Detta kapitel avser belysa hur cheferna kom att utföra det polisiära säkerhetsarbetet ut- ifrån hur de förstod det.
6.1 Inledning
Som behandlas närmare i Granberg (2013) påverkas det praktiska utförandet av arbetet av hur cheferna, utifrån sin förståelse, mentalt ramar in arbetet och dess olika inslag. Analogt med de två horisonter av förståelse som används här, orienterande och instru- mentell förståelse, kan mental inramning ses som ett mer eller mindre vanemässigt val av en eller flera praktikexterna kontexter – en kontextorientering – för att inom förståel- sehorisonterna för dessa kontexter göra vissa mål, inriktningar och intentioner för ett handlande i arbetet mer framträdande (salient) för att kunna orientera arbetet mot dessa. Till följd av detta kan vissa uppgifter och arbetsobjekt bli mer framträdande och ett in- strumentellt val av medel för att hantera dessa uppgifter och objekt för att nå målet ske – en instrumentell praktikinramning.
Skillnaden mot en orienterande och en instrumentell förståelse, är att kontextorien- teringar och instrumentella praktikinramningar sker i nära anslutning till, eller i hand- landet och kan innebära ett mer eller mindre medvetet val bland flera alternativ för att ett konkret handlande ska bli möjligt. Det handlar med andra ord om att tillfälligt ge upp en bredare förståelse och många olika meningar och syften med arbetet till förmån för en viss inramning för att tydliggöra vad och varför i arbetet. Detta kan ses som en förut- sättning för att klara ut vad som ska göras, och hur, speciellt om man är flera som ska samordna sitt arbete.
Kontextorienteringar och praktikinramningar kan sägas till stor del ske på värdera- tionell grund och de emotiva och identitetsrelaterade elementen i förståelsen kan vara av stor vikt för vilka praktikexterna kontexter (och värden) som väljs, så som cheferna i fallstudien gärna vill förstå in arbetet utifrån sin uppfattning om sin egen chefsroll, nu- varande och framtida, och plats i den militära organisationen. Kontextorienteringar och praktikinramningar hänger ihop på samma sätt som de två förståelseformerna såtillvida att en orientering mot en viss praktikextern kontext för arbetet lätt leder till överens- stämmande inramningar av arbetspraktiken. Med andra ord: såväl arbetets mål och in- riktningar som dess medel måste ges värde inom en viss kontextorientering för att ses som relevanta. Mental inramning kan ses som horisontbegränsad och ”smal” förståelse- i-handling, och genom mentala inramningar ”ser” arbetsutövare uppgifter och objekt för handlingar inom en arbetspraktik. En mental inramning är genom detta en kognitiv för- utsättning för vilka kunskaper som kan sättas i rörelse och utvecklas, d.v.s. vilket kun- nande som blir aktuellt.
6.2 Chefernas kunnande i arbetet
När det gäller vilket instrumentellt kunnande cheferna visade i arbetet, d.v.s. vad man inriktade sina ansträngningar mot och vilka kunskaper och färdigheter cheferna satte i rörelse för att för att åstadkomma något i i förhållande till detta vad, hänger detta som
sagt nära samman med utifrån vilka praktikexterna kontexter inom vilka de förstod ar- betet, d.v.s. utifrån vilka kontextorienterngar de gjorde.
En praktikextern kontext som alla chefsnivåer orienterade sig mot och vars mål med, inriktningar av och medel för arbetet alla chefer använde som utgångspunkt för även andra mål och inriktningar, var den kontext för arbetet som i förra kapitlet benämndes en säkerhetspolitisk insats i ett vapentätt område. Denna kontext hade också status av att vara ”officiell” kontext för arbetet genom att de ”teoretiska” genomgångarna under in- satsutbildningen mestadels behandlade denna. Likaså var det formella uppdraget/målet att upprätthålla ”safe and secure environment” (SASE) liksom arbetets formella medel i form av t.ex. VCP:er, patruller etc. presenterat inom ramen för denna kontext. Den är därför i en mening den mest grundläggande kontexten för arbetet, gentemot vilken andra meningssammanhang var tvungna att förhålla sig.
