Det fysiska rummet

Constance A. Mellons (1986) studie anser vi lade grunden för hela fältet eftersom begreppet myntades i hennes artikel. På grund av detta ligger betydelsen

bokstavstroget nära begreppet: ångestkänslor uppstår i direkt anslutning till biblioteksrummet. I Mellons studie angav många av respondenterna känslan av att känna sig förlorad och vilse i biblioteket. Mellon (ibid., s. 162) identifierar fyra genomgående orsaker till att dessa känslor uppstår; storleken av biblioteket, okunskap om var saker finns, hur man ska börja, samt vad man överhuvudtaget kan göra i biblioteket. Att storleken har betydelse – åtminstone den subjektivt upplevda storleken – framgår tydligt. Mellon noterar att respondenterna använder ord som ”majestätisk” och ”omfattande” om biblioteket (ibid.). Den upplevda storleken kan då också medföra desorientering, osäkerhet hur man ska ta sig an biblioteket och var man ska börja. Okunskapen om var saker och ting är placerade kan kopplas till okunskap om bibliotekets system, vilket vi kommer att återkomma till under rubriken 5.2.3.

Kopplingen mellan bibliotek som ”hotfull” byggnad och uppkomsten av​ library anxiety_​ kvarstår när Judith Andrews gör sin studie på ett akademiskt bibliotek i Manchester, England (Andrews, 1991, s. 5). Fortfarande är den huvudsakliga

orsaken till ​library anxiety_​ kopplat till bibliotek som plats. Även Jiao, Onwuegbuzie och Lichtenstein (1996, s. 152) ser ​library anxiety_​ som ett situationsspecifikt fenomen men omedvetet börjar de också glänta på dörren för en frigöring av begreppet från biblioteket som plats. Detta eftersom de skriver om den överväldigande mängd information som finns i bibliotek och värdet av att ha kompetens att orientera sig i detta överflöd (Jiao et al., 1996, s. 151). Vad som menas här, anser vi, är ett behov av ​information literacy_​. I och med att fokuset fortfarande ligger på biblioteket som plats avser här Jiao et al. (1996) någon form av library literacy_​. Vi tänker om detta att det framförallt är på grund av att

informationssökningsprocessen fortfarande vid denna tid till största del sker på biblioteket. Det är inte längre bara själva biblioteket som plats och rum och vad den representerar som kan generera ångestkänslor, utan Jiao et al. (ibid.) har identifierat en specifik aktivitet som är det ångestframkallande. Vi noterar att det endast gått tio år sedan Mellon myntade begreppet, men redan har rörelser för att frigöra begreppet från det fysiska biblioteket uppstått.

I en ansats till att anpassa ett mätinstrument för den nya teknologiska samtiden konstruerade Doris van Kampen ​Multidimensional Library Anxiety Scale_​ (MLAS) under början av 2000-talet, ett exempel på många modifieringar av Bosticks LAS. van Kampen (2004) ansåg att, även om LAS var ett fullgott instrument att mäta library anxiety_​, det inte tog hänsyn till de teknologiska möjligheter som nu fanns. Vad van Kampen (ibid.) gjorde med MLAS var att skapa möjligheten till att mäta library anxiety _​som uppstår utanför bibliotekets väggar. I och med att bibliotekens resurser nu kunde nås från andra platser än biblioteket i sig, såg van Kampen ett behov av att mäta ​library anxiety_​ i ett vidare perspektiv än i relation till den fysiska platsen (ibid., s. 29). Vid en första anblick kan det ses som en mindre förändring, men vad vi ser som egentligen sker här är en frikoppling mellan ​library anxiety_​ och bibliotek som plats och rum. I princip innebär detta att en person kan drabbas av library anxiety_​ utan att ens behöva sätta sin fot vid ett biblioteks entré, det räcker att personen använder sig av bibliotekets digitala resurser. Vad van Kampen (ibid.) indirekt gör här, är att framhäva processen i informationssökningen som det centrala i ​library anxiety _​framför det fysiska biblioteket. Jiao och Onwuegbuzie (2004, s. 142) ser till och med det som ett behov att expandera ​library anxiety _​bortom det traditionella fysiska rummet. Det kan ses som ett svar på den förändrade omvärlden, ett försök att hålla sin forskning relevant för en samtid som är på väg att gå vidare. Istället för att ändra forskningen trycker man på en förändrad betydelse av

begreppet.

