• No results found

7. Resultat & analys

7.1 Delstudie 1: Förskollärare

I följande avsnitt redovisas resultaten från den första delstudien som består av kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med förskollärare. Det är fem förskollärare som har intervjuats och de benämns som förskollärare A, B, C, D och E. De förskollärare som intervjuades och deras erfarenhet i arbete på förskolan varierade – som kortast hade en förskollärare bara arbetat ett år och tre månader och som längst hade en förskollärare arbetat i snart 20 år. Två av förskollärarna arbetade med yngre barngrupper och de tre andra arbetade med äldre. Alla fem förskollärare hade ändå arbetat med både yngre och äldre barn under sin tid som förskollärare. Strukturen på denna redovisning utgår från de kategorier som uppkommit i analysen av de transkriberade intervjuerna. Dessa analyser utgår från forskningsfrågorna, fenomenografin och den didaktiska reliefen. Nedan presenteras de olika uppfattningar som kategoriserats utifrån insamlingen av data – det som fanns i utfallsrummet.

7.1.1 Tid som förändring

En av förskollärarna reflekterade kring tid som förändring. Som exempel på detta menade förskolläraren att det går att urskilja förändring i naturen, med årstiderna som kommer och går.

[...] förändring, tror jag. Jag tänker mycket på naturen, så som den förändras över tiden. Förändring i tid ute är så tydlig, att det händer saker omkring oss när tiden går. När jag tänker på tid inomhus handlar det mer om vardagsrutiner, vilken tid vi ska äta, som barnen ska sova, och så vidare (förskollärare B, 2021).

Förskolläraren kunde se naturens föränderlighet över tid som en möjlighet till undervisning, och drog som ett exempel hur de tidigare hade jobbat med färgen gul, och varit på en utflykt i skogen för att samla ihop löv, och diskuterat tillsammans med barnen hur det kommer sig att löven ändrar färg när det blir höst.

Då har vi bland annat varit på guljakt i skogen, och då kommer man in och pratar om varför löven blivit gula, vissa röda och vissa orangea, så då kommer man ju in på tidsaspekten (förskollärare B, 2021).

Att tid i relation till förändringar utomhus kunde användas som en möjlighet för undervisning kunde en annan förskollärare också konstatera. Enligt hens upplevelser var just årstiderna ett viktigt inslag när det gäller tid, och gav exemplet att ena dagen var det fyllt med höstlöv på marken och nästa dag var marken täckt av snö, och att det är ett bra tillfälle att undervisa barnen om tid. Sett från perspektivet av horisonter kan det ses som att dessa förskollärare har liknande uppfattning av hur det går att använda det tydliga förändringarna utomhus under årets gång som möjlighet till att undervisa om tid.

14

7.1.2 Tid som förhållningssätt och rutiner

En vanlig uppfattning om tid handlade om tiden som något övergripande att ta i beaktande i hela arbetet med verksamheten, och mycket i samband med rutinerna som ständigt pågår i förskolans vardag. Två av förskollärarna reflekterade kring tid som något att förhålla sig till, något som bara finns där och man måste göra vad man måste göra under den tid som finns – som exempel gav en av dem att alltid komma på jobb vid fasta tider och att uppfylla en arbetsgivares förväntningar. Tid upplevdes som styrande – att vara styrd av tiden och inte ha någon möjlighet att “äga tiden”

Ja det är ju någonting vi måste förhålla oss till hela tiden (förskollärare D, 2021).

[...] vi är ju väldigt tidsstyrda i samhället. Man får ju inte äga tiden själva, arbetsgivaren har ju sina förväntningar och då är tiden viktig. Kommer man försent till arbetet är det ju inte bra, och jobbar man inte sina åtta timmar så får man inte sin lön. Man är tidsstyrd hela livet (förskollärare E, 2021).

Vi kan förstå det som att tiden i sig inte är något som går att göra sin egen, utan att tiden är något som individer helt enkelt måste förpassa sig till, och även i samband med rutiner, vilket några av förskollärarna även påpekar.

Man förhåller sig till rutinerna som händer under dagen, såsom att äta lunch och mellanmål och så vidare (förskollärare C, 2021).

