Avsikten med detta kapitel är att ge en belysning av hur chefer på olika nivåer kom att förstå insatsen och säkerhetsarbetet i Kosovo. För en närmare genomgång av metodiken och analysen bakom framskrivningen av denna förståelse, se Granberg (2013).
5.1 Inledning
Subjektiv förståelse utgörs dels av en förståelse med vidare, djupare och sammanhangs- skapande horisont – en orienterande förståelse – dels en förståelse med en mer arbets- praktiknära och handlingsorienterad horisont – en instrumentell praktikförståelse (eller enbart instrumentell förståelse). Dessa båda förståelseformer kan sägas bygga på be- greppsstrukturer med olika förståelsehorisont – en orienterande förståelse ger en vidare och ofta djupare horisont inom vilken instrumentell förståelse får mening. Orienterande förståelse bygger då närmast på vad som kan kallas kontextualiserande begreppstruktu- rer, vilket implicerar ett visst mått av abstraktion och generalisering i begreppsstruktu- rerna, annars blir de bara specifika exempel. Detta innebär begrepp som sätter in arbets- praktiken och dess olika handlingar i ett vidare, meningsgivande sammanhang och an- ger relevanta mål och värden i arbetet.
Instrumentell förståelse bygger å sin sida på kontextualiserade begreppsstrukturer, d.v.s. begrepp som inom ramen för en given orientering pekar ut mer konkreta medel och arbetsobjekt i arbetspraktiken, i relation till de mål som orienteringen framhåller. Kontextualiserad kan även förstås som situerad(-inom-kontext).
En orienterande förståelse innebär således att arbetspraktiken och dess olika inslag kan placeras i – knytas samman med, kontextualiseras av – vidare sammanhang vilka hädanefter kallas praktikexterna kontexter där ett visst mål, en viss inriktning eller en viss mening med arbetspraktiken blir mer eller mindre självklar. Dessa kontexter är praktikexterna för att de inte är direkt beroende av handlingar i en arbetspraktik för att upprätthållas, utan kan genom sin huvudsakliga uppbyggnad av mer generella, situa- tionsöverskridande begrepp i tankar och samtal upprätthållas före, efter eller parallellt med en pågående praktik. En arbetspraktik kan därigenom ha flera, samtidiga praktikex- terna kontexter där vissa kan vara riktningsgivande och praktikgrundande och andra diametralt motsatta och implicera en helt annan arbetspraktik.
En orienterande förståelse innebär således att arbetspraktiken kan inordnas och ges mening inom olika praktikexterna kontexter med sina respektive centrala värden varvid olika mål, inriktningar och intentioner blir meningsfulla i arbetspraktiken, eller att fast- lagda, officiella mål och arbetsuppgifter kan ges mening utifrån skiftande kontexter. En orienterande förståelse svarar på frågor om arbetets ”vad” och ”varför” och ”vem är jag i detta”.
En mer arbetspraktiknära instrumentell praktikförståelse (eller bara instrumentell för- ståelse) innebär å sin sida att relevanta mål och arbetsuppgifter, som de framstår inom ramen för någon praktikextern kontext, knyts samman med begrepp om tillgängliga medel, metoder och tekniska färdigheter för att utföra uppgifterna och bearbeta objekten för att nå målen. Centrala element för en instrumentell förståelse är därför begrepp om de tekniska kunskaper och färdigheter man vet att man har tillgång till eller behöver.
Den instrumentella förståelsen gestaltar därmed en mål-medelrationalitet inom en prak- tikintern kontext eller, enklare, arbetspraktik och svarar på frågor om arbetets ”hur” och ”när” i förhållande till ”vad” man ska göra.
5.1.1 Praktikexterna kontexter hos de följda cheferna
Utifrån vad cheferna berättar om sitt kommande arbete i Kosovo och med hjälp av de källor till bakgrundskunskap som nämnts, har sex olika, mer eller mindre kollektivt om- fattade praktikexterna kontexter ”tolkats ut” och konstruerats från olika delar av chefer- nas redogörelser av vad de vet och tror om arbetspraktiken i Kosovo. De sex praktikex- terna kontexterna är också en analytisk uppdelning av den försvarsmaktsinterna, inre insatskontexten respektive den försvarsmaktsexterna, yttre insatskontexten för säker- hetsarbetet.
Kontexterna är inte representerade hos alla chefer, utan ett fördelningsmönster nära relaterat till hierarkisk position och tidigare erfarenhet kan skönjas. Några av dem går emellertid att tydligt härleda till insatsutbildningens olika inslag. Vidare samverkar någ- ra med varandra och några av dem står mer eller mindre i motsatsförhållande till var- andra.
