Det har gjorts lite forskning kring pedagogers uppfattningar om tid i förskolan. I detta kapitel redogörs för den forskning som gjorts kring matematik i samband med undervisning samt de aspekter på tid som olika forskningsarbeten har fokuserat på. För att hitta relevant forskning har vi bland annat letat efter forskning i samband med matematik och särskilt de studier som har haft inslag av tid i undersökningarna som gjorts. Vi har sökt genom DiVAs söktjänst och Uppsala universitetsbibliotekets söktjänst för att hitta relevant forskning.
Sökorden som vi använde för att hitta relevanta forskningsartiklar var bland annat förskollärare, uppfattning, tid, upplevelse, matematik och motsvarande sökord på engelska.
Vi gick även genom referenser som olika forskare använt i sina respektive artiklar och avhandlingar för att fördjupa oss inom forskningsfältet, som i detta fall handlade om matematik och tid. Slutligen i detta kapitel om forskningsläget redovisas en sammanfattning av den tidigare forskningen och hur vår studie har utformats.
4.1 Matematik
Mycket forskning kring matematik har gjorts där det främst har fokuserats på taluppfattning, siffror och räkning samt aritmetik (t.ex. Baroody, Lai & Mix, 2006; Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000 och Gelman & Gallistel, 1978). Mycket forskning har även ägnats åt likheter-skillnader, delar-helheter, barns tidiga möte med-, och läran om matematik (t.ex.
Björklund, 2007 och Doverborg & Pramling Samuelsson, 2009).
Anders Albinsson (2016) utförde en studie med syftet att försöka förstå hur barn löser problem och hur barn lär sig genom lek som har med mätning att göra. I detta fall lekte barnen med Lego. Metoden för datainsamling bestod av inspelade videoobservationer.
Ramverket för de teoretiska perspektiven var barndomssociologi och ett sociokulturellt perspektiv – barnens användande av matematik och den kunskap barnen erfar i leken ur en sociokulturell kontext. Resultatet visade på att barnen använde sig av olika tekniker för mätning i leken med Lego. De använde sina kroppar, lek-artefakter och siffor, vilket var till stor nytta i deras lek. Tidsaspekten i studien handlade om hur barnen använde sig av tiden när de hade byggt sina Legokonstruktioner. Då använde de sig av begrepp såsom dåtid, nutid och framtid (Albinsson, 2016).
I en studie (Gejard, 2014) låg fokus på att undersöka hur matematiken växer fram i interaktionen mellan barn och pedagoger. Materialet i studien var inspelade videoobservationer samt fältanteckningar. Det insamlade materialet analyserades genom etnometodologiska och samtalsanalystiska metoder där fokus låg på barnens interaktioner, vad de sade samt vad de använde för artefakter i matematiska aktiviteter. I studien användes matematiska begrepp såsom geometriska former, barnens känsla för räkning och siffror.
Barnens kunskaper om matematik framhävdes verbalt men också med kroppen, och analyserades med epistemiska positioneringar. Ibland använde pedagogerna barnens nyfikenhet kring matematiska fenomen som en språngbräda för ett undervisningstillfälle, och barnen följde de initiativ som pedagogerna gjorde kring matematikaktiviteterna (Gejard, 2014).
6 I en annan studie (Wikeling, Levin & Druyan, 1987) låg fokus på att forska om hur barn i det spontana utvecklade räknestrategier och fick en förståelse för händelseförlopp. Till denna studie undersöktes 180 barn i åldrarna 5 – 7 år. Barnen skulle bedöma hur länge två olika händelselopp förflöt. För hälften av barnen skedde dessa händelseförlopp tillsammans med en metronom som tickade, och för de andra fanns det ingen metronom. Resultaten
4.2 Olika tidsaspekter i tidigare forskning
I Albinssons studie (2016) framträder det vilka redskap och strategier barnen använde när de mätte tid. I leken med Lego samtalade barnen och använde begrepp såsom dåtid, nutid, framtid och fart. Barnen använde ord som nu och då, ord som handlar om ordningsföljd, jämförelser och olika typer av tid. Exempel på ord som framhäver olika typer av tid är relativ tid och absolut tid, genom barnens sätt att använda bilar och jämföra deras hastigheter med varandra. Barnen använde även klockan som ett redskap för att mäta tid. När barnen diskuterade framtiden handlade det om när de exempelvis slutar för dagen, och då använde de siffror och klockan som redskap – klockan två så ska de leka med varandra. För barnen är det viktigt att använda tidsbegreppet för att organisera när de ska leka, och när de behöver mäta saker såsom snabbhet, händelseförlopp – när en viss sak ska ske i deras vardag exempelvis. Tidsaspekten stimulerade och utvecklade barnens lek med Lego (Albinsson, 2016, s. 110 och 131 – 132).
