Sverigedemokraterna vill öka andelen av BNP till det nationella försvaret till 2% inom det närmaste decenniet (Sverigedemokraternas valplattform, 2022, s.63). Partiet vill satsa på inrikes försvarsteknologi samt nyanskaffning, uppgradering och vidmakthållande av försvarsmaktens utrustning och material (ibid.). Sverigedemokraterna tror på värnplikten som den huvudsakliga metoden att skapa en trygg personalförsörjning inom försvarsmakten och vill att samtliga män och kvinnor ska kunna kallas in för mönstring (Sverigedemokraterna, 2020).
Dansk Folkeparti vill höja andelen i Danmarks budget till nationella styrkan och nå NATO:s mål om 2% av BNP. Partiet vill addera nya, viktiga förmågor till det nationella försvaret för att utöva territoriellt försvar (Krarup, 2016). Danmarks medlemskap i NATO motiverar partiet att verka för ett produktivt och tillförlitligt nationellt försvar som inkluderar flygvapen, armé, marinbas och hemvärn (Dansk Folkeparti, u.å.5). Målet för partiet är att öka antalet värnpliktiga från dagens 5 000 till 15 000 (Gjersen Hansen, 2022).
Sannfinländarna anser att värnpliktens bidrag med skickliga och nationellt sinnade soldater är en viktig del av Finlands nationella försvar (Sannfinländarna, 2011, s.37). Värnplikten bör enligt partiet vara omfattande och inte förkortas eller vara selektiv eftersom det är det enda relevanta sätt enligt partiet att upprätthålla landets försvar (Sannfinländarnas säkerhetspolitiska program, 2015, s.1-2). De anser också att materiella resurser är nödvändigt för försvarsmakten och nedskärningar inom detta område som skett får inte fortgå (ibid.). Partiet är av åsikten att den finska, militära kapaciteten inte får nedgraderas och vill att försvaret ges det ekonomiska stöd som behövs för att utvecklas långsiktigt (ibid.). I partiets ekonomiska politikprogram från
5 ”Principprogram”
2019 uttrycker partiet sitt stöd för att försvarsmaktens operativa förmåga värnas för att stärka den inre säkerheten (Sannfinländarna, 2019, s.36).
Både Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti uttrycker explicit sitt stöd till en höjning av nationella försvarsutgifter. Sannfinländarna uttrycker inte att de vill höja eller sänka försvarsmaktens budget, men de anser att försvarsmakten inte får nedgraderas och att de bör ges det ekonomiska stöd som krävs för långsiktig utveckling. Jag tolkar det därför som att Sannfinländarna är mer positiva än negativa till en ökning av försvarsmaktens budget och kommer därför klassificera de som positiva till ökning av anslaget till den nationella försvarsmakten. Sverigedemokraterna tror på värnpliktens roll i försvarsmakten och Sannfinländarna betonar värnpliktens betydande roll i en fungerande försvarsmakt. Jag tolkar det som att de är positiva till en bibehållen värnplikt. Dansk Folkeparti uttrycker emellertid ett explicit stöd till utökad värnplikt. Sverigedemokraterna vill satsa på inrikes försvarsteknologi samt nyanskaffning, uppgradering och vidmakthållande av försvarsmaktens utrustning och material. Det indikerar implicit, genom att yrka på nyanskaffning och uppgradering, att de är positiva till satsningar i militär kapacitet. Sannfinländarna motsätter sig en nedgradering av försvarets nödvändiga resurser och Dansk Folkeparti stödjer ett produktivt försvar och vill addera nya, viktiga förmågor till det nationella försvaret. Det är tvetydigt om det innebär att Sannfinländarna och Dansk Folkeparti är positiva till satsningar eller investeringar i militär kapacitet. Emellertid uttrycker Sannfinländarna att de är negativa till en nedgradering av försvarets nödvändiga resurser, vilket jag tolkar som att de inte är negativa till satsningar i militär kapacitet. Därmed kommer jag anta att de är mer positiva till satsningar i militär kapacitet. Dansk Folkeparti kommer av liknande skäl att antas vara mer positiva till satsningar i militär kapacitet, eftersom de yrkar på ett produktivt försvar och vill addera nya, viktiga förmågor till försvaret. Med andra ord är partierna positiva i alla tre kriterier och är därmed under den första dimensionen mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
5.2 Dimension 2: Integrerade, militära styrkor
Sverigedemokraterna motsätter sig ett militariserat EU eftersom det skulle leda till att NATO och EU skulle få jämförande kapacitet (Sverigedemokraterna, u.å.7). Björn Söder, tjänstgörande riksdagsledamot inom Sverigedemokraterna, sade i ett uttalande 2017 att Sverige inte bör bidra
till att militarisera EU, utan istället söka regionala samarbeten med framförallt Finland (Söder, 2017). I sin EU-valplattform från 2019 skriver Sverigedemokraterna att de är emot en gemensam EU-armé (Sverigedemokraterna, 2019, s.30).
Dansk Folkepartis kulturordförande berättar i partiets tidning Dansk Folkeblad att Dansk Folkeparti specifikt motsätter sig en gemensam EU-armé inför kommande omröstning gällande landets försvarsreservation till EU (Flydtkjær intervjuad av Bøjgaard i Dansk Folkeblad, 2022, s.6).
