Digitala medier och verktyg

Media och IKT (informations- och kommunikationsteknik) visar sig vara en viktig del av varje människas liv och vardag, och det har blivit ganska svårt att undvika någon form av IKT i dagens samhälle, vilket leder till att barnen lever i ett mediebrus som finns omkring från morgon till kväll. Det förs en ständig debatt kring förskolebarnens användning av digitala verktyg. Även om det finns olika åsikter kring detta i förskolan där undersökningen gjordes, förespråkar alla tre respondenter att förskoleåldern innebär stora utvecklingsmöjligheter hos barnen och att det kan finnas både möjligheter och vinster i användning av IKT i förskolans verksamhet, om vi använder det på ett medvetet och pedagogiskt sätt. Förskolläraren B berättar att hon har gått på olika workshops med sina kollegor för att lära sig hur man på ett pedagogiskt sätt kan använda en surfplatta. Specialpedagogen C förklarar att förskolan har satsat på kompetensutveckling när det gäller användning av digitala medier, framför allt för att uppmuntra pedagoger till att nyttja olika digitala verktyg för att stimulera barns lärande, men också för att underlätta deras egna pedagogiska arbete när det gäller till exempel dokumentation. Surfplattan, datorn, kameran och projektorn har blivit de oundvikliga fysiska artefakter som används som stöd till lärande i denna arbetsgrupp. Enligt Säljö (2006) har medierna givit oss tillgång till information och gjort oss delaktiga i en större värld. De har förändrat våra verksamheter och lärande i takt med att tekniken utvecklas. Tekniken har blivit central länk mellan människan och omvärlden, men lika centrala är de inskriptioner i form av symboler, beskrivningar, instruktioner, texter och olika visuella representationer. Olika typer av informationstekniska resurser omvandlar vårt sätt att lära, hantera information och organisera våra aktiviteter.

Pedagogerna berättar att det är en stor utmaning att arbeta med olika digitala verktyg och att det alltid finns en risk att surfplattan börjar användas som tidsfördriv om inte någon av pedagogerna är med. De menar att även om de använder surfplattan för att ge

43

utmaningar till barnen som till exempel att ta foto på allt som har form som en triangel eller för att skapa egna sagor, kan det hända att på en stressig dag turas barnen om för att spela olika spel en hel eftermiddag, medan pedagogerna har möte eller pappersarbete och dylikt. Även om alla spel som finns på avdelningens surfplatta är pedagogiska, så upplever förskolläraren B att det ”inte känns OK att inte veta vad barnen sysslat med på paddan i en halvtimme”. Hon brukar då fråga barnen vad de har spelat och hur långt de har kommit, vilket hon anser också är språkutvecklande eftersom barnen sätter ord på sina handlingar. Säljö (2006) förklarar att även ett föremål som till exempel miniräknare eller datorspel kan fungera som en leksak ett tag, men att de flesta barn övergår till att se den som ett verktyg för speciella syften. Säljö hävdar att det sker en metainlärning genom att man blir bekant med hur verktyget eller spelet fungerar och vad det går ut på. Utvecklandet av metastrategier är nödvändigt för att kunna interagera med omvärlden i dagens samhälle.

Till de digitala verktyg som används i det dagliga arbetet med barngruppen räknas också in kamera, dator, ljusbord och projektor. Förskolläraren A berättar att ljusbordet används flitigt av barnen. De kalkerar bilder, ritar av och uppmärksammar detaljer. Det används också till att skapa mönster med knappar, kapsyler och stora pärlor i olika färger. Barnen tar bild på sina verk med kameran eller surfplattan. Sedan kan de bilderna med hjälp av datorn projiceras på väggen så att alla kan titta på dem. ”Då är det vuxna som ser till att alla sladdar sitter på plats. Vissa barn vill gärna berätta om sina verk vilket oftast smittar av sig, så att flera vill göra samma sak” säger förskolläraren A. Hon berättar också att många barn upprepar det som kompisen har sagt även om de har gjort eller tagit bild på helt olika saker, vilket hon tycker är en positiv utveckling när det gäller barnens språk och lärande. Med detta menar hon att barn lär sig genom att härma varandra.

Vygotskij (1978) anser att imitation är en väsentlig form av lärande som påverkar utvecklingen. En fullständig förståelse av begreppet den proximala utvecklingszonen måste resultera i omvärderingen av rollen som imitationen har i lärandet.

Children can imitate a variety of actions that go well beyond the limits of their own capabilities. Using imitation, children are capable of doing much more in collective activity or under the guidance of adults. This fact, which seems to be of little significance in itself, is of fundamental importance in

44

that it demands a radical alteration of the entire doctrine concerning the relation between learning and development in children. (s.88)

Både förskolläraren A och förskolläraren B har fått en liten utbildning i hur man använder den talande pennan, vilket de anser är ”guldvärt”. Talande penna är en mikrofonliknande apparat som används av både pedagogerna och barnen för att spela in olika ljudfiler och läsa av inspelade material. Förskolläraren A förklarar att de använder pennan för att spela in sagor, barnens namn, beskrivningar på bilder och liknande med hjälp av inspelningsetiketter som de klistrar på olika ställen. Sedan kan barnen till exempel genom att nudda de etiketter med pennan höra den inspelade texten, vilket de tycker är mycket roligt. Förskolläraren A berättar att hon låter barnen själva spela in någonting på ett ställe i samlingsrummet. Sedan ger hon utmaningen till en grupp barn att leta upp inspelningsetiketten och lyssna av vad andra barnen har berättat. Sedan kan de föra dialog kring aktiviteten, vilket enligt henne är ett lärande som på lustfyllt sätt berikar barnens ordförråd. Specialpedagogen C berättar att det finns barn som har behov att höra det inspelade ordet eller texten om och om igen, vilket underlättar deras förståelse, men även hjälper vid inkodning. Hon förklarar att pennan också kan användas av föräldrarna för att spela in meddelanden på modersmålet till sina barn. För vissa barn kan pennan fungera som övergångsobjekt, vilket menar specialpedagogen C är ett konkret föremål som påminner om föräldrarnas trygghet.