Detta kapitel ger en översiktlig redogörelse för hur insatsutbildningen utformats som arrangemang för lärande samt innehåller en kritisk diskussion om hur utbildningen ger förutsättningar för att förstå säkerhetsarbetet i Kosovo. Det ska ses som ett empiriskt grundat bakgrundskapitel till de övriga empiriska kapitlen.
3.1 En svensk fredsfrämjande insats i Kosovo
Den insatsutbildning cheferna i Kosovoprojektet genomgick innan sin insats i Kosovo arrangerades och utfördes av den Internationella Utbildningsenheten (IntUtbE) vid Liv- gardet i Kungsängen utanför Stockholm. Specialister som t.ex. ammunitions- och min- röjningspersonal, underrättelsepersonal och sjukvårdspersonal har också utbildats vid Försvarsmaktens olika specialfunktionscentra runtom i Sverige. IntUtbE har genomfört utbildning för utlandsinsatser i Kosovo sedan 1999, då den svenska Försvarsmakten startade sitt deltagande där i samband med FN:s och Natos övertagande av området från Serbien.
3.1.1 En kort redogörelse för konflikten i Kosovo
Kosovo utgjorde en autonom provins i delrepubliken Serbien i Jugoslavien mellan 1969 och 1989 då den serbisk/jugoslaviske presidenten Slobodan Miloševiü avskaffade själv- styret. Den kosovoalbanska majoritetsbefolkningen i Kosovo svarade med att utropa Kosovo som självständig republik. Det serbisk/jugoslaviska motdraget blev att massav- skeda kosovoalbaner från statliga och kommunala tjänster varvid livssituationen för många kosovoalbaner drastiskt förändrades och många emigrerade. Under 1990-talets första hälft strävade sedan kosovoalbanerna att huvudsakligen genom en fredlig politik under den under år 1992 folkvalde kosovoalbanske presidenten Ibrahim Rugova bygga upp kosovoalbanska civila samhällsinstitutioner.
Våld och konflikter mellan serbisk militär och polis och kosovoalbaner eskalerade dock, bland annat efter bildandet i mitten av 90-talet av den kosovoalbanska befrielse- gerillan UCK, som med militära medel började angripa serbisk militär och polis vilka i sin tur svarade med upptrappade ansträngningar för att bekämpa UCK och de kosovoal- banska självständighetssträvandena. I samband med detta ökade också trakasserierna mot den kosovoalbanska befolkningen, och hundratusentals kosovoalbaner hade fördri- vits från sina hem i slutet av 1998. En förmodad anledning till UCK-gerillans ökade militära verksamhet menas vara den ökade tillgång till militära vapen som följde på den kaotiska situationen i Albanien 1997 då hundratusentals militära skjutvapen stals från albanska militära förråd, varav många har spritts över stora delar av Balkan.29
Upptrappningen av serbisk militär och paramilitär närvaro i Kosovo och det ökade våldet mot kosovoalbanerna ledde den 31.mars 1998 till ett fördömande från FN:s sä-
29
kerhetsråd, med påföljande sanktioner mot Jugoslavien. Nato, med USA i spetsen, för- klarade sig berett att använda militära medel för att få stopp på våldet, och fredssamtal med Serbien började i slutet av 1998 men bröt samman i mars 1999. Den 23.mars bör- jade Nato en drygt två månader lång flygangreppskampanj mot mål i hela Serbien och Kosovo, varvid en stor andel civila mål i Serbien angreps. I Kosovo eskalerade våldet än mer då den serbiska armén i samband med luftangreppen startade en offensiv mot UCK och ytterligare hundratusentals kosovoalbaner fördrevs. Den 10.juni - efter en mer än två månader lång bombkampanj mot Serbien och serbiska enheter i Kosovo - gick den serbiske presidenten Miloševiü med på FN:s och Nato:s krav och drog tillbaka de serbiska militära och paramilitära förbanden. Dessa var den 20. juni ute ur Kosovo. Den 10.juni beslutade säkerhetsrådet om FN-resolution 1244 som etablerade en FN-insats i Kosovo (United Nations Mission In Kosovo, UNMIK).
