ATT SÄTTA FART PÅ LIVET

Mitt första intryck av Lennart var att han i terminalrummet, till skillnad från kamraterna, synligt byggde upp en egen fysisk miljö omkring sig. Han satt omsluten av travar av manualer, disketter, fantasy-böcker och böcker om datorspel, av chipspåsar och cocacola-burkar, allt framtrollat ur en stor dokumentportfölj. Hemma var han också, enligt egen och kamraternas utsago, omgiven av datatidskrifter, prylar och apparater, tidvis flera datorer eller tv-apparater för terminalfunktion, och han var ständigt inbegripen i inköp av olika tillbehör eller planer på byten. Han arbetade mycket över modem, dvs gick ut på nät och bytte tips, information och program med andra. Under en period ville han skapa en egen databas.

I terminalrummet rörde Lennart sig runt, skämtade och skrattade och tilldrog sig på så sätt ofta omgivningens uppmärksamhet. Det livfulla agerandet följde honom in i våra samtal. Vid det första samtalet hade han just i dagarna fyllt 18 år och gick kvar på gymnasiet. Han stod i begrepp att flytta ifrån mamman och hennes man till en egen lägenhet. Mamman har ett kvalificerat kontorsarbete och pappan, som också bor i staden, är socialarbetare.

Under den tid som samtalen pågick skulle Lennart komma att flytta ytterligare tre-fyra gånger. På veckosluten arbetade han i kassan på ett varuhus och efter gymnasiets slut utökades detta till heltid. Han hade planer på att söka olika utbildningar, men vid vårt senaste samtal hade han ännu inget sökt.

I enlighet med uppbyggnaden av de tidigare porträttkapitlen kommer nu Lennart att få ordet. Eftersom dragen i hans språkliga handlande är svårare att fånga och förmedla enbart genom rösten, blir mina egna kommentarer i detta avsnitt mer resonerande och ledsagande än i motsvarande avsnitt i de föregående porträtten.

Tolkningsavsnittet börjar med en presentation av forskning om ungdomskultur - en subkultur inskriven i den teknologiska kulturen.

Anledningen är att jag kommit att förstå Lennart som en typisk representant för ett visst ungdomligt förhållningssätt, där datorer och förebilder - för Lennarts del - får sina tydliga funktioner. Särskilt uppmärksamhet ger jag sedan åt själva talandets funktion - utrymme, form och innehåll - eftersom jag funnit att Lennarts sätt att bruka också vår samtalskontakt har tänkvärda innebörder som samstämmer med rönen från ungdomskulturforskningen.

LENNARTS RÖST

"Sen dess har man bott i terminalrummet"

Något av den lek och glädje samt den ekonomiska och tidsmässiga kostnad som datoranvändningen drar med sig illustreras i följande citat:

Jag gick en kurs på TBV och så var jag ju fast. Så har jag gått ett par kurser till, och i 9an hade vi fritt valt arbete och då hade jag också data, och sen dess har man ju bott i terminalrummet. / / Datorer är otroligt intressant, nånting jag håller på med på kvällarna. Annars vet jag då inte vad jag skulle hållit på med.

Suttit och gjort läxor kanske. Det vet man ju aldrig.../skratt/. (Ll:l, 2)

(På den lilla fritid jag har) sitter jag hemma och hackar. Jag hade en telefonräkning på 4 800 spänn i december förra året /pga databassökningarna/.

Den som kom efter var på 2 700 och den som var efter den var på 1 200. Vad är det du söker i databasen? Söker? Men man hittar ju massa lustiga saker. Nu i natt så hitta jag ett helt databasprogram. Det finns alltså lagrat på hårddiskar på databaser och så kan man koppla in sig där och ladda över det till sin egen dator.

Det tar ju en viss tid. Det tog en halvtimme att ladda över, bara själva huvudprogrammet. Och det kostar 66 öre minuten... 20 spänn. Och så hittar man massa andra lustiga saker och till slut så är det 200 spänn, och sen 400 och 800, och så - tre månader tar det ju att få telefonräkningen: "Uj, vart det så mycket!"

