DE PROFESSIONELLAS UPPFATTNINGAR OM FÖRÄLDRASAMVERKAN I TOLKADE SAMTAL

roll och uppdrag. Tolken talar samma språk som vårdnadshavaren och kan med mer tydlighet förklara sin roll. En direkt översättning av ord är viktigt för informanterna och hur de definierar en bra tolk. En bra tolk ska inte prata om överflödiga saker utan hålla sig till det väsentliga. Wadensjö (2018) beskriver god tolksed där ett av kriterierna är att tolken ska ge en exakt återgivning på det som sägs. Vidare beskriver Wadensjö (2018) att tolken dock inte alltid kan ge en exakt återgivning på grund av att ord och begrepp tolkas olika på olika språk.

Tolkens förhållningssätt diskuterades av informanterna. De menade att tolken mest bör ha fokus på samtalsledaren och inte blir för personlig med vårdnadshavaren. Forsell (2018) beskriver att en utmaning i tolkade samtal kan vara gränssättning. Ett neutralt tolkarbete syftar till att inte involvera sig privat med, i detta fall, vårdnadshavaren. Tolken kan för vårdnadshavaren ses som en landsman som de kan vända sig till för tips och hjälp istället för till samtalsledaren. Tolken ska förhålla sig professionellt och inte bli för personlig. En informant beskriver dock att det är viktigt att tolken kan tona in känsla i samtalet, att det inte bara ska handla om innehållet utan hur information förmedlas är viktigt. Blomqvist (2002) talar om att tolken ska överbrygga två olika gränser, dels den språkliga gränsen mellan två språk men även den sociala gränsen mellan två i ett samtal. Hur tolken känner av situationen och väljer att förmedla information med känsla är avgörande för kvaliteten i det tolkade samtalet.

Informanter efterfrågade att tolken skulle ha mer kunskap om verksamheterna för ett så bra tolkat samtal som möjligt. Wadensjö (2018) menar dock att om tolkanvändaren kräver för mycket av tolken så kan det uppstå frustration. Tolken är inbjuden för att tolka och annat är inte nedskrivet i deras arbetsbeskrivning. Öquist (2018) talar om de gränser som finns mellan de olika nivåerna i systemteorin. I detta fall kan de olika deltagarnas nivåer diskuteras utifrån arbetsbeskrivning och ansvarsfördelning. Med en tydlighet och förklaring för samtliga deltagares roll i samtalet blir det enklare att förhålla sig till dessa nivåer utan att överskrida dess gränser.

4.4 De professionellas uppfattningar om föräldrasamverkan i tolkade

samtal

I intervjuguiden fokuserade en fråga på hur informanterna tror att vårdnadshavare upplever tolkade samtal. Informanterna beskrev framgångsrika samtal men även samtal som upplevts som dåliga på grund av olika faktorer. Många informanter beskrev att tolken kan vara känd

31 för vårdnadshavarna sedan tidigare, att de mötts i andra sammanhang eller att de till och md känner varandra privat.

För ibland kan det bli så att det blir intern diskussion mellan tolken och föräldern och det är ju inte så bra tänker jag. För tolken ska ju tolka (Specialpedagog, 2).

En annan informant menade att om tolken sedan tidigare är känd för vårdnadshavare så kan det vara positivt. Hen menade att om samtalet är av känsligare karaktär så är det en fördel att använda en tolk som familjen känner. Några informanter beskrev även att tolk är extra viktigt i svåra samtal där känslig information ska förmedlas. De menade att det är väldigt viktigt, extra viktigt att vårdnadshavaren förstår det som sägs i känsliga samtal och gör skillnad på vardagligt prat i hallen och bokade samtal.

Men är det så att man kanske ska ha ett samtal som är lite känsligt, alltså lite känsligt eller så då är det ju klart att det kanske är jobbigt att ha folk som man inte känner därinne och är bekväm med. Men jag tror ändå att det är positivt överlag, ja (Förskollärare, 2).

En informant lyfte att samtalet kan innebära att vårdnadshavaren känner skam och skuld på grund av innehållet och informationen som ska förmedlas, ju fler deltagare i ett samtal desto svårare blir det för vårdnadshavaren.

Till exempel när vi gjort en orosanmälan så har jag suttit i ett sånt möte där vårdnadshavarna var jättearga och ledsna för det som sägs och då är det ju svårt såklart för alla deltagare att hantera sådana samtal. (Förskollärare, 4).

Tre informanter lyfte att vårdnadshavarna ibland kan verka förolämpade när tolk föreslås. De menade att de måste fråga vårdnadshavarna om de vill ha tolk med i samtalet och inte bara anta det och bjuda in utan att fråga. Vårdnadshavarnas syn på deras förståelse kan skilja sig från informanternas syn menar de.

Ja det är ju olika tänker jag, och precis som jag sagt innan finns ju vårdnadshavare som känner att amen jag kan svenska, alltså att de nästan tycker det är lite förolämpande att ha tolk. Det är klart vill de absolut inte ha tolk då kör vi utan, för det är ju inget bra utgångsläge om man känner att man inte kan motivera de till det (Specialpedagog, 2).

