Den lokala frånvaron

Vi har noterat att polisernas kulturella tillhörighet kan spela stor roll då det kommer till upplevelserna av omorganiseringen. En och samma omorganisation resulterar således i ett mångfald av upplevelser. Det fanns dock andra aspekter av Polismyndighetens verksamhet som berörts av omorganiseringen, något som förflyttar oss till nästa avsnitt, den lokala frånvaron.

4.1.2 Den lokala frånvaron

En stor del av den uttalade värdegrunden och målbilden för Polismyndighetens omorganisering är, som tidigare konstaterats, strävan mot en ökad lokal närvaro (Polisen, 2020). En polis närmare medborgaren med en hög tillgänglighet är idealet. Detta är en idealbild som dock inte tycks överensstämma med verkligheten. Samtliga informanter uttrycker istället en oro för det lokala arbetet och den lokala brottsförebyggande närvaron, något som Alice ger en djupare inblick kring:

Omorganisationen var ju mycket det här att man skulle lägga ner, upplevde jag, det lilla för att centralisera (…) att man har gått från att vara de här utpytsade i samhället till att man förändrar och ska bli en myndighet och sen har man väl nu hamnat i ett läge där man upptäckt att det behövs ändå ute på de små orterna. Man kan som inte ta bort det. (…) Den här en enda myndighet då var det tal mycket om att då ska man jobba mycket med lokala närvaron och så, men jag upplevde inte alls på något vis att man har haft igen samma effekter kopplat till den biten. Utan jag tycker inte alls det har varit det som varit det prioriterade.

Poliserna som intervjuats är väl medvetna om den gemensamma värdegrunden för Polismyndigheten men upplevelserna skildrar istället brister då det kommer till den lokala närvaron. Informanterna upplever att den faktiska verksamheten inte överensstämmer med den idealiska bilden utan snarare har fått en motsatt utgång, där den lokala närvaron tycks blivit svag. Det går i enlighet med Alvessons (2015) argumentation för hur organisationers värdegrund sällan motsvarar verkligheten. Då organisationer även genomsyras av kultur

30

utspelar sig organisationens faktiska verksamhet i regel på ett annat sätt än vad värdegrunden uttrycker. Polismyndighetens yttrade värdegrund verkar alltså gå emot den kulturella föreställningen bland informanterna. Informanternas upplevelser speglar en annan sanning, där resursfördelningen beskrivs ha varit missgynnsam för Region Nords polisiära arbete:

I hela Sverige har man ju tappat polisresurser, man skulle tillföra mer resurser till kärnverksamhet ut på gatan men det har blivit precis tvärtom… alltså det här skulle vara en pyramid men pyramiden har man vänt upp och ner så det är få nere och så är det många där uppe. (…) Så det här har inte varit av godo för Region Nord det kan jag säga… mycket har ju försvunnit i verksamheten för det finns inte resurser till dem, de har försvunnit på regional nivå. (Stefan)

Resurser som anses avgörande för att kunna arbeta med synlighet och brottsförebyggande arbete ute på gatorna beskrivs istället ha placerats högre upp i hierarkin. Många poliser positioneras i Regionalledningscentraler runtom i landet. Detta medför att resurserna i Region Nords övriga verksamheter blir bristfälliga, toppen av pyramiden vänds som Stefan beskriver det nedåt. En gemensam mening (Alvesson, 2015) kring den lokala närvarons relevans har ur vidare analys kunnat urskiljas bland de intervjuade poliserna som upplever den nya resursfördelningen som problematisk. Ur intervjuerna framkom åsikten att det betydelsefulla arbetet ute på gatorna, att synas, förebygga brott och kommunicera med medborgarna inte får det utrymme som önskas i och med omorganiseringen. Den lokala närvaron kan tolkas som en symbol för gemensam mening bland informanterna – en gemensam mening om vad som är viktigt i det polisiära arbetet. Detta kan ses som en stark opposition bland poliserna i de lokala verksamheterna, den bristande närheten till medborgarna oroar informanterna, en oro som Jörgens upplevelser kan illustrera:

Folk ringer inte om vad som helst, de gör en egen bedömning om småsaker och det kan vara viktiga saker som behöver komma till vår kännedom, en vit bil som far omkring, det orkar man inte ringa om (…) hade man lokal polis så kunde man ringa till dem och berätta det och få förståelse för att det var bra att man ringde in om det här för man kanske behöver sätta det i ett större sammanhang. Vi har ju massa kringresande tjuvar men jag tror man tappar mycket sådant, tyvärr… genom att man blir större, man blir mer anonym och man ringer inte för minsta småsak och man tappar närheten till medborgarna tror jag, enkelt uttryck och det är inte optimalt (…) det som bekymrar mig är just det här med medborgarnas upplevelse av polisen, att man tycker att den har blivit långt borta, att det

31

har blivit krångligt, du hamnar i talsvar och du får knappa och du får… ja jag tror att ju större centraler man får, ju större enheter som man får desto mer sållning sker av folk som ringer in och då tappar vi avgörande tips. (Jörgen)

Den goda kontakten mellan polisen och medborgaren blir således av stor vikt inte bara ur ett brottsförebyggande perspektiv utan även för att uppklara och utreda fler brott. Att förbättra resultaten samt effektivisera Polismyndighetens verksamhet är mål som uttalats vid omorganiseringens implementering (Prop. 2013/14:110), något som blir motsägelsefullt i och med den upplevda reduceringen av tips. Det nya systemet för tipsinringning är även något som återkommande lyfts fram av informanterna som trögflytande med lång väntetid för de personer som ringer in – ”det går i en statlig takt” som Jörgen benämner det. Detta skapar hinder för den eftersträvade lokala närvaron som via tolkning av materialet bär på en betydande mening för poliserna. Den lokala närvaron präglas av ett högt aktat synsätt och är något som utifrån vidare analys kan tolkas som en del av Polismyndighetens organisationsidentitet. Detta i och med att organisationsidentiteten enligt Alvesson (2015) grundar sig i vad som skiljer organisationen från andra aktörer. Den lokala närvaron kan alltså ses som en del av organisationens identitet men också en stark gemensam symbol bland poliserna. En värdering som skenbart sitter så pass djupt inrotad i det polisiära tankesättet och även som värdegrund för hur Polismyndigheten bör arbeta - ett hot mot den lokala närvaron kan då tolkas som ett hot mot hela organisationskulturen. Förändringsarbete inom organisationen kan, om förändringarna upplevs som negativa för individen, medföra att de anställda inte längre kan identifiera sig med organisationen. Detta benämner Alvesson (2015) som kulturell avdrift. De intervjuade polisernas kultur och organisationens kultur skiljs på så sätt, ett tillstånd som kan skapa en förståelse för upplevelserna av den lokala frånvaron.

Utifrån ovanstående ansats har den organisatoriska tillhörigheten berörts och den effekt omorganiseringen beskrivs ha haft på denna tillhörighet. Analysen skapar en förståelse för vikten av att ta hänsyn till organisationens kultur och organisationsidentitet innan omfattande förändringar sker i verksamheten. I och med det går vi vidare till resultatets nästa huvudtema:

yrkesutövandets förändring.

32