Den demokratiska trepartsdialogen och det etiska ansvaret

När [Aristoteles] ska känneteckna retorikens syfte använder han ett verb som på grekiska heter pisteuo, som ofta översätts med ”över- tyga”. Om man tar hänsyn till den grekiska ordbildningen, betyder ordet dock snarare ”tillitsskapande” än ”övertygande”. Ty pisteuo är förknippat med substantivet pistis, som betyder just ”tillit” (Ramírez 2001:132).

En viktig förutsättning för ett gott offentligt möte, är att den enskilde samhälls- medlemmen har möjlighet att framföra synpunkter till tjänstemannen. Denna möjlighet skall vara lika för alla och kan på så vis inkluderas i rättvisa procedu- rer. Vikten av en dialog mellan tjänstemannen och den enskilde medborgaren har belysts i kapitel 2. Vad som här bör nämnas är att dialog erfordrar tid och att tidsresursen har betydelse för relationernas karaktär och för hur mötet utformas. Vad som krävs är att närbyråkraterna garanteras den tid som erfordras för ett kvalitativt möte med de medborgare hon/han åtagit sig att arbeta för, dvs. ”in ways other than through the management of outcomes” (Dennard 1996:318). Tid för dialog är också väsentligt då medborgarna direkt försöker påverka ett skeende och det upplevs mycket negativt om denna möjlighet inte ges:

Det här exemplet är typiskt för hur det fungerar. Man försöker köra över föräldrarna genom att göra saker väldigt fort. Sedan är man ytterst knapphändig i informationen. Och när de föräldrar som reagerar och vill veta hur de tänkt sig det hela tar kontakt med dem är det svårt att få tag på dem. Det här är ett enormt problem. Bes- lutsfattarna håller sig undan och de är svåra att få tag på. Det gäller både politiker och tjänstemän. Det är ruggigt eftersom det finns en maktfullkomlighet i det här som gör att demokratin är i fara. Bes-

lutsfattarna kalkylerar med att föräldrarna har ont om tid och inte hinner reagera när de genomdriver impopulära beslut (Citat hämtat ur Möller 2000:131).

Intervjupersonen riktar sin kritik gentemot berörda politiker och tjänstemän och misstron framgår av att hon upplever att de medvetet håller sig undan samtidigt som de så snabbt som möjligt genomdriver besluten utan att någon har möjlighet att reagera46. Vi ser att medborgarens tilltro till det politiskt demokratiska syste- met påverkats starkt i negativ riktning. Möller47 menar att det är utmärkande för dagens medborgare att de förväntar sig ha möjligheter att påverka sådant som be- rör dem och det gäller särskilt de näraliggande frågorna, dvs. de som berör den egna livssituationen. Om de upplever påverkansmöjligheterna som bristfälliga tenderar misstro att utvecklas gentemot det politiska systemet. I de fall då van- makten bli så påtaglig att individen inte upplever sig ha någon möjlighet att på- verka sådant som för dem är av central betydelse ifrågasätts i regel demokratin. ”Inte nödvändigtvis normativt, men definitivt som praktik” (Möller 2000:135). Om befolkningen skulle uppleva en sådan vanmakt är det befogat att säga att demokratin är hotad (Möller 2000:135). Jenssen (1991:289) menar att ”citizens’ trust in politicians is being put to the test. Lack of trust in politicians is not nec- essarily an established fact, but there are indications that public policy decisions are increasingly being questioned. We need to reflect on why…” (jfr Gregory 2002:244, jfr SOU 2000:1).

Tillit är en förutsättning för kommunikation, samarbete och konfliktlösning (Denk 2001:109). Kommunikation i demokratiska system förutsätter dialog, dvs. att kommunikationen mellan personerna är ömsesidig och jämlik. För att en kva- litativ demokratisk dialog skall utvecklas erfordras en tillit till att varje deltagare kan uttrycka sin mening utan att på något sätt bestraffas. Det äldsta grekiska or- det för vad vi kallar demokrati var isêgorìa, vilket betyder ”[L]ika rätt att tala i det offentliga rummet” (Ramírez 2001:133). Det erfordras en identifikation med demokratiska värden om en deliberativ demokratisk process skall fungera. En medvetenhet (hos alla aktörerna i förvaltningstriaden) om att mötet sker inom en politisk arena befordrar en sådan identifikation med demokratiska värden.

Misstillit innebär här att någon av parterna träder ut från dialogen. Om tjäns- temän t.ex. bestraffas för att de framför kritiska synpunkter eller för hur de fram- för sin tolkning av samhällsmedlemmarnas behov, intressen etc. får vi en tyst förvaltning. Det innebär att den enskilde tjänstemannen inte tar ett aktivt etiskt ansvar som demokratins väktare. De uppfyller då inte sin förtroendemannaroll, dvs. den roll som vilar på en tillit till den medborgare, som i sin position som tjänsteman, åtagit sig rollen att arbeta för andra medborgare.

