På båda skolorna medger specialpedagogerna att det finns stora brister i kompetensen att möta de nyanlända eleverna, synnerhet för att individanpassa undervisningen. Det bekräftar bristen på kartläggning för nyanlända, men också en brist på rätt utbildade lärare. Detta menar även
40
Hyltenstam och Lindberg, 2013 och Skolverket, 2015. Som vidare menar att det är en förutsättning för läraren att veta var eleverna befinner sig i en kartläggning så att de också vet hur undervisningen kan utformas efter de nyanlända elevernas behov.
På skolorna är det rektor som har en dialog med huvudmännen för att kunna förmedla behovet av resurser till nyanlända elevers skolgång. Vidare ska rektorn se till vilken kompetensutveckling som behövs för att stärka pedagogerna i undervisningen med nyanlända elever (Skolverket 2015). När de nyanlända eleverna på båda skolorna får extra anpassningar handlar det till stor del om fysiska, kompensatoriska hjälpmedel, såsom Ipad och talsyntes.
Nilholm (2012) menar att skolans värld på många håll präglas av en kategorisering och ett bristperspektiv. Det innebär att elever kategoriseras efter sina brister och sociala bakgrund. Det går emot det sociokulturella perspektivet, där samspel och kommunikation står i centrum (Vygotskij 1999, Strandberg, 2006, Säljö, 2015). Även här är det viktigt att läraren känna till var just den eleven befinner sig. Det är beroende av hur anpassad undervisningen blir och i förlängningen även hur inkluderad eleverna blir. Ahlberg (2013) menar också att inkludering betyder att skolans förhållningsätt ska utgå ifrån att barn är olika. Det är skolan som behöver förändras, inte eleverna. Block m.fl. (2014) menar också skolan behöver fokusera på att undanröja hinder och uppmuntra elevernas styrkor och möjligheter. Då kan elevernas självkänsla stärkas och lärandet underlättas. Det menar även Antonovsky (2010) som hävdar att det salutogena synsättet, att se det friska, är viktigt för att uppnå KASAM.
För att uppnå det behöver skolan sätta eleven i centrum för lärandet vilket gynnar alla elevers delaktighet, inte bara elever i behov av särskilt stöd. Med kommunikation som grund kan skolan sträva efter ett inkluderande förhållningssätt (Ahlberg, 2013). Axelsson och Nilsson (2013) menar att finns en stor variation i både ålder och ursprung i förberedelseklasser, vilket i sin tur kräver en individanpassad undervisning.
41
Diskussion
Resultatdiskussion
De frågeställningarna som blev besvarade i analysen handlar om kartläggning, samarbete, elevernas lärande och måluppfyllelse.
Det som bland annat framkommit i undersökningen är att nyanländas lärande handlar om att flerspråkighet och mångfald behöver ses som en tillgång. Det innebär också att undervisningen utgår från elevers delaktighet och inkludering.
En annan aspekt är hur verksamheten organiseras kring de nyanlända eleverna. Innan undersökningen utfördes tänkte jag att språket möjligtvis skulle ha en avgörande betydelse. Men efterhand som resultat och analysen av empirin växte fram insåg jag att samspelet elever emellan och lärare och elever fick ett större innehåll. Tillsammans med forskning och övrig litteratur blev resultatet att samtal, samspel och reflektion är viktiga delar i ett sociokulturellt lärande, där lärande är en social aktivitet. Men förhållningssättet som var övervägande för nyanländas lärande på de både skolorna var ett mer kognitivt lärande.
Det har också framkommit av undersökningen att lärarna har uttryckt en stor osäkerhet kring att bemöta de nyanlända eleverna. Specialpedagogerna ägnar ingen tid till att handleda lärarna, för att skapa reflektionstid samt att diskutera bemötandet och lärandet av eleverna. Deras uppgifter var snarare att komma med konkreta råd när svårigheterna redan infunnit sig. Det man kan konstatera är att nyanlända elever inte är någon homogen grupp utan varierar ifråga om ursprung, erfarenheter och ålder. Det sociokulturella perspektivet belyser också att alla lär utifrån sin egen kulturella erfarenhet och sina egna proximala utvecklingszoner, vilket inte är helt enkelt att bemöta. Det kan handla om traumatiserade och stressade familjer som kommer hit direkt från kriget. Där måste det finnas ett större samarbete med andra professioner i elevens närhet. Det fanns en stor vilja från både lärare och specialpedagoger att förbättra förutsättningarna för de nyanlända eleverna.
Trots detta så drar jag slutsatsen av att det kompensatoriska perspektivet dominerar i studien. På båda skolorna får eleverna kompensatoriska hjälpmedel i form av en assistent eller fysiska hjälpmedel som till exempel Ipad. Det är i sig inget fel och kan självklart hjälpa eleverna i stunden. Det är när det inte finns tillgång till något andra alternativ som det blir problematiskt. Om det inte finns någon prioriterad tid för samarbete och reflektion, hur kan det då bli en kvalitet i nyanländas lärande?
