Design av studien

Mitt val av metod är reflexiv aktionsforskning. Det är en ansats som tar utgångspunkt i praktiken och som vill skapa samverkan mellan forskare och praktiker. Det är också en forskning som vill stimulera till förändring av arbetssätt och lärande för de involverade i forskningsstudierna. Valet av metod har påverkats av dels:

1.) Forskningsfråga som är Hur kan man använda narrativer för att

engagera, motivera och förankra förändringsarbete hos medarbetare i organisationer?? Jag har velat ställa en fråga till praktiken om hur de tar

emot budskapet om att använda narrativ teori i ett förändringsarbete. Levin (2002) beskriver aktionsforskning som ett sätt att öka kunskapen om sociala system genom att försöka förändra dem. Detta genom att kon-tinuerligt försöka utveckla organisationer och minska avståndet mellan teoretisk kunskap och praktiskt arbete. Action research förespråkar att testa en teori eller metod på ett riktigt ”case” dvs. projekt/problem-område för att förstå den praktiska tillämpningen av en teori eller metod och föreslå en lösning på ett specifikt problem.

2.) Dels har valet av metod grundat sig på att jag är väl förtrogen med praktiken. Det ligger då nära till hands att använda aktionsforskning som både fokuserar på att analysera på en individuell nivå, relationen mellan individen och gruppen och teorin om organisationsfältet. Ett annat vik-tigt steg inom aktionsforskning är att etablera samverkan i projektteamet som bygger på ömsesidigt förtroende och utbyte av relevant information (Reason & Bradbury, 2001). Rollen som forskare handlar mycket om att inge projektmedlemmarna motivation att ta till sig ny kunskap, sortera ut och gallra bland uppkommen information och att analysera och tolka information. Rollen som forskare är också att tolka, förstå och att ge en teoretisk referensram och förmedla denna kunskap till sin egen diskurs och forskare inom akademin. Att förmedla in kunskap från praktiken är mycket viktig för att etablera kunskapsöverföring till akademin. Aktions-forskningsvalet blir därför mycket lämpligt pga. att den omfattar forskning, action och deltagande.

Upplägget har varit anpassat så att min roll och interaktion med gruppen har blivit så stor som möjligt. Jag har lagt upp en färdig

aktivitets-plan/agenda för vad som ska tas upp under mötet, jag har spelat in mö-ten och intervjuer på bandspelare och även haft möjlighet att sitta bredvid och observera gruppen vid grupparbeten.

I egenskap av att ha arbetat som verksamhetskonsult där jag drivit och faciliterat många olika förändringsprojekt i många olika kulturer så har det nog varit en bidragande orsak till att studiegrupperna har känt sig trygga och haft förtroende för mig som facilitator. De har märkt att jag är väl förtrogen med deras egen kontext och förändringsarbete vilket jag tror har underlättat att driva de narrativa gruppövningarna. När t.ex. någon gruppmedlem känt sig förvirrad så är det av stor fördel att lugnt kunna vänta in dem i processen och inte stressas upp av någons oro eller farhågor.

Jag har kunnat verka aktivt och lett dem genom deras process samt har också kunnat distansera mig från dem då de arbetat enskilt eller i grupp. På min kammare och från min dagbok har jag inhämtat de innebörder och observationer jag sett.

Reflektioner är svårt. Jag likställer mitt sätt att verka som Alvesson tar upp i tolkning och reflektion (1994). Att ingenting har någon betydelse i sig själv. Reflektionen bygger på en konstruktion som i detta samman-hang betyder producerad i en tolkningsakt. Jag har därför försökt dela upp min egen förförståelse av mina teoretiska och praktiska kunskaper om förändringsledning, försökt förstå den sociala kontext som studierna har bedrivits inom samt observerat vad som hänt under de olika grupp-övningarna.

När jag beskrivit studierna har jag därför valt att låta läsaren följa detaljerat vad som hänt under övningarna samt ta del av mina dagboks-anteckningar och min fortlöpande analys.

Metoden aktionsforskning i kombination med narrativ metod är väl vald utifrån min forskningsfråga och det jag ämnat studera. Ett stöd i metod-arbetet har också varit att hämta teoretiskt stöd från de narrativa teorierna. Speciellt tänker jag på de tillfällen då grupperna behövde inhämta kunskaper om metaforer och symboler i samverkan med att genomföra förändringsarbete.

53

3.3 Datainsamling

Alla tre studierna har samma upplägg och följer Kurt Lewins upplägg på en aktionsforskningsstudie.

1. Förankring av forskning: Alla deltagarna blev personligt

tillfråga-de om tillfråga-de ville tillfråga-delta eller inte. De blev informeratillfråga-de om vad syftet var med forskningen, både på en konkret nivå och syftet med att använda narrativer som angreppsätt och metod. Det var också vik-tigt för mig att alla forskningsmedlemmar var motiverade att delta.

