Här kommer ett utdrag från intervjuerna med pedagogerna på förskolan. Enligt respondenterna är kroppskontakt betydelsefull i kombination med verbal kommunikation i samspel med nyanlända barn i förskolans verksamhet.
Att ta nyanlända barn i handen i kombinationen med en vänlig röst och fåtal ord, ger närhet och skapar trygghet för barnet. Det leder till att barnet även utvecklar en trygghet till det svenska språket och kommer igång med språkinlärningen genom icke verbal kommunikation (Eva, förskollärare, intervju 2017-11-01).
Vidare berättar pedagogen Mia att en lugn röst under sångstund eller i dialog med ett nyanlänt barn främjar barnets trivsel på förskolan.
En lugn röst i samband med sång eller tal skapar trygghet hos barnen, trots att barnet inte förstår svenska ännu. Att vara lugn med en lugn röst skapar en trygg miljö för barnet och bidrar till barnets trivsel på förskolan (Mia, bildlärare, intervju 2017-10-31).
Här ovan kan det tolkas som att pedagogerna skapar trygghet genom att använda sig av icke verbal kommunikation (tonläge och kroppsspråk) när den okända miljön (förskolan) och språket (svenska) skapar otrygghet för nyanlända barn i förskolans verksamhet. Det kan relateras till Nilsson och Waldermarsson (2016) och deras teori om
39
den icke verbala kommunikationens betydelse för individen där kommunikationen placeras i en social och kulturell kontext som bidrar till att relations- och situationsdefinition förtydligas för individen i samspel med andra. Pedagogens arbetssätt speglar en stor empati och medkänsla för nyanlända barns situation, där det skapas trygghet och trivsel för barnet i interaktion med andra på förskolan.
6.2 Modersmål som resurs
Kommande utdrag från observationer och intervjuer belyser olika kommunikationsformer där nyanlända barns modersmål eller barnets andra språk utgör en resurs i kommunikation med andra eftersom det svenska språket inte är inlärt ännu.
Observation 1 den 27/10–2017 på förskolans gård
Observationen avser ett nyanlänt barn, Noah och ett annat barn, Liam som leker utomhus och där följande händer:
Liam leker i sandlådan där han med en stor spade och fyller på en skottkärra med sand. Det är många barn ute på gården så alla sandleksaker är upptagna, det finns inte lediga spadar att tillgå. Noah närmar sig Liam och verkar vara intresserad för Liams lek. Liam hittar en vattenpöl och börjar fylla sin skottkärra med vatten. Det verkar inte vara så lätt att fylla på vatten med hjälp av en spadet, då vattnet rinner ut ifrån spaden när Liam går mellan vattenpölen och skottkärran. Liam kämpar med att få vattnet till sin skottkärra när Noah plötslig tar skottkärran och kör den närmare vattenpölen där Liam är (Observation, 2017-10-27).
Här kan det tolkas som att Noah visar sina färdigheter och kunskaper för att lösa problemet genom att fylla skottkärran med vatten, där avståndet mellan vattenpölen och skottkärran är lång. När han flyttar skottkärran närmare vattenpölen så visar han sin kompetens genom sin handling, där han verkar veta att det är avståndet som gör att vattnet hinner rinna ut från Liams spade. Noah medierar sina kunskaper till Liam, som innebär att när man flyttar skottkärran närmare vattenpölen blir det möjligt att fylla på den med vatten med hjälp av en spade. Det kan relateras till Sommer (2005) och hans teori om det kompetenta barnet som är inriktad mot mänsklig kommunikation, där inlärning och utveckling sker i ett meningsfullt samspel med andra.
40
Vidare fortsätter utdraget från observationen ovan där Liam växlar mellan hemspråket och det svenska språket i kommunikation med Noah när det uppstår en konfliktsituation i leken. Konflikten löses genom att barnen använder sig både av verbal och både icke verbal kommunikation där de med hjälp av kodväxling mellan svenska och modersmål effektiviserar kommunikationen och löser konflikten själv.
Liam skriker åt Noah ”Sluta Noah, den är min!” och rusar till sin skottkärra och tar den tillbaka. Noah backar, verkar inte förstå Liams handling. Då tar Noah en bandyklubba och försöker hjälpa Liam att fylla skottkärran med sand. Det verkar vara problematiskt, så han flyttar skottkärran närmare till platsen han står på. Då skriker Liam på nytt samtidigt som han lyfter sin arm och försöker skapa avstånd mellan Noah och skottkärran ”Sluta Noah, nej, nej, nej!” och han tar tillbaka sin skottkärra samtidigt som Liam säger något till Noah på sitt hemspråk som får Noah att se förvånad ut samtidigt som han backar ifrån och går lite längre bort från Liams skottkärra (Observation, 2017-10-27).
Situationen ovan kan tolkas som att kommunikationen bibehålls genom både verbalt (språk som svenska och modersmål) och icke verbalt (arga blickar, hålla upp armen för att bevara avstånd) mellan barnen. När Liam använder sig av sitt modersmål sker också något som får Noah till att förstå Liam bättre och han drar sig tillbaka från skottkärran. Noah verkar förstå vad Liam säger på sitt modersmål och han upptäcker att de har samma modersmål. Det kan relateras till Abrahamsson (2009) och hans teori om tvåspråkighet som ett inlärningsfenomen där barnet växlar mellan sina två språk i olika kontexter på grund av brist på resurs i det språket som råder i kommunikationen. Modersmålet utgör en resurs och är en transfer som en strategi i kommunikationen som barnet lånar ord ifrån. Det kan tolkas som att när Liam inte längre kunde göra sig förstådd på svenska så växlade han till sitt modersmål i kommunikationen med Noah. Det resulterade att Noah gjorde som Liam ville genom att förstå hans budskap med modersmålets hjälp.