Den säkerhetspolitiska kontexten och de mål den aktualiserar har cheferna, liksom under insatsutbildningen ganska vaga meningar om även under insatsen. De inriktningar och mer konkreta uppgifter som främst pekas ut inom denna kontext är de formella uppgifter kompaniet och dess underavdelningar inom ramen för SASE har fått sig tillde- lade och av insatstradition utfört, t.ex. att bedriva ”frameworkarbete” genom att patrul- lera och genomföra VCP:er. Inga andra uppgifter eller inriktningar formulerades eller nyskapades med hänvisning till denna kontext. Jag kunde inte heller observera eller höras tala om några diskussioner eller idéutvecklingar om hur arbetet skulle kunna ut- vecklas för att bidra till den politiska reformen av Kosovo. Cheferna ägnar sig istället huvudsakligen åt att utveckla sitt kunnande i vad de ”fått order om”, d.v.s. att genomfö- ra frameworkarbete inom ramen för den formella kontexten av säkerhetspolitisk insats. Det kan ses som att när det av olika skäl blir svårt att upprätta en mål-medelrationalitet för ett vagt formellt mål/uppdrag (SASE), kan användande av de utpekade, formella metoderna (patruller etc.) bli ett mål i sig. Detta har emellertid i sin tur ett värde att göra så som man utbildats eller som ”orderlydnad” i en militärprofessionell kontext.
Vad de ”fått order om”, d.v.s. det övergripande uppdraget att upprätthålla SASE ge- nom frameworkarbete, bryts sedan ned, d.v.s. uttolkas och preciseras, däremot på olika sätt av olika chefsnivåer och ges mening främst i relation till de skilda sätt att förstå arbetet de olika chefsnivåerna visade redan på Livgardet. Ett sådant nedbrytande skedde i och med de målsättningar att hitta så mycket vapen som möjligt och att vara bästa kompani som officerarna med kompanichefen i spetsen fastställde. Vissa av gruppche- ferna, främst de med tidigare erfarenhet, ser emellertid också inriktningar mot att hålla kontakt med verksamheter och lokalbefolkning i sina gruppområden som relevanta fo- kuseringar inom ramen för den säkerhetspolitiska insatsen, mer än att jaga efter vapen.
Säkerhetsarbetet i Kosovo innefattar dock en hel del ”frameworkarbete” som inte lätt och tydligt ges mening av cheferna som aktiviteter för att hitta vapen eller vara bästa kompani, eller som kan ges mening som att hålla kontakt med lokalbefolkningen. De kan istället mer beskrivas som rutinartat, säkerhetsrelaterat vardagsarbete i tilldelade uppgifter/områden och med fastställda metoder. De utförs och ges mening främst inom den vidare och vagare kontexten av säkerhetspolitisk insats, till skillnad mot såväl de fastställda målsättningarna om att hitta vapen och vara bästa kompani som strävan efter kontakt med lokalbefolkningen, vilka, som berörts i kapitlet ovan, också gavs komple- mentär mening inom andra kontexter. Kunskap om denna vidare och vagare kontext av
säkerhetspolitisk insats har cheferna främst fått genom insatsutbildningens ”teoretiska” inslag. De fastställda metoderna har också förmedlats genom insatsutbildningen, men även genom arbets-/erfarenhets-övertagandet från föregående kompani, liksom från tidigare insatser via de erfarna gruppcheferna.
Vidare upplevdes det mentala avståndet till olika politiska diskussioner både som stort, och hölls också stort med motivet att vara opartiska. Detta innebär att säkerhetsar- betet innehåller en hel del arbete som lätt ges enbart en ”teoretiskt” formulerad mer än ”praktiskt” upplevd mening, av soldater och chefer – som ett användande av medel utan ett tydligt, nåbart mål. D.v.s. soldater och gruppchefer kan på ett resonerande, ”teore- tiskt” plan ge det rutinartade, opartiska patrullerandet mening inom ramen för den poli- tiska reformen i Kosovo, men de har svårare att peka på hur just den patrullrunda de genomför konkret bidrar till detta eller vad man konkret uppnått med den. Arbetet me- nar de till stor del utförs också för att det är beordrat, och att utföra arbete för att det är beordrat mer än att det ses som direkt meningsfullt av dem som utför arbetet får mer mening inom såväl en kontext av Försvarsmaktens bestämmelser och traditioner som en kontext av befälshierarkisk organisering, än inom ramen för en politisk reform i Koso- vo.
Det främsta uttrycket för detta vardagsarbete är när cheferna anger att de bedriver frameworkarbete genom att patrullera i syfte att ”visa närvaro” eller ”hålla ordning”. Cheferna gav, när jag frågade dem om detta under patruller, genomgående uttryck på ett intellektuellt, resonerande plan mer än ett mer känslomässigt engagerat plan för att detta var vad ”jobbet” i Kosovo gick ut på. Soldaterna var ofta mer rakt på sak om att ”själva jobbet” mest gick ut på att ”köra eller gå omkring och visa närvaro”, som en soldat uttryckte det (Obs B31 juli). Flera jag talade med, både chefer och soldater, menade att det fick kompletteras med andra saker, t.ex. ”sightseeing” i såväl Kosovo som olika KFOR-anläggningar, kontakter med lokalbefolkningen och framförallt jakt på vapen för att kännas mer meningsfullt. Säkerhetsarbetet behövdes göras mer meningsfullt, och då den vidare kontexten av säkerhetspolitisk insats och politisk reform således inte fullt ut räckte till för detta.
Inom den vidare kontexten av säkerhetspolitisk insats och politisk reform, med dess tilldelade uppgifter och fastställda metoder strävade chefer därför efter att ”driva” arbe- tet mot aktiviteter, inriktningar eller sätt att organisera arbetet som gjorde det mer tyd- ligt och direkt meningsfullt för dem – vilket innebar att andra mål och värden än de som den säkerhetspolitiska insatsen främst innebar blev aktuella. Inom grupperna kunde till och med några av soldaterna ”driva” gruppen mot vissa aktiviteter för att få sina intres- sen tillgodosedda, och gruppcheferna genomförde aktiviteterna för att göra dessa solda- ter nöjda. Den instrumentella förståelse cheferna själva visade i denna ”drivning” av arbetet följde i stort också de olika sätt att förstå insatsen och arbetet som de olika chefsgrupperna hade visat under insatsutbildningen. Arbetet gavs därvid i stor utsträck- ning mening inom de praktikexterna kontexter som redovisats i kapitel 5. Vidare kom dessa under insatsen att på olika sätt sammanföras i två grupper, men utgick ändå på olika sätt från de olika värden och inriktningar som kunde förstås inom den vidare, ”teo- retiska” kontexten av säkerhetspolitisk insats.
6.3 Den säkerhetspolitiska insatsen och arbete i form av militär närvaro
Som diskuterades i förra kapitlet såg cheferna under insatsutbildningen insatsen i stort som en utifrån tillkommen deeskalering av den etniska konflikten mellan kosovoserber och kosovoalbaner, där en av deeskaleringens grundelement var att helt enkelt finnas på plats och visa sin närvaro som militärt förband i Kosovo. Det är genom den ”lugnande” närvaron man menade sig bidra till den politiska reformprocessen i Kosovo då detta menas hålla nere våldsamheter och strider mellan parter. Den praxis i form av de upp- gifter och de arbetssätt som uppstått i den svenska kedjan av insatta kontingenter i Ko- sovo, och som överförts till nya kontingenter genom insatsutbildning och erfarenhetsö- verlämning, har till stor del formats inom denna kontext. I denna kontext är kopplingen mellan arbetets praxis och arbetets övergripande mål dock mer ”teoretiskt” än empiriskt konstaterad, d.v.s. cheferna vet på ett ”teoretiskt”, orienterande plan att arbetet hänger samman med en politisk reform, men det är svårt att se det direkt i säkerhetsarbetets praxis. Det som av soldater och chefer främst nämndes som ett direkt ”kvitto” på att säkerhetsarbetet har effekter för en politisk reform, är när lokalbefolkningen säger att det är bra att KFOR är där, annars hade det nog varit oroligare.
6.3.1 Att dämpa en etnisk konflikt genom militär närvaro
En central del av säkerhetsarbetet, menar cheferna, är att förhindra motsättningar och vara beredd att förhindra fortsatta våldsamheter mellan folkgrupperna. Detta uttryckte de ofta med oprecisa, ibland skämtsamma omformuleringar som t.ex. att vara beredd om det ”skorpar till sig” eller om ”det bruna träffar fläkten”. Olika beredskapsövningar och utrustningskontroller genomfördes också för detta, liksom en hel del patrulleringstid gick till att åka runt i olika områden för att lära sig att hitta ifall det skulle bli fråga om en allvarligare insats med stora krav på snabbt agerande. Att de i grund och botten är i Kosovo för att förhindra öppet etniskt våld är också en bild av insatsen cheferna uppfat- tat från föreläsningarna. Hur detta kan ta sig uttryck i arbetspraktiken visas nedan i hur en plutonsoperation motiveras och genomförs:
Serberna firar påsk. I det serbdominerade samhället Gracanica i det svenska kompani- ets ansvarsområde kommer under påskaftonen ett stort ungdomsdisko att hållas. Två grupper ur 1.pluton (B10) som har Gracanica med omgivningar som AOR ska på plu- tonchefens initiativ inom ramen för plutonsoperation PÅSKHARE patrullera i Gracani- ca med omnejd under kvällen och natten. Den tredje gruppen är uppbunden på en fast uppgift.
Plutonchefen håller ordergivning för gruppchefer och ställföreträdande gruppchefer efter middagen.”Påskfirandet är mycket viktigt för Serber, medans Albaner avskyr påsken” har plutonchefen skrivit i sin order för operationen, och vidare:”Albaner som passerar genom Gracanica KAN utsättas för trakasserier. Kriminella element KAN nyttja detta tillfälle att stjäla eller vandalisera i Preoce alt. Lapje Selo [grannbyar till Gracanica inom det s.k. Triaden-området] då folket troligtvis befinner sig i Gracani- ca”, och senare: ”Beslut i stort: Jag avser att visa stor närvaro i området Triaden i syfte att serberna skall känna sig trygga och att KFOR visar sin respekt för deras hög- tid… Riktlinjer: Vår närvaro skall ses som positiv, ej inkräktande på Serbernas högtid.
Kontrollera Albaner extra noga” (plutch order för operation PÅSKHARE). Plutonen ska vidare patrullera i området för att ”show force” och vara beredd att stänga av de tre större tillfartsvägarna till Gracanica för trafik. Ordern säger inget om samverkan med lokalpolisen, som i Gracanica är mycket underbemannad. Inga enheter får trots plutonchefens bedömning om ”kriminella element” heller order att fortlöpande hålla sig i grannbyarna Preoce eller Lapje Selo, som i stort sett lämnas utan bevakning.
Jag följer med gruppchefen B12, som i Sverige arbetar som kriminalpolis och hans omgång (gruppchefen och tre soldater) på deras del av operationen. Den börjar vid tiotiden på kvällen med ”car-checks” i mörkret i norra utkanten av samhället, d.v.s. att stoppa bilar på väg in mot Gracanica och kolla vilka som sitter i bilen och vad de har för ärende i Gracanica. Ingen genomsökning av bilarna sker utan syftet är att markera KFOR-närvaro. Jag frågar gruppchefen hur de kan skilja på kosovoalbaner och koso- voserber. ”Mjaa, körkortet kanske, deras namn” säger gruppchefen, ”annars är det väl som vanligt att kolla om det sitter en massa unga män i en bil”. Några KPS-patruller syns inte till.
Efter en knapp timmes ”car-checks” börjar omgången jag följer istället, i enlighet med plutonchefens plan patrullera med terrängbilen i norra delen av samhället, mest längs huvudgatan men ibland in på sidogator och småvägar. Strax efter midnatt parke- ras terrängbilen på den lokala polisstationens gård – några poliser syns inte heller nu till – och omgången börjar fotpatrullera i de centrala delarna och bland annat gå in på ett stort nöjesställe. Nöjesstället är i det närmaste tomt så plutonchefen och B12:s om- gång åker till ungdomsdiskot som ligger på en sidogata i närheten. På ungdomsdiskot är det ganska mycket folk, mest ungdomar i nedre tonåren. Allt går lugnt till. Jag och gruppchefen skämtar om att det är precis som ett ”fjortisdisko” på nån fritidsgård på nån mindre ort i Sverige och både gruppchefen och hans omgång är avslappnade och lugna. Inga berusade ungdomar syns till och ungdomarna är mer intresserade av var- andra än av soldaterna, som ignoreras helt av ungdomarna.
Soldaterna går runt lite i närområdet, kollar lite i mörka gränder och på mörka bak- gårdar och hänger en stund utanför ingången till diskot medan plutonchefen och några soldater går in en sväng i full mundering med automatkarbin, stridsväst, basker. Sedan går vi tillbaka till terrängbilen och gruppchefen och hans omgång fortsätter fordons- patrullerandet i samhällets norra delar. Vid tre-snåret på natten är det tyst, lugnt och folktomt i Gracanica, och omgången skjutsar in mig till Camp Victoria, men åker själva tillbaka för att fortsätta med ”car-checks”och patruller i Gracanica med omnejd. Först vid femsnåret på morgonen avbryts patrulleringen för plutonens huvuddel, och en om- gång som vilat inne på campen under småtimmarna sticker ut för att fordonspatrullera i plutonsområdet. (Obs Gruppchef B12 7/4)
Plutonschefens motiv till denna, jämfört med det dagliga gruppvisa patrullarbetet avse- värt förstärkta insats där större delen av plutonen är ute samtidigt, är det serbisk- ortodoxa påskfirandet och risken att kosovoalbaner kan komma att störa denna, alterna- tivt angripas om de befinner sig i Gracanica. Plutonsoperationen motiveras mer av plu- tonchefens uppfattning om etniska konfliktorsaker och den vidhängande nödvändighe- ten att ”show force” i området, d.v.s. visa att man är där och är beredd, än av eventuell ordningsstörning eller risk för inbrott i folktomma byar. Ingen närmare samverkan ver-
kar ha skett med lokalpolisen i Gracanica, som är en liten, mycket underbemannad sta- tion.
Jag frågar senare, i en intervju baserad på nattens händelser, gruppchefen B12 som i Sverige arbetar som kriminalpolis:
MG: Den här tjänsten ändå, den är ju inte så himla stor skillnad mot hemma? B12: Hur tänkte du
då? MG: Alltså polisarbete i Sverige? B12: Nej, nej, det är, absolut, det är ju faktiskt ganska lik- nande... ordningspolistjänst, faktiskt, klassiskt, absolut. (Gruppchef B12, april)
Den militära närvaron för att dämpa en etnisk konflikt har också stora likheter med pat- rullerande, reaktivt och händelsestyrt ordningspolisarbete i Sverige. KFOR-enheterna patrullerar till fots och i terrängbilar i sitt område, och ingriper när något händer eller om de via radion beordras till något av ”watchkeeper” (vakthavande befäl) inne på Camp Victoria. Emellanåt upprättar de fordonskontrollplatser där de söker igenom for- don efter illegala objekt. Plutonsoperationen ovan kan i ljuset av detta också ses som en förstärkt polisiär övervakning av Gracanica med omnejd.
6.3.2 Närvaro som ”patrullerande ordningspolis” i ett område
En hel del av detta ”ordningspolisiära” säkerhetsarbete hade dock inte direkt etniskt relaterade förtecken, utan hade mer med allmän områdesövervakning, ordningshållning och KFOR-närvaro rent allmänt att göra. Detta säkerhetsarbete gavs mer än något annat mening främst som internationell militär närvaro i en nu ganska lugn konfliktzon. KFOR var där för att visa att de fanns där, så inga lokala grupperingar skulle få för sig att börja vara mer aggressiva mot andra kosovarer.
Det rörliga patrullerandet och upprättandet av VCP:er utgjorde tillsammans med de fasta bevakningsuppgifterna insatsens observerade vardagsarbete, och det var till stor del för detta arbete insatsutbildningen hade tränat grupperna. Patrullarbetet utfördes också över tid utan särskild order och var något grupperna regelmässigt ägnade sig åt i sina gruppområden under gruppchefens ledning när grupperna inte blev ianspråktagna för andra uppgifter. Det var därmed, tillsammans med olika kontakter och samtal med lokalbefolkningen, ett centralt inslag i det gruppautonoma arbetet. Det var också det huvudsakliga arbetsinnehållet när kompaniet lämnade stöd till andra kompanier. Bl.a. understöddes det finländska, det irländska och det tjeckiska kompaniet med patrullering i dessa kompaniers områden över kortare (enstaka dag) eller längre tid (upp till två må- nader som hos tjeckerna). Grupp- och omgångsvis patrullering till fots och i fordon, och upprättande av VCP:er är något av standardmoment i arbetet, oavsett om det bedrivs som gruppautonomt arbete i eget AOR, eller som plutons- eller kompanioperationer i eget område eller tillfälligt i andra kompaniers områden.
Hur sådant grupp- eller omgångsvis ordningspolisarbete kan te sig visas nedan, som rör vad en soldat i gruppen kallade ”en ganska händelserik patrullrunda ändå”. Söndag Kl. 21 på kvällen. Jag följer med gruppchefen B11 och en omgång ur hans grupp på en av plutonchefen beordrad fordonspatrull i hela plutonens AOR. Under hela kvällen/natten ska plutonsområdet på plutonchefens initiativ kontinuerligt patrulleras och denna omgång är först ut – sedan kommer andra att ta vid. Först åker vi genom
Gracanica och byarna väster därom, Preoce och Lapje Selo. Det är söndagkväll och knappt någon är ute. Patrullen ska enligt KFOR:s bestämmelser pågå i minst fyra tim- mar för att få inrapporteras som fordonspatrull. Vi fortsätter norrut från Preoce, förbi