Frågor kring en mer hållbar design är, och kom-mer att vara, centrala för designområdet under en lång period framöver . I samband med att vi ställer sådana frågor blir det också tydligt att det är vissa frågor vi tenderar att fokusera på emedan andra oftast förblir diffusa eller outsagda; frågor som ofta handlar om själva grunden för designområdet snarare än vilka problem de försöker lösa .
Det är svårt att tydligt förklara något man inte kan se helt klart . En helt trivial iakttagelse kan tyckas, men inte desto mindre en problematisk realitet för en del av den akademiska forskningen inom såväl det konstnärliga området som inom andra områden . Att ha ett resultat inom räckhåll är önskvärt men sällan realistiskt i dessa samman-hang . Det här var inte heller ett projekt där man redan från början kunde skönja resultatet .
Det låg ibland nära till hands att betrakta situa-tionen som ett famlande efter kunskap snarare än ett samlande, men själva upplevelsen av för-loppet var emellertid en helt annan . Det var som att med hög fart röra sig in i ett sammanhang där huvudproblemet inte är att formulera en samling utgångspunkter, utan snarare att få fatt i de skär-ningspunkter som just i detta nu uppstår och
på-Former aV håLLbarheT 6 – 117
kallar en uppmärksamhet vi inte kan ignorera . Det handlar inte om att starta stillastående och fun-dera över åt vilket håll vi ska gå, utan snarare om att försöka förstå, beskriva och kritiskt undersöka en rörelse vi sedan länge redan är inbegripna i och som vi, inte ens om vi försöker, helt kan avsäga oss .
Självklart kan vi sätta oss ner, analysera läget och formulera ett antal utgångspunkter för att se-dan börja röra oss mot ett givet mål . Det är också så designområdets forskning i stor utsträckning hittills bedrivits när det gäller hållbar utveckling . Vi har, till exempel, funderat över hur vi kan byta ut ett material mot ett annat med mindre miljö-påverkan; vi har funderat över hur saker, som bilar eller elektronik, kan utformas så att de konsume-rar mindre energi; vi har funderat på hur männis-kors föreställningar kring energiförbrukning kan förändras i riktning mot en mer medveten och restriktiv energianvändning . Och så vidare .
Men vi börjar inte från början . Vi kommer med hög fart från förr . Precis som designområdet tidi-gare tagit sig an en mängd nya designproblem som den industriella och tekniska utvecklingen gett upphov till, och skapat nya expertisområden som
”interaktionsdesign” eller ”upplevelsedesign”, tar vi oss nu an frågor kring hållbarhet och skapar
yt-terligare ett område: ”hållbar design” . Vår fart ger oss stabilitet . Det är inte helt nya utgångspunkter som formulerats, utan snarare ett slags skärnings-punkter som uppstår mellan den riktning som vårt område sedan länge färdats i och de samhälls-förändringar, som från tid till annan, kräver någon form av åtgärd och insats också inom den egna disciplinens ordning . Design betraktas, inte minst utifrån, som en i grunden problemlösande och brukarcentrerad disciplin . En disciplin vars behov av ämnesmässig utveckling till synes främst till-fredsställs genom tillämpad forskning i samarbete med den industri, kund eller brukare vars problem den är inriktad mot att lösa .
Så vad händer egentligen när vi använder frågan kring hållbar utveckling för att titta på skärnings-punkten mellan teori och praktik genom att föra samman det vi brukar kalla designteori eller de-signhistoria och design som kritisk praktik . Om vi för stunden tillåter oss att teckna en grovt förenk-lad bild av hur relationen mellan teori och praktik typiskt kommer till uttryck i design, kan man säga att vi under industridesignens initiala formerande, i till exempel miljöer som Bauhaus i Tyskland, kom att göra det tidiga 1900-talets konstsyn till en utgångspunkt för design inte minst när det gäller
118 – 6 Former aV håLLbarheT
hur vi ser på disciplinens konstnärliga grund . De-sign blev då ett slags ”tillämpad konst” i en hie-rarki för konstnärliga uttryck som kategoriserar design som ”applied arts” eller ”decorative arts” . Vid den här tiden läggs också grunden för en när-mast strikt arbetsdelning mellan de som uttrycker och de som tolkar, mellan de som skapar och de som skriver . Gestaltning blir praktikens domän, emedan förklarandet och beskrivandet av objek-ten, verken, och deras historia blir teoretikernas .
Den här arbetsfördelningen mellan teori och praktik, institutionaliseringen av att artikulera kritiska reflektioner å ena sidan och att bemästra konsten att göra och skapa å den andra, leder till vissa problem . Ett av dessa är en konservering av centrala begrepp som vi använder oss av och synen på vad som utgör områdets egentliga konstnärliga grund .
En designprocess handlar i stor utsträckning om kommunikation . Sällan, eller aldrig, är en de-signer ensam om, eller med, sitt uttryck . Det är nästan alltid en fråga om samarbete och dialog;
med andra designer, med medarbetare inom andra kompetensområden, med tänkta brukare, med uppdragsgivare etcetera . I alla dessa situationer kommer grundläggande begrepp och definitioner till uttryck inte bara efter det att designprocessen är avslutad och man kan reflektera och teoretisera
kring resultatet, utan i varje steg från det att pro-cessen startar till dess att den är över . Men med den strikta uppdelning mellan teori och praktik vi alltför ofta utgår ifrån tar vi sällan eller aldrig tydligt tag i det behov av att artikulera nya teo-rier, definitioner, begrepp som uppstår under re-sans gång – detta eftersom teoribildning inte är något vi historiskt har betraktat som en del av en designpraktik . Och eftersom vi (därför?) i så stor utsträckning reproducerar befintliga definitioner i det vi gör, finns det heller ingen större anledning för designteorin att i efterhand ifrågasätta existe-rande tolkningar och beskrivningar av vad som föregår .
Det framstår som att ett fortsatt upprätthål-lande av nuvarande distinktioner mellan teori och praktik måste ifrågasättas . Det finns ett stort be-hov av en annan typ av teoriutveckling, av nya de-finitioner och begrepp, baserat på kritiskt och ex-perimentellt designarbete . Att överlåta behovet av teoriutveckling åt andra forskningsområden och i praktiken reducera designpraktik och -forskning på konstnärlig grund till att handla om främst (visuell) gestaltning, har sannolikt i huvudsak en konserverande verkan på områdets utveckling . En fråga för framtiden blir således: hur ser den konst-närliga och experimentella designforskningens alternativ ut?
Former aV håLLbarheT 6 – 119
120 – 6 Former aV håLLbarheT Forms oF susTainabiLiTY
foto/photo: pontus lindvallfoto/photo: pontus lindvall
”samtal i, om och med en soffa”. arkitekturmuseet, stockholm, 2011
“conversations in, about and with a sofa”. the swedish museum of architecture, stockholm, 2011
Former aV håLLbarheT 6 – 121
Forms oF susTainabiLiTY
foto/photo: pontus lindvallfoto/photo: pontus lindvall foto/photo: johan redström