Noah verkade vara överraskad när Liam växlade mellan svenska och sitt modersmål och fundersamt gick fundersamt sin väg. Efter en stund närmade han sig Liam igen och integrerade sig i leken på nytt fast med ett mer säkert sätt och Liam lät Noah vara med i sin lek. Barnen lekte tillsammans en längre stund där skratt och glädje var påtagligt i barnens kommunikation med varandra. Här öppnades möjlighet för barnen till en kommunikation på hemspråket som främjade barnens sociala samspel med varandra, trots att det svenska språket inte är inlärt ännu. Modersmålet utgjorde en gemensam kunskap för barnen där det verbala språket kombinerades med icke verbal
41
kommunikation (skratt och beröring) när barnen samspelade med varandra. Betydelsen av kontexten är tydlig i observationen ovan där förskolan utgör en mångkulturell arena där det skapas möjlighet till att olika kulturer samspelar och erfarenheter och kunskaper utbyts med varandra. Eftersom Noah och Liam upptäckte att de har samma modersmål skapades det en sorts trygghet men även en gemenskap mellan barnen på förskolan. När barnen inte kunde kommunicera med varandra på det svenska språket användes kodväxling av Liam, där Noahs deltagande i leken kunde säkras. Ett gemensamt språk främjade hans interaktion och en relation kunde skapas mellan barnen som resulterade i att barnen började utveckla en vänskap på förskolan.
Kodväxling är en vanligt förekommande kommunikationsstrategi som utdraget visar ovan, vilket nyanlänt barn använder sig av där barnet växlar mellan två olika språk (svenska och engelska eller svenska och hemspråk) på förskolan. Här kommer ett utdrag från en observation där Emily som är ett nyanlänt barn kommunicerar med en pedagog där följande händer:
Observation 2 den 27/10–2017 på förskolans gård
Följande utdrag från observationen belyser kodväxling samt verbal och icke verbal kommunikation mellan Emily och en pedagog. Emily har ”bakat” en sandkaka där pedagogen integrerar sig i Emilys lek genom att ta en hink och spade samtidigt som hon sätter sig på kanten av sandlådan. I följande observation synliggörs hur pedagogen och Emily förmedlar känslor till varandra med hjälp av verbal och icke verbal kommunikation (ler, smakar, ansiktsuttryck som visar gott).
Emily tittar upp och ler mot pedagogen. Pedagogen frågar Emily: ”Bakar du?”, samtidigt som hon ler vänligt mot henne. Emily ler och svarar:”Yes”. Pedagogen fortsätter konversationen och frågar vidare: ”Lägger du vatten i?”. Emily svarar: ”No, mjölk, delicious”, samtidigt som hon tittar på pedagogen, ler och slickar på sina läppar. Pedagogen svarar Emily: ”Oh, vad gott!”. ”Yes” – svarar Emily tillbaka och ler. ”Får jag smaka?” - frågar pedagogen. ”Yes”-säger Emily. Pedagogen ler och låtsas att smaka kakan som Emily har ”bakat” och säger: ”Så gott, en god kaka! Du är duktig på att baka!”. Emily ler tillbaka och säger: ” Duktig, duktig, duktig, gott, gott, gott!”, samtidigt som hon låtsas smaka sin kaka (Observation, 2017-10-27).
I den redovisade delen av observationen ovan uppstår en dialog mellan Emily och pedagogen där barnet kodväxlar mellan olika språk (engelska och svenska) som gör att barn och pedagog kan hålla kommunikationen igång och aktiviteten kan fortsätta.
42
Emilys strategi (kodväxling) gör att det blir tydligt för pedagogen vad hon leker och vilka känslor hon har att förmedla till pedagogen i sin kommunikation, där hennes val av olika språk och kroppsspråk bildar en helhet. Eftersom Emily svarar på pedagogens frågor i rätt sammanhang, fast på engelska synliggörs att Emily har kunskapen av begreppets innebörd och betydelse. Emily förmedlar och synliggör även sina kunskaper om hur en kaka bakas, genom sin symbollek (kommunikativ handling). Detta ökar pedagogens förståelse för Emilys pågående aktivitet. Pedagogens betydelsefulla roll framträder tydligt i observationen där kunskaper medieras genom olika artefakter. I observationen benämner pedagogen händelser som Emily har utfört (”bakat”) men förmedlar även känslor med hjälp av verbal och icke verbal kommunikation (ler, smakar, ansiktsuttryck som visar gott). Pedagogens närvaro främjade Emilys språkinlärning i en konkret situation där nya begrepp medieras av pedagogen genom verbal och icke verbala kommunikation med hjälp av artefakter. Det kan tolkas utifrån vad Wang och Nilsson (2011) menar med barns delaktighet i ett socialt samspel, där en konversation uppstår i samspel med en vuxen genom att barn upprepar ord som den vuxna säger. Upprepning möjliggör för barnet att kontrollera de nya begreppen om de fortfarande stämmer när barn samspelar med andra.
Här används kommunikationsverktyg av Emily och pedagogen i form av kroppsspråk och verbalt språk för att skapa en gemensam mening i aktiviteten (leken) som är kopplad till verkliga företeelser och egenskaper i barnens omvärld. Det kan tolkas i enlighet med vad Nilsson och Waldermarson (2016) menar med att kommunikationen är ett redskap där barnet förmedlar tankar, avsikter och känslor. Vad kommunikationen leder till är beroende av hur barnet använder den, vilken erfarenhet barnet har och hur barnet använder sig av redskapen. Emily visar sin kommunikativa kompetens genom att kodväxla och använder sig av även icke verbal kommunikation där kroppsspråket kompletterar den verbala kommunikationen som hon har i dialog med pedagogen.