Deltagarnas upplevelse av VSP, jämfört med traditionellt SP

Tidigare forskning menar att en virtuell miljö är när digitala verktyg, människor och digitala objekt är integrerade i ett system (McWhorter, 2011). I en virtuell miljö finns även så kallad virtuella team, dessa består av en grupp av människor som tillsammans ansluter sig virtuellt (McWhorter & Lynham 2014). I innehållsanalysen upplevde deltagarna sig inte vara i ett team, trots att deltagarna var anslutna via Zoom.us. Detta kan tyda på att deltagare kan ha svårare att förstå när de ingår i ett team virtuellt via VSP, i jämförelse med att ingå i ett team traditionellt. Detta kan i sin tur tyda på att deltagarna har en förutfattad mening om vad de identifierar som ett team. I studien verkar denna uppfattning vara att ett team är en grupp människor som träffas och arbetar tillsammans traditionellt. Till framtida

workshops med VSP kan det därmed möjligtvis vara centralt att gå igenom vad ett virtuellt team är för deltagarna. Eftersom VSP ska genomföras i ett virtuellt team. Workman (2005) menar att virtuella team som är hårt kontrollerade med en tydligt hierarki i den virtuella miljön presterar bättre. SP resulterade utifrån studiens innehållsanalys i fler utförda scenarios än VSP, trots att VSP gick snabbare att starta igång. Detta kan bero på de problematiska faktorer som tidigare presenterats som inte

förekommer i genomförandet av traditionell SP. Studiens innehållsanalys visade att deltagarna upplevde att samarbetsförmågan hade varit bättre om alla deltagare hade funnits med på plats och inte bara virtuellt. Detta kan tyda på att om det virtuella teamet hade varit hårdare kontrollerat så hade möjligtvis samarbetsförmågan förbättrats. Det kan vara så att deltagarna upplevde sig vara hårdare kontrollerade i den traditionella SP. Alternativt om alla deltagare varit med virtuellt från enskilda enheter skulle de upplevt sig mer kontrollerade och därmed möjligtvis kunnat presentera bättre. Tidigare forskning anser att dagens teknologi anses rimlig för att möjliggöra ett VSP samarbete (McWhorter & Lynham, 2011). Medan studiens innehållsanalys visar på att dagens teknologi möjligtvis ändå inte är tillräcklig för att skapa ett lika bra samarbete som genom traditionell SP. Orsaken till upplevd sämre samarbetsförmåga kan även grunda sig i problemet med kommunikationen virtuellt. Tidigare forskning visar att det är lättare att få deltagarna att delta under VSP, men det är också färre som är engagerade i processen när den sker virtuellt (McWhorter och Lynham, 2014). Enligt tidigare forskning ska det räcka med att ha på kameran för att underlätta samarbetet virtuellt (Ausburn & Ausburn, 2014). I innehållsanalysen visade det sig att deltagarna ansåg att det var svårare att förstå varandra via VSP då kroppsspråket inte blir lika tydligt, samt att den största utmaningen med VSP var att höra varandra och förstå när deltagarna vill säga något virtuellt. Att avgöra när en person

44

vill tala verkar från innehållsanalysen vara en större utmaning virtuellt än via ett traditionellt möte. Detta kan visa att färre deltagare är engagerade i processen, då det fanns flera

kommunikationssvårigheter. Detta behöver möjligtvis inte betyda att deltagarnas engagemang är lågt, utan att de tekniska förutsättningarna är inte tillräckligt bra för att kunna engagera deltagare som är med virtuellt. Innehållsanalysen visar därmed att det finns ett flertal problematiska faktorer med VSP som inte återfunnits i SP. Problem med kommunikation, kroppsspråk och liknande visar sig möjligtvis inte existera i samma grad som i genomförandet av SP. I vilken utsträckning samarbetsförmågan påverkas negativt och positivt av VSP väcker funderingar och intresse för möjlig vidare forskning. Tidigare forskning visar att först ha ett introduktionsmöte online för att informera viktiga intressenter och att sedan träffas traditionellt ansikte-mot-ansikte kan öka den sociala kontakten mellan

intressenterna. (Cascio, 2007). I innehållsanalysen lyfter deltagarna att samarbetet fungerat bättre under traditionell SP och att deltagarna upplevde att slutresultatet blev lyckat genom att bidra med olika synvinklar och skapa flera scenarier. Det kan antas att samarbetsförmågan i SP då fungerar bra eller bättre än VSP. Innehållsanalysen visade även att deltagarna föredrog VSP framför traditionell SP efter experimentet. I denna studie fick deltagarna inte först ett introduktionsmöte virtuellt för att sedan mötas ansikte-mot-ansikte, då det inte var den metoden för SP som utfördes. Om deltagarna hade fått göra detta hade möjligtvis uppfattningen om samarbetsförmågan kunnat påverkats. Detta kan tyda på att om deltagarna hade fått ett första introduktionsmöte för sedan arbeta virtuellt hade kanske

deltagarna ansett samarbetet fungerat bättre eller lika bra virtuellt. Kapp och O’Driscoll (2009) betonar att virtuellt samarbete ökar när det finns ett värde i genom göra ett samarbete virtuellt.

Innehållsanalysen visar att deltagarna ansågs uppleva VSP som positivt och att deltagarna skulle kunna tänka sig att arbeta med VSP igen framför traditionell SP. Det som ansågs vara positivt med VSP utifrån innehållsanalysen var att metoden lättare kunde anpassas efter teamet och ansågs ha ett mer effektivt slutresultat och kommunikation än ett traditionellt möte. Fördelen med traditionell SP var att deltagarna ansåg att de kunde bygga en bättre relation med varandra i teamet. Detta kan tyda på att ett flertal deltagare ser värdet i att samarbeta virtuellt och detta gjorde möjligtvis även att de upplevde samarbetsförmågan som positiv.

Tidigare forskning visar att ett flertal arbetsplatser idag har omvandlats till virtuella arbetsplatser och dessa kommer bli allt vanligare i framtiden (Chalofsky, 2010). I innehållsanalysen visade sig

deltagarna hantera virtuella kommunikationsverktyget Zoom.us, även deltagare utan några tidigare erfarenheter. Detta kan tyda på att omväxlingen till virtuella arbetsplatser inte är helt fel i tiden och att framtida medarbetare anser sig själva vara mer öppna för ett virtuellt samarbete. Detta kan tyda på att eventuellt i framtiden kommer kostnaden för att utföra SP kunna minska då deltagarna hellre kommer vilja utföra VSP som är mer kostnadseffektivt som även forskningen visat (Fazarro & McWhorter, 2011). Det är möjligtvis få eller ingen organisation som vill investera i en arbetsmodell som inte anses

45

vara positiv av de intressenterna som genomför metoden och kostar mer än VSP. Vilken kan även betyda att i framtiden kan mer VSP även genomföras inom olika organisationer då både upplevelsen och kostnaden för VSP är bättre. Med hänsyn till framtida forskning hade det varit intressant att vidare forska till vilken utsträckning VSP används idag och i framtiden i organisationer jämfört med SP.

46