42
För att stärka kvalitén i nyanländas lärande behövs en granskning av situationen ur ett helhetsperspektiv. Det är dock svårt att komma ifrån en lång tradition av det kompensatoriska perspektivet, vilket har varit det vanligaste sättet att hantera elevens problem i skolan. Anledningen till att det kompensatoriska men även bristperspektivet dominerar på skolorna i undersökningen, tror jag har utgångspunkt i att det saknas en klar struktur och en tydlig prioritering på handledning.
För att utveckla och förbättra kvalitén i lärandet av nyanlända elever, behövs det en samsyn i förhållningssättet på skolan. Det kräver också att all personal på skolan tar ett gemensamt ansvar för de nyanlända eleverna. Att öppna upp för reflektion kring lärande, och i det här fallet nyanländas lärande, gör att lärarna kan möta eleverna med rätt förutsättningar. Vidare behöver det interkulturella perspektivet få större uppmärksamhet, både i skolan läroplan och i skolan verksamhet. Det ökade antalet nyanlända i vårt land kräver att allmänheten och samhället har en större förståelse för hur andras kulturer kan berika vår egen. Till skillnad från tidigare finns det numera nyanlända elever i varje skola, och ett interkulturellt lärande och förhållningssätt är till stor hjälp för att eleverna ska känna en trygghet i sitt lärande.
Undervisningen av nyanlända elever bör som en del av den ordinarie verksamheten och omfattas av skolans systematiska kvalitetsarbete och förändringsarbete, vilket bör vara specialpedagogens ansvarsområde. Sandberg och Targama (2013) menar att det därför är viktigt att lägga en grund för förståelse, vilket ökar förutsättningarna för att agera och tänka med ett gemensamt språk, en samsyn. Förståelsen innebär ett helhetsperspektiv men även vad olika roller kan bidra med i förändringsprocessen och genom det uppnå resultat i den. När en grupp når en gemensam förståelse skapar det förutsättningar för resultat i verksamheten. Ett sätt att uppnå förståelse och samsyn kan vara handledning.
Handledning i grupp är en form som bygger på att ta tillvara men också utveckla sin kompetens som bygger på deltagarnas förutsättningar (Gjems 1997). Innehållet i handledningen handlar om situationer som är aktuella för lärarna. Målet för handledning är att utveckla ett helhetsperspektiv på verksamheten, vilket betyder att perspektivet på att se verksamheten sker utifrån. Det bygger på det systemteoretiska perspektivet där relationerna är i fokus, vilket är en självklarhet i grupphandledning. Där består systemet av delar och helhet. Detta ska hjälpa till att synliggöra relationerna och sammanhangets betydelse för lärandet. Att det sker en ömsesidig påverkan. Detta i sin tur kan relateras till det sociokulturella perspektivet på lärandet där utveckling sker genom social interaktion.
43
Skolverket (2015) har också i ett projekt i utanförskapsområden sett ett samband med handledning, i detta fall rektorers, samarbete och språkutveckling. Trots detta har det inte funnits något fokus på specialpedagogens roll och ansvar i undersökningen överhuvudtaget. Frågan är varför det är så när specialpedagogernas utbildning till stor del handlar om professionella samtal och handledning?
Det lärarna möjligen skulle behöva ventilera är den stress de känner inför måluppfyllelsen för de nyanlända eleverna. Sp 2 upplever också att det är ett system som hon inte står för fullt ut. De uttrycker också att det hade varit lättare för lärarna undervisa och att uppnå inkludering om alla elever fick utvecklas i sin egen takt. Vad är det som gör att skolorna inte klarar av individanpassa undervisningen?
Måluppfyllelsen i våra styrdokument är många gånger enbart fokuserad på den färdiga produkten istället för på processen bakom. Enligt det sociokulturella perspektivet sker utveckling och lärande i människans individuella proximala utvecklingszon, tillsammans med andra. Dessutom fokuserar den på samspelet och processen istället för resultatet. Under intervjuerna med eleverna framkom det också att de lär sig av att höra kompisarna prata svenska, vilket kan kopplas till den proximala utvecklingszonen. Där berättade även Elev 1 att hon brukar hjälpa andra elever som inte har kommit så långt i det svenska språket. Det man kan dra slutsatsen av när det gäller hur eleverna ser på sitt eget lärande är att de upplever att man lär sig mer svenska i ordinarie klass än i en förberedelseklass.
Ett interkulturellt lärande bör prägla både lärarutbildning och skolans styrdokument i högre grad. Eftersom skolan idag tar emot ett stort antal nyanlända elever, behöver skolorna också anpassas till det. Dessutom behöver skolorna och styrdokumenten innehålla mer tematiskt arbetssätt där ämnen och språk, både svenska och modersmål, integreras med varande för ett bättre lärande för de nyanlända eleverna.
Även specialpedagogens roll i förändringsarbete och handledning angående nyanlända elever behöver prioriteras. Ett förebyggande arbete kräver att specialpedagogen ser lärarnas behov av att samtala och reflektera för att öka förståelsen av nyanlända elevers lärande.