Emily berättar att hon använder sig av några ord och pekar när hon vill förmedla någonting till pedagogerna på förskolan och säger följande ”Ibland säger jag ord, inte alltid, annars pekar jag. Jag säger ord på engelska eller på svenska” (Emily, 4 år 9 mån, intervju 2017-11-02).
Ovan använder Emily sig av den icke verbala kommunikationen med pedagogerna när hon inte kan utrycka sig verbalt för att öka förståelsen för pedagogerna om vad hon vill
44
förmedla just då. När hon växlar mellan engelska och svenska använder hon sig av kodväxling där den verbala kommunikationen främjas mellan henne och pedagogen.
6.3 Pedagogens roll
I kommande avsnitt kommer jag att belysa pedagogens roll i kommunikation med nyanlända barn i förskolans verksamhet. Pedagogens roll är betydelsefull när det gäller barns lärande och utveckling i samspel med andra på förskolan. Kommunikationen är centralt och är avgörande för barnets lärande och utveckling.
Observation 1 den 19/10–2017 på förskolan inomhus
Observationen avser det nyanlända barnet, Noah under en samling med sång och rörelse som avslutas med en fruktstund där följande händer:
Under samlingen pratar pedagogen om olika frukter i samband med fruktstunden. Pedagogen pratar om fruktens färg (gul, grön, röd, orange), storlek (stor, liten) och konsistens (hård, mjuk). Frukterna visas upp i helhet samtidigt som barnen får välja frukt från fatet. När barnet väljer, så benämns frukten med ord och pedagogen visar även samma sorts frukt som är hel i korgen. Barnen upprepar namnet på frukten, tackar och går och sätter sig i ringen (Observation, 2017-10-19).
Pedagogens tydliga undervisning om olika frukter förstärker språkets utveckling. Pedagogen använder sig av konkretisering i samband med fruktstunden som är verklighetsförankrad. Pedagogens verbala och icke verbala kommunikation främjar barnens inlärning om nya begrepp, vilket kan tolkas utifrån vad Vygotskij (1999) menar med lärarens roll som är avgörande när olika begrepp medieras där den vuxnas begrepp får barns tänkande att utvecklas. Kommunikationen mellan barnen och pedagogen sker med olika kulturella verktyg i form av språk, föremål som förstärker barnens inlärning av nya ord och begrepp som förklaras närmare nedan.
Noah väljer banan, men trots pedagogens försök, så upprepar han inte fruktens namn, går och sätter sig i ringen sidan om Ava. Emily väljer äpple och upprepar fruktens namn efter pedagogen. Efter samlingen går barnen ut på gården (Observation, 2017-10-19).
Situationen ovan kan tolkas som att Noah inte upprepar fruktens namn eftersom han inte vill, samtidigt som han observerar de andra barnen, hur de benämner frukten i färg och namn och vilken frukt barnen väljer. Här pågår en envägs verbal kommunikation mellan
45
pedagogen och Noah, eftersom barnet inte upprepar vad pedagogen säger. Kommunikationen upphör mellan barnet och pedagogen. Ute på gården händer följande under observationen:
Noah tar bandyklubban och ritar mönster i sanden med den. Han ritar en banan, men det lyckas inte med en gång att likna en banan, han ”suddar” den och ritar en annan. Noah ropar plötslig efter Liam samtidigt som han pekar neråt i sanden: ”Banan!”. Liam tittar mot Noah, men verkar inte förstå vad Noah menar och fortsätter med sin lek (Observation, 2017-10-27).
När Noah ritar en banan i sandlådan återspeglas hans egna kunskaper om fruktens utseende (form). Han medierar hur en banan ser ut genom sin teckning i sanden. Inlärningen av ordet banan är också förankrat hos honom som bekräftas, när han ropar ordet: ”Banan!” Det kan tolkas som pedagogen medierade kunskap till Noah genom att han visar frukten och benämner den samtidigt. När barnet ritar frukten och benämner den verbalt, så kan vi förstå vad Vygotskij (1999) menar med ordets betydelse där språk och tanke speglar sig i handling och där lärandet sker i ett socialt samspel genom kreativa aktiviteter som leder till utveckling. Vidare kan det tolkas som att Vygotskij (1999) menar att mediering skapar tecken och redskap för barnet för att kunna tolka och konstruera sin föreställningsvärld, vilket kan relateras till Noahs kommunikativa handling.
