Den enkätundersökning vilken studiens empiriska datainsamling baseras på utgörs av 341 personer som deltagit i enkätundersökningen. Respondenterna utgjordes av 259 kvinnor (76,2%), 79 män (23,2%) och 2 personer (0,6%) som svarade ‘annat/vill ej uppge’. Åldern på de som besvarat enkäten är varierande, där födelseåret i snitt är 1986 med en äldsta respondent född 1943 och yngsta född år 2000. Av dessa 341 personer som besvarat frågorna uppgav en (1) respondent sig ej stå för hushållets inköp av de dagligvaror undersökningen avser, vilket var ett kriterium för att anses vara relevant för undersökningen varpå respondentens deltagande avslutades efter första frågan. Med ‘dagligvaror’ innefattas produkter såsom livsmedel, hygienartiklar, hushålls-/toalettpapper och liknande, vilket specificeras både genom den informativa texten i början av enkäten, samt under respektive fråga där begreppet refereras till som dagligvaror, varor eller produkter.
- 20 -
Enkätundersökningen visade en tydlig koppling på att pandemin COVID-19 bidragit till en ökad stress och oro, vilket bekräftar vad tidigare forskning beskrivit som känslor vilka intensifieras under krissituationer (Durante & Laran 2016; Garfin et al. 2020; Holman et al.
2008; Thompson et al. 2017). Däremot var det en minoritet som uppgav att den ökade stressen eller oron grundades i en rädsla över att varor riskerade att ta slut. Det visade sig att fler kvinnor (71%) tenderade att uppleva en ökad stress jämfört med män (53%). Detsamma gäller oro, där 79% kvinnor uppgav att den känslan har ökat jämfört med 68% män.
Med undantag för ett enstaka antal respondenter, svarade samtliga att de hört talas om att personer har bunkrat dagligvaror på grund av Coronakrisen. Då vi undersökte den ryktesspridning som påvisats framgick det att nästan alla respondenter hört talas om att det uppvisade bunkringsbeteendet bland konsumenter hade lett till en brist på dagligvaror.
Myndigheter var den typ av källa genom vilken färst personer nåtts av informationen medan massmedier samt sociala medier utgjorde de främsta informationskällorna i avseendet. Däremot upplevde enbart en av fyra respondenter att rykten som spreds genom sociala medier eller massmedier skapade ett behov hos konsumenten av att bunkra.
- 21 -
Avseende huruvida respondenterna uppgav att de själva bunkrade på grund av krisen var det få variabler som indikerade på en ökad irrationalitet i köpbeslutet hos de svarande. Det var enbart 16% som angav att de köper varor som det kan uppstå en brist på. Majoriteten av respondenterna uppgav att de i vanliga fall tar snabba beslut (75%) och tenderar att bara köpa det dem behöver (90%), medan Coronakrisen har medfört att 10% uppgav att de fattar snabbare beslut och 15%
uppgav att de köper mer varor som de brukar använda än vad som behövs just nu. Satt i relation till att 35% av respondenterna uppgav att Coronakrisen har medfört att de tänker efter mer innan de köper något. Det framkom även att studerande (22%) var mer benägna att bunkra varor som de hade hört en ev brist på jämfört med arbetande (12%). Det visade sig även att de med högre utbildningsnivå (18%), såsom universitet och högskola, tenderade att bunkra i större utsträckning än de med lägre utbildning (11%).
Av diagrammet ovan framgår det att en övervägande majoritet av respondenterna uppgav sig ha ett högt förtroende för myndigheter. Vidare var det endast en låg andel som ansåg att sociala medier kommunicerar information som är trovärdig, korrekt samt pålitlig. Det höga förtroende respondenterna har för myndigheter styrktes även då det framgick att 84% upplevde att de råd och rekommendationer som tillhandahålls av myndigheter under kriser är tillräckliga för att individen ska kunna hantera krisen på ett bra sätt. Samtidigt uppgav 66% att myndigheter var den källa de i första hand vänder sig till för att få tag på information under en krissituation, följt av massmedier, vilka utgjorde 30% av respondenternas förstahandsval.
- 22 -
Frågor angående utbildningsnivå, sysselsättning och användning av sociala medier ämnade bidra till analys kring om det fanns särskilda paralleller att dra till ett visst beteende. Majoriteten av respondenterna spenderade i genomsnitt mellan 1-2h (130 personer) på sociala medier varav 61% av dessa uppgav en ökad stress, tätt följt av de som i genomsnitt spenderade 2-3h (92 personer) på sociala medier där 68% av dessa uppgav en ökad stress. 44 respondenter uppgav att de i genomsnitt spenderade mindre än 1h per dag på sociala medier och 46 respondenter som i genomsnitt spenderade 3-4h. I jämförelse med antal timmar på sociala medier och hur de upplevde en ökade stress visade det sig att 57% av de som max spenderade 1h på sociala medier upplevde en ökad stress jämfört med 85% av de som spenderade 3-4h på sociala medier. Det innebär att det fanns ett samband, ju fler timmar som i genomsnitt spenderas på sociala medier per dag desto mer troligt är det att respondenten upplever en ökad stress. Däremot stagnerade ökningen efter att respondenten i genomsnitt spenderat 4-5h på sociala medier per dag.
Liknande samband gick att utläsa då oro undersöktes, men där differensen var lägre mellan antal timmar spenderade på sociala medier i relation till dess ökade oro grundat i COVID-19.
Användningsnivån av sociala medier visar däremot ingen markant skillnad i huruvida respondenten är benägen att köpa hem varor den hört det kan bli brist på, trots att dessa inte behövs just nu, vilket pekar på att det inte påverkar tendensen att bunkra.
När det kommer till att inlägg som delas på sociala medier bidrar till en ökad stress i relation till sociala medieranvändning visade det sig att ju fler timmar respondenten spenderar på sociala medier, ju mer troligt är det att inläggen bidrar till en ökad stress. Samma sak vad gäller oro, där framkom också att en ökad användning av sociala medier innebar att det blev mer troligt att respondenten upplevde att inläggen bidrog till en ökad oro. Vad som blir intressant är däremot
- 23 -
att det var stor skillnad mellan upplevd stress och upplevd oro. Av respondenter som spenderade mindre än 1h på sociala medier angav 30% att inläggen bidrog till en ökad stress och 68% att de bidrog till en ökad oro, till skillnad från de som spenderade 3-4h där 65% uppgav en ökad stress till följd av inläggen och 80% upplevde en ökad oro.
Ålderns påverkan på konsumentens benägenhet att bunkra varor som det kan bli brist på eller som konsumenten brukar använda men som de inte behöver just nu uppvisade en tendens på att ju äldre respondent, ju mindre troligt att den bunkrar. Högst troligt var att de födda 1980–1990 köpte varor som de brukar använda men som de inte behöver just nu (31%) och varor som de hört att de kan bli brist på (21%). Vidare framkom det att beteendet var mindre vanligt förekommande bland de födda 1990–2000 vilket pekar på en tendens att studiens yngre deltagare inte bunkrar i samma utsträckning.