(L3:5)

I n att satt jag uppe till klockan fem med databasprogrammet. Jag måste hem och bråka med det i kväll igen för jag fick det inte att fungera. Den frågar ungefär: "Nu ska jag göra en databas åt dig - vad har du för dator?" Då får man ett antal alternativ: "Ja, den datorn!" Ja! - "Vad har du för skrivare?" - "Den skrivaren."- "Modem?" /Riktat till mig:/ Du vet väl vad det är? Har jag förklarat? /Jag nickar./ Jaa, jaha. "Det modemet". Det finns inte med på listan!

Nej! Varför inte det? Nehej, skit i det då! - "Vad har du för klocka?" - "Jo, jag har den klockan." Ja. Bra! Men då visar det sig att jag får det inte att fungera bara för att jag har mitt modem. (L3:4)

Jag har bytt dator - det är alltså också en Apple, en nyare version som är riktigt häftig. Vad är häftigt med den här apparaten då? Jaa, den är - ja, mycket häftigare. Den har en massa grejer inbyggda, plus att du kan stoppa i en massa extra grejer och sen har den då häftig grafik, underbart ljud, jag sitter och spelar musik på den. / / Man kan alltså välja olika alternativ på bildskärmen.

Mens musiken spelar visar den texten till musiken och så en liten boll som hoppar på texten och visar vart man är nånstans... Antingen kan man då sitta och sjunga tillsammans eller så kan man ha ett piano som spelar och så visar det staplar på hur hårt man slår på tangenterna, eller ett sånt här rullande piano eller bara råa teckenkoder noll a, noll z b u och så vidare, alla siffror som kommer eller nåt sånt. Så kan du spela in den på kassettband och gå och lyssna på den

hela dan om du vill. Det måste du lyssna på nån gång - helt osannolikt! (L3:4-5)

Talsekvenser som dessa om datoraktiviteter förekommer rikligt hos Lennart.

"Som datanisse måste jag se allting logiskt"

Vad har arbetet med datorer gett då ? Lennart har inte reflekterat särskilt mycket över den frågan men ett givet svar finns:

Ja, logiken - den kommer ju (från arbetet med datorer). Jag hade knappast varit så intresserad av filosofi om jag inte hade vetat att det fanns nånting som hette logik. (2:10)

Sen är jag datanisse så jag måste se allting logiskt. Det är bara att vara logisk för datorer är mycket logiska, det mest logiska som finns. (L3:8)

Formallogikens stadga och förutsägbarhet betonas här men filosofistudierna och science fiction-litteraturen har öppnat mer gäckande och outforskbara perspektiv:

Innan jag läste filosofi var jag en sån här naturvetenskapare - darwinist ungefär, utvecklingsläran - men (efteråt): Jag tror fortfarande på naturvetenskapen, men jag vet ju inte riktigt säkert. Jag tror inte att gud finns men... om han finns, hur ska jag kunna få veta det? Jag tror ju inte på gud men... jag vet ju inte. Även om jag som naturvetare inte tror på gud så vet vi i alla fall inte förrän (..?) sista dagen. Och sen kommer Douglas Adams och skriver om allt det i en science fiction-modell i Liftarens guide till galaxen; då vet jag inte alls vad jag ska tro, då är jag helt chockad. Fullständigt osannolika saker. Han skämtar om filosofiska (frågor) - han vränger ut och in på allting, på hela verklighetsuppfattningen. [Impressionistisk beskrivning av bokens fråga om livets mening och hur Adams kommer fram till att den är 42.] Ja, han kom ju inte fram till nånting heller. Men vi utgår från en massa naturlagar och så kommer vi fram till ljusets hastighet från våi syn - och så sitter gud där:

"Hahahaha! Korkskallar! Det är ju jag som har gjort allt det här, jag har bara lurat er". Och så sitter han bara där - det kan ju inte vi veta. (L2:6-7)