En Nato-markstyrka som funnits i beredskap för en markoffensiv in i Kosovo mar- scherade tillsammans med bland annat ryska fredsbevarande förband från Bosnien den 12.juni in (operation Joint Guardian) och tog med stöd av FN-mandatet kontrollen över Kosovo under namnet Kosovo Force (KFOR). Mandatet gav de internationella förban- den det övergripande uppdraget att i stridigheternas efterföljd åstadkomma och upprätt- hålla ”safe and secure environment (SASE)” för samhällsutvecklingen i Kosovo, samt att samla in vapen och att övervaka att överenskommelser mellan serber och kosovoal- baner hålls (Försvarsmakten 2007). Dessa uppgifter kallas med ett samlingsnamn för ”framework operations” vilket syftar på att arbetet sker i enlighet med det avtalsramverk som reglerar KFOR:s mandat och uppdrag i Kosovo.
Kosovo var vid tiden för fältstudien ett av Europas fattigaste områden, med en ar- betslöshet om 40-60% beroende på bedömare, med en av Europas högsta nivåer av be- folkningstillväxt och med en av Europas högsta nivåer av illegala vapen. Det övergri- pande uppdraget att åstadkomma en fredlig och säker samhällsmiljö i Kosovo måste sägas vara en mycket komplex uppgift som engagerar många olika länder och olika or- ganisationer i dessa länder, liksom internationella organisationer och rör alla aspekter av samhällslivet i Kosovo. Efter det serbiska tillbakadragandet fanns inga kosovariska in- stitutioner eller myndigheter för polis- och säkerhetsarbete, utan dessa har behövt byg- gas upp från grunden. Hela Kosovoinsatsens övergripande mål, hur det ska nås och hur resultaten i den pågående insatsen ska värderas har varit föremål för debatt och diskus- sion, och den militära Natoinsatsen är bara en av flera delar av insatsen.
Den militära delen av insatsen rör främst olika aspekter på säkerhetssituationen som i sin tur är nära sammanknippad med de etniska motsättningarna, men även med den or- ganiserade brottslighet som spridit sig i oroligheternas spår. Den militära insatsens om- fattning, huvudfokus och organisation har ändrats efterhand. Inledningsvis innebar den- na bland annat att möjliggöra för flyktingar att återvända hem, att förhindra etniskt våld mellan kosovoalbaner och kosovoserber, att röja minor och blindgångare från kriget, och att demobilisera och avväpna den kosovoalbanska gerillan och kosovoserbisk milis, vilket bland annat ledde till eftersökningar och fynd av stora vapendepåer. Efterhand har den militära insatsens tyngdpunkt flyttats till att bland annat biträda FN-polis (UNMIK- POLICE) och den kosovariska polisen (KPS) med att bibehålla lugn, ordning och sä- kerhet i samhället och att bekämpa kriminalitet då dessa båda organisationer varit för underbemannade respektive för underutvecklade som självständig poliskår (Friesendorf
2010). Den övergripande Nato-insatsen har efterhand också minskats. Bland annat har numerären minskat från ca 40 000 man vid operationens start 1999, till ca 16 000 vid studiens genomförande och år 2010 till ca 10 000 som en anpassning till det förbättrade säkerhetsläget.