Vi har ju väldigt upp strukturerat, vid en viss tid ska vi äta frukost, vid en viss tid äter vi lunch (förskollärare D, 2021).

Just med tiden så är vi väldigt styrda av här när de gäller alla rutiner. Vi jobbar med ett dagsschema med små bilder för vad som ska hända under dagen (förskollärare E, 2021).

För dessa förskollärare var det rutinerna och att ständigt behöva förhålla sig till dem och planera kring dem en av de mest dominerande inslaget av deras reflektioner kring tid. Enligt min tolkning upplever dessa förskollärare tiden som ett passivt fenomen att helt enkelt handskas med och inget som går att påverka, men för andra förskollärare verkade upplevelsen av tiden tvärtom, något som gick att påverka och dessutom något som var viktigt att påverka. Rutinmomenten i förskolan upplevdes som viktiga för att barn ska få känna en trygghet i förskolan, men även som något barnen kunde göra till sin egen.

En förskollärare reflekterade kring hur viktigt det kan vara för barnen att få ha den här strukturen med alla rutiner på förskolan, då vetskapen om vad som ska hända vid vissa tider på dagen ger en trygghet för dem.

[...] för vi har även barn som behöver lite mer struktur så (förskollärare E, 2021).

En annan förskollärare tyckte att det var viktigt att barnen inte ska kännas sig för styrda av rutinmomenten på förskolan, och beskrev hens syn som att de försöker ge barnen känslan av att de har kontroll över sin tid som de har på förskolan. Det var viktigt tyckte förskolläraren att inte behöva avbryta barn som är inne i en lek för att det var dags för exempelvis samling på förmiddagen.

Vi ska ge barnen känslan av att de äger tiden [...] tidigare så bröt vi ofta för samling [...] och de har vi sagt nu att ‘vi erbjuder samling vid den här tidpunkten, men dom barn som är inne i en lek, dom får fortsätta’, då kanske vi inte ens säger till att det är samling för vissa, för vi ser att deras lek är så himla bra (förskollärare A, 2021).

Här framkommer det horisonter som påpekar att tiden finns där och är ett fenomen som man behöver anpassa sig till i alla situationer som finns i en förskole dag. Det framkommer även

15 att tiden som går i förskolans vardag går att göra till sin egen, framför allt att låta barnen själva få “äga sin egen tid”, genom att exempelvis inte avbryta barnen för att ett rutinmoment sker vid en viss tidpunkt på dagen.

7.1.3 Tid i samband med undervisning

Majoriteten av förskollärare konstaterade att det var ganska komplext att undervisa om specifikt tid i förskolan, i synnerhet i arbete med de yngsta barnen. Det vanligaste reflektionen bland förskollärarna när det handlade om undervisning av tid handlade om lärandet av klockan. Det fanns en förskollärare som tyckte det var särskilt svårt att undervisa om tid i de spontana situationer som dyker upp i förskolans vardag, och att det skulle vara lättare att arbeta med tid om det lades till en ordentlig planering på olika undervisningsmoment som hade med tid att göra.

[...] ju större dom blir [...] så börjar man mer och mer undervisa om klockan, titta på klockan och säga

‘den långa visaren är här och den korta visaren är här’ [...] dom äldsta barnen börjar ju förstå att tid är någonting som man måste titta på ibland (förskollärare C, 2021).

[...] för ju äldre dom blir, då kan man visa på klockan om man sitter och äter lunch att ‘när den korta visaren är på tvåan, då ska vi göra det här’ (förskollärare D, 2021).

Men sen i det spontana tycker jag det är ganska knepigt, för det är så himla komplext [...] att man har förberett någonting, då tror jag att det skulle vara lättare (förskollärare E, 2021).

Ju äldre barnen blev desto lättare tyckte förskollärarna det var att resonera och reflektera med barnen kring tid, med begrepp såsom veckodagarna, då, nu, imorgon, igår etcetera. När förskollärarna reflekterade kring hur verksamheten arbetar med tid just nu var de mest förekommande uppfattningarna att det handlade om lärandet av klockan, kalendertid men också läran om tid som olika moment som ska ske under dagen. Några av förskollärarna gav exempel på att de hade bildschema på deras avdelning där det tydlig framgick vad som skulle hända under hela dagens gång i en linjär sekvens, där exempelvis frukost skedde före den fria leken, och den fria leken skedde före lunchen, och mellanmålet skedde efter lunchen och så vidare. Enligt min uppfattning är dessa horisonter mest förekommande just på grund av att tidsplanering är väldigt viktigt för förskollärarna och även bland de mest konkreta och tydliga saker som diskuteras med barn i samband med tid i förskolan.