De sex kontexterna har fått metaforiska beteckningar för att försöka fånga kärnorna i de mål, inriktningar och meningar de ger säkerhetsarbetet. De presenteras kort nedan, och kommer att behandlas närmare och ges empirisk belysning i de kommande avsnit- ten. Det konkreta säkerhetsarbete cheferna har uppfattningar om i intervjuerna ges följ- aktligen mening som:
x En säkerhetspolitisk54
insats i ett vapentätt konfliktområde. Detta sätter säker- hetsarbetet i Kosovo i en kontext av internationell, säkerhetspolitisk insats för att skapa och upprätthålla fred och säkerhet i ett oroligt och vapentätt kon- fliktområde så att inte konflikten sprider sig. Det är också den kontext som ger insatsen ”officiell” mening, och behandlas i bakgrundsföreläsningar på In- tUtbE. Denna kontext och de kunskaper och synsätt som bygger upp den kan ses som vad Sion (2006, s 464) efterfrågar som ”lenses to read a reality in which the simplicity of the peace-war dichotomy is replaced by a complexity of variables”
x Fortlevnad av en insatstradition som kan kallas ”gruppchefernas mission”. Detta sätter säkerhetsarbetet i en kontext av arbetstraditioner i Kosovoinsat- sen, där gruppchefernas roll är osedvanligt central jämfört med normal svensk, militär verksamhet. Om denna kontext blir cheferna medvetna dels genom insatsutbildningens föreläsningar och övningar, men framförallt ge- nom erfarenhetsbaserade berättelser om arbetet i Kosovo.
x En central faktor för att hantera en rutinartad och tröttande militär verksamhet i utlandstjänst. Detta sätter säkerhetsarbetet i en kontext av långvarig bortava-
54
Med säkerhetspolitik menar jag: ”en eller flera staters åtgärder för att neutralisera eller möta hot utifrån” (Andrén 2002, s.13).
ro från Sverige, av socialt intensiv tillvaro ofta på begränsade ytor, av långva- riga arbetsperioder och av perioder av rutin och tristess men samtidigt möjlig- heter till spännande upplevelser. Denna kontext förmedlas också främst ge- nom erfarenheter, både via IntUtbE och via de i förbandet med tidigare erfa- renhet.
x Hierarkiskt befälsledd verksamhet inom ramen för hemförbandets arbetstradi- tioner. Detta sätter säkerhetsarbetet i en kontext av hur verksamhet organise- ras, leds och genomförs på olika chefsnivåer på de hemförband cheferna kommer ifrån och sätter officerare och deras ledning i centrum före gruppche- fer som snarast är ”under träning” i denna kontext. Det sätter också arbetet i en kontext av officerarnas militära karriär. Detta meningssammanhang är en del av chefernas militärprofessionella förförståelse.
x En tävling i arbete och prestation. Detta sätter säkerhetsarbetet i en kontext av jämförelse med tidigare skyttekompanier i Kosovo, och i jämförelse med andra nationers skyttekompanier i Kosovo. Denna kontext skapas av office- rarna under deras icke-formella samtal om insatsen under utbildningen x Verksamhet inom Försvarsmaktens organisation och regelverk. Detta sätter
säkerhetsarbetet i en kontext av de policies, regler och bestämmelser som gäller för svensk trupp i utlandstjänst. Denna kontext förmedlas genom de de- lar av insatsutbildningen som kontingentchef och kontingentledning står för, och genom dokument som stående ordrar av olika slag.
I var och en av dessa kontexter är olika värden centrala, och därav olika mål och inrikt- ningar för vilka det konkreta säkerhetsarbetet kan göras till medel, bl.a. genom hur det organiseras eller genom vilka handlingar och åtgärder i arbetet som poängteras.55
Figuren 5-01 ger en grafisk överblick över dessa kontexter. Alla dessa praktikexterna kontexter ger olika svar på frågan ”varför” säkerhetsarbetet avses genomföras eller genomförs som det gör. De olika praktikexterna kontexterna utpekar mer eller mindre explicit olika mål och uppgifter (arbetets ”vad”) och ger cheferna olika roller i arbetet. (I figuren nedan är dock bara det ”officiella” målet inom ramen för den säkerhetspoli- tiska insatsen utskrivet, d.v.s. att upprätthålla ”safe and secure environment (SASE)”).