3.1.2 Det svenska deltagandet
I Kosovo har en svensk insats för säkerhetsarbete pågått sedan oktober 1999 då en me- kaniserad skyttebataljon ställdes till Natos förfogande inom ramen för KFOR. Sedan dess har insatsen pågått med en ny kontingent frivilliga, anställda soldater och befäl varje halvår. Många uppgifter, mål och behov har förändrats över tid inom ramen för det övergripande uppdraget i FN-resolution 1244, varefter organisationsstruktur och sam- mansättning av kontingenterna förändrats som rationella anpassningar till dessa föränd- ringar i uppgifter, mål och behov. Den svenska insatsorganisationen har också i takt med det förbättrade säkerhetsläget och tillkomsten av lokal kosovarisk polis efterhand reducerats och förändrats. Bland annat har tyngre beväpning, antalet pansarfordon och truppens numerär efterhand minskats, och organisationsenheter för samverkan med det kosovariska samhället och mer avancerad vapen- och ammunitionseftersökning till- kommit. Det svenska ansvarsområdet i Kosovo omfattar bl.a. en kosovoserbisk enklav om ett antal byar söder om Pristina. I enklavens huvudort Gracanica ligger ett serbisk- ortodoxt kloster från 1300-talet, ett för serberna viktigt nationalmonument som är ett av de skyddsobjekt det svenska förbandet har att bevaka och skydda.
En signifikant händelse som påverkat den nuvarande organisationen av KFOR och de svenska förbanden är de omfattande kravaller som utbröt över hela Kosovo i mars 2004, under kontingenten KS09:s insats. Dessa kravaller utbröt i en situation då hela Nato- insatsen skulle trappas ned och kom i mångt och mycket som en överraskning för KFOR och de svenska förbanden (se vidare Blomgren 2007). Den svenska kontingenten satte in all tillgänglig personal och lyckades skydda de kosovoserbiska enklaverna i sitt ansvarsområde under ett över tolv timmar långt ”kravallslag” där några tusental koso- voalbaner försökte komma in i kosovoserbiska byar i det svenska ansvarsområdet. Den svenska kontingenten var en av få KFOR-enheter som lyckades skydda sina objekt (Blomgren 2007). Efter denna händelse tillkom inom KFOR en förändrad och utökad underrättelseorganisation för att kunna övervaka det kosovariska samhället och vara förberedd på liknande händelser. Bland annat skapades olika ”Liasion and Monitoring Teams, LMT” bestående av observatörer och samverkansofficerare för kontakt med olika delar av det kosovariska samhället under devisen ”feel the pulse of Kosovo” (Frie- sendorf 2010).
Den svenska styrkan bestod från hösten 2004 av ett mekaniserat skyttekompani (B- coy) som operativt förband för säkerhetsarbetet. Minskningen av truppstyrkan innebar också att det kvarvarande kompaniet fått ta över hela det tidigare bataljonsområdet och fick ett betydligt större område än vad ett kompani normalt tidigare haft. Hösten 2010 togs även detta kompani hem och den svenska militära insatsen i Kosovo utgörs sedan hösten 2010 främst av stabspersonal och mindre LMT-enheter.
Vid tiden för den empiriska studiens genomförande är kärnan i den nuvarande svens- ka insatsorganisationen ett skyttekompani i avsaknad av tyngre understödsvapen och
med olika specialenheter för uppdraget. Bland annat finns en pluton med speciell ut- bildning, materiel och hundar för att söka efter vapen, ammunition och sprängmedel i t.ex. hus och fordon, liksom en ammunitions- och sprängmedelsröjningsgrupp (Explosi- ves and Ordnance Disposal - EOD) för att oskadliggöra olika typer av ammunitions- och sprängeffekter. I kompaniledningen finns en underrättelse- och samverkansenhet (IO/LO-cellen) för analys och hantering av underrättelseinformation och kontakter med det kosovariska samhället.
3.1.3 KFOR:s organisatoriska styrningar av frameworkarbetet
Utöver den geografiska uppdelningen i ansvarsområden och de generella reglerna för uppträdande (Rules of Engagement, ROE), finns ett antal styrningar av frameworkarbe- tets innehåll från högre chefer inom KFOR. Utvecklingar och förändringar i den över- gripande politiska situationen för Kosovo omsätts av de högre KFOR-befälhavarna till olika inriktningar och målsättningar för förbanden. För den löpande verksamheten finns två centrala styrningar av arbetet. Den första är ett antal olika fastställda ”framework- aktiviteter” som t.ex. patruller eller fordonsgenomsökningar vilka regelbundet avrappor- teras och bildar basen för KFOR:s verksamhetsstatistik. För de olika aktiviteterna finns också anvisningar om hur de ska genomföras, för t.ex. fordons-checkpoints hur många man som minst ska bemanna checkpointen, och för fordonspatruller att de skall vara minst 4 timmar långa och omfatta minst 4 man. Den andra styrningen utgörs av olika underrättelseuppgifter till KFOR-förbanden och utgår från KFOR:s behov av underrät- telser och informationer om olika företeelser i det kosovariska samhället.
