Eftersom särskild undervisningsgrupp kan anses vara en exkluderande undervisningsform så ville vi undersöka om skolledarna i vår undersökningsgrupp kunde uppleva ett utanförskap från eleverna i SUG. Tre av fem skolledare kunde uppleva ett sådant utanförskap. Det
tydligaste utanförskapet av eleverna i SUG kunde vi se på den mest homogena av skolorna, en skola med god studietradition. Eleverna hade god hjälp hemifrån och 98 % av skolans elever var behöriga i slutbetygen. Rektorn på skolan menar att eleverna som inte når upp till de resultat som de övriga eleverna riskerar att hamna i ett utanförskap även i den ordinarie klassen och att det kan kännas lättare för dessa elever att få gå i SUG. Skolan lyfte också fram att en anledning till att eleverna i SUG kan känna ett utanförskap var hur de övriga eleverna på skolan ser på eleverna i den särskilda undervisningsgruppen, och det var något som de måste jobba med. Även placeringen av den särskilda undervisningsgruppens lokaler på skolan var något som skolledaren såg som en anledning till det utanförskap som eleverna kände. Eftersom gruppens lokaler var placerade ute vid kanten av skolan, så kunde detta bidra till ett utanförskap.
En annan av skolledarna pekar på ett utanförskap inte bara från eleverna utan även från lärarna i SUG. Skoledaren menar att eleverna skapar sig en ”egen arena” som inte är gynnsam, och att klasslärarna släpper taget om eleverna när de blir placerade i SUG:
… när man släpper en elev som lärare till en sådan här grupp så släpper man va, och det är någonting vi jobbar med just nu inför nästa år. Kontakten med klassen och den särskilda undervisningsgruppen tenderar att falna, och den särskilda
undervisningsgruppens lärare blir rätt så ensam.
En anledning till att klasslärarna släpper taget om eleverna som blir placerade i SUG, vilket kan resultera i ett större gap mellan den särskilda undervisningsgruppen och resten av skolan och som kan bidra till ett utanförskap, förklarar en skolledare så här:
… jag tror att de här eleverna innan de hamnade i gruppen har ställt till så mycket för kamrater och för personal så det blir en lättnad att nu kan jag äntligen ägna mig åt de andra.
En av de skolor som inte upplevde något utanförskap från eleverna i SUG var en av skolorna i undersökningen som var minst homogen. Skolledaren pekar på att skolan har så många
annorlunda elever och att 50 % av skolans elever har utländsk härkomst och menar att detta bidrar till en acceptans för elevers olikheter och gör att ingen känner sig utanför:
Alltså vi är en väldigt blandad skola, så här sticker man inte ut om man är annorlunda, och så har vi särskola också. Att vara annorlunda är fullt OK här.
Även den andra skolan i undersökningen som inte upplevde något utanförskap är en väldigt heterogen skola. Man har många elever med utländsk härkomst och upplever många olikheter bland eleverna. Skolledaren kan själv uppleva att den särskilda undervisningsgruppen på skolan är något isolerad och att eleverna spenderar nästan all tid i gruppen men att eleverna trots detta inte känner något utanförskap:
Sen har det blivit så att vissa av de här eleverna är så pass svåra att ha i större grupp för att de tar så mycket plats, så det kan för vissa bli lite av förvaring samtidigt som de mår så oerhört gott av att gå i den här lilla gruppen… De har inte sämre status för att de går där. Nej.
Några av skolledarna menar att det finns en risk att man skapar ett utanförskap när man lyfter ut elever från deras ordinarie undervisning. Och det finns en större risk för ett utanförskap ju länge man går i en exkluderad grupp. En skolledare förklarar det så här:
… har man gått länge i sådana grupper så har jag sett barn som upplevt sig som utanför… ”vi är dumma”…
En annan av skolledarna resonerar så här kring att skapa ett utanförskap genom att lyfta ut elever från deras ordinarie undervisning, och ser att större problem i att ge eleven individuellt stöd:
Jag är emot det här att man plockar ut barn. Specialbehandlar dem. De ska gå så mycket som det bara går inom klassens ram eller i liten grupp… Jag tycker det är förödande när man tar ut småbarn ensamma med en vuxen… för då skapar man problem, och det kan jag ställa mig och skrika över ibland!
Vi kan alltså se att skolledarna upplever utanförskapet av eleverna i SUG på olika sätt. Vissa ser ett tydligt utanförskap och andra ser inget alls. Det som är gemensamt för alla skolledarna är att alla upplever det som att eleverna trivs och mår bra i den särskilda
undervisningsgruppen. Vi kan också se en vilja från skolledarna att eleverna i SUG skulle vara mer delaktiga i den ordinarie undervisningen men att det är en avvägningsfråga och en resursfråga, och att man som vi nämnde innan, upplever att eleverna mår bra i SUG och håller därför fast vid den organisation man har valt.
Analys
Det som blev ganska tydligt i resultatet av hur skolledarna upplevde ett utanförskap från eleverna i den särskilda undervisningsgruppen var den skillnad som fanns i hur en väldigt homogen skola upplevde det, och hur en icke homogen skola upplevde det. Den homogena skolan upplevde ett större utanförskap och pekar på den svårighet som finns att upptäcka elever som är i behov av stöd i en homogen grupp av elever, då många har en strävan av att inte sticka ut och då en avvikelse snabbt kan resultera i ett utanförskap. Denna problematik lyfter man fram i Salamancadeklarationen (Svenska Unescorådet, 2001). Där tar man upp den utslagning som kan bli ett resultat av en pedagogik som inte gynnar elevers olikheter och när man inte anpassar undervisningen efter elevernas individuella behov. I den skolan som upplevde minst utanförskap från elever i SUG, och som var minst homogen, är man tvungen att ta tillvara på elevers olikheter eftersom man har så många elever med varierande bakgrund och förutsättningar. Denna ”naturliga” variation av elever i skolan är något som Persson (2007) resonerar kring. Han menar att skolan har ett problem att möta elevers olikheter, vilket gör att man ibland lyfter ut elever som inte faller in under det ”normala” vilket kan resultera i ett utanförskap.
De flesta av skolorna i vår undersökning hade organiserat det så att eleverna i SUG får i stort sätt all sin undervisning inom gruppen. Vissa av skolledarna menade att kontakten mellan SUG och den ordinarie klassen är dålig och att lärarna i den särskilda undervisningsgruppen kan känna en ensamhet. Kan detta påverka hur stor delaktighet eleverna i SUG känner i sin skolsituation? Mohlin (2004) menar att det krävs ett aktivt deltagande i något för att uppleva en delaktighet, och jämför här med inkluderingsbegreppet. Han menar då att alla har rätt till undervisning tillsammans, och att detta sätter krav på att skolan kan anpassas efter allas behov.
Att skapa ett utanförskap som några av skolledarna kunde uppleva när man lyfter ut elever från den ordinarie undervisningen, och att eleverna identifierar sig själva som avvikande i sitt utanförskap är något som Tideman m.fl. (2004) resonerar kring. Man menar att det finns en problematik i detta när en individ upplever sig själv som avvikare och slår sig till ro i det. Detta var något som beskrevs av skolledare i vår undersökning. Även om det självklart inte är skolledarnas intention att stämpla någon elev som avvikare och få eleven att känna ett