Med dessa beskrivningar har jag velat påminna om en aspekt av vår västerländska historia och tydliggöra några synsätt som ligger förankrade i den. I den elektroniska eran är datorn den överordnade teknologi genom vilken annat definieras. Detta faktum ger en specifik blick för och uppfattning av vad som är värdefullt. Här genljuder antaganden om vetenskapens och teknikens självklara värde och tolkningsföreträde. Begrepp som exakthet, kvantifierbarhet, klara avgränsningar, effektivitet, snabbhet osv är centrala.
Datorn är ett fenomen som påverkar våra värderingar, våra tankar, vårt språk och våra handlingar.i3
DATORN - VÅR TIDS NYCKELSYMBOL
I uppsatsen "On Key Symbols" från 1973 (American Anthropologist, s 1338-1346) diskuterar antropologen Sherry Ortner vissa föremåls, ritualers och begrepps funktion som nyckelsymboler; som sådana påverkar de just vårt tänkande och våra handlingar. Sedd genom Ortners resonemang kan vi förstå datorn som just en nyckelsymbol.
En nyckelsymbol har några utmärkande drag: Föremålet - jag reducerar min diskussion till föremål - utmärks av att människorna inom kulturen bedömer detta som viktigt; det uppväcker känslor, positiva eller negativa, bland de flesta människor inom kulturen; det förekommer i många olika sammanhang - handlingssituationer eller samtal - och det föranleder en hel del kulturell verksamhet, t ex utarbetande av vokabulär eller utvecklingsarbete för att förbättra föremålet, skapande av restriktioner osv.
Datorn fyller så vitt jag kan se dessa kriterier för nyckelsymboler. De flesta människor anser datorer ha en stor och viktig funktion i samhället, de uttrycker åsikter - bestämda, reserverade, optimistiska - om datorer och bruket av dem, datorer förekommer överallt i den högindustrialiserade delen av världen och många av våra handlingar involverar datorer (t ex löneutbetalningar, telefonerande, portkoder). Mycken kulturell aktivitet är vidare uppbunden runt datorer; terminologin är specifik och rikt utarbetad, stort arbete läggs ned på att ständigt förbättra maskinerna (de blir "mindre,
13 Jfr här Pamela McCorducks (1985) stora tilltro till mänsklighetens fortsatta utveckling -i tänkand e, språk och föreställn-ingar - tack vare datorernas starka mönsterfunkt-ion för oss.
snabbare, effektivare"), och i hopp om att kunna motverka missbruk kringgärdar rättsapparaten dem dessutom med en mängd lagar och säkerhetsregler.
Vilken funktion fyller då en nyckelsymbol för individerna i en kultur?
Ortner talar om sammanfattande (summarizing) och utformande (elaborating) symboler. Den förra (t ex i form av det kristna korset, ett lands flagga, palestinasjalen) syntetiserar och symboliserar ett komplext system av idéer.
Som sådan appellerar den först och främst till känslan. Den utformande symbolen, å sin sida, fungerar antingen som en källa för begreppsbildning och orienterar oss därmed i världen - vi förstår något om oss själva eller omvärlden genom den - eller också ger den handlingsstrategier, mönster för ett framgångsrikt socialt handlande. Ortner påpekar också att en nyckelsymbol faktiskt samtidigt kan verka på alla dessa sätt, eller rättare -att funktionerna inte kan skiljas på det vis hon gjort, eftersom de delvis vilar på varandra.
Som sammanfattande symbol och appellerande till vår känsla har datorn ett stort nyckelvärde; vi må känna starkt för eller emot den, den är likafullt laddad med mening och står som symbol för en viss utveckling i vårt samhälle. Som utformande symbol tillhandahåller datorn dels formella egenskaper (logik, hierarkiska mönster, tidsdelning) som ger människor glasögon för att se på världen med, dels pekar den på möjliga handlingsvägar och scenarier för ett "gott liv". Ett annat nyckelvärde härrör från det faktum att datorn inbjuder till jämförelser mellan maskin och människa, mellan datoroperation och hjärnprocess. Interaktionen med datorn ger utrymme och möjligheter för individen att tänka också om sig själv och sin identitet. (Här sammanfaller diskussionen med den jag tidigare fört i kapitlen 3-5 utifrån Keniston, Ziehe och Turkle om datorn som ett betydelsemättat föremål.)