Den övergripande målsättningen med KFOR är att skapa en så pass stabil och säker miljö, med så pass fungerande samhällsinstitutioner att Natostyrkan så småningom kan dras bort helt. Beroende på hur situationen i det kosovariska samhället samt hur den internationella politiska situationen för Kosovo utvecklas förändras därför de övergri- pande inriktningarna för KFOR. Detta omvandlas av ledningen för KFOR och de olika Task Forces till mer konkreta inriktningar och målsättningar för kompanierna. Ett ex- empel är att utse centrala Pristina, som ligger i det svenska kompaniområdet, till en ”low profile box” där det svenska skyttekompaniet inte får verka utan ansvaret för sä- kerheten åläggs enbart den kosovariska polisen. Däremot får olika samverkansteam (LMT) vara aktiva där. Ett annat mer verksamhetsnära exempel är inriktning från Task Force-chef att öka nattliga patruller och andra nattaktiviteter i vissa områden under vissa tider, eller att öka kommunikationen och dialogen med lokalbefolkningen genom fler fotpatruller, och ett ökat ”feel the pulse”- och underrättelsefokus i arbetet.30
Arbetet styrs således delvis till sitt innehåll genom de ”statistikposter” där underen- heterna rapporterar genomförda framework-aktiviteter uppåt i KFOR-organisationen. Dessa poster är gemensamma för alla kompanier inom Task Force Central och medger därför direkta jämförelser mellan kompanierna inom samma Task Force, men även med tidigare svenska kompanier.
30
Det skytteplutonerna månadsvis avrapporterar inom kompaniet, och kompaniet vida- re till Task Force-staben är antal: patruller (fordons- och till fots), gemensamma patrul- ler med lokalpolisen (KPS) och med serbiska gränsförband, fordonscheckpoints, ge- nomsökta bilar, skåpbilar, lastbilar, personer och hus, och fynd. Här anges antal illegala knivar, batonger, pistoler, gevär, automatkarbiner, etc. som hittats och beslagtagits un- der tidsperioden. Utöver detta rapporteras speciella verksamheter för EOD-gruppen (ammunitions- och sprängmedelsröjning), t.ex. antal larm, genomförda utbildningsinsat- ser, stödinsatser till KPS, m.m. Då annan verksamhet inte avrapporteras på detta tydliga och kvantifierade sätt är de angivna posterna det främsta måttet på kompaniets arbete, och medger inom kompaniet även en direkt jämförelse av gruppernas och plutonernas ”produktion”.
Den andra styrningen av arbetet finns som sagt genom det underrättelse- och infor- mationsinhämtningsarbete som KFOR genomför i Kosovo, bl.a. som ett led i bekämp- ningen av organiserad brottslighet och subversiv och säkerhetshotande verksamhet. En stor del av detta arbete är snarast att beteckna som kriminalunderrättelsetjänst31, där misstänkta personer och grupperingar och deras verksamhet kartläggs. En tämligen om- fattande organisation är upprättad för detta inom KFOR, med ett nätverk av underrättel- seavdelningar i olika staber, olika register, specialiserade enheter för både dold och öp- pen underrättelseinhämtning, liksom ett multinationellt samarbete och utbyte av under- rättelseinformation. Underrättelsetjänst är en vanlig verksamhet i militära organisatio- ner, men då huvudsakligen med inriktning mot en fiende i en väpnad konflikt.