32 Några informanter beskrev att det ibland kan bli fel när tolken och vårdnadshavaren talar samma språk men med olika dialekter. Informanterna lyfte att dialektala skillnader kan vara stora och försvåra samtalet. En informant berättade att det även kan vara kulturella skillnader som försvårar.

Det kan också vara att det blir fel med dialekt och så, att det finns något där i ursprunget, kulturellt som vi inte ens känner till liksom. Sådant kan ju uppstå och det påverkar ju samtalet väldigt mycket (Specialpedagog, 2).

En informant berättade att hen tror att vårdnadshavarens upplevelse av samtalet blir bättre om allas roller beskrivs för vårdnadshavaren, i detta citat beskriver informanten att hens roll som specialpedagog bör förklaras tydlig.

Dom flesta föräldrar jag möter har inte svenska som modersmål och vissa föräldrar har inte bott i Sverige alls länge. Där handlar det väldigt många gånger om att förklara min roll, vem jag är. Det kan råda jättestor förvirring om jag är psykolog eller logoped till exempel. Genom att beskriva min roll som specialpedagog så blir det lättare att skapa förtroende och skapa relation med föräldern (Specialpedagog, 3).

4.4.1 De professionellas uppfattningar om föräldrasamverkan i tolkade samtal – analys

Många informanter beskrev relationen som uppstår mellan tolken och vårdnadshavaren. De menar att de kan känna varandra sedan tidigare eller att vårdnadshavaren känner en trygghet och samhörighet med tolken för att de delar språk. Forsell (2018) beskriver situationer där relationer skapas i samtalen. Forsell (a.a.) menar att om det i samtalet skapas en för nära relation så fokuserar tolken på relationen istället för sin arbetsuppgift. Tolken kan då istället lägga fokus på att tillfredsställa vårdnadshavaren och bibehålla relationen istället för att tolka det mest väsentliga. När en sådan relation uppstår så förändras rollfördelningen (Öquist, 2018). I detta fall förändras rollerna och samtalsledarens överordnade roll blir underordnad då hen dels utesluts från samtalet dels inte talar samma språk. På så sätt synliggörs även hierarkin i detta system som Öquist (a.a.) menar skapas av rollfördelningen.

Några informanter menade att tolk som verktyg är extra viktigt när informationen som delges är känslig. De beskrev att det i sådana samtal är viktigt att vårdnadshavaren verkligen förstår. Informanternas uppfattningar om tolkens och vårdnadshavarens relation var delade. Vissa ansåg att det var negativt om de kände varandra, andra tyckte att det var positivt. Wadensjö

33 (2018) menar att det är svårt för tolken att förhålla sig objektiv i ett samtal om hen känner familjen sedan tidigare och belyser därmed att en för nära relation är negativ. Informanterna beskrev mindre framgångsrika samtal med vårdnadshavare. Svåra samtal kan innebära till exempel att en vårdnadshavare är arg eller ledsen och intar en försvarsställning. Anledningen till motståndet kan vara att vårdnadshavaren inte känner sig tillräcklig eller känner sig missförstådd. Clarke och Myers (2007) menar att detta kan innebära att samtalet inte blir bra och relationer blir påverkade negativt. Denna påverkan beskriver Senge (2006) som en yttre påverkan på samtalet och menar att deltagarnas sinnesstämning påverkar dynamiken i samtalet. En annan yttre påverkan på ett samtal kan vara hur deltagarna känner inför samtalet. Det finns vårdnadshavare som upplevts kränkta menar informanterna. De berättar att vårdnadshavare ibland yttrat att de inte anser att de behöver tolk och blir illa berörda av frågan.

Informanternas uppfattningar är att det ibland kan uppstå problem i samverkan med vårdnadshavaren när tolken tolkar fel. Det kan handla om att det finns dialektala och kulturella skillnader mellan tolken och vårdnadshavaren. Botond (2017) belyser även, i likhet med Remland (2008) och Triandis (2004), de skillnader som finns i möteskultur. De menar att samtalsledaren måste vara medveten om att det finns kulturella skillnader trots att tolken talar samma språk som vårdnadshavaren. Vi människor tenderar nämligen att utgå från vårt eget kommunikationsmönster som det rätta. I ett samtal måste ledaren vara medveten om att alla deltagarna har sina kommunikationsmönster och alla ska samverka i denna situation.

En tydlighet om yrkesrollen menar en informant är viktigt. I samtal med vårdnadshavare bör den professionellas roll beskrivas ingående, menar informanten, för att undvika missförstånd. Blomqvist (2002) beskriver samtalsledarens roll och ansvaret hen har för att skapa tydlighet. Samtalets innehåll, struktur och ramar ska förklaras, om deltagarnas roller även förklaras så innebär det att samtalet blir ännu tydligare. Informanten menar att tydlighet leder till att vårdnadshavaren känner mer tillit till hen.