4 Metod för datainsamling och analys
5.2 Biblioteket som institution
5.2.3 Rutiner och system
Vi har varit inne på bibliotekets rutiner och system i ovanstående delar, både i avseende till det fysiska rummet och bibliotekarierna, men det är en så pass central del i det som framkallar ångestkänslorna att vi finner det värt sin egen avstickare. I Mellons studie talar användarna om osäkerhet kring hur kortkatalogerna fungerar och var referensböcker och liknande material finns (Mellon, 1986, s. 162). Här är det samlingen och det system det är ordnat efter som orsakar ångestkänslorna i första hand. Andrews benämner även konkret Deweys klassifikationssystem som någonting användarna inte förstår sig på och går vilse i (Andrews, 1991, s. 9).
Bostick inkluderade kännedomen till bibliotekets rutiner och system i sitt
mätinstrument, med vilket hon betonar vikten av kunskaper för att kunna orientera sig i biblioteket utan att ångestkänslor uppstår (van Kampen, 2004, s. 29). Jiao et al. betonar därför vikten av att lära ut information literacy för att skänka alla användare en starkare inneboende känsla av självsäkerhet att hantera bibliotekets resurser (Jiao et al. 1996, s. 151). Det är noterbart att de använder termen ”informationsliteracies” istället för library literacy. Detta anser vi förstärker de inslag av information anxiety som vi åskådliggjort genom en synkron analys. Library anxiety existerar här i relation till sökprocessen och klassifikationssystemet är då ett medel för att nå ändamålet (ibid., 1996, s. 158).
När Jiao och Onwuegbuzie skriver om hur library anxiety bör expanderas bortom biblioteket som fysisk plats, gäller det också bibliotekets rutiner och system (2004, s. 142). Användarna måste fortfarande kunna använda bibliotekets digitala databaser men där är klassifikationssystemet av mindre vikt, så länge användaren själv inte måste gå och hämta sitt material. Det blir en teknologisk barriär med kunskaper och färdigheter i att sondera bibliotekets databaser och elektroniska resurser som avser
en informationssökning och inte en analog genomsökning av bibliotekets hyllor. Men detta blir effekten av van Kampens modifiering av Bosticks LAS. Om bibliotekets fysiska plats avtar i betydelse, avtar också klassifikationssystemets betydelse (van Kampen, 2004, s. 29). Åtminstone i relation till library anxiety. Precis som vi ser bibliotekarierna kan tillhöra Wurmans referensinformation, kan bibliotekets rutiner och system också ses göra det. Referensinformation handlade till stor del om systembärande information och vägledande information, vilket
bibliotekens klassifikationssystem och övriga förhållningssätt till att organisera samlingarna även kan ses göra. Detta innebär ännu ett steg där betydelsen av library anxiety lutar sig bort från bibliotekets faktiska fysiska egenskaper och mer mot en övergripande betydelse; en betydelse som vi ser information anxiety redan täcker upp.
I ljuset av ovan nämnda utveckling blir Katopols vidgade syn från library anxiety till information anxiety än mer förståelig (Katopol, 2012, s. 5). Att Anwar et al. samtidigt ser ett problem med att library anxiety inte täcker upp tillräckligt mycket av den nya biblioteksmiljön, visar på att det inte råder en konsensus om betydelsen av library anxiety (Anwar, et al. 2012, s. 37). Kanske inte heller ens om library? Här ser vi att begreppets temporala nivåer utkristalliseras. Den äldre betydelsen existerar samtidigt som en ny betydelse börjar tar vid och det verkar inte finnas en “rätt” eller “fel” väg att gå. Men tendenserna som vi skönjer är att det finns en vilja att antingen låta library anxiety omfamnas inom information anxiety, eller att behålla termen library anxiety och låta aspekter av information anxiety ingå i betydelsen. Jiao et al. (1996) använder begreppet information literacy framför library literacy. Vi kan se det som en ansats att föra diskursen och tolkningen av library anxiety i en speciell riktning. Denna kursriktning kan vi läsa in bifalls av exempelvis van Kampen (2004) med hennes utvecklande av MLAS och Katopols (2012, s. 9) definierande av informationssökning som mer än platsbundet.
Skillnaden är att Katopol försöker ta det ett steg längre. Katopol representerar en ensam röst i detta sammanhang men via Kosellecks synkrona analys till information anxiety ser vi att det finns fog för hennes påstående. Vad detta avsnitt visat är att bibliotekets system och rutiner inte är unika för biblioteket – utformningen, ja, men inte konceptet – då de kan förstås som en del av ett större informationssystem. Denna synkronicitet är återkommande i diskursen, men medan Katopol poängterar den fortsätter diskursen inte utforska eller problematisera denna relation närmare. Det går knappt att avläsa någon hegemonisk kamp, i Faircloughs avseende, inom diskursen.
