Den tilltalades avsaknad av efterforskningar

I en förhållandevis stor del av de studerade avgörandena gjorde de tilltalade inte några efterforskningar avseende målsägandenas åldrar. Ett sådant exempel är Svea hovrätts dom den 12 oktober 2015 i mål nr B 4433-15. Hovrätten anförde bland annat att den 17-årige pojken, som stod åtalad för våldtäkt mot barn, inte kunde gå fri från ansvar enbart på grund av att han inte hade frågat den 12-åriga målsäganden om hennes ålder.

Den tilltalades passivitet beaktades även i Svea hovrätts dom den 22 december 2015 i mål nr B 10053-15, där en man stod åtalad för en rad sexualbrott mot barn. En målsägande hade vid den första mejlkontakten med den tilltalade uppgett att hon var 14 år. Hovrätten beaktade, förutom målsägandens kroppsutveckling, att den tilltalade hade valt att förhålla sig passiv till frågan om målsägandens ålder trots tydliga indikationer på att hon var under 15 år. Vidare anförde hovrätten att den tilltalade inte hade ställt följdfrågor eller närmare reflekterat över målsägandens ålder när hon hade berättat att hon fyllt år. Hovrätten framhöll att detta inte kunde tolkas på annat sätt än att han hade varit ointresserad av att ta reda på hur det förhöll sig med flickans ålder och att hennes ålder inte hade varit avgörande för hans handlande. Därmed ansågs den tilltalade ha haft i vart fall skälig anledning att anta att målsäganden var under 15 år. Mannen dömdes för bland annat våldtäkt mot barn.

Ett annat exempel är Hovrätten för Västra Sveriges dom den 14 december 2016 i mål nr B 3577-16, där en man stod åtalad för sexualbrott mot två barn. Domstolen beaktade bland

250 Se Asp, Ulväng & Jareborg 2013, s. 314, där prövningen av medveten oaktsamhet behandlas i allmänna ordalag.

annat, avseende den ena målsäganden, att den tilltalade inte hade gjort någon ansträngning för att ta reda på målsägandens faktiska ålder. Hovrätten fann att den tilltalade måste ha insett att målsäganden, som var 13 år, hade kunnat vara under 15 år och att han i vart fall hade haft skälig anledning att anta att så var fallet. Mannen dömdes för våldtäkt mot barn.

Den tilltalade förhöll sig passiv även i Göta hovrätts dom den 2 december 2013 i mål nr B 1527-13. I polisförhör gav den tilltalade mannen uttryck för att han hade varit osäker på om målsäganden var 14 eller 15 år. Trots detta hade han inte frågat målsäganden om hennes ålder och hade inte på annat sätt försökt ta reda på åldern. Den tilltalade bedömdes ha haft skälig anledning att anta att den 13-åriga målsäganden inte uppnått 15 års ålder och dömdes för sexuellt utnyttjande av barn. Min bedömning är att hovrätten troligen menade att gärningspersonen hade varit medvetet oaktsam med hänsyn till den tilltalades osäkerhet avseende målsägandens ålder.²⁵¹

Vidare stod en pojke, som vid gärningstillfället var 17 år, åtalad för våldtäkt mot barn i Göta hovrätts dom den 31 januari 2017 i mål nr B 2695-16. Tingsrätten beaktade att den tilltalade hade uppgivit att han misstänkt att den 13-åriga målsäganden var 14 år och dömde honom för våldtäkt mot barn. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Även i detta fall är min bedömning att hovrätten menade att gärningspersonen hade varit medvetet oaktsam med anledning av misstanken att målsäganden var underårig.²⁵²

I ett annat avgörande, Svea hovrätts dom den 11 november 2013 i mål nr B 6327-13, förde domstolen ett resonemang i linje med prövningen av omedveten oaktsamhet. Hovrätten anförde att den tilltalade hade haft flera möjligheter att på ett ganska enkelt sätt skaffa sig en säkrare kunskap om målsägandens ålder. Som exempel nämnde hovrätten att han kunde ha kontrollerat målsägandens profilsida på Facebook eller tillfrågat någon av de kompisar som var i sällskap med målsäganden när de träffades. Vid bedömningen av om det kunde ha begärts av den tilltalade att han hade gjort sådana kontroller menade hovrätten att det måste ha stått klart för honom att målsägandens intresse nog handlade om mer än kamratskap. Målsäganden var 13 år, men skulle snart fylla 14 år, vid gärningstillfället. Hovrätten beaktade även dels att flickan såg ut att vara en ganska normalt utvecklad högstadietjej, dels att den tilltalade tidigare hade dömts för våldtäkt mot barn.²⁵³ Mannen dömdes för sexuellt utnyttjande av barn. Hovrättens resonemang, avseende huruvida det kunde begäras av den

251 Se Asp, Ulväng & Jareborg 2013, s. 314, där prövningen av medveten oaktsamhet behandlas i allmänna ordalag.

252 Se Asp, Ulväng & Jareborg 2013, s. 314, där prövningen av medveten oaktsamhet behandlas i allmänna ordalag.

tilltalade att han hade gjort vissa kontroller, tyder på att gärningspersonen ansågs ha varit omedvetet oaktsam.254

Även den tilltalades kännedom om målsägandens födelseår har beaktats i de avgöranden som ingår i denna undersökning. I Göta hovrätts dom den 30 november 2016 i mål nr B 1534-16 dömdes en man för sexuellt utnyttjande av barn mot en 14-årig flicka. Hovrätten anförde att det var utrett att den tilltalade i vart fall dagen innan den aktuella händelsen hade fällt ett uttalande om hennes födelseår. Med denna vetskap menade hovrätten att han i vart fall hade haft skälig anledning att anta att målsäganden var under 15 år.