2. Identifiering av deltagare: Vid varje forskningstillfälle bestämdes

det hur många som skulle ingå och hur ofta de skulle mötas. I den första studien deltog två personer från en ledningsgrupp. Det var bestämt att den konstnärliga ledaren skulle ingå i gruppen men han fick avstå pga. tidsbrist. I den andra studien deltog en förändrings-ledningsgrupp på två personer och en sekundär projektgrupp med 80 personer. I den tredje gruppen deltog från början 12 personer med i huvudsak var det 6 personer som aktivt deltog på mötena.

3. Ta fram en strukturerad process: Först handlade detta steg om att

presentera ett upplägg med narrativt perspektiv och innehåll samt en tidsuppskattning för studien Gruppdeltagarna fick berätta och presentera vilket problem/utvecklingsområde de ville att studien skulle omfatta. För det andra fick alla forskningsmedlemmar ge sin personliga och professionella syn på sitt projekts omfattning och hur de såg på att driva denna förändringsprocess. Syftet var att skapa en förståelse för varandras uppfattning om förändringspro-jektet och om gruppen hade en gemensam syn eller inte på förändringsintentionen.

Ovanstående upplägg och mötestillfällen integrerar 5 processer som är beskrivna och föreslagna av Greenwood and Levin (1998) för en aktions-forskningsstudie. De 5 processerna är:

1. Att skapa en diskurs med syfte att ta del av varandras praktiker och tolka historien. I alla studierna har det ingått människor från olika avdelningar och med olika perspektiv. I två av studierna har speci-fikt perspektiven IT och verksamhet belysts.

2. Att utveckla en gemensam samsyn på vision för framtiden. Alla studierna har varit förändringsprojekt som haft till syfte att skapa samsyn och förståelse för att uppnå fastställda mål.

3. Att engagera deltagarna i kreativa aktiviteter. Studierna har varit inriktade på att dels arbeta med narrativer för att skapa kreativitet och dels inriktade på att praktiskt utöva dem genom att muntligt, skriftligt och bildligt presentera olika övningsresultat.

4. Facilitera aktiviteter som gruppen tillsammans har prioriterat utifrån ett flertal handlingsalternativ.

5. Tillsammans med gruppen ta fram handlingsplaner för att nå för-ändringsarbetets uppsatta mål.

Inför varje studie har en aktivitetsplan presenterats över studien för deltagarna. Aktivitetsplanen är utformad för att ge teoretisk och praktisk insikt om narrativer. Se bilaga 1. Denna plan har reviderats utifrån grup-pens önskemål om att lösa sin uppgift. Därmed har studierna fått tre olika tyngdpunkter på de narrativa övningarna. Lösningarna har också blivit olika pga. den frågeställning som gruppen har velat lösa.

Dokumentation av muntlig kommunikation har skett på följande sätt: 1. Deltagande observation i gruppkonstellationer med löpande

anteckningar i dagbok samt med bandspelare.

2. Gruppintervjuer och enskilda intervjuer med öppna och ostruktu-rerade frågor med bandspelare och anteckningar i dagbok.

3. I sociala sammanhang såsom vid fikapauser och lunchtillfällen där jag samtalat eller observerat samtal om reflektioner från

grupptill-55 Jag har valt att ha bandspelare pga. att jag ansett det mest praktiskt möj-ligt. En bandspelare är smidig att ta med och det brukar inte uppfattas som störande. Jag brukar alltid fråga grupperna om det är okey med bandupptagning eftersom det kan vara känsligt att bli inspelad samt att man pratar om konfidentiell information.

När det gäller videoinspelning så har jag inte haft möjlighet att använda detta. Det hade varit för krångligt att bära med sig och det kan uppfattas som en starkare intervention än en bandspelare. Det hade dock varit mycket intressant att spela in gester och mimik som underlag för tolk-ning och reflektion av gruppövtolk-ningar. Denna gestalttolk-ning har jag dock istället fått nedteckna i anteckningar i form av beskrivande av ansiktsut-tryck och gester.

När det gäller översikt av aktiviteter i form av möten och intervjuer för insamling av data vid de tre fallstudierna se separat bilaga (Samman-ställning över aktiviteter för datainsamling).

I den sammanställningen beskriver jag antal personer i studien, antal möten, vilken tidsperiod och vilka som intervjuats.

Datainsamlingen har utgått ifrån ett reflexivt förhållningssätt vilket innebär att jag systematiskt beaktat relationen mellan den kunskap som producerats och sättet som man skapar kunskap på. Jag har försökt skapa mig en klar bild hur jag tolkat min konstruktion av kunskap och mina egna tolkningar. Jag har försökt ha i åtanke hur jag som forskare definierar, ser på, talar och skriver om den sociala verkligheten utifrån mig själv som forskare och verksamhetskonsult i Sverige. Det är ett slags tänkande runt sitt eget tänkande, ett slags metatänkande (Alvesson & Sköldberg, 1994).