5.3 Literacy
När det kommer till orsaker som föranleder library anxiety pratas det ofta om fem olika barriärer som är i vägen för användaren och utgör orsaker till att de drar sig för att använda sig av biblioteket och dess resurser. Med resurser menar vi; samlingen, bibliotekskatalogen, onlinedatabaser, etc. som biblioteket tillhandahåller, samt bibliotekspersonalen. Fyra av dessa barriärer är enligt Bosticks LAS; barriärer orsakad av personal, användarens självsäkerhet i biblioteksrummet, användarens kunskap om biblioteket och mekaniska barriärer (van Kampen, 2004). För att ducka för barriärer kopplade till biblioteksrummet och den tekniska apparatur biblioteket tillhandahåller, kan det av användaren krävas vissa typer av färdigheter, literacies, för att använda sig av dem. Under det tidigare kapitlet, 5.2.2, tog vi upp relationen bibliotekspersonal vs. användare. I och med att vi ser bibliotekspersonalen som en central del av ett bibliotek är det svårt att bortse från deras roll även här, givet den forskningen vi tagit del av. Vi tog under samma kapitel även upp McAfees (2018) skamkänslor relaterade till bibliotekspersonalens interagerande med användare och artikeln återkommer nedan, bland annat under rubriken 5.4.1. Även artiklarna under rubrikerna nedan färgas av vikten av bibliotekspersonal agerande gentemot- och arbete för användaren, denna gång kopplat till användarens literacies.
5.3.1 Library literacy
Jiao och Onwuegbuzie skriver om förslag på eventuella lösningar på library anxiety genom att föreslå rekommendationer, beskrivna och indelade i fem olika
identifierade barriärer, hämtade från Bosticks LAS (Jiao & Onwuegbuzie, 1997, s. 373, 384–386). Jiao och Onwuegbuzie tar också upp studenters förhållande till biblioteket som plats (ibid.). Exempel på rekommendationer är vikten av att bibliotekspersonalen agerar på professionellt och vänligt sätt samt att de ska
tillgängliggöra sig gentemot användaren, men författarna poängterar också vikten av användarens kunskap om biblioteket och dess resurser (ibid., s. 384–385).
Beträffande bibliotekspersonalens agerande gentemot användare, noterar vi att Arp och Wilson (1995) ett par år tidigare lyfte fram vikten av bibliotekspersonalens kontakt med användare. Men vi ser att det mellanmänskliga mötet mellan bibliotekspersonal och användare och användarnas kunskaper om bibliotek har skrivits om löpande sedan 1800-talet. Det var då Robinson (1880) och Wilson (1880) skrev ner sina idéer om bibliotekariens nya roll som genom en uppmuntrande attityd kan ses som lärare och vägledare i hur biblioteket kan användas, en praktik som benämns som bland annat library instruction (biblioteksinstruerande, vår översättning).
Patricia B. Knapp (1956) skriver om behovet att bibliotekspersonal kontinuerligt instruerar användare (studenter) i hur biblioteket och dess resurser kan användas så användarna kan bli mer självgående och Lubans (1980) framhåller positiva effekter
av att bibliotekarier utformar biblioteksinstruktioner med lärare för att sedan använda sig av dessa till att utbilda användare i att använda sig av bibliotekets resurser. Mellon betonar att effektiviteten i resultaten med biblioteksintruktioner hör ihop med att kunna lindra användares library anxiety (Mellon, 1986, s. 165).
Jiao och Onwuegbuzie skriver att praktisk taget alla studenter är i behov att använda sig av bibliotek i stor utsträckning för att lyckas med sina studier (Jiao &
Onwuegbuzie, 1997, s. 372). Denna artikel och många från kunskapsläget, härrör från en tid innan de teknologiska utrustningarna fanns i vidare utsträckning i samhället, samt att bibliotekens katalog inte i lika stor utsträckning fanns
digitaliserad. Exempelvis Bosticks LAS benämner de mekaniska barriärerna som faktor för uppkomst av library anxiety (van Kampen, 2004).
Med denna kontexten i åtanke, att bibliotek var mer “analoga” förr, anser vi begreppet library literacy är väl studerat, vilket vi tog upp under kapitlet 5.2.2. Bibliotekens klassifikationssystem följer inte alla och envars uppfattning om hur resurser är inordnade och vi finner idén med kontinuerliga library instructions något som definitivt är av värde även i vår samtid då klassificeringssystem kan ses som en ryggrad för bibliotekets resurser, oavsett om samlingen är inordnade digitalt eller analogt.
