Språkstimulering med alternativa och kompletterande kommunikationsmetoder

Det som respondenterna är rörande överens om är att språket måste stimuleras hela tiden under alla vardagsaktiviteter för att kunna utvecklas. Förskolläraren B berättar att de använder sig av bilder som stöd i sitt vardagliga arbete med barn. Hon förklarar att ”det är mycket viktigt att orden förstärks med bilden för att barnen ska få en uppfattning om saker och ting”. På avdelningen står det uppsatta bilder på all pedagogisk material. Till bilden finns det också en text dvs. ord som bilden beskriver. I toaletten finns det bilder på barn som spolar vatten, tvättar sig, torkar händerna. Det finns en låda med hundratals bilder med associationer till förskoleaktiviteter. Dessa bilder, enligt förskolläraren B, används för att förklara och förstärka enkla instruktioner eller kommande händelser på förskolan. Oftast har barnen inte dessa ord i sitt ordförråd på modersmålet heller, som till exempel samling, menar förskolläraren B. Hon säger att det inte är tillräckligt att barnen känner till ordet, utan att de måste förstå innehållet som till

40

exempel ”samling är en stund på förskolan där alla barn och fröknar samlas i en ring på golvet och har en aktivitet tillsammans”. Om barnet har självklart för sig vad ett ord som samling betyder kan de förklara det för föräldrarna på modersmålet också. Detta, anser förskolläraren B, berikar både kunskaper i svenska och på modersmålet hos barnen. Förskolläraren B förklarar också att ordbilder gynnar den framtida läs- och skrivutvecklingen och att även om barnen inte kan läsa kan de para ihop ord och bild, eftersom de känner igen hela ordbilden. Förskolläraren B har skapat en hel del material själv utifrån tips som hon har fått från specialpedagogen C. Specialpedagogen C förklarar att genom användning av det visuella stödet hjälper barnen att förstå och skapa sammanhang om dagen och aktiviteter, men att det också hjälper deras språkutveckling. Ett tydligt bildstöd och arbetsschema kan hjälpa barnen att ta till sig innehållet men också skapa trygghet hos många barn som saknar kunskaper i svenska. Specialpedagogen C anser att ”en tydliggörande pedagogik gynnar fler barn än vad man tror”. Med tydliggörande pedagogik menar hon att göra händelser, handlingar och miljön begripliga för alla barn och att ha struktur med andra ord.

Alla anställda på avdelningen har olika modersmål. Vissa språk, som kurdiska och arabiska brukar de använda för att ytterligare förklara vissa begrepp eller ge instruktioner till barnen. Enligt pedagogerna hjälper detta mest i kontakten med föräldrarna, på grund av att merparten av föräldrarna inte kan svenska. Förskolläraren B berättar att vissa barn är tryggare med att vända sig till en vuxen på modersmålet, medan andra använder sig av svenska och tecken eller pekande. Hon berättar också att de försöker svara på svenska och medvetet leder barnen till att använda sig av svenska ord i sådana situationer. Förskolläraren B betonar också att flera barn inte har ett utvecklat ordförråd på sitt modersmål, vilket enligt henne kan bero på föräldrarnas låga utbildningsnivå. Enligt Salameh (2006) är det vanligt att barn som bor i etniskt blandade områden har ett relativt begränsat ordförråd på båda sina språk. Förskolläraren B hävdar att det är viktigt att uppmärksamma barnens flerspråkiga kompetens, att det stärker barnens självförtroende och att det ger lust att lära sig nya saker.

Förskolläraren A berättar att musik och rörelse ger mycket språkstimulans. Hon använder sig av sångkort och bilder för att förstärka texterna i sångerna. Vid sångsamlingar väljer de helst att fördjupa sig i några sånger än att välja många sånger åt gången. Med detta menar hon att de pratar om texten och om orden som inte är bekanta.

41

”Det blir som att berätta en saga och sen sjunger vi sagan tillsammans” säger förskolläraren A. Barnen, enligt henne, uppskattar det väldigt mycket. ”Jag försöker välja de sångerna som är vardagsnära” förklarar hon. Med detta menar hon att de sjunger om kompisar, djuren och saker som barnen möter i sin vardag. Oftast använder hon dator när hon ska presentera en ny sång så att hon lättare kan hitta bilden på ord som är svåra eller främmande för barnen. Hon berättar också att vissa barn har svårare än andra att ta till sig innebörden av sången eller kan vara ointresserade av att titta på bilder och då kan man använda annan rekvisita som finns på avdelningen för att både förstärka och göra innehållet lustigare.

Pedagogerna är också utbildade i TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). Detta innebär att de tecknar bärande ord i en mening, vilket också hjälper barnens språkförståelse eftersom taltempot saktas ner medan man tecknar. Det tränar barnens motoriska förmågor också, på grund av att barnen tecknar själva när de har svårt att hitta ord. Förskolläraren A säger att eftersom många barn är mycket glada för att sjunga, uppskattar de rörelsesånger med tecken. Tecken används också vid berättande av flanosagor, vid sidan av illustrationer. I undersökningen visas att tecken som stöd används under sångstunder, samlingar och kommer som ett naturligt inslag i vardagen.

Pedagogerna arbetar i en god kommunikativ miljö, vilket betyder att de uppmuntrar olika sätt att kommunicera och att de sätter kommunikation i fokus. Under en av observationerna förklarar en av pedagogerna både muntligt och med hjälp av tecken att barnen ska ta västar på sig och att de kommer att besöka en lekplats i närheten. Pedagogerna har både visat med bilden och med tecken att alla måste ta på sig en väst innan de lämnar förskolegården. Det uppstod inga missförstånd i gruppen. Specialpedagogen C säger att ”det är viktigt att pedagogerna använder ett rikt språk när de pratar med barnen. Man ska använda varierande ordförråd för att hjälpa barnen att bygga upp sitt, istället för att förenkla.” Med detta menas att de flesta förenklar sin kommunikation på grund av att de tror att det blir lättare för barnen att förstå. Specialpedagogen C tycker att pedagogerna helst ska förstärka nya utryck med tecken eller bilder, än att välja bort dem på grund av att de kan bli svåra för barnen att uppfatta. Detta kan tolkas enligt Säljö (2000) som att pedagogerna är medierande resurser för barnen. Även Strandberg (2006) hävdar att språkutveckling är helt beroende av orden

42

som används i relationerna mellan de som pratar. För att barnen ska kunna utveckla sitt ordförråd och ett rikt och varierat språk måste det föregås av ett rikt samtal. Författaren anser att barn måste ha tillgång till våra kulturella tecken. När barnen till exempel saknar tillgång till kulturella tecken som viktiga ord eller begrepp utvecklas inte deras handlingar.