Sannfinländerna anser att trots EU:s ökade militära kapacitet så kan inte unionen nå en fullt utvecklad försvarsallians eftersom de flesta medlemsländerna i EU också ingår i NATO (Sannfinländarna, 2011, s.38). Partiet motsätter sig Finlands eventuella deltagande i en EU-armé eller i EU:s trupper överlag (Sannfinländarna, 2019, s.88).
Samtliga tre partier uttrycker explicit att de är emot en gemensam EU-armé.
Sverigedemokraterna uttrycker ett motstånd till att militarisera EU och Sannfinländarna motsätter sig även Finlands deltagande i integrerade EU-trupper. Med andra ord är Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti negativa i en av två kriterier medan Sannfinländarna är negativ i båda kriterier. Partierna kommer därför under andra dimensionen att anses vara mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
5.3 Dimension 3: Uppfattning om nationella säkerhetshot
Sverigedemokraterna menar att en trygg och skyddad nationsgräns krävs för att skydda Sverige mot människohandel, terrorism och brottslighet (Sverigedemokraterna, u.å.9). Partiet beskriver den oroande utvecklingen i Ryssland under Vladimir Putins regim som pessimistisk och diktatorisk. Partiet uttrycker en oro för Rysslands aktiviteter på och kring Östersjön samt för rapporter som påstår att det pågår rysk underrättelseverksamhet mot Sverige. Partiet förespråkar element som ingår i den klassiska neutralitetspolitiken som kännetecknade Sverige under kalla kriget, det vill säga politik som förbehåller Sverige från rysk inblandning i Sverige och dess grannländer men som balanseras av företroendeskapande för att inte intensifiera spänningar.
Partiet har dock ställt sig positiva till ett samarbete med Ryssland för att motverka islamistisk
8 ”The Finns Party’s European Union Policy”
9 ”Sverigedemokratisk politik”
terrorismverksamhet (Sverigedemokraterna, 2021). Sverigedemokraterna menar att EU:s sanktioner mot Ryssland ska fortgå om landet inte förbättrar läget för oppositionella (Söder m.fl., 2020).
Dansk Folkepartis inställning till Ryssland är föga omtalad i det analyserade materialet. Strax efter invasionen av Ukraina utkom ett veckobrev skrivet av partiledaren Morten Messerschmidt angående miljö- och energipolitik där han kommenterade Ryssland endast i avseendet att invasionen gör det ännu tydligare att Danmark behöver frigöra sig från Rysslands gasexport (2022). Partiet uttrycker ingenting om terrorism som ett nationellt säkerhetshot i det analyserade materialet.
Sannfinländarna talar endast om terrorism som en direkt följd av Finlands misslyckade migrationspolitik men uttrycker inte explicit att terrorism är ett säkerhetshot (Sannfinländarna, 2019, s.410). I en artikel i Iltalehti, som handlar om Sannfinländarnas EU-kandidater till Europaparlamentet och deras inställning till Ryssland, är Sannfinländarnas officiella ståndpunkt att de motsätter sig upphävande av sanktionerna mot Ryssland (Karvala, 2019).11
Inget av partierna uttrycker explicit att Ryssland inte är ett säkerhetshot eller erkänner Ryssland som ett säkerhetshot, även om Sverigedemokraterna uttrycker oro för Rysslands aktiviteter.
Sverigedemokraterna stödjer fortsatta sanktioner mot Ryssland om landet inte uppfyller kraven för att dessa ska upphävas. Dansk Folkeparti uttalar sig inte om sanktioner mot Ryssland utan uttrycker endast ett behov av att Danmark måste sluta vara beroende av Rysslands gasexport.
Sannfinländarnas officiella ståndpunkt är att de motsätter sig ett upphävande av sanktionerna mot Ryssland. Vad gäller partiernas åsikt om närmare förbindelser med Ryssland är det endast Sverigedemokraterna som uttalar sig. De är tudelade eftersom de motsätter sig rysk inblandning i Sverige men ändå öppnar för ett samarbete med Ryssland rörande islamistisk terrorverksamhet. Inget av de tre partierna uttrycker explicit att terrorism utgör ett nationellt säkerhetshot. Utifrån ovanstående kan det konstateras att Sverigedemokraterna och Sannfinländarna är positiva till fortsatta sanktioner mot Ryssland. Danmark uttrycker sig inte alls i frågan. Vad gäller partiernas syn på närmare förbindelser med Ryssland uttrycker inte
10 “Perussuomalainen Maahanmuuttopolitiikka”
11 Det står inte explicit i artikeln av Karvala (2019) att det rör EU:s sanktioner mot Ryssland. Emellertid är det EU:s politik som är ämnet i artikeln och jag kommer därför utgår från att det är EU:s sanktioner som avses.
Sannfinländarna någon tydlig åsikt. Dansk Folkparti uttrycker endast att Danmark måste sluta vara beroende av rysk gas, vilket är en för vag formulering för att anta en övergripande negativ ställning till närmare förbindelser mot Ryssland. Sverigedemokraterna motsätter sig rysk inblandning i Sverige men är öppna för samarbete i ett politiskt område. Jag kommer klassa partiet som negativa till närmare förbindelser med Ryssland, eftersom de uttryckt sig negativa till rysk inblandning i Sverige på det stora hela. Därmed är Sverigedemokraterna positiva till två av fyra kriterier för att vara mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, Sannfinländarna är positiva till ett av fyra kriterier för att vara mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete och Dansk Folkeparti uttrycker sig inte i någon fråga och kommer därmed ses som status quo.