Definition

Respondenternas beskrivning av oberoendet skiljde sig i några bemärkelser, men det fanns även likheter. 3 av 4 respondenter beskrev oberoendet med egna ord, medan en respondent beskrev oberoendet utifrån gällande lagstiftning och standarder. Grunden till skillnaderna i respondenternas beskrivningar av en oberoende revisor kan både ligga i gällande lagstiftning och standarder, men också i egna erfarenheter. Som tidigare nämnts behandlar inte nuvarande revisorslag (SFS 2001:883) begreppet oberoende:

“En revisor skall i revisionsverksamheten utföra sina uppdrag med opartiskhet och självständighet samt vara objektiv i sina ställningstaganden. Revisionsverksamheten skall organiseras så att revisorns opartiskhet, självständighet och objektivitet säkerställs.” (20§ Revisorslagen, SFS 2001:883)

Istället lyfter lagstiftarna begrepp som opartiskhet, självständighet och objektivitet vid beskrivningen av hur en revisor ska utföra sina revisionsuppdrag. Dessa begrepp användes också av Byrå A för att beskriva oberoendet. Vid genomförda intervjuer ansåg 2 av 4 respondenter att begreppen opartisk(het) och objektiv(itet) hänger ihop eller är närbesläktade med varandra. Varför begreppen tycks hänga ihop kan bero på att de oftast uppenbarar sig i samma sammanhang, som i till exempel revisorslagen. Vid beskrivning av oberoendet användes också andra begrepp, vilket kan beskrivas med hjälp av följande citat:

“... alltså när vi pratar om oberoende så använder vi ju massor med olika begrepp.” (Respondent 4)

Respondent 3 ansåg att begreppet självständighet är synonymt med oberoende och att det egentligen inte spelar någon roll vilket begrepp man väljer att använda. Här bör tilläggas att respondenten innan intervjun kollat upp synonymer till begreppet oberoende, vilket tyder på en viss osäkerhet kring begreppet.

Samtliga byråer använde begreppet opartiskhet vid beskrivning av oberoendet i sina årsredovisningar. 3 av 4 byråer använde också självständighet i sammanhanget, vilket kan antyda att lagstiftningen har fått fäste. Dock använde inte respondenterna begreppen på samma sätt, vilket visar på att byråernas beskrivning av oberoendet inte alltid beskrivs på samma sätt av de anställda. Lagstiftningens formulering verkar även till viss del framträda i Tidningen Balans och i revisionspaketet där opartisk och självständig används.

I FAR:s översättning av IESBA:s etikkod angavs att en revisor ska vara oberoende. Oberoendet delades sedan upp i integritet, objektivitet och professionell skepticism. Etikkoden lyfte alltså inte alls begreppen opartisk(het) och självständig(het) utan använde istället ytterligare begrepp för att beskriva en oberoende revisor. Detta, i kombination med att respondenterna främst definierade oberoendet med egna ord, gör det svårt att komma fram till en generell eller övergripande definition. Kanske är, trots detta, inte oberoendebegreppet något problem för dagens revisorer då samtliga respondenter ansåg att oberoende ändå är ett bra begrepp att använda för dess syfte.

Alvehus (2013) menar att definitioner oftast används för att precisera ett begrepp, men att det inte nödvändigtvis är enkelt att exakt fastställa eller operationalisera en definition. Just det verkar vara fallet med oberoendebegreppet. För att beskriva revisorns oberoende används andra, liknande, begrepp då det inte verkar finnas någon exakt definition. Oberoende verkar ha blivit ett samlingsnamn för det som i lagen uttrycks som opartiskhet, självständighet och objektivitet. Frågan är om man verkligen kan säga att de betyder samma sak som oberoende, eller om de istället bara är begrepp som försöker beskriva ett annat begrepp.