Observation 2 den 27/10–2017 på förskolans gård
Följande utdrag från observationer visar hur pedagogen integrerar sig i barnens lek och skapar en lärmiljö för barnen där barnens lärande, utveckling och samspel med varandra främjas och där kommunikationen är centralt. Pedagogen deltar i barnens lek och barnen styr över sin lek. I leken får pedagogen möjlighet till att utmana barnen i kommunikationen med varandra när följande händer:
Emily och Noah leker på gården. Noah står på avstånd och tittar på Emily som hoppar. Emily börjar hoppa ”hopphage” som är i form av en snäcka med olika färger och siffror upp till tio. Hon ropar på pedagogen som är intill: ”Titta!”. Pedagogen går till Emily och tittar på när Emily hoppar (Observation, 2017-10-27).
Här ovan medieras kunskaper med hjälp av artefakter (snäckan med siffror) i barnens omgivning på förskolan. Kunskaper överförs av pedagogen i kommunikation med barnen, i form av matematiska siffror som är målade på asfalten. Förskolans utemiljö
46
bjuder in till ett lekfullt lärande i samspel med andra där artefakter medierar kunskaper för barnen när följande händer:
Noah står kvar och tittar på när Emily och pedagogen hoppar tillsammans och leker. Pedagogen uppmärksammar att Noah verkar tycka om leken, men inte ta steget själv för att komma närmare då kallar hon på Noah och säger: ”Kom Noah och hoppa!”. Då ler Noah och ta sats för att vara med i leken (Observation, 2017-10-27).
Här ovan visar Filip sin vilja till att träda in i leken genom att stå nära och titta på när pedagogen och Elin hoppar. Situationen speglar inträdesstrategier som Corsaro (2015) kallar för indirekt där det menas att barnet tar plats där någon annan leker, vilket Filips kommunikativa handling speglar. Vidare under observationstillfället utmanar pedagogen barnen genom att öka svårigheten i leken där följande händer:
Pedagogen hoppar samtidigt som hon visar siffrorna som är målade på asfalten med hjälp av sina fingrar för barnen. Emily och Noah imiterar pedagogen i leken. Emily börjar räkna samtidigt som hon visar siffran med fingrarna som hon hoppar på och säger: ”ett, två, tre…” (Observation, 2017-10-27).
Här ovan kan vi se att barnen imiterar pedagogen men även varandra genom att de utför samma rörelser och upprepar samma ord som leder till att ett samspel utvecklas mellan aktörerna. Här kan det tolkas som att både Elin och Filip befinner sig i den proximala utvecklingszonen där pedagogen utmanar barnen i sin kommunikativa process genom att avancera leken när följande händer:
Noah ler mot Emily och imiterar henne i leken när han hoppar och visar siffran med sina fingrar, utan att säga något. Barnen ler mot varandra och ökar takten i sina rörelser och leken utvecklas till en rolig stund i samspel med varandra. Pedagogen backar ur leken samtidigt som hon stannar nära barnen och fortsätter titta på barnens lek samtidigt som hon ler mot barnen (Observation2017-10-27).
Pedagogens agerande resulterade i att lärandet utmanades och båda barnen integrerades i leken genom en gemensamt kommunikativ handling. Här visar pedagogen sin professionalitet genom att mediera kunskaper genom olika kommunikationsformer (språk och kroppsspråk) och artefakter (hoppsnäckan med siffror) under leken, samtidigt som hon utmanar barnen i barnens kommunikativa process i samspelet. När pedagogen avslutar sitt medverkande i leken fortsätter barnen sin lek genom att imitera de inlärda kommunikativa former som pedagogen har bidragit med i barnens lärande. Det främjade barnens kommunikativa kompetens i samspel med andra. Observationen ovan kan relateras till Lahdenperä (2004) och hennes teori om pedagogik som handlar
47
om lärande, utveckling, ledning, vägledning, handledning, undervisning och fostran där pedagogens roll är betydelsefull vilket belyses närmare i följande intervju.