Boendehandläggarna lägger vikt vid att alltid fråga om den enskildes åsikter, vilket hen berättar om i följande två citat:
/…/vi fattar inget beslut och vi går aldrig från ett hembesök eller från ett möte där, utan att fråga den enskilde, vad tycker du om det här/…/
/…/man tillåts ställa sina frågor utan att kanske blir avbruten och personen svarar och kan uttrycka sin vilja tydligt och det är väldigt tillfredsställande att inte finns, att man inte går ifrån ett hembesök och har massa frågetecken kring okej vad sa personen och förstod personen vad jag frågade, menade med detta och såna saker. Så att det känns ju väldigt, det känns ju bra, det känns mer rättssäkert att jag vet att den här personen faktiskt förstod vad jag frågade om och kunde uttrycka sin vilja. Så det känns alltid tryggt tycker jag.
Något dom framkommer som den äldres möjlighet till självbestämmande i alla sex intervjuer är den äldres möjlighet att framföra sina önskemål om boende. I följande citat berättar den intervjuade om detta:
Man kan framföra önskemål, vi tar hänsyn, vi försöker så långt som möjligt tillgodose önskemålet.
40
I en annan intervju utvecklar intervjupersonen vilka ramar de äldre har att förhålla sig till gällande önskemål om boende. Hen berättar bland annat om att de äldre får önska sig maximalt tre boende. De kan då få ett erbjudande om ett boende som inte är enligt önskemålen. Då har de rätt att tacka nej och kvarstå i kön i väntan på ett erbjudande enligt önskemålen. Konsekvensen den äldre får ta i dessa
situationer är att de eventuellt får vänta längre. Ger de äldre avkall på sina önskemål blir fördelen att de snabbare kan få ett erbjudande om boende, vilket hen berättar i följande två citat:
De kan önska. De ha ringen rätt att kräva men som det är nu så har man möjlighet att ha tre önskemål utan någon inbördes rangordning då utan de har samma dignitet och sen så vård och boende får till sig detta, vilka önskemål som framförts och då så försöker de så långt som möjligt att tillgodose önskemålen med begränsad tid/…/ /…/Det kan gå snabbare om man inte har några önskemål alls för då har man ju hela stan att spela på.
En annan intervjuperson beskriver detta med att de äldre får göra avkall på sina önskemål enligt följande:
Annars får de vänta lite, ännu längre eller sådär man får kanske göra så avkall på sina önskemål för att komma, överhuvudtaget få en plats och det tycker jag begränsar ju verkligen. I majoriteten av intervjuerna berättar intervjupersonerna om byteskö som en möjlighet till inflytande för de äldre. Som tidigare nämnts gällande de äldre som har plats på ett korttidsboende har de inget annat val än att acceptera det boende som erbjuds även om det inte överensstämmer med deras önskemål. Till skillnad från de som bor hemma kan de inte välja att kvarstå i kön och vänta längre. Där kan det bli aktuellt med byteskö för den enskilde. Byteskö innebär att personen får flytta till erbjudet boende och bo där i väntan på önskat boende. En av de
intervjuade uttrycker följande:
/…/men då kan du ändå flytta in och sätta sig i byteskö men då har du ändå inte något val egentligen. Så det är, ja korttid är speciellt. Samtidigt så prioriteras man om man är på korttid men det har ju mer att göra med ekonomi än att, ja det har mycket med ekonomi att göra för att det är dyrt att ha någon på korttid och då får man bli, blir man prioriterad.
41
En annan handläggare nämner den negativa aspekten med att dementa placeras i byteskö. Detta innebär att personen eventuellt kan hinna acklimatisera sig på det befintliga boendet. Vid ett nytt erbjudande innebär det att de dementa måste acklimatisera sig på nytt i en ny miljö med nya ansikten. Även om några av de intervjuade ser den negativa aspekten med att placeras i byteskö, kan vi författare dra slutsatsen att vissa av de intervjuade romantiserar bilden av hur de äldres självbestämmande ser ut i förhållande till att de har möjlighet att ställa sig i byteskö. Då blir det byteskön som bidrar till en möjlighet till ökat inflytande. Vi författare ställer oss kritiska till detta och en av de frågor som öppnas upp för oss är: kan vi kalla detta för självbestämmande när de äldre inte har något annat val än att flytta till ett boende och vänta på sitt önskemål för att flytta till nästa boende? Här tänker vi författare att de äldre snarare får välja bland få alternativ: antingen flytta hem eller flytta till boendet och ställa sig i byteskö än att de har möjlighet till att välja bland flera valmöjligheter som de kan värdera som betydelsefulla. Frågan vi ställer oss är hur de äldre värderar dessa alternativ?
Handläggningsprocessen omfattar processen från att den äldre ansöker till att personen flyttar in på särskilt boende. Vi författare drar slutsatsen att den äldres självbestämmande finns i handläggningsprocessen men att beroende på olika faktorer kan självbestämmandet antingen begränsas eller utökas. Faktorer som kan påverka självbestämmandet kan vara anhörigas engagemang, kommunens
riktlinjer, boendehandläggarnas användning av handlingsutrymmet och diagnoser. Vilket utrymme de äldres självbestämmande får beror på vilka individuella
förutsättningar och förmågor den enskilde har. Det framkommer även ett salutogent förhållningssätt i boendehandläggarnas arbete gällande de äldres självbestämmande där utrymmet till självbestämmandet kan begränsas om det kan leda till fara för den äldre. Hur boendehandläggarna förhåller sig till
självbestämmande beror också på vilken syn de har på självbestämmande. Vissa av intervjupersonerna ser självbestämmande som en självklarhet där enskilde ska ha möjligheten att bli sedd och hörd. De övriga ser manualbaserat arbete som en förutsättning för självbestämmande. Boendehandläggarnas förhållningssätt till självbestämmande kommer till uttryck genom deras sätt att involvera de äldre i handläggningsprocessen.