–––––––––

46 _{I demokratiutredningen lyfts också problemet med det ökade beslutstempot och de menar att ”De-}

mokrati innebär ofta att dämpa farten för att hinna ta fram seriöst beslutsunderlag, lyssna på berörda men också att ge rum för att oliktänkande skall kunna konfronteras och söka sig fram till lösningar som kan vinna respekt och förtroende” (SOU 2000:1:52).

47 _{Medan Kumlin & Rothstein (2003) utgår från hypoteser om förvaltningens betydelse för skapande}

av tillit bygger Möllers (2000) undersökning på tanken att de aktörer som på olika sätt är involve- rade i diskussionen om politikermisstro är medborgare, politiker och politiska journalister.

Om tjänstemannen bestraffas, förbrukas den tillit som erfordras för att hon skall delta i någon dialog, därmed upphävs hans/hennes katalysatorroll i den de- mokratiska trepartsdialogen. Det betyder att politikerna inte får den information som kan vara avgörande för att vid beslutsfattande kunna leva upp till principen om lika hänsyn. Från medborgarnas perspektiv innebär det att de indirekt för- hindras att framföra sina synpunkter till beslutsfattarna. Citatet nedan kan få ex- emplifiera hur en medborgare ser på vikten av att tjänstemannen fungerar som katalysator och inte som bromskloss i dialogen:

”Tjänstemännen står i vägen” och blockerar politikernas dialog med medborgarna, säger en av dem, vars slutsats är att själva val- handlingen är otillräcklig som påverkansform (Möller 2000:133).

Då tjänstemannen inte fullgör sin katalysatorroll tappar medborgarna förtroendet för dem. När medborgarna framför sina synpunkter innebär det en förväntan på att bli lyssnad till, att bli respekterad genom att informationen ses som värdefull av mottagaren. Att medborgaren lämnar synpunkter kan ses som ett tecken på tillit. Motsvarande gäller då en tjänsteman framför synpunkter till överordnade (tjänsteman/politiker). Det är viktigt att beakta att ”the likelihood of voice in- creases with the degree of loyalty” (Hirschman 1970:77). Det är en medveten lo- jalitet48. En sådan lojalitet får aldrig förväxlas med en ovillkorlig tillit och en ovillkorlig lojalitet, en ovillkorlig lojalitet hör inte hemma i den politiskt demo- kratiska institutionella kontexten. Här visas istället en tillit till och en förväntan på att den andre kommer att lyssna och det innebär en förväntan på att bli respek- terad, att den överordnade har tillit till att tjänstemannen tar sitt ansvar för de synpunkter som hon/han framför. Det betyder inte att alla aktörer behöver vara överens eller att de bedömer situationen på samma sätt. Men det betyder att det finns en grundhållning av tillit som växer och fördjupas ”när [de] utövar och trä- nar [sig] i att begå kloka handlingar och att lära [sig] hur klokt genomtänkta mål nås” (Ramírez 2001:142):

…Speech, […] serves to indicate what is useful and what is harm- ful, and so also what is just and what is unjust. For the real differ- ence between man and other animals is that humans alone have perception of good and evil, just and unjust, etc. It is the sharing of a common view in these matters that makes a household and a state (Aristotle: The Politics. 1253a1).

Vi kan när det gäller tillit respektive misstillit tala om goda och onda utveck- lingsspiraler, vilket innebär att tillit lika väl som misstillit kan komma att institu- tionaliseras (Maclagan 1998:58). Då, New Public Management kan placeras i Rational Choice perspektivets institutionella logik, med incitament och kontrol-

–––––––––

48 _{Since unconscious loyalist behavior is by definition free from felt discontent, it will not lead to}

voice ... The member is simply unaware of the degree of deterioration that is taking place (Hirsch- man 1970:91f).

ler utifrån föreställningen att människor inte går att lita på, finns den potentiella risken för en institutionaliserad misstillit. ”[T]rust may best be fostered by trust. The converse – that mistrust fosters more mistrust – also seems true…” menar Gregory (2002:245), som varnar för att antaganden om individers egenintresse och nyttomaximering kan bli något av en självuppfyllande profetia. En sådan självuppfyllande profetia kan då drabba relationerna mellan aktörerna i förvalt- ningstriaden:

Citizens trust each other because, and to the extent that, they are citizens: because, and to the extent that, they know that public in- stitutions are governed by an ethic of equity and service. If that ceases to be true, if the public domain is invaded by the market or private domain, if justice is on sale… trust and citizenship are both undermined.

The public domain is vulnerable as well as precious. The trust it engenders can be betrayed; and betrayal can produce a downward spiral of self-reinforcing distrust” (Marquand 2004:34).

En sådan utveckling skulle vara allvarlig, då vi vet att tillit är väsentligt för de- mokratin (se t.ex. Putman 1996; Rothstein 2003: Kumlin & Rothstein 2003). Tillit inom ramen för en politisk demokratisk institutionell logik är förmodligen den mekanism som producerar och reproducerar de institutionaliserade praktiker som erfordras för att upprätthålla demokrativärdena.

DEL 2

New Public Management influenser