Inomhus i lekrummet på avdelningen leker det nyanlända barnet, Emily där även en pedagog befinner sig när följande händer:
Emily leker själv med dockvagnen och stannar upp. Hon tittar på bilder på väggen över ett pågående temaarbete som heter: En kram blir alla glada av. Hon tar god tid på sig och tittar på bilderna (8 st.) noga, en efter en, då pedagogen förtydligar bildernas budskap genom att sätta ord på det och säger: ”De kramar varandra” samtidigt som pedagogen visar med sin kroppspåk innebörden av ordets betydelse, kramas (Observation, 2017-10-25).
Här ovan kan situationen tolkas som bilderna (artefakter) medierar kunskaper om känslor och kroppsspråk för Emily. Bilderna förmedlar ett budskap om kärlek och vänskap enligt kulturella arv (sätt att tänka, relationer och sätt att kommunicera) som överförs till individerna som skådar bilderna. Budskapet förmedlas genom icke verbal kommunikation. Emily har en intrapersonell kommunikation som betyder att hon har en inre dialog med sig själv när hon tolkar bilderna. När pedagogen i interaktion med barnet benämner bildernas budskap med ord så uppstår en dialog mellan barnet och pedagogen där den icke verbala kommunikationen (genom bilderna) övergår till verbal kommunikation i dialog med pedagogen. Här kan det tolkas som att pedagogen främjar barnets inlärning genom att använda sig av sitt kroppsspråk i kombination med bilderna som förtydligar temaarbetets budskap visuellt för barnet. Ordets betydelse synliggörs för barnet på ett konkret sätt och förankras hos barnet genom dokumentationen över
34
temaarbetet. Samtidigt som det erbjuder barnen reflektion i samspel med andra där inlärningen av begrepp fördjupas. Det kan relateras till Nilsson och Waldermarson (2016) som betonar kommunikationens viktiga funktion som möjliggör för individen att förbättra sina färdigheter i samspel med andra.
Vidare kan processen tolkas som att när barnet imiterar pedagogen i kommunikationen med varandra där både kroppsspråk (pekar på bilden samtidigt som det kramar om sig själv) och verbalt språk (säger ordet kramas) förekommer, förtydligas bildernas budskap och det leder till att barnets språkkunskaper fördjupas och utvecklas.
Här nedan belyses en inlärningsprocess som främjar barnets kommunikativa utveckling, där barnet genom imitation av pedagogen erövrar nya begrepp genom att barnet upprepar uttalade ord och knyter an begreppet till bilderna. Situationen kan tolkas som att en visuell kommunikation sker mellan barnet och bildens budskap (artefakter) där även pedagogens aktiva närvaro (stöttning i den proximala utvecklingszonen) bidrar till en mediering av kunskaper och begrepp (språk) i form av olika artefakter.
Emily pekar på bilderna en och en samtidigt som hon kramar sig själv och säger ” kram, kram, kram”. Pedagogen fortsätter dialogen med barnet och säger ” de är glada” samtidigt som pedagogen ler och visar med sitt kroppsspråk betydelsen av att vara glad (Observation, 2017-10-25).
Här ovan kan det tolkas som att pedagogen utmanar barnet i sitt lärande kring olika begrepp där hon ökar svårighetsgraden genom att utöka med ytterligare begrepp (glad) som är nytt för Emily ”glad” samtidigt som pedagogen förtydligar begreppen med sitt kroppsspråk. Här kan det tolkas som att Emily befinner sig i den proximala utvecklingszonen, där pedagogen tar en aktiv roll och utmanar barnet i sitt lärande samtidigt som hon ger stöd till Emily i sin kommunikativa utveckling. Vidare fortsätter dialogen mellan barnet och pedagogen där Emily upprepar de inlärda begreppen som hon precis har lärt sig genom verbal kommunikation (språk) och ickeverbal kommunikation (pekar på bilden, visar begreppets innebörd med sitt kroppsspråk genom att krama sig själv samtidigt som hon tittar och ler mot pedagogen). Emily verkar kontrollera sig själv i om det är rätt vad hon säger och gör i samspel med pedagogen. Situationen ovan kan relateras till Säljö (2013) som betonar samspelet mellan individen och omgivningen som är dynamiskt där nya kunskaper, kulturella redskap, arbetsmetoder och kommunikativa förmågor utvecklas och är i ständig
35
förändring. Här har Emily ett samspel med bilderna och pedagogen samtidigt i hennes kommunikativa process.
Emily går tillbaka till bild ett och hon upprepar ordet glad samtidigt som hon ler mot pedagogen och fortsätter att peka på varje bild en efter och upprepar ordet ”glad” varje gång hon pekar på en bild. Pedagogen bekräftar Emilys kunskaper genom att nicka ”ja” och säger samtidigt ”bra du kan det nu”. Emily säger till slut ”alla är glada”, samtidigt som hon ler mot pedagogen och springer ifrån bilderna för att fortsätta leka med dockvagnen (Observation, 2017-10-25).
Observationen ovan visar hur barnet kombinerar det verbala och icke verbala språket (kroppsspråket) med bildstöd i konversation med pedagogen. Genom att pedagogen förtydligar ordets betydelse med kroppsspråk som barnet inte riktig förstår ännu så främjas barnets språkinlärning och konkretiseras språkets innebörd. Eftersom barnet upprepar pedagogens verbala utryck och kroppsspråk så skapas en lärmiljö (kontext), där pedagogen utmanar barnet i kommunikationen med varandra. Verktyg som bild, verbalt och icke verbalt språk skapar olika kommunikativa strategier. Olika strategier leder till att verktygen anpassas till den aktuella situationen och bidrar till att kommunikationen upprätthålls mellan aktörerna. Situationen ovan är i enlighet med Vygotskijs (1995, 1999) teori om imitation och dess betydelse. Imitation bidrar till ett utvecklingsförlopp, internalisering som betyder att kunskap medieras från det yttre till det inre och blir en del av barnets medvetande. Tänkandet, språket, samtalet och reflekterandet utgör ett redskap, ett verktyg för Emily i kommunikationen med pedagogen. När Emily befinner sig i den proximala utvecklingszonen internaliseras begrepp och kroppsspråk genom imitation och stöd ifrån sin pedagog.