det omedvetnas stränder av emma
göransson (bilder s. 164–165)
Delprojektet utforskar vatten kopplat till de dju-paste nivåerna vi kan uppleva av anknytning till naturen . Vatten är rent konkret själva förutsätt-ningen för liv . Vi blir till och föds i vatten . Vat-ten är också symbol för vårt känsloliv och för det omedvetna i psyket .
Arbetet vill lyfta fram själva nyckeln till hållbar utveckling − en varaktig och djupgående medve-tandeförändring från ett exploaterande hyperka-pitalistiskt synsätt till ett holistiskt ekosystem-tänkande . Vi måste återigen knyta an till jorden, i stället för att bara konsumera den, för att kunna
konsTnÄrLig uppLeVeLsepark För håLLbar uTVeckLing 8 – 161
väcka den medkänsla med allt levande som är nyckeln till att vända utvecklingen .
Vattnets djuppsykologiska dimensioner för oss människor utforskas genom de konstnärliga gen-rerna skulptur, måleri och filmad performance . Konstnären söker djupt i sitt eget psyke för att fin-na rötter och anknytningsmönster till fin- naturland-skap och ekosystem . Resultaten i form av plats-bundna berättelser gestaltas i konstnärlig form . Konsten utgör både forskningsmetod och resultat .
Projektet har förändrats över tid . Från att initialt ha handlat mer allmänt om ekofilosofiska aspek-ter på platser och naturlandskap har arbetet under projekttidens gång alltmer kommit att handla om de djupaste psykologiska dimensionerna i medve-tandet där vi knyter an till vår omgivning, både vad gäller naturmiljö och andra levande varelser . I den skulpturala installationen som avslutar arbetet samsas gestaltningar av tidvatten och gravitation med en personlig berättelse om stränder, centrala för konstnären i olika livsskeden (Göransson 2013) .
kunskaps- och vattenrum för hållbar utveckling av Roland ljungberg
(bilder s. 168–169)
Delprojektet är en studie av hur vatten, konstob-jekt och rum tillsammans kan bidra till en
upp-levelse av hållbarhet i form av en park . Det är parkens besökare som tillsammans med oss konst-närer skapar upplevelserna i rummen och därmed ger dem mening . Syftet är att upplevelser i parken kan medvetandegöra människor om förhållnings-sätt till hållbar utveckling .
Projektet baseras på utveckling av praktikba-serade metoder för konstnärlig forskning, med processdokumentation i form av skissarbete, foto-graferande och skrivande . Dessa utgör verktyg för utvecklandet av reflektion över forskningens pro-cess och resultat . Forskningsarbetet har bedrivits platsspecifikt och praktiska försök har genom-förts utomhus i skilda naturlandskap .
I parken bildar fyra höga portaler av trä olika kunskapsrum inspirerat av den traditionella kine-siska trädgården: Vattenrummet, migrationsrum-met, möjligheternas rum och jordens rum . Parken ses som en serie av rumsligheter, där de olika rum-men och dess objekt samverkar och ibland bryts mot varandra . Väskor i mosaik står i migrations-rummet . Väskorna berör teman som nationalitet, migration, identitet, plats, tillhörighet och ägan-derätt av mark .
Vattnets rörelser genom portaler och vatten-väskor är tänkt att drivas med energi producerad lokalt från solceller och småskaliga vindkraft-verk .
162 – 8 konsTnÄrLig uppLeVeLsepark För håLLbar uTVeckLing
Som ett komplement till portalerna som finns i parken har 10 stycken prototyper till Artist’s books för hållbar parkplanering tagits fram . Dessa är tänkta att användas som pedagogiska utgångs-punkter för diskussion om hur parker utfor-mas och används i en social kontext (Ljungberg 2013) .