Vi kommer att få skäl till att återvända till van Kampens expandering av betydelsen library anxiety_​, eftersom vi nästan ser det som ett paradigmskifte i diskursen om begreppet. Det är både ett uttryck för de tendenser som Jiao et al. (1996) kunde konstatera sedan tidigare, men det är också startskottet för den kommande

begreppsförvirringen som tycks råda hädanefter. Fram till van Kampen (2004) ser vi inte annat än att det inte rått något tvivel om att ​library anxiety_​ sker i eller kring biblioteket, diskursen har varit enhetlig, men nu lämnas dörren öppen för tolkning.

Det är nu vi kan se hur begreppet börjar existera på flera tidsnivåer, där nya

betydelser samexisterar med de gamla. Begreppet är detsamma, men betydelsen kan bero på ​vem_​ som tolkar. Här börjar också den hegemoniska kampen om vad som är den “rätta” betydelsen.

Anwar, al-Qallaf, al-Kandari och al-Ansari (2011, s. 37) ansåg, som van Kampen (2004), att LAS inte lyckas täcka in hela den nya biblioteksmiljön, i hänseende till ett nytt fokus på datorer och teknologi. Anwar et al. (2011) konstaterar hur väl använt LAS har varit sedan sin tillkomst och hur det har modifierats för att passa flera olika verkligheter – kulturella, lokala och teknologiska anpassningar. Speciellt konstaterar Anwar et al. (ibid.) möjligheterna att nå information från biblioteket på avstånd. De ser ett behov av att skapa ännu ett nytt mätinstrument, AQAK

(namngiven efter begynnelsebokstäverna i författarnas efternamn), som är anpassat för just den samtiden (ibid., s. 38, 45). Detta kan representera ett exempel där mätningen av ​library anxiety_​ ska modifieras, utan att det reflekteras över hur det påverkar definitionen av själva begreppet. Om van Kampen (2004) indirekt tog bort det fysiska biblioteket ur ekvationen – eller åtminstone gjorde det till ett val – ämnar nu Anwar et al. (2011, s. 38, 45) att göra denna frikopplingen till ett faktum. Enligt denna definition av ​library anxiety_​ är inte längre relationen till det fysiska

biblioteket oomkullrunkeligt, utan bara en möjlig orsak.

Denna definition utmanas dock av Patricia Fields Katopol. I sin undersökning om afro-amerikanska studenters ångestkänslor kring informationssökning väljer hon att ta ett bredare perspektiv än ​library anxiety_​. Hon ser ​library anxiety_​ som något som endast uppkommer i ett bibliotek och att information är mer än bara bibliotek (Katopol, 2012, s. 5). Katopol (2012) väljer här att fokusera på ​information anxiety istället för ​library anxiety_​, då hon ser informationssökning som något större än biblioteket, även om bibliotekets resurser ingår i sökningen. Katopol anser att information anxiety_​, till skillnad från ​library anxiety_​, fokuserar på ​vad_​ istället för var _​(2012, s. 9). Detta representerar en form av återgång till Mellons ursprungliga definition av​ library anxiety_​, att det hänger ihop med biblioteket som fysisk plats, samtidigt som det försöker isolera själva informationssökningprocessen från ​library anxiety_​.

Katopols artikel representerar en av få gånger som vi funnit att expansionen av library anxiety_​ ifrågasätts. Även om Katopol personligen inte kritiserar de försök till utökad betydelse av begreppet, tar hon aktivt avstånd ifrån det. Katopol ser också bibliotek och informationssökningsprocesser åtskilda, som kan (men inte

nödvändigtvis) ha med varandra att göra. Vi ser dock en oväntad konsekvens av detta: om informationssökningsprocesser är oavhängig bibliotek, vad händer då med de äldre betydelserna av ​library anxiety_​? Vad Katopol indirekt ifrågasätter är inte bara den nutida tvetydigheten om begreppet, utan även de betydelser som varit.

