Specialpedagogerna på de båda skolorna i undersökningen utrycker en oro för brister i bemötande av de nyanlända eleverna. Jämförelsen mellan de båda skolornas kartläggning visar tydligt att skola 1 har ett mer genomarbetat system och känner sig trygga i att de vet var eleverna befinner sig. Det visar också tydligt att det nya kartläggningsmaterialet behövs. Men framförallt en förståelse av hur viktig den är för elevens lärande. Sp2 är öppen för att direktinkludera de nyanlända eleverna (Bunar 2010) medan sp1 känner en tveksamhet eftersom de har så många nyanlända. Det gör att skolan har en stark interkulturell prägel (Lorentz 2013) men eftersom det finns så många med olika kulturella bakgrunder blir detta nästan en norm, vilket även finns som en aspekt i det interkulturella perspektivet. Det sker omedvetet i lärandet men har ingen klar pedagogisk inriktning. Taylor och Sidhu (2012) menar att det är vanligt att skolorna fokuserar på problematiken av nyanlända istället för att se dem som en tillgång i skolans mångfald. För att eleverna ska lyckas i sitt lärande, behöver skolorna engagera sig i deras livssituation och även fokusera på det informella lärandet. Det finns som en ambition och en vilja på skola 1, och fokus blir det interkulturella men också det relationella lärandet (Normell 2002).
Med samtal och interaktion menar Lindberg (2005) att lärande uppstår, vilket också präglar det sociokulturella perspektivet, där lärande finns i samspel med andra (Vygotskij, 1999, Strandberg, 2006, Säljö, 2015). De menar att för att eleven ska få ett lärande, krävs det samspel och kommunikation, vilket bygger på samtal. Så trots att de har en kartläggning över elever på skola 1 finns det inget samband med att de får en individanpassad undervisning.
Däremot på skola 2 finns en vilja i att stärka elevernas ursprung och man får intrycket av att skolan har en ambition att arbeta med det interkulturella lärandet som grund (Eklund 2003, Fridlund, 2011 och Lorentz 2013) Dock menar Lorentz (2013) att det är viktigt att vara
33
medveten om fördomar och förutfattade meningar i skolans värld. Det faktum att eleverna inte har någon erfarenhet av nyanlända elever samt att det förekommer värderingar som präglas av fördomar, gör att skolan behöver arbeta aktivt med värdegrund. Bačáková och Closs (2013) menar att det behövs en bredare förståelse på skolorna för språklig och kulturell mångfald.
Det som framkommit i undersökningen av skola 1 är att det finns en sluss där kartläggning utförs innan eleverna kommer till respektive skola. På skola 2 fanns det inte någon kartläggning överhuvudtaget. Kartläggningens betydelse i utredningar av elever i behov av särskilt stöd har varit en självklarhet, både i praktiken och i styrdokumenten. Dock har inte den förebyggande kartläggningen med fokus på individuellt anpassad undervisning varit lika vanligt förekommande. Runström (2013) menar att det positiva med kartläggning är att man ser till både eleven och omgivningens faktorer på grupp och organisationsnivå. Det är självklart positivt att kartlägga de nya eleverna innan de kommit till respektive skola. Men det är också relevant att fortsätta med en kartläggning av elevens helhetssituation även efter start i svensk skola. Det verkar som att det inte är prioriterat på någon av skolorna som ligger till grund för studien.
