Ett utmärkt exempel på, och utgångspunkt för diskussioner om digitalisering av olika slag, utgör just BBC:s ovan nämnda tv-serie Sherlock. Här är alltså Holmes och Watsons äventyr framflyttade i tid, till 2010-talets London. Holmes är som hos Doyle sinnebilden av ett geni, och i denna vår digitala samtid blir han något av ett underbarn vad gäller att hantera mobiltelefoner och datorer. Han har också en hemsida, ”The Art of Deduction”, och hans sätt att sms:a såväl polis som journalister, i alla möjliga och omöjliga sammanhang, framstår närmast som trollkonster för de inblandade. I inledningen till första episoden (A Study in Pink) får plötsligt alla journalister och poliser vid en presskonferens samtidigt sms som kommenterar polisens utsagor om mordhistorien ifråga. Textmeddelandena syns både på mobiltelefonerna och direkt lagda i
bildfältet: digitalt medierad text lagd över bild på det sättet är ett vanligt förekommande grepp i seriens estetik (se Wendt, 2015).
Vidare skriver Watson i Sherlock-episoderna inte dagbok, som i Doyles originalberättelser, utan kommunicerar via en blogg (som ju bland annat kan ses som vår tids re-medierade form av dagbok). Såväl bloggen som hemsidan återfinns också på riktigt på nätet, och ska ge sken av att en verklig Holmes och en verklig Watson här kommunicerar det de har upplevt i fiktionens värld i tv-serien, till tv-tittare och fans världen över (greppet är inte unikt, det förekom redan på ett likartat sätt i samband med tv-serien Mad Men, se Jenkins, Ford, Green, 2014, s. 51–55). Hur kriminallitteraturen som genre har påverkats av digitaliseringens intåg blir också tydligt, och kan göras till ämne för närmare och vidare studier i form av komparativa undersökningar av likheter och skillnader mellan bok och film, mellan Doyles texter och exempelvis BBC:s version.
Ett annat i dessa sammanhang typiskt inslag i just A Study in Pink återfinns i det faktum att en av de viktigaste pusselbitarna i mordmysteriet utgörs av ordet ”Rache”, som ett mordoffer i dödsögonblicket hann skriva ner. Kvinnan ifråga hade försökt skriva ”Rachel”, namnet på hennes dotter, vilket Holmes till slut förstår är lösenordet till kvinnans e-postkonto. På så sätt kan mordmysteriet rullas upp: genom att nyckeln till digitala medier i form av e-post och lösenord avslöjas. En blinkning till Doyles originalberättelse A Study in Scarlet infinner sig här också: hos Doyle skrivs namnet av en manlig mördare, men tolkas då som det tyska ordet för hämnd, ”Rache”. Polisen hos Doyle gissar att det är namnet ”Rachel” som offret försökte skriva, vilket Holmes viftar bort. I BBC:s version är det tvärtom så att polis och kriminaltekniker gissar på ”Rache”, medan Holmes här viftar bort det och förklarar att det självklart är namnet ”Rachel” det är fråga om (vilket det alltså också visar sig vara i tv-versionen).
Det är inte svårt att finna exempel på genusrelaterade frågeställningar som är av intresse för förståelsen av Sherlock Holmes-konceptet, och sådana aspekter framträder också i flera digitala sammanhang. Exempelvis kan iakttagelser av en homoerotisk spänning mellan Watson och Holmes göras. Detta sätt att tolka relationen mellan de två hjältarna har framträtt mer eller mindre tydliggjort i olika fan-klubbar och intressegemenskaper, inte minst i olika webbaserade forum. Som exempel kan nämnas
hashtaggarna #sherlockholmes1, #sherlockholmes2, etc. på Instagram, som uteslutande uppehåller sig vid BBC:s Sherlock, och som i ord och bild och med glimten i ögat gör poänger av en påstådd/önskad fysisk kärleksrelation mellan Holmes och Watson. Noteringar som dessa tydliggör också ytterligare tendensen att Sherlock Holmes, och allt som har med gestalten och berättelserna att göra, allt mer digitaliseras, på en rad olika sätt. En av många finesser med tv-serien Sherlock är att manusförfattarna gång efter annan gör blinkningar till dessa (och andra) fan-diskurser (Polasek, 2012, s. 53).