Som vi sagt tidigare gällande det vi finner unikt för library anxiety, jämfört med andra praktiker som kan anses öka ångestpåslaget, är just bibliotekskontexten. Därför menar vi att library literacy, via sin praktiska åtgärd genom
bibliotekspersonalens instruerande är nyckeln för att lindra ett stort symptom vid upplevd library anxiety. Vi har sett i kunskapsläget att bibliotekspersonalen kan vara en del av problemet ur denna aspekt (Lubans, 1980; Arp & Wilson, 1995) men vi anser att de även kan ses som lösningen, genom att som Jiao och Onwuegbuzie (1997, s. 384) betonar; att tillgängliggöra sig för användaren som ett led i
utbildandet i användarens literacy. Likt osäkerheten kring begreppet library anxiety, var forskningen tar det, ser vi också att meningarna skiljer sig både över tid och mellan forskare huruvida bibliotekspersonalen anses vara ett problem eller en lösning.
Oavsett om vi ser en positiv eller negativ relation mellan library anxiety och literacies, hänger begreppen ihop. En koselleckisk läsning av empirin, när det diakrona och synkrona samverkar, ger bilden av att varje gång man ska verka för att library anxiety ska mildras föreslås en ökning av användarnas literacy. Det innebär att begreppen är utbytbara med varandra, men vi ser även att det visar på ett samförhållande som diskursen tycks nöja sig med att konstatera istället för att utforska närmare. Faircloughs hegemoni ser vi här som intakt.
Biblioteket med sina resurser är enligt empirin en plats där det kan krävas olika sorters förmågor för att kunna navigera sig i. Andrews menar i sin artikel om studenters problem gällande användning av bibliotek, att speciellt akademiska
bibliotek kan uppfattas som komplexa och avskräckande (Andrews, 1991, s. 5). Andrews (ibid.) skriver att vissa menar att de till och med är oanvändbara och att bibliotekarier är stolta över bibliotekens komplexitet, vilket slår an till Wurmans (1989, s. 151–153) tankar om en övergripande kultur som är oförlåtande mot oförståelse. Som vi ser det; (akademiska) bibliotek som en icke-inkluderande plats, vilket vi kunnat skönja med vår diakrona blick i artiklarna ur kunskapsläget genom 1900-talets andra hälft. Andrews betonar vikten av att ta reda på bibliotekens olika upplevda problem och medvetandegöra dessa för bibliotekspersonalen så att de kan utveckla bibliotek som är lättanvända för studenterna (Andrews, 1991, s. 13).
Respondenterna i Mellons undersökning angav att de kände sig vilsna i ett bibliotek och att deras ångestrelaterade känslor triggades av upplevelser av biblioteket som stora, en okunskap att navigera sig i, var de skulle börja leta efter det de sökte, samt att förvilla sig i samlingen (Mellon, 1986, s. 162). Mellon menar att vissa
respondenter beskrev ett bibliotek som en överväldigande plats för de som inte vet hur det kan användas (ibid., s. 163). De uppvisar alltså symptom som direkt kan härledas till en brist på library literacy alternativt en hög grad av library anxiety. Vi läser också in i detta ett tecken på att bibliotekspersonalen inte har lyckats att utforma eller anpassa biblioteksrummet efter användares behov.
Bibliotekspersonalen är de som jobbar och verkar i biblioteket och har därmed stor sannolikhet möjlighet att utforma rummet och anpassa sig själva och verksamheten till en inkluderande plats med ett professionellt och vänligt bemötande och
medvetenhet om att människor kan ha underliggande anledningar till sina känslor gentemot bibliotek. Lubans efterlyste en riktlinje för library instructions, framtagna i samspråk med referensbibliotekarier och som bygger på kvantitativ data för att främja library literacy, vilket vi efter vår läsning av kunskapsläget och empiri ser som en rimlig antidot även för library anxiety (Lubans, 1980, s. 326).