Som Gerge (2013) menar kan det vara bra för lärarna att veta vad elevernas beteende kan bero på och möta dem i det. Även det kan vara en del av kartläggningen. Samtidigt är det pedagogens ansvar att skapa goda förutsättningar för elevens lärande utifrån deras behov. Om en elev har PTSS med stora koncentrationssvårigheter till följd av stress, ångest och dålig sömn är det svårt för eleven att tillgodogöra sig ett lärande (Gerge 2013). Enligt det sociokulturella perspektivet uppstår lärande och utveckling i ett sammanhang (Säljö 2015, Strandberg, 2006). Om eleverna drar sig undan på grund av deras ångest, är förutsättningarna för lärande väldigt små (Gerge 2013) Det kan innebära att eleven har svårt att samspela med andra elever och lärare. Eleverna i studien har också varit på flykt under några år där lärandet inte alls har varit i fokus. I denna studie har eleven varit i fokus, men givetvis påverkar det elevens lärande även om föräldrar, vänner eller syskon drabbas. Därför är det viktigt för elevens utveckling att de känner en trygghet i skolan. Enligt KASAM behöver eleven hjälp att hantera sina motgångar. De behöver känna en förutsägbarhet och struktur samt bli bekräftad för vilka de här. Vilket även det sociokulturella perspektivet stödjer i den proximala utvecklingszonen där barnet behöver känna en trygghet och lust till lärandet för att utvecklas. Det är pedagogens ansvar att se var elevernas utvecklingszoner befinner sig för att lärandet ska ske. Det kräver dels en kartläggning men även en individuellt utformad undervisning. Enligt skolans läroplan (Lgr 11) har skolan en skyldighet att utforma undervisningen för varje enskild elevs förutsättningar, men det stämmer inte överens med verkligheten. Under
34
observationer i de båda verksamheterna och genom att ha informella samtal med lärarna träder en annan sanning fram. På grund av brist på kartläggning och pedagoger anses detta på båda skolorna vara en omöjlighet. Detta stödjer även Säljö (2015) där han menar att skolan och läroplanen sällan tar hänsyn till elevernas personliga erfarenheter.
Samarbete
Det som kommit fram genom undersökningarna är att det råder stor brist på utbildade pedagoger, dels SvA- lärare men också studiehandledare. På skola 1 har de en SvA- lärare på 530 elever, där nästan 80 procent läser SvA. Sp1 menar att alla SvA- lärare, modersmålslärare och studiehandledare ingår i ett arbetslag, där även specialpedagogerna ingår. Dock anser hon att det saknas en röd tråd i huset, vilket gör att samarbetet fallerar. De håller på att utarbeta ett samarbete där det ska finnas en studiehandledare som är kopplade till de ämnen som eleven behöver stöd i. Det viktigaste samarbetet menar hon är mellan lärare och mellan specialpedagog och modersmålslärare. För att det ska fungera fullt ut på högstadiet behövs ett starkt samarbete runt eleven, vilket hon menar inte är så vanligt. Enligt lärare på skola 1 går mycket av tiden också åt till praktiska åtgärder som att till exempel att leta tolkar i de olika språken för att kunna kommunicera, både med eleverna och men även med föräldrarna. Hon uttryckte en osäkerhet i sin undervisning och avsaknad av reflektionstid. Hon menade också att undervisningen blev lidande när det var så mycket att ta i runt omkring. Med det menade hon att mycket tid gick åt till pussel av schema för eleverna och placering av språkstödjare.
L 2 uttrycker att man aldrig vet hur skoldagen ser ut. Hon menar att för att det flexibla arbetssättet ska fungera, krävs ett gemensamt förhållningssätt mellan henne och studiehandledaren, vilket hon upplever att de har. Här finns inget samarbete med specialpedagogen. Sp 2 kommer i kontakt med de nyanlända eleverna och deras lärare när det inte har uppstått någon utveckling i språket eller i kunskapsutvecklingen. Både när det gäller svårigheter i svenska och modersmål. Därför är inte samarbetet lika stort på skola 2 även om hon förespråkar för det.
Minoritetsspråken blir dock lidande i samarbetet, för närvarande finns det inte ens arabisktalande studiehandledare till förfogande. Nu startar det dessutom upp flera nya förberedelseklasser i kommunen. Sp1 berättar vidare att de har en arabisktalande specialpedagog på stöd- och hälsa enheten som gör språkbedömning utifrån SPSMs (specialpedagogiska skolmyndigheten) material. Det positiva menar hon är att de kan jämföra modersmålet och svenskan.
35
Sp1 anser att det är viktigt att det finns en studiehandledare kopplade till eleverna nu när de ska ingå i en ordinarie klass. Hon menar att det är förödande om en elev inte förstår någonting av vad som sägs i ett klassrum.