Under 2010-talet har som synes Sherlock Holmes vägrat att lämna scenen, eller scenerna. Decenniet har blivit ett veritabelt Sherlock Holmes- decennium, och kan sägas präglas av såväl Doyle-trogna versioner, som mer fantasifulla varianter. I föreliggande text har jag också velat visa fram olika former av vad som kan betecknas som något nytt för gestaltningarna av Doyles mästerdetektiv under denna tioårsperiod: den digitaliserade Sherlock Holmes. Den intermediale Sherlock Holmes rör sig således också över gränsen mellan analoga och digitala kulturer, och det är sannolikt en
rörelse som bara har börjat.1
Referenser
Askander, Mikael (2017). Poesier och kombinationer. Bruno K. Öijers intermediala poesi. Lund: Lund Studies in Arts and Cultural Sciences 12.
Boström, Mattias (2018). Från Holmes till Sherlock. Stockholm: Piratförlaget.
Bruhn, Jørgen (2016). The Intermediality of Narrative Literature. Medialities Matter. London: Palgrave Macmillan.
1 Sherlock Holmes förblir konstanten och intresset för mästerdetektiven tycks aldrig avta. Ovan har endast ett smärre antal möjliga utgångspunkter för diskussioner och tolkningar anförts. För den som är fortsatt intresserad av att veta mer om Sherlock Holmes kan åtminstone två lästips ges. Mattias Boströms Från Holmes till Sherlock (som också finns i engelsk översättning) är en perspektivrik och detaljerad översikt över allt som har med Doyle och Sherlock Holmes att göra, och sveper ända in i vår egen tid. En annan bok av intresse i detta sammanhang är den redan nämnda antologin Sherlock and Transmedia
Fandom, sammanställd av Kristina Busse och Louisa Ellen Stein, med fokus på BBC:s
tv-produktion Sherlock. Se vidare källförteckningen för fullständig information om dessa två titlar.
Clüver, Claus (2007). Intermediality and Interarts Studies. Arvidson, Mats, Askander, Mikael, Bruhn, Führer, Heidrun (red.) Changing Borders. Contemporary Positions in
Intermediality. Lund: Intermedia Studies Press.
Doyle, Arthur Conan (1887/1888). A Study in Scarlet, London: Ward Lock och Co. Elleström, Lars (2010). The Modalities of Media. A Model for Understanding Intermedial
Relations. Media borders, multimodality and intermediality. London: Palgrave Macmillan.
Gaffa, 2018-03-10. Bildmontage föreställande Sherlock Holmes, fotomontage Istockphoto.
https://gaffa.se/nyhet/126408/spotify-tar-nya-tag-mot-bedragare, 2018-12-30. Instagram: hashtaggarna #sherlockholmes, numrerade 1–4.
Jenkins, Henry, Ford, Sam och Green, Joshua (2014). Spridbar media: att skapa värde och
mening i en nätverkad kultur. Göteborg: Daidalos.
Lund, Hans (2012). Kulturella ikoner i text, musik och bild. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Lund, Hans 2002. Intermedialitet. Ord, bild och ton i samspel. Lund: Studentlitteratur. Polasek, Ashley D (2012). Winning ’The Grand Game’: Sherlock and the Fragmentation
of Fan Discourse. Stein, Louisa Ellen och Busse, Kristina (red.). Sherlock and Transmedia
Fandom: Essays on the BBC Series. Jefferson, N.C: McFarland.
Snickars, Pelle 2013. Om digitala TV-serier, i SvD, 13.4.2013, se: https://pellesnickars.se/2013/04/om-digitala-tv-serier-i-svd/, 2013-04-13.
Stein, Louisa Ellen och Busse, Kristina (red.) (2012).Sherlock and Transmedia Fandom: Essays
on the BBC Series. Jefferson, N.C.: McFarland.
Wendt, Silja (2015). Texting Sherlock. An intermedial analysis of visual intra-diegetic text in
the TV-series Sherlock. Kandidatuppsats i intermediala studier, Lunds universitet.
Sherlock Holmes på TV, film, böcker (omnämnda)
TV-serier
Sherlock (BBC, 2010–). House (FOX, 2004–2012). Elementary (CBS, 2012–).
Filmer
Sherlock Holmes (regi: Guy Ritchie, 2009).
Sherlock Holmes: A Game of Shadows (regi: Guy Ritchie, 2011). Sherlock Gnomes (regi: John Stevenson, animerad film, 2018). Holmes och Watson (regi: Etan Cohen, 2018).
Böcker i urval
Moffat, Steven och Jay Mark Gatiss, Sherlock: A Study in Pink (2016). Ian Edgintons och I. N. J. Culbards serieromaner:
De fyras tecken (1890, 2015). Baskervilles hund (1902, 2016). Fruktans dal (och 1915, 2017).
Övrigt