forskning. Varje fall representerar därför snarare individuell och abduktivt genererad kunskap om de enskilda männens våld. Databearbetningen har bestått i att inspelade intervjuer till sin helhet eller till sina centrala delar transkriberats till text, varefter den formella analysen påbörjats, där textmassor reducerats till sammanfattande excerpts. Analysen har dock i praktiken redan påbörjats i och med att följdfrågor ställts till en respondent.

5.2.3 Gruppintervjuer

Gruppintervjuer har använts för att samla in information från terapeuter

(studie II) och om maskuliniteter, med män organiserade i nätverk mot våld

datainsamlingarna i samtliga fall varit teoristyrda och fokuserade på mer än ett tema, har valet fallit på gruppintervjun framför fokusgruppsintervjun. Intervjuerna har inte inriktats mot ett fritt samtal omkring ett tema, där dynamiken och normbildningen i gruppen varit central, utan har istället fokuserat på att samla in kunskap om olika gruppers attityder och erfarenheter i bestämda frågor. Gruppintervjun har gjort det möjligt att både uttala sig om attityderna hos respondenterna kategoriserade utifrån sin ”grupptillhörighet” som: ”KBT- terapeuter”, ”män organiserade mot våld”, ”män dömda till våldsterapi”, och samtidigt också kunna redogöra för den komplexitet som avvikande individer utgör. Vid gruppintervjun av män

(studie III), med vad som på förhand (a priori) teoretiskt idealtypiskt

kategoriserats som två ”olika” maskulinitetspositioner, var frågan om männen i de två olika grupperna, verkligen delade centrala karaktäristika med varandra och kunde kategoriseras som representanter för olika maskulinitetspositioner eller inte. För att hantera problemet betraktades den idealtypiska kategoriseringen som apriorisk och den empiriskt baserade maskulinitetskonstruktionen som aposteriorisk. Trots många försök var det inte möjligt (studie III) att samla hela gruppen av män som arbetade mot våld på en plats för en gruppintervju, utan intervjuerna genomfördes individuellt i tre fall och en intervju med två män i en annan. Den senare har vidare vissa likheter med vad Morgan, Ataie och Hoffman (2013) kallar

dyadiska intervjuer där praktiska hinder omöjliggjort samlandet av en

fokusgrupp men där man vill skapa interaktion mellan deltagarna och stimulera ett djup i samtalen. Eftersom männen dömda till vård var fysiskt knutna till en plats kunde alla samlas för gruppintervju på det aktuella behandlingshemmet. Mellan männen på behandlingshemmet skapades en social dynamik som nästan helt uteblev i de individuella intervjuerna med männen organiserade mot våld. Trots olika förutsättningar antas svaren från båda grupperna vara tillräckligt innehållsrika för att bilda ett underlag för att tolka männens förhållningsätt till de olika temana. Eftersom gruppens egna val av diskussioner här inte var det centrala styrdes intervjun in mot de teman som skulle diskuteras. Det bör klargöras att de fem män på behandlingshemmet som deltog i gruppintervjun (studie III) inte deltog som respondenter i den djupintervju som företogs med 10 män på samma behandlingshem två år senare (studie IV). Databearbetningen av det insamlade materialet från gruppintervjuerna genomfördes enligt samma

principer som inom djupintervjuerna. Studie III har arbetats fram i en dialog där jag i huvudsak bidragit till de teoretiska operationaliseringarna, fältarbetet och analys och medförfattaren med utveckling av de grundläggande temana (Kullberg & Johansson, 2011), analys och slutsatser.