kommiTTéns kommenTarer TiLL projekTrapporTerna 9 – 181
Sammanställd av Torbjörn Lind
S
om nämnts är innehållet i årets bok en tillbakagång till upplägget för årsböckerna före 2013. genom att vi nu återgår till projektrapporter vill kommittén för konstnärlig forsk-ning liksom tidigare även kommentera desamma – en delvis pedagogisk ambition men främst ett sätt att kommunicera tankar kring konstnärliga forskningsprojekt.Liksom tidigare handlar det inte om en konstnärlig kvalitetsbedömning utan snarare en genomgång av olika sätt att förhålla sig till en forskningsprocess. presentationerna ska inte heller betraktas som slutredogörelser utan bara som exempel på projekt som Vetenskapsrådet stött och vad konstnärlig forskning kan handla om inom olika konstfor-mer. om möjligt försöker vi också sätta in dem i en bredare kontext.
från rörelse ur reflektion i tillblivelse:
dansaren och den skapande processen
Projektledare: cecilia RoosText: Josefine Wikström
Projektet fokuserar på den samtida dansarens roll i den konstnärliga processen och Cecilia Roos är i det avseendet något av en pionjär inom svensk dansforskning på området . Från dansarens per-spektiv söker projektet begreppsliggöra och närma sig en förståelse av den samtida dansarens komplexa praktik i den koreagrafiska processen . Fokus ligger på process och tillblivelse i processer där dansaren arbetar självständigt och reflekte-rande i dialog med koreografen .
Parallellt med arbetet som dansare har Cecilia Roos fungerat som projektledare i en forskningsgrupp med forskare inom estetik/filosofi . Arbetet har utgått från en serie seminarier som så småningom utökades med fysiska träningspass och rörelsesek-venser ur koreografen Christel Johanssens föreställ-ning Now She Know . Upplägget syftade till ett slags tillämpad estetik för att få till stånd ett växelspel mellan teori och praktik .
I den praktikbaserade delen lades fokus på ett un-dersökande vad dansaren gör i sin tolkningsprocess . I den teoretiska delen fokuserade man på betrakta-rens roll i interaktionen med dansföreställningen .
Resultatet av projektet har presenterats i en rap-port och en antologi där de medverkande bidragit
182 – 9 kommiTTéns kommenTarer TiLL projekTrapporTerna
med varsin text . Intervjuer och samtal med andra dansare ger ytterligare perspektiv på dansarens roll i olika projekt . Hur de praktiska och teoretis-ka delarna flätats samman för att bilda den helhet, som utgör projektets yttersta målsättning, är ännu inte helt tydlig . Troligen kommer detta att framgå av slutrapporten och en ännu inte utgiven artikel .
former av hållbarhet (om design)
Projektledare: Johan RedströmNär designpraktiken utmanas att ta sig an ett allmänt och mycket omfattande designprogram ställs också krav på forskningen – att kritiskt gran-ska programmet och att försöka fördjupa förstå-elsen av den utmaning som ligger i programmet .
”Design för hållbarhet” är ett sådant program, som i dag helt naturligt är starkt drivande inte bara inom designpraktiken internationellt, men också inom det internationella designforskningsfältet .
Projektet, som handlar om hur hållbar utveck-ling som diskurs och problemområde påverkar vår syn på design, är exempel på designforskning som genom kritisk granskning söker en fördjupad för-ståelse av ”Design för hållbarhet” som
övergripan-de övergripan-designprogram . Inte hur ”övergripan-design” kan bygga en mer hållbar utveckling utan hur ”hållbar utveck-ling” som problemområde bygger design . Ett över-gripande syfte var att bidra till den fortsatta ut-vecklingen av en kritisk designforskningspraktik, att ”arbeta med den ämnesmässiga utvecklingen av området genom experimentell design” .
Detta att vända utmaningen till en fråga om påverkan på design är intressant – ett sätt att for-mulera riktningen i den kritiska granskningen . Rent allmänt har detta drag av en slags framtidsar-keologi . Ett framåtblickande som speglar vad det givna programmet gör med designpraktiken och med oss som designer . Kritiska reflektioner som öppnar upp för en fördjupad förståelse och en eventuell omvärdering av det designtänkande som i dag driver, och som drivs, av programmet .