Datorn fungerar med sina begrepp och principer som en metafor för hur man kan se på och förstå sig själv och världen, den ger vägledning för identitetsformandet och den fungerar som det centrala objektet i ett eget nyckelscenario som talar om hur man ska göra för att bli lyckad i kulturen.
Den är en nyckelsymbol inom vår kultur.
"DATORBEROENDE"
Jag har med ovanstående resonemang velat visa på tanketraditionernas betydelse, datorn som ett led i ett flertusenårigt tänkande, därmed sammanhängande specifika värderingar samt datorns starka funktion som nyckelsymbol. Det är nu dags att återknyta till sociologen Margaret Shotton, som jag tidigare emellanåt hänvisat till, och ge en utförligare om än kort -presentation av några rön kring människor i datormiljö som framförs i hennes bok Computer Addiction? A Study of Computer Dependency (1989).
Att bli fasti4
I sitt arbete summerar Shotton sociologiska och psykologiska drag hos en grupp datorintresserade människor som själva klassar sig som "hooked on computers". "Dependants" kallar hon dem. Till många av de fakta som hon presenterar finns trådar från mina observationer, dels i de enskilda porträtten, dels i det samlade materialet från alla sex personerna. Så t ex säger alla de sex unga män som deltagit i mitt arbete att de just har ett sådant nära förhållande till datorer som Shotton utgår från. Hennes resonemang ska här fungera som ännu en katalysator för reflektion både kring de redan presenterade individuella porträtten och kring mer allmänna förhållningssätt, våra egna och andras. Dessutom bildar de ytterligare en bas för nästa kapitel.
Den övergripande tanken hos Shotton är att datorberoende (computer dependency) aldrig uppstår ur intet. Datorns lockelse på människor kan bottna i ett redan starkt intresse för teknik, science fiction eller fantasy, känslor av utanförskap (t ex social ensamhet, otillfredsställelse i skolan, "missing fathers"), stort behov av intellektuella utmaningar etc. Och personlighetsdrag skapas inte utan befästs snarare, menar hon, genom interaktionen med datorn.
En gladlynt extrovert människa förvandlas således inte till en inbunden, socialt handikappad varelse genom sitt datorberoende, men en människa som företer starkt introverta drag kan få dessa fördjupade och därmed bli mer socialt isolerad. Shotton påpekar också att denna värld i huvudsak befolkas av pojkar och män.
De datorberoende - och andrad
Shotton undersöker bl a en liten grupp om fem unga manliga studenter i teknologi, och med tanke på likheten med mina egna forskningsdeltagare i just detta avseende kan det vara intressant att här presentera några av Shottons fakta om dem. Hennes rön visar att dessa Dependants föredrar att arbeta ensamma men att de vinner social prestige genom att hjälpa kamrater. Ofta känner de sig betraktade som inåtvända ensamvargar och protesterar egentligen inte mot ett sådant antagande, men samtidigt beskriver de sig själva som mer mogna, intelligenta och logiska än sina studiekamrater. De ägnar mycket tid åt datorn, antingen i arbete med den eller i tänkande runt den, själva programmerandet är ofta viktigare än slutresultatet, avlusning av program anser de vara utvecklande och roligt och känslan av makt och kontroll är centrala. De företer personlighetsdrag som vanligtvis beskrivs som introverta, och datorn fungerar ofta som en tillflyktsort bort från sociala relationer. Ibland antas datorberoendet av dem själva ha haft vissa skadliga effekter på skolgången.
14 Under denna rubrik hänvisas till Shotton, s 6-28, 87,106-109,131, 256f.
15 Under den här rubriken är materialet hämtat från Shot ton s 15ff, 67-82, 90,107 samt 169-204.
Shottons fortsatta undersökning gäller olika, större grupper av datorberoende människor och jämförelser mellan dessa och kontrollgrupper.
Vid en jämförelse mellan datoraktiviteterna bland vuxna Dependants och bland kontrollgruppernas likaså datorkunniga personer, visade det sig att teknikintresset väckts i yngre år hos Dependants. De hade också i högre grad lärt sig själva genom ett utforskande arbetssätt, trial and error och "hands
on", dvs genom att sätta sig vid bildskärmen och programmera utan föregående planering. De datorberoende behärskade flera programmeringsspråk än kontrollgrupperna, och lågnivåspråken assembler och maskinkod var favoriterna (om dataspråk se not 16 i kapitel 1). I samspelet med datorn kände de sig kreativa och intellektuellt stimulerade.