Utöver kriminalunderrättelsearbetet bedrivs också ett socialt underrättelsearbete om attityder, uppfattningar och dylikt hos vanligt folk i Kosovo. Syftet kan variera, men kan t.ex. handla om folks uppfattning om olika förslag angående t.ex. Kosovos konstitu- tion eller områdets internationella status, eller för att uppfatta tendenser och attitydför- ändringar i det kosovariska samhället. Inom kompaniledningen finns en speciell avdel- ning - underrättelse- och samverkansofficerarna i ”IO/LO-cellen” - som är det främsta organet för detta arbete inom kompaniet. IO/LO-cellen är kompanichefens resurs för underrättelseinformation och -analys, och har kontakt med underrättelseavdelningar i överordnade staber.32
3.1.4 Uppgifter för skyttekompaniet (B-COY)
Utöver de ständiga, huvudsakliga uppgifterna att genomföra ”framework operations” och att utföra underrättelsearbete i sitt geografiska ansvarsområde (Area of Responsibi- lity - AOR) som berörts ovan, har kompaniet fasta, stående uppgifter som ska lösas över hela insatstiden eller tills högre chef tar bort eller ändrar uppgiften. Några av dessa fasta
31 Kriminalunderrättelsetjänst inom svensk polis omfattar inhämtning av information, bearbetning och analys, och
hotbildsbedömningar för att leta efter brottsliga trender och tendenser. Utifrån kriminalunderrättelsetjänstens analys- arbete kan sedan mer riktade spaningsuppgifter genomföras.
32 Denna del av kompaniets arbete har - gällande innehåll och mer specifika arbetsmetoder - inte berörts i nämnvärd
utsträckning i fallstudien. Detta dels efter önskemål från informations- och samverkansofficerarna att inte direkt följa och observera deras arbete, dels för att de intervjuade cheferna i skytteplutonerna ofta varit osäkra på i vilken grad de kan berätta om detaljer i underrättelsearbetet för mig. Viss detaljinformation är mer eller mindre sekretessbelagd inom KFOR m.h.t. till arbetets art.
uppgifter utförs inom ramen för KFOR:s verksamhet som direkta framework-uppgifter, t.ex:
x Bevakning av ett serbiskt 1300-talskloster i den kosovoserbiska enklaven Gra- canica. Detta löses normalt av en omgång (fyra soldater). Klostret ska också på order från Task Force-chefen helt kunna spärras av och skyddas från angrepp vilket kräver att hela den svenska kontingenten på ett eller annat sätt engageras. x Att inom kompaniet hålla ”Quick Reaction Forces (QRF)” på olika beredskaps-
nivåer, d.v.s. grupper för förstärkning och snabb insats vid larm eller hjälpbehov av olika slag från patruller i kompaniområdet. Denna beredskap upprätthålls över tid av såväl två skyttegrupper med 5 respektive 40 minuters marschbered- skap, som sökgrupper och EOD (ammunitionsröjnings)-omgångar för olika ty- per av insatser.
x Gränspatrullering längs delningslinjen mellan Serbien och Kosovo tillsammans med patruller från serbiska armén. Detta berör två av plutonerna vars AOR har gräns mot Serbien, totalt ca 10 km. Grupp- och omgångsuppgift.
x Beredskap att utgöra ”Operational Company 2 (OPCOY 2)” inom Task Force Central, d.v.s. att vid larm från Task Force-staben utgå med huvuddelen av kompaniet för olika insatsuppgifter eller att utgöra Task Force-chefens rörliga förbandsreserv vid olika insatser. Denna uppgift sker i samverkan med finlända- re och irländare, som tillsammans med svenskarna skickar en pluton var till OP- COY 2. Ansvar och beredskap för ledning av detta kompani roterar i en treveck- orscykel mellan de tre nationerna.