I ett annat avgörande, Hovrätten för Västra Sveriges dom den 24 maj 2017 i mål nr B 1836-17, anfördes att det i chattarna mellan den tilltalade och den 13-åriga målsäganden fanns uppgifter som medförde att den tilltalade måste ha haft anledning att misstänka att målsäganden var under 15 år. Detta gällde särskilt att målsäganden hade berättat om sin 12-åriga kompis och att hon och den tilltalade chattat om hur de skulle kunna träffas utan att målsägandens mamma skulle få kännedom om det. Hovrätten framhöll att det med visst fog kunde ifrågasättas varför den tilltalade inte vid något tillfälle hade frågat målsäganden om hennes ålder. Mannen dömdes för sexuellt utnyttjande av barn.

Målsägandens uppgifter till den tilltalade beaktades även i Hovrätten för Västra Sveriges dom den 16 juni 2017 i mål nr B 2392-17, där en man stod åtalad för bland annat våldtäkt mot barn. Hovrätten anförde att det utifrån den tilltalades utgångspunkt, med anledning av uppgifter som en av målsägandena tidigare hade lämnat, funnits en möjlighet att hon inte hade hunnit fylla 15 år. Den tilltalade ansågs ha haft skälig anledning att anta att den 14-åriga flickan var under 15 år vid gärningstillfället och dömdes för våldtäkt mot barn.

I avgöranden där målsäganden har utgett sig för att vara äldre än sin faktiska ålder, har oaktsamhetskravet inte ansetts vara uppfyllt. Ett exempel på ett sådant rättsfall är Hovrätten för Västra Sveriges dom den 21 februari 2013 i mål nr B 3185-11. I målet var frågan bland annat om en man, vilken hade kommit i kontakt med en pojke via en hemsida, skulle dömas för köp av sexuell handling av barn eller köp av sexuell tjänst. Det var inte klarlagt när i tiden som sexköpen hade börjat äga rum men hovrätten anförde att målsäganden hade varit under 18 år. Hovrätten beaktade att målsäganden i sin profil på hemsidan hade utgett sig för att vara äldre än vad han faktiskt var och att han för den tilltalade hade målat upp en bild kring boende, utbildning och arbete. Sammantaget ansågs det inte visat att den tilltalade hade haft

254 Se Asp, Ulväng & Jareborg 2013, s. 315, där prövningen av omedveten oaktsamhet behandlas i allmänna ordalag.

skälig anledning att anta att målsäganden var under 18 år. Mannen dömdes för köp av sexuell tjänst.

Ett annat exempel på ett rättsfall där målsäganden bedömdes ha uppgivit fel ålder är Hovrätten för Västra Sveriges dom den 23 maj 2016 i mål nr B 5388-15, där en pojke som var 17 år vid gärningstillfället, stod åtalad för våldtäkt mot barn mot en 14-årig flicka. Målsäganden uppgav att hon hade sagt till den tilltalade att hon var 14 år, men tingsrätten utgick i sin bedömning ifrån att den tilltalade hade fått beskedet att hon var 15 år. Ingen omständighet talade för att den tilltalade borde ha insett att uppgiften inte stämde. Således ansågs oaktsamhetskravet inte vara uppfyllt. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Även i ett annat rättsfall, Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 18 februari 2011 i mål nr B 2917-10 och B 3184-10, hade målsäganden uppgivit fel ålder. I målet stod flera män åtalade för bland annat våldtäkt mot barn. Hovrätten beaktade bland annat att den 14-åriga målsäganden hade uppgett att hon var 16 år eller äldre.²⁵⁵ Det anfördes att det inte hade funnits några omständigheter som borde ha fått de tilltalade att särskilt vara på sin vakt och misstänka att flickan varit yngre än vad hon själv uppgett. Madeleine Leijonhufvud har kommenterat domen. Hon menar att den friande domen visar på en obenägenhet att tillämpa bestämmelsen i 6 kap. 13 § BrB såsom lagstiftaren har avsett.²⁵⁶ Madeleine Leijonhufvud ifrågasätter om det verkligen ska vara tillräckligt att den tilltalade uppger att ”hon sa att hon var 16 år”.²⁵⁷ Hon konstaterar att uppfattningen i domstolarna kvarstår gällande att bestämmelsen ska tolkas mycket snävt.²⁵⁸

Sammanfattningsvis beaktar domstolarna om den tilltalade förhöll sig passiv till frågan om målsägandens ålder trots tydliga indikationer på att målsäganden inte hade uppnått den föreskrivna åldern. I sådana situationer anses den tilltalade ha varit oaktsam. Domstolarna beaktar även om den tilltalade hade kännedom om målsägandens födelseår och om det utifrån uppgifter som målsäganden lämnat funnits en möjlighet att han eller hon inte hade uppnått den föreskrivna åldern. Även i sådana situationer anses oaktsamhetskravet vara uppfyllt. Däremot beaktas felaktiga uppgifter från målsäganden om åldern till den tilltalades fördel när det inte har förelegat någon omständighet som talar för att den tilltalade borde ha insett att uppgiften inte stämde.

255 Se avsnitt 4.4.1 ovan, angående att även den tilltalades förmåga att bedöma målsägandens ålder beaktades.

256 Leijonhufvud 2015, s. 92.

257 Leijonhufvud 2015, s. 92.

4.5 En övergripande analys av rättspraxis utifrån avvägningen mellan effektivitet och