I SOU 2015:49 klarlades att det behövdes lagändringar i revisorsdirektivet för att anpassa svensk rätt till de nya EU-reglerna för revisorer och revision. Från och med 2015 ändrades det som tidigare stod som oberoende till opartisk och självständig. Omformuleringen av begreppet oberoende tyder alltså på en viss medvetenhet om den begreppsförvirring som råder. Kanske reviderades begreppet oberoende för att inte riskera att använda ett förlegat begrepp eller för att det kommit att få en annan betydelse, då Haslanger (2000) menar att innebörden av olika begrepp påverkas av både verbala och moraliska omdömen. Kanske grundades revideringen också i att begreppet oberoende har svårt att stå ensamt och att det blev problematiskt för lagstiftarna att förmedla begreppets egentliga syfte.

7.1.1.1 Analysmodellen

Vid beskrivning av oberoendet och hur en revisor är oberoende resonerade respondenterna kring de olika punkterna i analysmodellen, dock var det bara Respondent 4 som nämnde modellen. Ingen av respondenterna yttrade heller hoten, begreppen som sådana, men resonerade runt dem. Respondent 1 resonerade kring vänskapshotet och att det främst blir aktuellt den dagen man inte är överens. Även Respondent 2 resonerade kring vänskapshotet, men också skrämselhotet och partställningshotet. Respondent 3 tog upp egenintressehotet, främst att man inte ska äga aktier i det granskade företaget, och betydelsen av att revisorns närstående inte heller har ekonomiska intressen i det granskade företaget. Som sagt nämnde endast Respondent 4 modellen, men resonerade inte vidare kring samtliga punkter.

Respondenten lyfte egenintressehotet, och att detta även är aktuellt för revisorns närstående, samt självgranskningshotet och partställningshotet.

Även om endast en av respondenterna nämnde analysmodellen verkar alltså dess beståndsdelar finnas med i respondenternas samlade definition av oberoendet. Enligt revisorslagen (SFS 2001:883) används dock inte analysmodellen för att kontrollera att en revisor är oberoende, utan modellen används istället för att undersöka om en revisor kan anses vara opartisk och självständig. Att samtliga respondenter resonerade kring en eller flera punkter i analysmodellen tyder alltså på en medvetenhet om vad som krävs för att en revisor ska vara oberoende, eller opartisk och självständig, i ett revisionsuppdrag.

7.1.1.2 Faktiskt och synbart oberoende

Samtliga respondenter resonerade även kring både det faktiska och synbara oberoendet, även om dessa begrepp inte alltid sades explicit. Respondent 4 var den enda som nämnde begreppen, medan övriga respondenter resonerade runt begreppen genom att prata om hur man som revisor upplever sitt oberoende samt hur oberoendet upplevs utifrån. Samtliga respondenters resonemang stämde överens med Carringtons (2014) föreställning om faktiskt och synbart oberoende samt IFAC:s beskrivning av oberoendet i IESBA:s etikkod (FAR, 2016b), med undantag för begreppsanvändningarna. Respondent 3 och 4 ansåg att det inte spelar någon roll att man själv anser att man är oberoende om det finns tvivel utifrån. Respondent 4 menade vidare att det inte är någon idé att ha revision om ingen tror att revisorerna är oberoende. Med detta i åtanke kan det vara av essentiell betydelse att det finns en tydlig definition på vad oberoendet innebär, för såväl revisorer som utomstående. Det hänger ihop med Carringtons (2014) resonemang, där författaren menar att oberoende är den tillgång som byråerna har att sälja. Även Quick och Warming-Rasmussen (2005) menar att revision inte har någon vidare funktion om inte allmänheten tror att revisorn är oberoende.

I de granskade årsredovisningarna var det endast Byrå B som gav uttryck för vikten av att vara både faktiskt och synbart oberoende. Övriga byråer uttryckte endast det faktiska, att

vara oberoende. På byråernas hemsidor fanns däremot varken uppdelning eller beskrivning

av revisorns oberoende. Beskrivningarna av oberoendet som kommuniceras till allmänheten är därmed mindre utförliga jämfört med respondenternas, vilket kan vara en bidragande faktor till att oberoendet ifrågasätts då allmänheten kanske inte vet vad som egentligen menas med revisorns oberoende. Peterson (2018) menar att huruvida kraven på oberoendet är uppfyllda eller ej inte spelar någon roll då ansvaret vid skandaler oavsett tycks falla på revisorn, vilket kan bero på att allmänheten inte erhållit en tillräcklig beskrivning av oberoendets innebörd.