Vi ser att Rebecca Halpern tar det möjligen ett steg längre när hon skriver att ​library anxiety_​ är kopplat till platsen och att ​information anxiety_​ är kopplat till alla källorna

(Halpern, 2016, s. 244). Vi menar att denna distinktion tar i princip bort hela informationssökningsprocessen från ​library anxiety_​ och lämnar begreppet med endast sin fysiska form. Det står i bjärt kontrast gentemot vad det var som van Kampen (2004) försökte åstadkomma. Fortfarande kan vi inte se att ingen uttalat sig mot expandering av begreppet, men vi ser att det finns krafter inom diskursen som vill ta tillbaka begreppet till Mellons betydelse.

En konsekvens av ångestrelaterade känslor orsakade av ​library anxiety_​ som går bortom biblioteket, noterar vi att Jiao et al. (1996) ser med att de uppståndna psykologiska barriärerna studenter upplever kring ​library anxiety_​ även kan bli en barriär för att lyckas akademiskt (s. 151–152). Jan, Anwar och Warraich (2020) konstaterar att kopplingen mellan ​library anxiety_​ och akademisk framgång är tydlig och menar att studenter med förmåga att förstå sina känslor kan också hantera dom på ett bättre sätt som i sin tur hjälper dem att reducera sin ​library anxiety _​(s. 244–245). Känslor generellt emellertid hör, enligt Jan et al., till den akademiska upplevelse generellt och de känslorna beskrivs under begreppet ​academic anxiety (2020, s. 238).

5.2.2 Bibliotekarierna

När vi talar om biblioteket som institution pratar vi även om bibliotekarierna då vi menar att personalen verkar i biblioteket, är med och utformar verksamheten och av många kan ses som representanter för institutionen. Trots att bibliotekarier ska finnas till för att hjälpa användarna, är de också vad vi läst i artiklarna en aspekt som kan ge upphov till ​library anxiety_​. Samtidigt är de också en nyckel till att motverka library anxiety, _​åtminstone som vi tolkar diskursen. Flertalet av artiklarna i empirin framhärdar vikten av bibliotekariernas bemötande i avseende att bemöta ​library anxiety_​, vilket i en synkron analys av begreppet kan ge en vidare betydelse som författarna själva inte haft för avsikt.

Bibliotekspersonalen ingick i Bosticks (van Kampen, 2004) LAS och McAfee (2018, s. 247) påstår att ​library anxiety_​ inte kan existera utan bibliotekspersonal. Detta påstående tolkas som att relationen mellan ​library anxiety_​ och bibliotekarierna är starkare än relationen mellan ​library anxiety_​ och biblioteket som byggnad. Som redogjorts ovan har biblioteket som fysisk plats varit fog för diskussion, likaså omdefinition angående sitt eventuella vasallskap till begreppet ​library anxiety_​. Detta gäller inte för bibliotekariernas betydelse. Även om personalen hör ihop med

biblioteket som plats, handlar det också om ett mellanmänskligt möte som bör behandlas separat.

Mellon citerar några respondenters rädsla och ovilja att fråga bibliotekarierna om hjälp, men utvecklar inte det spåret något mer än att hon kopplar det till en rädsla att avslöja sina okunskaper (Mellon, 1986, s. 163). Enligt Bosticks LAS kan

avskräcker användarna från att gå fram och ställa frågor (van Kampen, 2004, s. 29). Vi anser att Andrews går något längre, med påståendet att bibliotekarierna nästintill ser en viss stolthet i att ha komplexa bibliotek (Andrews, 1991, s. 5), vilket kan ses som att de vill att användarna känna sig osäkra och tvingas fråga om hjälp,

alternativt gå därifrån. Huruvida det påståendet stämmer kan vi inte svara på, men detta vittnar om en uppfattning som ändå finns om bibliotekarier i artiklarna och hur tätt förhållandet är mellan bibliotekarier och ​library anxiety_​.