Forskning och forskarutbildning inom design-området har en relativt lång tradition . Det är dock ganska rimligt att ställa frågan vad design-forskning som konstnärlig design-forskning är för något . Hade projektet kunnat genomföras som ett mer traditionellt ”vetenskapligt” projekt? Ja, absolut . På ett ganska tydligt sätt gestaltar projektet konst-närlig forskning som ett forskningsfält bland an-dra; helt enkelt forskning inom design som ett
kommiTTéns kommenTarer TiLL projekTrapporTerna 9 – 183
konstnärligt område . Är detta ett problem? Nej tvärtom . För fältets fortsatta utveckling är det viktigt att fokus ligger på ämnesområden och inte på metodologi .
mot ett konstmusikens utvidgade fält
Projektledare: ole lützow-holmNär projektledaren Ole Lützow-Holm skriver om en ”likriktning vars ritualer genererar distans och passiv ängslan hos utövare och lyssnare” uttrycker han en uppfattning som delas av många kompo-sitörer och musiker . Med andra ord: Vi vantrivs i konstmusiken . Lyssnarna har gjort ett aktivt val att just lyssna, så det är nog mer osäkert om van-trivseln gäller dem .
Bakgrunden till problematiken kan härledas till för ungefär 200 år tillbaka i tiden – det var då det började . En alltmer framgångsrik upphovsmanna-rätt gjorde det möjligt att renodla tonsättar- och musikerrollerna . Problemet i dag är att de tonsät-tare som faktiskt tjänar pengar på arrangemanget har gått ur tiden och musikerna måste ägna sig åt att åstadkomma allt mer subtila tolkningsskillna-der med en ständigt ökande teknisk behärskning .
De kan inte heller bestämma så mycket själva, vilket skapar en viss stress och därmed en mindre angenäm situation .
Lyckligtvis finns det en motrörelse och de inom konstmusiken som ägnar sig åt konstnärlig forsk-ning har positionerat sig inom denna rörelse . För att slippa statsunderstöd till tonsättare och terapi till musiker anknyter man till en förmodern mu-sikertyp, med producerande och reproducerande som två sidor av samma aktivitet – musicerandet . Konstnärlig forskning består då i ett undersökan-de och utvecklanundersökan-de av olika relationer: hitintills mest mellan musiker och tonsättare, mellan mu-siker och notation eller mellan lyssnare och musi-ker eller komponister . Det är tydligt att projektet Mot ett konstmusikens utvidgade fält arbetar med just denna forskningsstrategi .
Projektet är uppdelat i flera mindre delprojekt av experimentell och praktisk natur och här finns också en intressant parallell till naturvetenskap-lig forskning . Projektredovisningen är en samling essäliknande artiklar samlade i en antologi . I ett projekt där samtalen och de fysiska mötena är vik-tiga arbetsmetoder, som kännetecknas av spretig-het och öppenspretig-het, är den valda redovisningsformen klart rimlig . En form som man också delar med
184 – 9 kommiTTéns kommenTarer TiLL projekTrapporTerna
många andra projekt . Det finns självfallet en risk att det som blir kvar är en serie berättelser snarare än en studie av en helhet men den risken får man nog ta när man valt att arbeta och redovisa på det beskrivna sättet .
konstnärlig upplevelsepark för hållbar utveckling
Projektledare: Roland ljungberg
Projektet rör sig mellan konst, design, arkitektur och landskapsarkitektur med konstnärernas blick och tänkande som drivkraft . De fyra delstudierna tycks ha bedrivits relativt oberoende av varandra och kommit samman främst i den avslutande ut-ställningen . I tre av dem – Kunskaps- och vatten-rum för hållbar utveckling, Filterskog och Renande bäckar – anas en undersökande ingång till samspe-let mellan landskapet, platsen, vattnet och skulp-turernas arkitektoniska material och effekt men framför allt tycks de utgöra förslag till konstnär-liga installationer .
Det finns också pedagogiska ambitioner i ut-formningen av parken men det är oklart i be-skrivningen vilka former av samarbeten som skett
mellan konstnärer och publik, vilket väcker frågor kring konst och undersökning som interaktiv ut-maning . Är publiken medskapare i projektet eller har den mer haft rollen att reagera på de konstnär-liga förslagen?
Det delprojekt som framstår som konstnär-ligt mest utforskande och därmed utmanande är Det omedvetnas stränder . Här har Emma Görans-son under processens gång närmat sig hållbar ut-veckling mer som en existentiell fråga, utforskad genom skulptur/objekt och installationer samt ett till synes långsamt måleri (Månkalenderns 28 faser) som exponerar materialiteter, tid, och en närläsning av det egna förhållningssättet till dessa materialiteters platser och tidrum .
Som helhet visar projektet på två olika förhåll-ningssätt till forskning, där det ena leder mer mot konstnärligt utvecklingsarbete som designförslag och produkt medan det andra innebär ett mer för-utsättningslöst, explorativt undersökande, vilket är mer riskabelt men som också kan ge större ut-delning i oväntade upptäckter .