5.3.2 Technological literacy
När det kommer till aspekten av library anxiety som innefattar tekniker och teknologi skriver Mellon om användares svårigheter att navigera bland
katalogkorten, vilket vi menar tarvar bland annat library literacy som vi lagt fram under föregående kapitel (Mellon, 1986, s. 163). I Bosticks LAS börjar teknologin räknas in som en potentiell orsak till uppkomna ångestkänslor (van Kampen, 2004). Mechanical barriers, upplevda mekaniska/maskinella hinder, är användarens okunskap om eller oro för att hantera bibliotekens mekaniska utrustning som exempelvis datorer, datortillbehör, kopiatorer och mikrofilmsutrustning . Detta fenomen benämner Onwuegbuzie, Jiao och Bostick som mechanichal anxiety (2004, s. 37). Jiao och Onwuegbuzie räknar även in bibliotekens datoriserade index och onlineresurser under mekaniska hinder och menar även att, ju mindre frekvent användaren är på biblioteket och använder sig av utrustningen som finns tillhands ju mer ökar användarens library anxiety genom detta undvikande (Jiao &
Onwuegbuzie, 1997, s. 379, 382). De ser därmed att barriärerna som orsakar library anxiety kan utmynna i en ond cirkel gällande anledningar att inte besöka bibliotek; undviker användaren en av barriärerna får de fler anledningar att undvika biblioteket (ibid.). Här kan vi utläsa en ny version av Bosticks mechanical barriers i begreppet mechanical anxiety, som utvecklats diakront och anpassats för den samtidens rådande utveckling. Någon hegemonisk kamp kan vi inte se då tre av av de stora inom fältet skriver om det, varav en (Bostick) också skrev om mechanical barriers. Men däremot kan vi se Jiao, Onwuegbuzie och Bostick som de dominerande i diskursen, som därmed är i positionen att definiera den.
Begreppet computer anxiety, som vi tog upp i kapitlet 2.3, förklarades redan 1988 som rädslor och upplevda känslor kring interagering med datorer och kan förknippas med ovilja att ta till sig eller okunskap om ny teknik där föreställningar om datorer också spelar in (Sievert, Albritton, Roper, & Clayton, 1988). Jerabek, Meyer och Kordinak (2001, s. 277-278) utförde en undersökning med syftet att undersöka kopplingen mellan college-studenters känslor och attityder gentemot bibliotek och datorer. Jerabek et al. (2001) ställer upp LAS och Computer Anxiety Scale (CAS) gentemot varandra och jämför skalornas barriärer med respondenternas svar. I sin avslutande diskussion menar Jerabek et al. att det är bra att båda skalor fångar upp känslor och attityder gentemot bibliotek och datorer, men att ordet “ångest” snarare kan ses som negativa känslor och attityder (ibid., s. 285–287). Jerabek et al. betonar betydelsen av att bibliotekspersonalen intar en proaktiv roll och inte uppfattas som avskräckande, att användaren inte uppfattar det som att personalen inte har tid för det mellanmänskliga mötet (ibid., s. 287). Men författarna nämner också användares computer literacy som nyckeln till att undvika computer anxiety, samt kopplar bibliotekspersonalens uppförande som en potentiellt dålig kombination för de som upplever både computer- och library anxiety (Jerabek et al., 2001).
Åter till fenomenet med att motsätta sig, undvika, ha föreställningar eller attityder gentemot ny teknik. Technophobia är ett begrepp som beforskats så långt tillbaka sedan som iallafall 1950-talet enligt Frideres, Goldenberg, Disanto, och Fleising (1983), innan samhällenas allt mer omfattande digitalisering. Onwuegbuzie, Jiao och Bostick (2004, s. 39) skriver att en Hebrew library anxiety scale (HLAS) utvecklats, med LAS som förlaga, under tidigt 2000-tal som innefattar sju faktorer som anses ligga till grund för library anxiety. En av dessa faktorer enligt HLAS är library computer comfort som mäter användarens förhållande till bibliotekens datorer och datortillbehör samt dess användarvänlighet (Onwuegbuzie, Jiao & Bostick, 2004, s. 39). Upphovspersonerna bakom HLAS från 2001 var Diane Mizrachi och Snunith Shoham och de modifierade Bosticks LAS till en hebreisk kulturell kontext, där de även hade Loyd och Gressards CAS som utgångspunkt (Mizrachi & Shoham, 2004, s. 32–32). HLAS tar upp sambanden mellan library anxiety och computer literacy samt attityder gentemot datorer (ibid., s. 36). Författarna kommer fram till ungefär liknande slutsatser som Jerabek et al. (2001); att bibliotekens del i library instructions samt workshops med datorkurser lyfts
fram, för att öka datoranvändandet som i sin tur leder till att attityder gentemot datorer och bibliotek ändras (Mizrachi & Shoham, 2004, s. 36–37).