Gabriella Gejard (2014) lyfter i sin licentiatuppsats hur en pedagog synliggör tid för barnen under en samling som har observerats. Pedagogen har skapat en pärlslutare (pedagogens egen benämning) för att synliggöra tiden som är kvar för ett barn innan barnet ska sluta på förskolan på grund av flytt. Barnet hade tolv dagar kvar på förskolan när första observationen gjordes och pärlslutaren bestod av tolv pärlor trädda på en piprensare som representerade samma antal dagar. Varje dag fortsatte denna aktivitet under samlingen tills pärlorna på piprensaren var slut och barnet slutade på förskolan (s. 73 – 76).
Camilla Björklund (2013) utförde en studie för att analysera arrangerade undervisningstillfällen där barnen fick förutsättningar att lära sig om kalendertid. Studiens teoretiska ramverk bestod av fenomenografi och variationsteori. Speciella undervisningstillfällen arrangerades och observerades med videodokumentation för att analysera hur man ger möjlighet att undervisa barn om kalendertid. Syftet med studien var att undersöka hur barn ges möjlighet att utmanas i sitt tänkande om tid och specifikt kalendertid – veckodagarna, att tid går i en viss ordningsföljd, att tisdag kommer efter måndag etcetera. Resultaten visade på att barn kan visa en förståelse för de olika komplexa aspekter som har att göra med tid i relation till en kalender – del-helhet, repetitionen i en kalenderstruktur och progressionen som förekommer i en kalender, men att de behöver tid för att förstå och erfara kunskap om detta (Björklund, 2013).
7 I en annan studie (Kelly, Miller, Fang & Feng, 1999) undersöktes engelsk-talande barn och kinesisk-talande barn och deras förståelse för kalendertid. I det kinesiska språket används en numrering för benämningen av månader och dagar till skillnad från det engelska.
Syftet med studien var att se hur denna skillnad i hur respektive språk använder namn för månader och dagar respektive nummer påverkar deras utveckling av förståelse för kalendertid. I studien redovisades hur lingvistisk struktur på kalendern påverkade inlärningen. Barnen i studien var 8 – 10 åriga skolbarn från Kina och USA. Metoden för att undersöka detta var att fråga dessa barn om de kunde återge en specifik månad eller ett specifikt datum, och ta reda på vilka metoder dessa barn använde för att svara på frågan.
Resultatet visade på att de kinesiskt-talade barnen använde räkning för att komma fram till det efterfrågade datumen eller månaderna medan de engelsk-talade barnen räknade upp ordningsföljden på de namngivna månaderna i det engelska språket. De kinesiskt-talande barnen visade en mycket god och snabb förmåga att svara på mer komplexa efterfrågningar än de engelsk-talande (Kelly, Miller, Fang & Feng, 1999).
4.3 Sammanfattning
Dessa forskningsartiklar undersöker olika matematiska och tids-relaterade fenomen bland annat med hjälp av teoretiska utgångspunkter såsom variationsteori, learning studies, fenomenografi, barndomssociologi etcetera. De har främst med hjälp av videoobservationer och fältanteckningar studerat hur barn lär sig om matematik och tid samt hur pedagoger undervisar om dessa lärandeobjekt (Albinsson, 2016; Björklund, 2013; Gejard, 2014). De har även arrangerats tillfällen för att undersöka barnens perception av hur tid förflyter eller hur väl barn kan återkalla specifika datum och månader (Kelly, Miller, Fang & Feng, 1999;
Wikeling, Levin & Druyan, 1987). Vi ska i stället lägga fokus på förskollärares och barnskötares uppfattningar kring tid och att undervisa om tid. Vi har, i stället för att observera tillfällen när undervisning om tid sker, valt att göra kvalitativa intervjuer på verksamma förskollärare och barnskötare i förskolan. Anledningen till valet av kvalitativa intervjuer är att det inte finns mycket forskning kring förskollärares och barnskötares uppfattning till specifikt tid i relation till undervisning i förskolan. En annan orsak till valet av kvalitativa intervjuer är att de som ska intervjuas får reflektera på många olika sätt, och det fångar upp många olika uppfattningar som de upplever vara viktiga och relevanta i relation till ett visst fenomen som undersöks (Bryman, 2018, s. 561). I nästa kapitel redovisas det teoretiska ramverk som studien utgår från.
8