Bibliotekarierna har varit en faktor för varje definition av ​library anxiety_​ fram till tidpunkten för vår uppsats. Samtidigt ses också bibliotekarier som en del av lösningen. Halpern skriver om hur endast lite tid för biblioteksinstruerande av och med bibliotekarier minskar ​library anxiety_​ avsevärt (Halpern, 2016, s. 244). Detta är dock i lektionssammanhang och hjälper inte den användare som ännu inte fått detta stöd och sedan befinner sig i en situation där den måste fråga bibliotekarien.

Enligt McAfee (2018) kan problemet ligga förhållandevis djupt. I sin genomgång av Bosticks LAS konstaterar McAfee att samtliga fem orsaker till ​library anxiety egentligen handlar om användarens egna affektiva barriärer att interagera med personalen på biblioteket (ibid., s. 242). Hon grundar detta på att oavsett vilket moment på biblioteket som föranleder ångestkänslorna, uppstår samtliga i det vakuum som uppkommer då användaren inte kan, vill, eller vågar fråga bibliotekarien om hjälp. McAfee (2018) utmanar också själva ordet ​anxiety_​ i begreppet med att undersöka begreppet skam kopplat till effekterna av ​library anxiety_​. Detta finner vi intressant dels för att det utmanar själva begreppet och dels eftersom vi kan se skam som en förlängning eller utökad konsekvens av ångest.

Om vi ser McAfees artikel i ljuset av en synkron analys i jämförelsen med Wurmans teorier om ​information anxiety_​ och den tredje nivån som gällde referensinformation, som vi redogjorde för under rubriken 2.2.1, ser vi information som finns i bibliotek och bland bibliotekets resurser som referensinformation vilka är bibliotekariens jobb att göra tillgänglig för användaren (Wurman, 1989, s. 43). Om användaren upplever samma farhåga i stil med Wurmans (ibid., s. 151–153) tankar om en övergripande kultur som är oförlåtande mot oförståelse och som straffar den som avslöjar sin okunskap. Ser då användaren bibliotekarien som en slags ställföreträdare av denna kultur, är det naturligt att avstå från att fråga bibliotekarien (ibid., s. 151). Då ser vi skamkänslor hos användare inte alls som orimlig.

Detta gäller inte enbart på bibliotek. McAfee (2018) inleder sin text med att om en användare ställer en fråga till en bibliotekarie, avslöjas användarens akademiska okunskap som kan ge uppkomna skamkänslor hos användaren. Skulle en kund däremot fråga en butiksarbetare om löparskor, är det inte likställt med att avslöja sin fysiska styrka och kunden behöver inte känna sig skamsen på samma vis som exemplet med användaren och bibliotekarien (McAfee, 2018, s. 237). Dessa

exempel är orättvist ställda mot varandra eftersom det fortfarande är okunskap inom ett visst område som avslöjas, men båda frågorna avser referensinformation.. Det är

fortfarande de affektiva barriärer, som McAfee (2018) själv kunde konstatera gällde i flera dimensioner, som avgör huruvida man kan fråga efter löparskor i

sportbutiken.

Denna synkrona analys visar på flera gemensamma beröringspunkter mellan ​library anxiety _​och ​information anxiety_​. Vi ser, bortsett från det platsspecifika, att det är få saker som skiljer begreppen åt i betydelse och vi kan inte se någon artikel som lyfter ett sådant perspektiv. Bibliotekarier är unika för bibliotek, men de är inte unika för informationssökningsprocesser. Genom vår synkrona analys blir bibliotekarier en lika självklar del av både ​library anxiety_​ och ​information anxiety_​. Förutom Katopols artikel kan vi inte se någon annan i vår valda empiri som påpekar denna

överlappning (2012, s. 9). Vi menar att detta innebär, trots att begreppet genomgått förändringar i diskursen, att bibliotekariernas betydelse ändå har förblivit isolerad till att förankra ​library anxiety _​till biblioteket som plats istället för att vidga begreppet mot en vidare betydelse.