Den viktigaste datoraktiviteten var programmering, men äventyrsspel var också vanligt förekommande liksom att arbeta över modem, dvs att gå ut på nät och "träffa andra", byta tips, information och program etc. Shotton konstaterar också att det inom gruppen Dependants finns undergrupper med olika preferenser vad gäller aktiviteter vid datorn.
Stimulans och kontrolls
Om man i stort betraktar intressena hos dessa Dependants, så finner man att de är få men intensiva. Ofta kunde Dependants betecknas som ointresserade av fysiska och sociala aktiviteter, och när de väl umgicks var det företrädesvis med människor som de kunde byta arbetsidéer med, inte personliga erfarenheter. Tom när Dependants satt och arbetade i samma rum kunde det förekomma att de föredrog att kommunicera över dator; inga vardagsspråkliga oklarheter kunde då skymma förståelsen. Intressena bestämdes i hög grad av vad som gav stimulans, dvs för dem gällde det att kunna bruka sin analytiska, formallogiska och intellektuella förmåga. Speciellt fascinerande var aktiviteter som krävde koncentration och strategitänkande; problemlösning och äventyrsspel t ex gav en sådan hjärngymnastik. Betoningen ligger på nöje och intellektuell stimulans när det gäller val av intressen - några direkta nytto- eller framtidsaspekter anförde de inte.
Några av de sociala och psykologiska effekterna av datorberoende, eller några av de drag som förstärks genom detta datorberoende, är enligt Shotton att man just flyr undan omvärlden och in i en fantasivärld. Interaktionen med datorn blir till ett meningsfullt förhållande, man får ett ständigt sällskap, en trogen partner. En av Shottons summerande kommentarer är att datorn för många människor just gett en trygg tillflyktsort, som de har kontroll över.
Behovet att kontrollera datorn, menar hon, är varken neurotiskt eller patologiskt. I en sådan närhetsrelation till datorn kan människor, som kanske i andra sammanhang känt sig otillräckliga, finna att de är kompetenta. Shotton poängterar att det finns en gradskillnad mellan Dependants och "vanliga"
datorkunniga vad gäller intresset för datorn respektive för människor.
16 Under denna rubrik hänvisas till Shotton, s 4,16, 93,105f, 166ff samt 275.
Dependants är mer intresserade av kontroll och föredrar därför att ha relationer till föremål - som datorn - framför relationer till människor. De är således objekt- eller maskinorienterade och mindre personrelaterade (jfr Dreyfus 1979). Men, säger Shotton, kanske är det så att vårt samhälle behöver dessa "introverts" likaväl som "extroverts", vi behöver både "thinkers and doers". Slutsatsen i övrigt är att Dependants skiljer sig från normalbefolkningen.
*
Flera av de drag som Shotton beskrivit kan vara starkt utmejslade hos någon eller några av pojkarna i min grupp, och familjeförhållanden och sociala villkor har säkerligen bidragit till detta. Men till skillnad från Shotton vill jag betona att tänkande och görande alltid hänger samman; vi utvecklar praktiska erfarenheter och utvecklar färdigheter, tränar reflektionen och analys
förmågan, allt i korsbefruktning med varannat. Beroende på hur detta tänkande och görande ser ut och hur reflekterade vi är över denna praktik kommer våra världar att te sig olika, få olika värden. Min tro är dessutom att varken individerna i Shottons undersökning eller i min skiljer sig så mycket från normalbefolkningen, mer än kanske i vissa yttre avseenden, dvs i det tydliga datorintresset. Det sammanhållande och gemensamma hos oss kommer till uttryck i vår kulturs värderingar och våra sätt att bruka språket.
Däremot är det troligt att sådana drag - beträffande unga datorintresserade människor, dvs oftast pojkar - tydligare och tidigare manifesteras i deras språk och att dragen förstärks genom närheten till datorer.
Mycket av det som sagts i detta kapitel har sina kopplingar till porträtten, annat kommer att få sin belysning i det kommande kapitlet. Där återkommer jag till pojkarna och deras språk.