55
Att förstå arbetet inom en kontext av ”svensk excellens i peacekeeping” utgör ytterligare en praktikextern kontext för säkerhetsarbetet. Denna kontextorientering innebär i stort att svenskarna ses som bättre utförare av säkerhetsarbe- te p.g.a. bättre kontakt med lokalbefolkningen, högre arbetsaktivtet och ett bredare, civilt kunnande inom de svenska enheterna än vad andra nationers militära förband, speciellt yrkesförband uppvisar. Kontextorienteringen förekommer av och an i det empiriska materialet, men som en ganska ytlig orientering och vars konkreta uttryck i arbetet chefer och soldater ofta ges mer tydlig mening inom de andra kontexterna. ”Svensk excellens i peacekeeping” berörs därför inte närmare i denna rapport.
Dessa olika praktikexterna kontexter och de mål och meningar de ger säkerhetsarbetet hänger också ihop och samverkar på olika sätt, bland annat av att motiven för de mål som framstår som mer eller mindre självklara i en kontext också får stöd av ”närliggan- de” kontexter (se figur 5-01), vilket kommer att beröras närmare under avsnitten nedan. Varje huvudavsnitt avslutas med en kort analys.
5.2 En säkerhetspolitisk insats i ett vapentätt konfliktområde
Den mest centrala och grundläggande meningsgivande kontexten för säkerhetsarbetet är den FN-insats (UNMIK) som i Kosovokrigets efterföljd etablerades i juni 1999 med
Säkerhets- arbetets praktik (praxis) som me-
del för Tävling i arbete och prestation Hantering av en rutinartad och tröttande verksamhet i utlandstjänst Hierarkiskt befälsledd verksamhet inom förbands- traditioner Säkerhetspoli-
tisk insats i ett vapentätt konfliktområde
Mål: SASE
Figur 5-01. Säkerhetsarbetets praktikexterna kontexter för me- ningsskapande i arbetspraktiken. Helringande kon- texter stöds av insatsutbildningens formella utbild- ningsinslag, medan streckade kontexter främst formas informellt av olika grupper.
Fortsatt insatstradition i ”gruppchefer- nas mission” Verksamhet inom För- svarsmaktens organisation och regelverk Yttre Inre Insatskontext Insatskontext Yttre Inre
mandat av FN-resolution 1244. Insatsen i Kosovo är en följd av politiska56 ställningsta- ganden i de internationella relationerna mellan nationer. Politiska ställningstaganden kan sägas kännetecknas av att vissa värden och vissa grupper poängteras och befrämjas. Centrala värden i FN-insatsen är mänskliga rättigheter, fred, samhällssäkerhet och från- varo av etniskt våld, vilket bl.a. uttrycks i FN-resolutionen. För en vidare bakgrund, se kapitel 3.
FN-insatsen etablerades mot bakgrund av det etniska våldet i Kosovo och ger KFOR- enheterna bland annat uppdraget att avväpna befolkningen och den kosovariska gerillan UPK och att åstadkomma och upprätthålla ”safe and secure environment (SASE). KFOR gavs initialt därför också ansvar för upprätthållandet av ”civil” lag och ordning till dess en internationell polisiär insats (UNMIK-POLICE) och senare lokala, kosov- ariska polisfunktioner (KPS) kunde ta över detta arbete. Resolution 1244 innebär där- med att det militära säkerhetsarbetet är direkt sammankopplat med den politiska re- formprocessen och utvecklingen av Kosovo som demokratisk rättsstat (Holsting & Nørgaard 2006).
Det säkerhetsrelaterade arbete de svenska KFOR-styrkorna har utfört sedan oktober 1999 är en del av det praktiska genomförandet av denna politiska process mot kosov- arisk samhällsutveckling och självständighet. Insatsen av en internationell FN- polisstyrka har emellertid varit långsam och liten, varför de militära KFOR-förbanden under lång tid fått fortsätta med de polisiära, säkerhetsrelaterade uppgifter de främst avsågs skulle lösa under en övergångsfas i början av insatsen (Feltes 2009, Friesendorf 2010).
Det är i relation till denna kontext som frågan om vilken djupare, övergripande för- ståelse för utlandsinsatser, dess sammanhang och villkor insatsutbildningen ger chefer- na främst ska förstås, d.v.s. vilka begrepp för denna kontext har cheferna – var går che- fernas förståelsehorisont i deras kontextorienteringar och vilka mål, uppgifter och me- ningar omnämns för det konkreta säkerhetsarbetet i relation till denna kontext? Hur kan dessa inramningar ställas i relation till olika läranderesurser i insatsutbildningen?