"Jag vart imponerad av han alltså"

Ett ämne som Lennart emellanåt går in på är andra människors kapacitet och agerande, och i hans återberättande får dessa människor karaktären av förebilder eller idoler. Inför val av tillvalsämne i årskurs 3 på gymnasiet jämför Lennart intryck av lärarna i psykologi och filosofi, vilka kommit till klassen för att presentera sina respektive ämnen och locka eleverna. Med monoton, glädjelös och svag röst illustrerar Lennart först psykologilärarens presentation och den osäkerhet och kraftlöshet som han förmedlat:

"Det här ämnet är liksom, ja, ni ska väl välja det, det är mycket bättre än filosofi.

Men har ni några frågor. Nehej. Hej då." (Ll:21)

Mot detta ställer Lennart filosofiläraren. Hans röst blir nu pigg och klangfull:

"Jaha, just det. Det är jättebra! Fint! 'Blablablablabla!'" Prata han på så där en kvart, och så: "Jaha, inga frågor! Hej då!" Otrolig skillnad på lärarna överhuvudtaget. Psykologen var allmänt nedstämd... men den andra var alldeles sprallig. Jag vart imponerad av han alltså. (Ll:21)

Lennart refererar också till en episod i terminalrummet där Lars-Erik, en kamrat som ännu inte vunnit tillträde till den inre kretsen och dess speciella

"user", blir hjälte. Helt plötsligt kommer det en kväll upp på Lennarts skärm:

"Hej vill ni se nå roligt?" Han förbryllas: "Vem gjorde det där? Var kom det där ifrån?" Någon satt och lekte med dem, hade olovandes tagit sig in på

"systemusern". Systemansvarig kallades in (Ll:25):

Alltså, det var ju ett himla liv. Datorn stängdes av och alla lärare undra förstås om det inte var (vi som har tillgång till "usern") som varit framme. "Byt lås och låt ingen vara där på kvällarna", tyckte lärarna. Men då tyckte Lars-Erik: "Dom har inte gjort nånting. Det var faktiskt jag som gjorde alltihop". Då släppte vi in honom på "usern", för han hade räddat hela NF. (Ll:26)

Också i det militära finns personer värda att berätta om. Chefen, major Y -hade Lennart hört - var I20s hårdaste befäl:

/På skånska:/ "Han är skåning, han är jävligt hård", hade dom sagt. Han var det häftigaste jag träffat nån gång. (L3:13)

Efter högvaktsträningen en dag tar majoren dem i upptuktelse. Imiterande majorens väsande röst och skånska idiom målar Lennart - med skratt och iver - upp situationen:

"Är ni trötta på det här? Ni går som nå jävla hönflockar. Ni kan ju faan inte gå bakom varann, ni kan ju inte gå och hålla rättningen i sidled. Det ser ju för jävligt ut. Det är inte bra det här överhuvudtaget. Är ni less på det här nu?"/Fniss. Med Lennarts egen röst:/ "Jaa, nu är vi jävligt less!" /På skånska igen:/"Ja, då far vi och badar i stället!" /Skratt. Lennarts egen röst:/ Så hade han fixat en buss och så for vi på Nydala och bada. Men givetvis - då skulle vi gå från E4-an, så han parkera bussen vid den gamla infarten, och så hade han terrängbil - med radio /fniss/ eller en bandspelare - som körde framför oss, och så gick vi och marschera bakom, fram till Nydalabadet, marschera in där. Det var två tusen pers som låg på Nydalastranden och sola. Och dom titta: "Vafan /fniss/, kommer en massa militärer och marscherar in!" Det var dessutom i

tidningen dagen efter också. / / Det var jättefränt att marschera in där.

(L3:22)

I samband med att Lennart gått högvakten i Stockholm får han tillfälle att bevista en konsert med Bruce Springsteen.