Filterskog och renande bäckar – bakgrund I dag rinner ytvatten som leds från flera områden i Norra Botkyrka orenat ut i Albysjön som an-gränsar till Fittja äng . Albysjön är en dricksvatten-täkt . Detta innebär att kvalitén på det vatten som rinner ut där är grundläggande . Gestaltningarna Filterskog och Rinnande bäckar är framtagna från ett förslag av Botkyrka kommuns samhällsbygg-nadsförvaltning där dagvatten samlas upp i en se-dimentdamm belägen mellan radhusområdet och E4 i väster . Från denna sedimentdamm föreslås att vattnet leds ner till en våtmark på Fittja äng som ytterligare renar vattnet genom biologisk rening innan det rinner ut i Albysjön (
wsp
2010) .I de båda delprojekten utnyttjas den befintliga fallhöjden på ca 13,5 m mellan sedimentdammen och Fittja äng till att med gravitationens hjälp dri-va en reningsprocess utan att använda elektriska pumpar .
Filterskog av leif Bolter (bilder s. 169–170) I delprojektet Filterskog har grus- och rullstenså-sarnas effektivt renande funktion på genom-strömmande vatten varit en förebild till att söka skapa en självrenande process utan andra hjälp-medel än dem naturen själv erbjuder .
Här reses en rullstensås på höjden, i form av en 12 meter hög pelare . Sten, grus och finsiktad sand tra-vas i pelaren på höjden inom en formgiven stålkon-struktion som håller materialet på plats . Genom självtryck leds det vatten som skall renas upp till krönet för att filtreras ner genom gruspelaren . Där-efter rinner vattnet ut i en strandskog av svärdslil-jor för att där renas ytterligare . Oönskade ämnen i vattnet som inte filtrerats bort i gruspelaren tas här om hand av växter och mikroorganismer .
Stålkonstruktionen som håller grusmaterialet samman formas till en mäktig skulptural gestalt som skänker platsen identitet . Gruspelaren anpas-sas i höjd och i förekommande fall, till antal, till den vattenmängd som ska hanteras . En märklig och mäktig Filterskog kan uppstå då riktigt stora mängder vatten skall hanteras . Om besökaren läg-ger örat mot gruspelaren kan vattnets porlande förnimmas i den ständigt pågående reningspro-cessen . Klätterväxter söker sig upp utefter tornens gitterväggar och bekläder dem så att de bildar grö-na ekologiska gestalter .
konsTnÄrLig uppLeVeLsepark För håLLbar uTVeckLing 8 – 163
På projektutställningen på Konstfack våren 2013 byggdes en fungerande 3 meter hög skalmodell av en gruspelare för att skapa en konkret gestaltning och en vattenreningsprocess .
renande bäckar av gösta Wessel (bilder
s. 170–171)
Jag har ofta både i mina målningar och skulpturer arbetat med mötet mellan rörelsers dynamik och geometriskt statiska former och mönster . I detta möte kan i lyckosamma fall uppstå en känsla av livfullhet och energi . Som när det rombiska mönstret i Harlekins kläder förändras och för-stärker denna sprattelgubbes akrobatiska rörelser . Eller som när geometriskt mönstrade flaggor och tyger fladdrar i vinden och synliggör luftens rö-relser .
I detta projekt har jag utformat ett antal model-ler av vertikalt stående vattenskulpturer . I dessa har jag utgått från geometriska grundformer i vil-ka vattnet får finna sin väg från den högsta punk-ten till den lägsta . Vattnet rinner i dagen och dess rörelser kan ses och följas genom vattenfall och bubblor . Solens
uv
-ljus och luftens syre renar och skapar möjlighet för biologisk rening . I de öppna kärlen kommer med tiden att bildas mikroorga-nismer som ”äter upp” vattnets organiskamateri-al . Även kvävenärsmateri-alter bryts ner på biologisk väg och övergår till ofarlig kvävgas . På detta sätt bidrar skulpturerna till rening av vattnet innan det för-slagsvis sprids över en våtäng med svärdsliljor och alar för att sedan rinna ut i Albysjön (Bolter 2014 och Wessel 2014) .