[...] olika begrepp under dagen är ju ‘Nu äter vi frukost, sen ska vi gå ut, och sen tillbaka in för att äta lunch’ [...] barnen frågar ju kanske ‘När ska jag gå gem?’ då svarar man ‘Först ska vi äta lunch, sen ska vi äta mellanmål, och sen efter att du varit ute på gården så ska du gå hem!’ (förskollärare C, 2021).

Utöver undervisning om kockan gav förskollärare några konkreta exempel på hur de har arbetat med tid i relation till den fria leken. Under barnens fria lek hade två av förskollärarna användning av ett timglas för att ge barnen en konkret tidsuppfattning då barnen skulle få turas om med att hoppa på en studsmatta på förskole gården. De fick hoppa så länge som timglaset tömdes från den övre delen av timglaset till den undre.

[...] vi använder timglas, man kan se hur tiden rinner och går. Tid är ju ganska abstrakt, det måste ju finnas någonting som visualiserar det för barnen (förskollärare B, 2021).

Timglas har vi ju också, de är dom väldigt intresserade av [...] då ska man vända på timglaset, och då måste man vänta [...], och det kommer dom på jättefort, att man kan ju liksom vrida [timglaset] och man kan leka med tiden (förskollärare A, 2021).

16 När förskollärarna reflekterade kring om det är lätt eller svårt att undervisa om tid i förskolan konstaterade tre av förskollärarna att det oftast kan vara svårt att implementera i planeringen av undervisning. Vid planeringen av undervisning när det kommer till att föra in matematiska aspekter där det handlar om tid, till exempel vid mätning av tid när barnen får så växter och ges möjlighet att mäta växternas längd vid olika tidpunkter hamnar fokuset i planeringen på att handla om de matematiska aspekterna i stället för om tid som fenomen.

Detta kan ses som en lärares didaktiska relief, där förskollärarna prioriterar de matematiska kvaliteterna i undervisningsmomentet snarare än tiden som fenomen. En förskollärare konstaterade att tid hade varit intressant att arbeta med i förskolan, men att fokuset oftare handlar om mätning i relation till matematik snarare än tid i sig.

Ja men när vi sår växter [...], det är ju också tid. Så tänker man ‘Aaa, då ska vi göra matematik av det här, vi ska sätta en linjal mot växterna och mäta vid olika tidpunkter’, men då blir fokuset på själva mätningen och inte på tiden (förskollärare A, 2021).

Ett annat sätt som det gick att undervisa om tid reflekterade en av förskollärarna kring. Hen berättade om en rulle som förklarade jordens historia i en linjär sekvens och att det är något som verkade mycket intressant för barnen.

Vi har som en rulle som vi rullar ut, så är det långa delar på tygrullen [...] som ska symbolisera tiderna i världens historia. Hur lång tid var det vulkaner och helt kolsvart? Hur lång tid var det som allt hände i havet? [...] det är ju barnen jätteintresserade av (förskollärare A, 2021).

En annan typ av tidslinje som kunde användas i verksamheten reflekterade förskollärare E på, som funderade på en visuell tidslinje med olika färger för alla dagens moment på avdelningen som tydligt illustrerade för barnen vad som skulle hända och i en linjär ordning.

[...] det finns ju jättemycket fina saker man skulle kunna göra, till exempel en tidslinje [...] med olika färger, så dom vet att ‘frukten har en egen färg’, eller att ‘leken är på förmiddagen’ [...] då blir dagen mer konkret för barnen (förskollärare E, 2021).

I undervisningssammanhang verkar det tydliggöras flera olika horisonter relaterade till tid – tid som lärandet av klockan, kalendern eller som tydliga moment som händer under förskolans vardag, tid som en linjär sekvens eller ett historiskt förlopp samt tid som korta intervaller med timglas. En del upplevde att det var svårt att genomföra undervisning med tid i fokus, och har prioriterat matematikaspekter i sin undervisning och inte fokuserat på tiden i sig själv. Majoriteten av förskollärarna tyckte att det var lättare att undervisa om tid för de äldre barnen än de yngre.