Det var också mycket häftigt. Efter den konserten var man lika knäckt som efter soldatprovet. Ja, det var helt suveränt, det går inte att beskriva hur suveränt det var. Jag har försökt förut men det går inte. (L3:23)

Med viss raljans i rösten men med omisskännlig beundran säger Lennart:

Det finns en chef, min högste chef, han heter Bruce Springsteen och bor i USA.

Och så insåg jag efter den här konserten: Han är bäst! Och om man tittar på alla andra musiker också på Amnestygalan, då upptäcker man: Det är han som är bäst. Dom liksom ser upp till honom - också såna här jättekända namn, man märker vilken respekt dom har: Han är the boss! Det bara är så! /.../ Han lirar så bra musik, han har sån känsla. / / Han gillar att spexa till det på scen. (L3:25)

"Nu måste jag berätta"

Ett drag som är utmärkande för Lennart är hans pratsamhet. I hög grad styr han aktivt vad som tas upp i våra samtal. Han vill helt enkelt berätta vissa saker: om resor, om arbetet vid datorn, om bilaffärer mm. Och han gör det på sitt sätt -ofta detaljerat redovisande, närmast undervisande (se kapitel 7 om militär organisation) eller med hörbar, återupplevd njutning.

Den där jävla bilen som jag ska fara och ta hand om snart - (det är en) osannolik historia. Ska jag berätta? Neeej! /Skratt/ Det går ganska fort att berätta. Jag ska i varje fall berätta, vare sig du vill eller inte. I feb ruari köpte jag en bil för 2 000 kronor, upptäckte att bilen var inte hel så jag gav den tillbaks till förre ägaren:

"Fixa den här!" Ha! "Kör ut den till färjan!" sa han då. Jaha. Körde ut den till färjan. Sen dess har jag inte sett bilen. Han lova (att den skulle vara) färdig innan sommarn. "Ja, det blir bra", säger jag. /Ljudlig suck:/ Jag har ringt och ringt och ringt och ringt - han går inte att få tag i. Nu i december [och så fortsätter detta berättande i flera minuter.] (L3:16)

Har du sett Blues Brothers? Neej. Det har du inte! Har du aldrig läst nån riktigt sofistikerad bok eller sett nån bra film? Jodå, det har jag gjort men det är ju det att vi kanske har lite olika åsikt om vad som är sofistikerat. /.../ Vad var det för sofistikerat med Blues Brothers? Den är bra, det är en massa bra låtar, massa bra musiker som medverkar. Hela musiken är sån här kylig negermusik.

Kylig? Ja. Kylig. Alltså jag gillar sån musik. Just kylan /fnys/ - och hela filmen är sån där överdriven kyla som att ja... Dom står där i telefonkiosken, och så kommer nån /fniss/ och skjuter med eldkastare på en bensincistern bredvid

telefonkiosken, och då exploderar den och telefonkiosken far 50 meter /fniss/

upp i luften och så rrrasar den ner i backen och så klirrar det ut småmynt överallt. Och så reser dom sig upp /illustrerar att man borstar av sig/: "Hörrödu, haru nån växel på dig?" eller nåt sånt där /fniss/. Det är kyla! Det där är alltså överdrivet kyla och hela filmen är likadan. Om jag sitter (i en sån situation och säger): "Ha, det gör väl ingenting" - det blir så skrattretande. (L3:24)

Jag vill här också framhålla att Lennart liksom de andra pojkarna blommar ut när vi kommer in på spel, men till en diskussion om spel återkommer jag i kapitel 7.

ATT SÖKA SIN VÄG - TOLKANDE RESONEMANG

Det var länge svårt för mig att urskilja några tydliga drag i Lennarts språk. Det gled undan för mig, här fanns inga ord som kom mig till mötes ur materialet; i ännu mindre grad än hos de övriga pojkarna kunde jag se mönster. Först när jag bestämde mig för att lita på min känsla, min intuitiva tolkning av honom, kom jag honom på spåren. Det mest påtagliga var rastlösheten. De drag som jag just presenterat har jag i det perspektivet funnit betydelsebärande och karakteristiska.

I det följande ska jag ge min tolkning av dessa drag och deras funktion.