2. A KTÖRERNA SOM MEDVERKAR TILL ATT HANTERA KRISEN
2.1 De bäst lämpade aktörerna för effektiv krishantering
- Nationella regeringar och EU anses vara bäst lämpade att effektivt hantera återverkningarna av krisen –
Vilket är det bästa sättet att hantera krisen i dagsläget? Vilka är de lämpligaste metoderna för att försöka lösa problemen?
Frågan om vilka aktörer som är bäst lämpade att effektivt hantera återverkningarna av krisen har redan ställts vid flera tillfällen. Framför allt ingick den i standard-Eurobarometern hösten 2009 (EB72), men den ställdes också, för första gången, i den särskilda Eurobarometer om krisen som utfördes på uppdrag av Europaparlamentet i början av 2009 (EB71.1)8.
I detta avsnitt kommer vi huvudsakligen att inrikta oss på att jämföra resultaten från den aktuella serien med resultaten från januari-februari 2009.
Liksom vid de senaste Eurobarometer-undersökningarna fick de svarande välja mellan olika alternativ, som inte bara omfattade nationsöverskridande eller
”globala” institutioner (EU, G20-länderna och Internationella valutafonden), utan även nationella organ (regeringar) och Förenta staterna9.
I jämförelse med den undersökning som utfördes i början av 2009 visar resultaten från denna serie en förändring i den inbördes ordningen mellan de två oftast valda aktörerna:
• ”Nationella regeringar/myndigheter” och ”EU” delar nu på förstaplatsen med exakt samma resultat (25 procent) och ett rejält försprång framför de övriga internationella alternativen för krishantering. I januari–februari 2009, under EB71.1-serien av Eurobarometern, fick de nationella regeringarna 14 procent av svaren och EU fick 17 procent. Dessa två institutioner har undan för undan skapat sig en ställning som oumbärliga för att effektivt hantera krisen.
8 Observera att i EB71.1-undersökningen frågade man intervjudeltagarna om G8-länderna och inte om G20-länderna.
9 QC7 Enligt din åsikt, vilken av följande aktörer är bäst lämpad att effektivt hantera återverkningarna av krisen?
SÄRSKILD EUROBAROMETER EUROPÉERNA OCH KRISEN
EU har vunnit terräng tillsammans med de nationella regeringarna: 17 procent i januari–februari 2009 och 25 procent nu. Dessa två aktörers positiva utveckling verkar emellertid ha skett på de andras bekostnad, i synnerhet när det gäller G20-länderna och Förenta staterna:
• ”G20-länderna” har förlorat sju procentenheter på ett och ett halvt år. Resultaten har fallit från 25 procent av svaren i januari–februari 2009 till 13 procent hösten 2010.
• ”Förenta staterna” verkar ha förlorat mest terräng, med en nedgång på nio procentenheter på 18 månader, dvs. från 15 procent i januari-februari 2009 till endast 6 procent i dagsläget.
• Avslutningsvis har ”Internationella valutafonden”, som uppnådde 10 procent i januari–februari 2009, nu stöd från 13 procent av de svarande.
I januari–februari 2009 handlade frågan om G8-länderna. I augusti–september 2010 handlade den om G20-länderna.
• De svarande i euroområdet har ett starkt förtroende för EU, som anses vara bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen: 28 procent jämfört med endast 20 procent av de svarande i länder utanför euroområdet.
Svarande i länder som har infört den gemensamma valutan verkar å andra sidan ha mindre tillit till sina egna regeringar (22 procent), medan 31 procent av de svarande i länderna utanför euroområdet skulle vända sig till sin regering.
A) Skillnader mellan medlemsstaterna
En analys där resultaten indelas efter land avslöjar vissa skillnader i EU-medborgarnas åsikter om vilken som är den lämpligaste nivån för att hantera effekterna av krisen.
• Nationella regeringar (EU: 25 procent) nämndes framför allt av svarande i Rumänien (49 procent), samt av svarande i Grekland (43 procent), Storbritannien (37 procent), Bulgarien (36 procent) och Sverige (34 procent). Det är värt att notera att de svarande i Grekland, som just nu genomgår en särskilt svår ekonomisk och finansiell kris, verkar föredra att förlita sig på den egna regeringen framför EU (30 procent) när det gäller att hantera följderna av krisen.
Svarande i Tjeckien (8 procent) och Nederländerna (14 procent) föredrar minst ofta den egna regeringen.
