Deltagarnas väg efter folkhögskolestudierna

Lärarna som deltog i enkäten tror i hög utsträckning att en stor del eller en mycket stor del av deltagarna kommer att studera vidare eller bli yrkesverk- samma inom det estetiska området. I några enstaka fall finns empiriska be- lägg för att folkhögskoleutbildningar etablerat en ställning som gör att del- tagande i kursen kan kvalificera dem till en mer etablerad position inom ett specifikt kulturellt yrkesfält (Fürst, 2018a; Nylander, 2014). Antalet kurser på folkhögskolan som har en så pass hög status och stark renommé inom res- pektive kulturellt fält är dock så få att lärarnas föreställningar om deltagarnas framtidsutsikter sannolikt är väl optimistiska.

Det har varit svårt att hitta objektiva indikatorer och tillförlitliga mätme- toder för att avläsa i vilken utsträckning de tidigare deltagarna verkligen går vidare och etablerar sig på de kulturella arbetsmarknaderna som konstnärer, musiker, författare, etc. Utbildningsstatistik från högskolan visar att de flesta som läser på de estetiska profilkurserna sedan går vidare till högskolestudier av olika slag. Av de folkhögskoledeltagare som går vidare till högskolan är det mindre än 25 procent som väljer utbildningar med inriktning mot konst och humaniora. När det gäller arbete efter studierna visar branschstatistik (SNI) att högst 10 procent uppbär inkomst från den breda branschkategori som klassas som kultur, nöje och fritid.

Det verkar därför finnas en påtaglig avvikelse mellan lärarnas föreställ- ning om deltagarnas studie- och arbetsmarknadskarriärer efter studierna och vad som faktiskt sker. Detta utfall kan till viss del bero på vad de svarande lärarna innefattar i att bli yrkesverksam ”inom samma område”. En bred för- ståelse för vad detta inbegriper kan exempelvis inkludera att deltagarna blir estetlärare inom de olika konstområdena, vilket skulle göra skillnaden mel- lan de reella utbildningsvägarna och lärarnas föreställningar något mindre

dramatisk. Ett visst glapp mellan lärarnas tankar om deltagarnas framtid, och hur denna framtid faktiskt ser ut, kan också ses som logisk eftersom det hör till lärarnas yrkesroll att ha en stark tilltro till deltagarna, deras drömmar och förhoppningar om framtiden.

Tio år efter avslutade folkhögskoleutbildningar har deltagargrupperna i studien en etablerings- och förvärvsfrekvens på arbetsmarknaden som matchar jämförbara grupper i befolkningen. Att det tar förhållandevis lång tid för deltagarna att uppnå denna etableringsgrad ser ut att bero på att de studiekarriärer som föregår inträdet på arbetsmarknaden oftast är tämligen långa. 23 procent av deltagarna i undersökningen uppbar till exempel fortfa- rande sin huvudsakliga inkomst från studier på högskolan hela fem år efter avslutade studier på folkhögskola. Nuvarande studiestödssystem uppmunt- rar inte heller deltagarna att påbörja folkhögskolestudier förrän det år de fyl- ler 20 år, eftersom det är först då som de erhåller fullt studiestöd.

Men det var bara någon enstaka procent av de före detta deltagarna som hade sin huvudsakliga inkomst från arbetslöshetsersättning vid uppfölj- ningstillfället år 2015, och ytterst få befann sig i arbetsmarknadspolitiska åt- gärder. Med empiriskt stöd från arbetsmarknadsstatistiken finns det därför inget stöd för föreställningen om att folkhögskolans estetiska kurser skulle vara en ”utbildning för arbetslöshet”.

Det är väl belagt från tidigare forskning att det råder stor osäkerhet och hård konkurrens för de som vill etablera sig inom kulturens fält som professi- onell och erkänd utövare (Menger, 2014). Att närmare en av tio av folkhögsko- lans deltagare återfinns inom branschbeteckningen kultur, nöje och fritid fem till tio år efter studierna kan på så vis även lyftas fram som en förvånansvärt omfattande grupp. Då de estetiska kurserna inbegriper tusentals deltagare varje år ger ”en av tio” ett betydande bidrag till grupperna som jobbar inom kulturrelaterande yrken. Branschindexet (SNI) kan dock inte användas som mått på kulturproduktion i en mer strikt mening.

Bland de före detta deltagarna som intervjuades, och som gått vidare till ett yrkesliv inom kultur, beskrevs folkhögskolestudierna som betydelsefulla både för att generera en större säkerhet inför sin egen skapande förmåga, bli mer medveten om de krav som följer av att arbeta professionellt inom kultu- ren, men också för att utveckla sociala nätverk och vänskapsförbindelser av stor betydelse på den tuffa arbetsmarknad som väntar dem efter studierna.

Hur väl de estetiska kurserna svarar upp mot statens syften med stödet till folkbildningen beror också på om man tolkar syftesformuleringarna i relativa

eller absoluta termer. Man kan till exempel fråga sig i vilken utsträckning som folkhögskolans estetiska profilkurser lever upp till syftet att ”bidra till att ut- jämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhäl- let”? Att deltagarnas egna bildnings- och utbildningsnivå höjs genom studi- erna verkar bortom allt tvivel men utbildningarna är, som redan konstaterats, orienterade mot grupper som redan har med sig förhållandevis starka utbild- ningsmeriter. I absoluta termer öppnar kurserna helt klart för fler individer att bilda sig och lär genom åren ha väckt bildningstörsten till liv för åtskilliga individer som upplevt en distans till den etablerade kulturen. Men i relativa termer kan man till och med fråga sig om de estetiska profilkursernas roll i att utjämna utbildningsklyftor inte är mindre betydelsefull än deras roll i att återskapa den ojämlikhet inför kulturen som genomsyrar samhället i stort?

Av rapportens resultat blir det uppenbart att folkhögskolornas estetiska profilkurser har många olika funktioner och att deras verksamhet inte enbart ämnar förbereda för en framtida konstnärlig yrkesverksamhet. Det räcker kanske här att påminna om den stora bredd av intressen och motivbilder som framträdde när deltagarna berättade om varför de valde att studera estetisk kurs på folkhögskola. Vissa ville etablera sig inom konsten, andra ville ta en paus från sina studier eller komma igen efter en tids sjukdom, och åter andra ville ge sig själva tid att fundera på vad de skulle ägna sig åt i framtiden. De skapande, receptiva och produktiva förmågor i estetiska ämnen som odlas på kurserna är också användbara inom fler sysselsättningar än de som handlar om kulturutövande i en snäv mening. Utbildningarna bidrar till exempel till att utveckla kreativitet och kunskaper i en mer amatörkulturell bemärkelse, lär deltagarna arbeta i grupp och projektform, tackla prestationskomplex el- ler arbeta med egenuppsatta mål. Det är kunskaper som kan premieras och betraktas som relevanta i samtiden oavsett om de används i eller utanför kul- turella yrkesfält.

5.4. FOLKHÖGSKOLAN I ETT KULTURELLT OCH