Utöver dessa fasta uppgifter vilka är direkt inriktade på arbetet med att upprätthålla ”safe and secure environment” finns ytterligare fasta uppgifter inom ramen för KFOR:s och skyttekompaniets verksamhet, men dessa har en mer indirekt relation till uppdragets övergripande syfte att upprätthålla ”safe and secure environment”:
x Bevakning av en KFOR-radiorelästation i bergen i kompaniets område. Detta kräver normalt en omgång (fyra soldater).
x Bemanning av radiocentral/operationsrum och vakthavande befäl för att kompa- niet ska vara kontaktbart för andra KFOR-enheter och staber, för att hålla kon- takt med egna patruller och insatta QRF-styrkor, och för att generellt ha kontroll över vilken svensk personal som är utanför campen och var de är. Detta sker inte bara för kompaniets personal utan även för personal från kontingentledningen och NSE:t när de rör sig utanför campen. Denna bemanning sker av plutonchefer och ställföreträdare.
Kompaniet har även en fast stöduppgift till den svenska, nationella stödenheten (NSE). Chefen för denna enhet har ansvaret för Camp Victoria och Chefen för B-COY biträder denne med bemanning av ”watchkeeper” (vakthavande befäl), campinfartsvakt och be- vakning av campen, vilket sker med en officer och en skyttegrupp. Likaså ger kompani- et stöd till NSE med bl.a. eskort när besök från Sverige sker.
Utöver de fasta och regelbundet återkommande uppgifterna tillkommer uppgifter av mer tillfällig och lägespåkallad natur, t.ex:
x ”Framework operations” i andra KFOR-enheters områden då dessa av olika skäl inte själva kan utföra dem. Utförs normalt på grupp- och plutonsnivå.
x ”OPCOY-insatser”, d.v.s. när kompaniet kallas ut som Task Force-chefens rörli- ga insatskompani i området. En pluton är ständigt avdelad för att vara beredd att ingå i manöverkompaniet. Var tredje vecka har det svenska kompaniet ”lead”, d.v.s. ska kunna avdela kompaniledning och leda de ihopsamlade plutonerna från andra kompanier
x Ceremoniella fanvakter och deltaganden vid olika ceremonier inom KFOR, spe- ciellt vid byten av högre chefer. Grupp- till plutonsuppgift.
3.1.5 Bemanning av insatsen
Militära chefer i ett utlandsförband består vanligen av en blandning av värnpliktigt be- fäl, reservofficerare och yrkesofficerare. För de två sistnämnda grupperna har under 2000-talet första decennium utlandstjänstgöring i allt högre grad blivit en obligatorisk del av yrket, och för speciellt yngre officerare har utlandstjänstgöring i olika fredsfräm- jande insatser kommit att bli ett återkommande inslag i yrkesutövningen. Värnpliktigt befäl söker frivilligt till utlandstjänsten och beträder normalt de lägsta chefspositionerna (gruppchef och ställföreträdande gruppchef). Bland dessa gruppchefer är det inte ovan- ligt att finna dem med ett flertal utlandsinsatser bakom sig.
Ansvaret för att bemanna insatsen i Kosovo går runt mellan olika svenska grundut- bildningsförband i Försvarsmaktens grundorganisation, som när det är deras tur ansva- rar för att utse kontingentchef och börja rekrytera förbandet enligt den övergripande organisation som beslutats av Högkvarteret. Den övergripande organisationsutform- ningen innebär att förbandet har en viss, av Försvarshögkvarteret beslutad befattnings- struktur som ska bemannas. Till hjälp för detta finns olika befattningsbeskrivningar som bland annat anger formella minimikrav och önskvärda egenskaper för de olika befatt- ningshavarna. Till exempel finns en styrning mot att skyttekompaniets chefer (kompani, pluton, grupp) ska ha utbildnings- och tjänstgöringsbakgrund från stridande förband inom Försvarsmakten, och att kompani- och plutonchefer ska vara yrkesofficerare. Ställföreträdarna kan vara yrkes- eller reservofficerare.33
Deltagande i utlandsinsats bygger på frivillighet och rekrytering sker både genom annonsering och genom personliga kontakter på förbandet. Ett vanligt förfarande är att