7.1.4 Tid som relativ

Ännu en kategori som kunde urskiljas var tid som ett relativt fenomen, i synnerhet när förskollärarna reflekterade hur tid kan upplevas ur ett barns perspektiv. Många gav exempel på hur svårt det är att förmedla till ett barn hur långt det är till att något ska hända som de undrar över – med exemplet att barnens lek kan gå jättefort för dem, medan att vänta på att barnens vårdnadshavare ska komma och hämta dem kan få exempelvis en kvart att kännas som en evighet.

[...] då frågar barnen oftast ‘Men när kommer min mamma?’, ‘Hon kommer om en timme’, ‘Men hur långt är en timme?’ [...] ‘Men hur lång är en kvart? Hur lång tid är det?’ för det är ju väldigt abstrakt, en kvart kan ju kännas jättesnabbt när barn leker [...] men när man väntar på att mamma eller pappa ska komma så kan ju en kvart vara jättelång (förskollärare B, 2021).

17 [...] för man använder ofta begrepp som ‘Snart kommer din mamma’ [...] Hur långt är en stund? [...] en kvart kan ju vara hur lång som helst och en kvart kan gå hur snabbt som helst (förskollärare E, 2021).

Ur ett andra ordningens perspektiv kan det ses som att tiden uppfattas väldigt olika, både för de vuxna och för barnen, då en kvart kan upplevas som mycket längre eller kortare än vad en kvart upplevs som för någon annan. Detta var ett av de vanligast förekommande fenomenen som förskollärarna reflekterade över när det gäller hur barnen pratar om tid i förskolan.

En av förskollärarna delade sin uppfattning över varför det är vanligt för barn att fråga om saker som när något visst ska ske och att det inte nödvändigtvis handlar om att barnen först och främst är intresserade av klockan och tid som fenomen utan snarare för att de väntar på ett visst moment som ska ske under dagen – vanligast verkade vara att fråga om när det är dags att äta eller när barnen skulle bli hämtade för dagen.

[...] och då frågar dom ‘När är klockan fyra?’ och det är inte för att dom är intresserade av klockan, det är ju för att dom har blivit lovade någonting (förskollärare A, 2021).

7.1.5 Tid i relation till en stressig eller lugn tillvaro

En av förskollärarna pratade om tid när det gäller lugna och mindre lugna stunder på förskolan. Tiden hade stor betydelse för denna förskollärare när det gäller den tid som varar här och nu och den stämning som förekommer i förskolans vardag – stressiga och jäktiga stunder eller lugna och rofyllda stunder.

[...] under ganska lång tid så har vi pratat mycket om lugnet här [...] det tänker jag att har med tid att göra, att får ner ljudvolymen och tempot kanske på barnens intensitet i olika aktiviteter (förskollärare A, 2021).

Utifrån denna horisont verkar tiden vara en fråga om sinnesstämning och de olika tempon som uppkommer i förskolans vardag. Upplevelsen av tid kan vara olika för olika individer.

Precis som i avsnittet med tid som ett relativt fenomen går det att urskilja olika personers uppfattningar av fenomenet tid ur ett andra ordningens perspektiv. Förskollärare A berättar om det etablerade lugnet i förskolan och ljudvolymen som antingen kan förhöja tidsintervall som stressiga eller lugnare. Samma förskollärare berättar att hen kan ha samma tempo som barnen, och att barn i vanliga fall har ett högt tempo i sina aktiviteter och sätt att vara på.

[...] ibland känner jag att jag har samma tempo som barnen alltså, för jag har ju ganska högt tempo, men både vuxna och barn har ju olika tempo (förskollärare A, 2021).

Förskolläraren använder ordet tempo som en egenskap på individer, och jämför vuxnas tempo med barnens, och att barn och vuxna har olika tempo. Det verkar således enligt min tolkning som att hen uppfattar det som att individer har olika uppfattningar om tid och att sinnesstämningen som barn och vuxna har hör ihop med begreppet tid.

Related documents