I de nyligen beskrivna artiklarna nämns inte onlineinnehållet i datorerna, utan Jerabek et al. (2001) samt Mizrachi och Shoham (2004) rör sig fortfarande inom bibliotekens väggar. Som vi tidigare beskrivit ser vi att van Kampen (2004) i library anxiety-sammanhang utökade LAS, till att innefatta de mekaniska hindren som rör online-innehållande teknologier. Under kapitlet 5.2.1 beskrev vi van Kampens MLAS utifrån biblioteksrummets “expanderande”. van Kampen (2004, s. 29) fann att ett nytt instrument, baserat på LAS, för att mäta library anxiety behövde
utvecklas som tog hänsyn till användarna som använde bibliotekets resurser utanför dess väggar. Andemeningen med tilläggen i MLAS var enligt van Kampen att fånga upp aspekter inom library anxiety med hur komfortabla användare är i att använda datorer, bibliotekets resurser online, samt hur informationssökningsprocessen eventuellt påverkas av dessa faktorer (ibid., s. 29, 34).
Denna inflation som vi sett gällande mätinstrument är värd att kommentera. Vi kan antingen se det som ett uttryck av Faircloughs hegemoniska kamp inom diskursen; att artikelförfattarna vill sätta sin prägel på vart diskursen ska gå, eftersom dessa mätinstrument kan ses forma definitionen av library anxiety eller ses som författarnas tolkning av begreppet. Men vi ser också en viss begreppsförvirring. Enligt de koselleckska teorierna ser vi inte bara en uppsjö av mätinstrument, utan också en salig röra av temporala och spatiala nivåer. Det blir nästan samma effekt som när flera personer försöker gå igenom samma dörr samtidigt, ingenting går igenom.
5.3.3 Information literacy
Beträffande affektiva aspekter i informationssökningsprocesser, vilket vi generellt anser är bra att sätta fokus på när det pratas om library anxiety, utvecklade Carol C. Kuhlthau (1988) en mätmodell för detta under senare delen av 1980-talet. Kuhlthau tar lite avstamp från Mellons library anxiety-begrepp och menar att ångestkänslor kan mycket väl också karakterisera informationssökarens upplevelser och påverka dennes beteende i en informationssökningsprocess (Kuhlthau, 1988, s. 232–233). Då informationssökande vid denna tiden utfördes på bibliotek med bibliotekspersonal som en komponent i sökprocessen betonar Kuhlthau, som många andra, vikten av bibliotekspersonalens känsla för användarens situation och att bibliotekspersonalen ska vara mer som en medlare av information (ibid., 1988, s. 241).
Även om Kuhlthau inte direkt ingår i diskursen har hennes tankar och ideér
anammats av den. Vi finner att det är information literacy som omtalas i empirin för att stävja library anxiety och inte library literacy. Jiao et al. skriver om värdet av information literacy för att kunna ha förmågan att orientera sig i en biblioteksmiljö (Jiao, et al. 1996, s. 151). Det kan ses som en smärre lingvistiskt detalj, att använda
termen information literacy när termen library literacy finns tillgänglig, men då ska vi ha i åtanke att Jiao och Onwuegbuzie är några av de som vi sett förespråka en utvidgning av begreppet library anxiety. De markerar här ett förhållande, att det är i avsaknad av information literacy som risken för library anxiety ökar. Samma som vi ser för information anxiety.
Detta förhållandet löper sedan, vad vi kan se, princip okommenterat i diskursen. Anwar et al. konstaterar 2012 att information literacy har blivit viktigt för att motverka library anxiety (Anwar et al., 2012, s. 45). Inget nämns om library literacy. Det kan tyckas att dessa termer är utbytbara med varandra, men att
information literacy är en mer vedertagen term för att beskriva samma betydelse. Vi ser att denna trend tycks fortsätta. 2016 är Halpern inne på samma spår; när
information literacy höjs så kommer library anxiety att sänkas (Halpern, 2016, s. 244) och Jan et al. (2020, s. 239) ser information literacy som nyckeln för att kunna motverka både library anxiety och computer anxiety.
En synkron och diakron analys här visar alltså på ett större samförhållande mellan information literacy och library anxiety än mellan library literacy och library anxiety. Hegemonin är rådande och den enda som vi ser avvika från detta är Katopol för att hon ser library anxiety vara understyrt information anxiety, och därigenom blir kopplingen till information literacy mer självklar (Katopol, 2012, s. 6). Enligt Koselleck är det inte ovanligt att flera termer samexisterar med varandra och där en term slutligen står som “vinnare”. I det här fallet kan vi utläsa att information literacy gjort det, i egenskap av att det har en bredare användning. Dock lämnar det utrymme att ifrågasätta varför det då är viktigt inom diskursen att särskilja library anxiety och information anxiety.