Insatsen i Kosovo innebär för det svenska skyttekompaniet ett antal fasta uppgifter som ska lösas över tid, liksom olika tillfälliga uppgifter för kompaniet inom ramen för det övergripande uppdraget. Vilka de fasta uppgifterna är och exempel på tillfälliga uppgifter har presenterats i kapitel 3, avsnitt 3.1.4. När det gäller dessa uppgifter – frå- gan om arbetets ”vad” – i Kosovo, har samtliga chefer informerats under insatsutbild- ningen om vilket det övergripande uppdraget är för KFOR i Kosovo och om det FN- säkerhetsråds-mandat detta stöds av. Likaså har de informerats om vilka konkreta upp- gifter och beredduppgifter kompaniet fått sig tillställt. Informationen har delgivits ge- nom utbildningen på IntUtbE, genom föregående kontingents kompanichefs föredrag- ning, och genom den egna kompanichefen.
56 Med politik menar jag: diskussionen om samhällens grundläggande sätt att fungera, diskussionen om hur samhällen
bör utvecklas, och diskussionen om hur statliga och andra allmänna, skattefinansierade institutioner ska användas i denna utveckling. I Kosovo innebar de politiska ställningstagandena att internationella överenskommelser om staters suveränitet sattes åt sidan för ett militärt ingripande till försvar av kosovoalbanernas mänskliga rättigheter vilka Ser- bien menades bryta mot i Kosovo.
När det gäller skälen och motiven till att dessa mål och uppgifter ställts till förbandet - d.v.s. frågan om arbetets ”varför” - får samtliga chefer en orientering genom en bak- grunds- och historieföreläsning av en anställd på IntUtbE, och officerarna ytterligare en föreläsning av en områdesspecialist från Försvarsmaktens Underrättelse- och säkerhets- centrum (UndSäkC). Frågorna om arbetets ”hur” och ”när”, vilka arbetsmetoder och hur arbetet organiseras, besvaras genom insatsutbildningens ”missionsutbildning” och den praktiska träning som främst skyttegrupperna genomgår. Gruppchefer och soldater med tidigare erfarenhet gör här inlägg och korrigeringar om arbetets ”hur” och ”när” utifrån sina åsikter och erfarenheter, och plutoncheferna frågar ibland gruppcheferna om detta. Den förståelse av arbetet som en säkerhetspolitisk insats cheferna formar kan där- för i hög grad hänföras till den formella insatsutbildningens föreläsningar och föredrag- ningar, men också till de tidigare erfarenheter, egna eller andras, som reaktualiseras i insatsutbildningen.
5.2.1 Att dämpa en etnisk konflikt med gott om vapen under ytan
En central aspekt av insatskontexten är den konflikt mellan Serbien och kosovoserber, och kosovoalbaner som föranlett hela den Natoinsats där den svenska kontingenten in- går. Här har all personal på kompaniet fått en orientering om konflikten, dess bakgrund och det kosovariska samhället genom en föredragning vid IntUtbE, och officerarna dessutom fått ytterligare en föreläsning av en specialist inom ämnet. Denna föreläsning- en var inriktad på Kosovoregionens politiska historia och de många konflikter och krig som utspelat sig där. Officerare och gruppchefer nämnde vid samtal på Livgardet att regionen alltid verkade ha varit omstridd och drabbad av etniska konflikter mellan ser- ber och albaner, att det nästan tillhörde ”normalläget” där nere. Den historiska medve- tenheten bland befolkningen i Kosovo menades vara hög och speciellt kosovoserberna menades nyttja historiska händelser och förhållanden från flera hundra år tillbaka i tiden som argument för vad man gjorde och ansåg idag. Officerarna menade att de genom historieföreläsningen fick en djupare förståelse varför folk i Kosovo gör som de gör.
Denna uppfattning är också tydligt knuten till de föreläsningar och det informations- material (Handbok Kosovo) som cheferna får under insatsutbildningen. Vikten av att känna till den historiska bakgrunden motiverar cheferna också med att lokalbefolkning- en, främst kosovoserberna använder historiska händelser som skäl för konflikten, och att man därför måste känna till dessa händelser. En plutonchef uttrycker en bland officerar- na vanlig uppfattning om den politiska konfliktens djupgående historiska rötter som att:
[D]els så är det viktigt att man känner till, jag tycker de går ihop litegranna där, med historia och konflikten och politiska målen, tycker jag går ihop lite grann, att det är viktigt att alla som är där nere, till lägsta soldat känner till varför vi är där, och vad som har hänt där, annars kan det bli väl- digt svårt att lösa sin uppgift, de kommer aldrig att få förståelse för människorna därnere om de inte känner till en hyfsat nyanserad bild av vad som har hänt därnere, det är väldigt viktigt, sen så måste man självklart känna till, det finns olika folkslag därnere, som har olika uppfattningar (Plu- tonchef B10A, Livgardet).