• Det starkaste stödet för EU (EU: 25 procent) finns på Malta (40 procent), följt av Italien (36 procent), Irland (35 procent) och Belgien (34 procent). Däremot anses EU betydligt mindre kapabelt att effektivt hantera krisens följder bland svarande i Storbritannien (9 procent), Tjeckien (15 procent), Danmark och Sverige (16 procent i båda länderna).
• G20 (EU: 13 procent) anses vara det bäst lämpade organet för effektiv krishantering bland svarande i Tjeckien (40 procent), Nederländerna (34 procent) och Ungern(24 procent). Svarande på Irland (3 procent) och i Grekland (4 procent) samt i Spanien, på Malta och i Polen(6 procent i samtliga tre fall) är minst övertygade om G20:s förmåga att effektivt hantera krisen.
• Internationella valutafonden (EU: 13 procent) nämndes i synnerhet av svarande i Finland (23 procent), på Cypern (21 procent) och i Frankrike (19 procent10), men har mycket litet stöd i Rumänien (4 procent), Bulgarien och Portugal (5 procent i båda länderna).
10 Man bör hålla i åtanke att Internationella valutafondens verkställande direktör,
Dominique Strauss-Kahn, är fransman, och att det är möjligt att hans anseende delvis kan ligga till grund för detta resultat.
SÄRSKILD EUROBAROMETER EUROPÉERNA OCH KRISEN
• Avslutningsvis nämndes Förenta staterna (EU: 6 procent) av mycket få svarande. Det är bara i Portugal (13 procent), Tjeckien och Danmark (12 procent i båda länderna) och Slovenien (11 procent) som de svarande verkar ha förtroende för Förenta staterna (åtminstone en av tio personer). De svarande i Grekland (1 procent), på Cypern, i Nederländerna, i Bulgarien, i Estland och i Rumänien (3 procent i samtliga fem länder) verkar vara mest skeptiskt inställda till Förenta staterna.
B) Sociodemografisk analys
En sociodemografisk analys lyfter fram några intressanta skillnader.
• Med undantag för att kvinnor verkar något mer benägna än män att lita på sin regering (26 procent respektive 24 procent) och att män något oftare än svaret i denna grupp) jämfört med 24 procent av de svarande i åldern 55 år och uppåt.
När det gäller de övriga aktörerna nämner ungdomar mellan 15 och 24 år oftare Förenta staterna (7 procent) och G20-länderna (15 procent), medan personer i åldern 40 till 54 år väljer Internationella valutafonden något oftare än det europeiska genomsnittet (14 procent respektive 13 procent).
• Ju tidigare de svarande avslutade sin utbildning, desto mer benägna var de att lita på att deras egen regering skulle kunna hantera krisen (31 procent av de personer som slutat skolan vid 15 års ålder eller tidigare jämfört med 21 procent av de personer som studerade fram till 20 års ålder eller längre). Omvänt anser de svarande med längst utbildning att EU är bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen (26 procent).
• De svarandes yrkesställning och huruvida de tillhör en mer utsatt undergrupp av befolkningen verkar också påverka svaren på denna fråga. Ju större ekonomiska svårigheter de svarande har, desto mer tenderar de att stödja åtgärder på nationell nivå. Följaktligen är det vanligare bland arbetslösa och arbetare (27 procent i båda fallen), som drabbats särskilt hårt av krisen, att välja den egna regeringen som svar. De svarande som har mest förtroende för EU är hemarbetande personer (29 procent) samt förvärvsarbetande och studerande (28 procent).
En liknande trend är att 33 procent av de personer som oftast har svårt att betala räkningarna väljer den egna regeringen, jämfört med bara 24 procent av de personer som nästan aldrig har sådana problem.
SÄRSKILD EUROBAROMETER EUROPÉERNA OCH KRISEN
• Det är också värt att notera att svarande som står till höger på den politiska skalan lika ofta väljer EU som sin egen regering (25 procent för båda alternativen). Svarande som anser sig stå till vänster anser däremot att EU är bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen (27 procent jämfört med 23 procent för nationella regeringar). Svarande som befinner sig nära mitten av den politiska skalan är mer oeniga. De föredrar sitt lands regering framför EU med en enda procentenhet (26 procent jämfört med 25 procent för EU).
• Slutligen, och logiskt nog, ansåg 39 procent av de svarande som anser att de skulle vara bättre skyddade mot effekterna av krisen om deras land agerade för sig även att deras lands regering var bäst lämpad att hantera effekterna av krisen. Å andra sidan anser 35 procent av de svarande som är för ett agerande som samordnas med övriga EU-länder att EU är bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen.