Den mörka skaparen

3. Diskussion

3.1 Konkluderande analys

3.1.1 Inledande sammanfattning

Vi har i denna undersökning studerat varför och hur Dragon Rouge förespråkar mörk magi. Undersökningen har utgått ifrån ett diskursanalytisk ramverk genom att använda en

kombination av att söka efter nyckeldistinktioner och Olav Hammers teoretiska perspektiv om hur esoteriska rörelser positionerar sig i den miljö och diskurs de verkar inom. Genom att använda dessa analysverktyg har vi kunnat analysera hur Dragon Rouge konstruerar sin världsbild och därmed har vi också kunnat undersöka hur rörelsen positionerar sig i den esoteriska och kultiska miljö/diskurs de verkar inom, och därigenom utkristalliserat flera nyckeldistinktioner (se Tabell 1.).

Därmed har vi kunnat uppnå fruktbara slutsatser för att kunna besvara denna undersöknings frågeställningar. De första två frågeställningarna diskuteras genom de slutsatser som vi kan fastslå inom ramen för denna undersökning i nästkommande avsnitt. Den tredje

frågeställningen besvaras separat, i det efterföljande avsnittet, eftersom den även kommer diskutera denna studies slutsatser relaterat till tidigare nämnda psykologiseringsdiskussion (se avsnitt 1.6.3 Mekanismer för legitimering av magi).

3.1.2 Den mörka skaparen

Undersökningens två första frågeställningar ämnade besvara vad syftet med Dragon Rouges magiska praktik egentligen är, och varför rörelsen specifikt förespråkar den mörka, vänstra handens magiska väg snarare än den ljusa högra handens. Studien har på djupet undersökt hur Dragon Rouge framställer bruk av magi i sina två första magiska initieringskurser. Genom att undersökningen har analyserat texterna om hur rörelsen positionerar sig i den esoteriska miljön, och hur de i denna kontext konstruerar sin världsbild, ska vi nu diskutera vilka slutsatser vi har kommit fram till.

För det första kan vi konstatera att syftet med Dragon Rouge är att den initierade medlemmen, dvs. magikern, genom rörelsens magiska system ska uppnå en slags gudomlighet. Genom att magikern hittar sin inre kraft kan denne rasera de strukturer som håller fast hen i den

40

vardagliga, världsliga världen och därmed nå bortom denna, till mörkret. I detta mörker återfinns kaoset och det är i kaoset som magikern kan bli en skapare. Detta är möjligt eftersom magikern har raserat de strukturer som gör hen till en skapelse, och just därför kan denne bli en skapare. I och med sin frigörelse befinner sig magikern i kaoset och mörkret, det som enligt Dragon Rouge är en slags urkälla till allt skapande och det är här magikern hittar nyckeln till att bli en skapare. Det är alltså genom denna retorik som vi kan konstatera att målet med den mörka magiska vägen är att bli en gud.

Denna studie har även undersökt specifikt hur Dragon Rouge motiverar praktik av den mörka magiska vägen. Vi kan fastslå att Dragon Rouges motiv av mörk magi skapas genom att kontrasteras, och därmed opponeras gentemot den ljusa vägen och traditionella kristna system. Genom denna kontrast kan Dragon Rouge konstruera och motivera sin magiska praktik; genom att belysa den ljusa vägens begränsningar kan den användas som ett

motiverande redskap för att visa den mörka vägens fulländning. Därmed kan vi fastslå att den mörka vägens fulländning enligt Dragon Rouge, skapas genom en dynamisk process gentemot den motsatta (ljusa vägen).

Som vi diskuterade i det inledande kapitlet, under forskningsläget kan den vänstra handens väg enligt Kennet Granholm definieras genom att den är karaktäriserad av tre olika diskurser som fungerar som ett slags centrala hörnstenar för den magiska vägen, nämligen: ideologisk

individualism, självförgudande och antinomism.113

Den självförgudande diskursen innebär enligt Granholm att magikern blir en skapare/gud och därmed skapar förutsättningar för total kontroll av dennes eget universum – för en magiker inom den mörkermagiska praktiken innebär detta att denne når bortom det mänskliga aspekterna av verkligheten för att kunna få total kontroll över sin existens.114 Denna analys faller väl samman med denna studies slutsatser – vi har inom ramen för denna studies undersökning diskuterar flera exempel på hur Dragon Rouge framställer denna

självförgudande retorik – många gånger har sällskapet i sitt initieringsmaterial återkommit till att magikern måste ta sig förbi glasgloben (dvs. den världsliga världen), ut i det okända för att kunna bli en skapare/gud. Denna framställning påminner mycket om Granholms beskrivning

113 Granholm 2014: 129.

41

av den självförgudande diskursen, och vi kan således styrka Granholms påstående om att denna diskurs är återkommande fenomen inom Dragon Rouge.

Undersökningen har också studerat hur Dragon Rouge framställer sina magiska

initieringskurser och vi kunde, som vi tidigare har beskrivit, konstatera att en stor del av den magiska praktiken handlar om att magikern måste frigöra sig från de strukturer som håller fast och begränsar människan. Denna retorik faller väl samman med Granholms beskrivning av den tredje diskursen inom den vänstra handens väg, antinomism. Granholm menar att:

Collective religious and cultural norms, as well as personal taboos are questioned and defied in the pursuit of individualized ethics and spiritual evolution […] The aim is to abandon sets of ethics that are culturally and socially given and instead develop ones that are personal, individualized, and, most importantly, based on conscious reflection. The idea is that this will grant the magician the freedom and autonomy that is required for his/her individualization and self-deification.115

Att arbeta med att frigöra sig från strukturer för att kunna uppnå en slags gudomlighet är alltså en av de viktigaste hörnstenarna hos rörelser som verkar inom den vänstra handens väg. Granholm menar dessutom att antinomismen troligen är den mest kännetecknande diskursen för den vänstra handens väg.116 Därför är det inte alls förvånande denna diskurs återfinns hos Dragon Rouge, som själva förespråkar den vänstra handens väg. I och med att denna studies slutsatser kan visa att Dragon Rouge verkar inom det som Granholm beskriver som

antinomismens diskurs, stärker denna undersökning därmed Granholms uppfattning om att antinomism är utmärkande för den vänstra handens väg.

En annan viktig del av antinomismens diskurs är enligt Granholm att de magiska rörelsen som verkar inom den vänstra handens väg är att dessa uppbringar sitt existensberättigande genom att gå till opposition mot den motsatta, högra handens väg.117 Som denna studie har visat så konstruerar Dragon Rouge sin världsbild och därigenom sina argument för den mörka magiska praktiken genom att opponera sig mot den ljusa vägen i en dynamisk process. Detta bekräftar alltså Granholms argument, och stärker därmed återigen dennes tes om antinomism som utmärkande för den vänstra handens väg:

115 Granholm 2014: 60–61.

116 Granholm 2014: 60.

42

Part of the antinomian discourse and rhetoric is that any particular Left-Hand Path exists in an antithetical relation to what it perceives to be ‘the Right-Hand Path’ […] A particular Left-Hand Path thus defines itself in opposition to this ‘Right-Hand Path’, and aims to be that this

‘mainstream’ religiosity is not.118

Delar av Dragon Rouges material från de två första initieringskurserna har inte fått plats inom ramen för denna studie, men vi kan konstatera att Dragon Rouge ägnar ett helt kapitel åt rituell sexualmagi – i detta kapitel kan vi återkommande hitta ännu flera olika exempel på hur Dragon Rouge positionerar sig gentemot traditionella religioner, i synnerhet kristendomen.119