Genom nyhetsmedia, föreläsningar och redogörelser för den historiska bakgrunden vet cheferna att det finns en konflikt i Kosovo, även om den inte alltid är synlig. Det finns också en förståelse för att konflikten har flera plan, bl.a. ett internationellt politiskt plan
där kosovoalbanerna vill göra Kosovo självständigt från Serbien, och ett etniskt plan där olika folkgrupper står mot varandra både inom och utanför Kosovo. Kompanichefen säger om detta:
[A]lltså konflikt och konflikt, alltså vi ser ju egentligen inte den, dagligt… men visst, den ligger ju där, men tittar man på just vårat insatsområde, vilken konflikt avses, konflikten mellan Serbien och Kosovo, eller ser man den mellan... kosovoserber och kosovoalbaner, vilken konflikt avses...visst den ligger ju där, vi vet ju, av hävd att de är inte så förtjusta i varandra. (Kompanichef B1, Livgar- det)
Cheferna har också uppfattningen att den senaste konflikten mycket har att göra med den tillgång på vapen som kommunistregimens sammanbrott i Albanien 1997 medförde då hundratusentals militära skjutvapen stals ur albanska militärförråd, varav många se- dan hittade vägen till oroligheterna i Kosovo där den serbiska regeringen i sin tur delade ut vapen till den kosovoserbiska befolkningen. De siffror som nämns i intervjuerna, 700.000 - 800.000 illegala handeldvapen, är desamma som återfinns i Handbok Kosovo.
Den bild av Kosovo som cheferna ger uttryck för är att Kosovo ses som en konflikt- region där historiskt återkommande konflikter hela tiden blossar upp, och att tillgången på vapen är en avgörande faktor för att konflikterna utvecklas till väpnade konflikter. Utöver detta menas en omfattande organiserad brottslighet finnas som nyttjar dessa ille- gala vapen och bidrar till instabilitet och hot mot människors säkerhet. Den stora före- komsten av illegala vapen och de historiska händelserna är tillsammans med uppfatt- ningen om organiserad brottslighet centrala element i hur cheferna uppfattar sin roll i insatsen. En inriktning i bekämpningen av den etniska konflikten blir i detta att försöka minska möjligheterna till väpnat våld.
Alternativa orsaker och synsätt på konflikten utöver de etniska motsättningarna nämns inte i intervjuerna. Att konflikten och brottslighet i Kosovo har andra orsaker än tillgång på vapen har emellertid kompanichefen en bild av utifrån sina tidigare erfaren- heter:
[M]in reflektion från förra vändan var ju det att... man hade inte tillräcklig förståelse för den en- skilde... invånaren i Kosovo och det ledde väl egentligen fram till någon form av... vad ska jag säga... det fanns helt klart drag av, förakt, på förbandet, tyckte jag då för... innevånarna i landet, man var irriterade på att ständigt bli ljugen rakt upp i ansiktet, och folk som inte kunde sköta sig som, vi tyckte att man skulle uppföra sig och så vidare... nu så, är man ju betydligt klokare och de har jag försökt förmedla neråt också att... går man ned med den kunskapen att, ja, har man en för- ståelse för att 80% är arbetslösa, och ska likt förbaskat ha mat på bordet varje dag, osv., då finns det förståelse också för att, det finns inte jobb, de äger inget land att odla sin egen mat på, då är det väldigt lätt att man hamnar i ett kriminellt spår, och har man den förståelsen och förstår att folk behöver stjäla eller ljuga eller vad det nu är, bara för att kunna överleva, då kan man kanske ha helt annat överseende med en del och ha större förståelse för det, det kan jag väl säga är...en sak som jag kanske...försöker förmedla min kunskap, till mina medarbetare (Kompanichef B1, Livgardet).
Kompanichefen menar vidare att trots att cheferna under insatsutbildningen informeras om t.ex. socioekonomiska förhållanden i Kosovo förstår de inte rikigt innebörden av dessa informationer, utan den förståelse som det bör leda till är något som måste arbetas vidare med och åstadkommas internt på förbandet:
[M]an gås ju igenom de här... sakerna, det är ingen överraskning, folk vet, ja det är 80%-ig arbets- löshet, det är kallt på vintrarna och folk har svårt att klara sig, men omvandlar det inte, vad innebär det i praktiken, jo, det innebär att som ett resultat av detta, så finns det en stor kriminalitet där nere,