Henke och Maher (2021) utför en klassindelad analys där de utifrån analysschemat avgör vilken kategori som de analyserade partierna faller in under: mer respektive mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete. Esaiasson et al. (2017) ställer upp en rad tekniska krav för en god och tillförlitlig klassindelad analys. De tekniska kraven åsyftar att komponenterna i analysschemat ska vara operationaliserade på ett lämpligt sätt, baserade på entydiga och inte tvärgående principer, ömsesidigt uteslutande samt uttömmande alternativt täckande kategorier.
Nedan kommer jag att operationalisera dimensionerna som uppsatsen kommer analysera partierna utifrån, med utgångspunkt i de operationella indikatorer som Henke och Maher (2021) använder i sin analys. Jag kommer också addera en egen, fjärde dimension.
4.6.1 Dimension 1: Rekommendation för den nationella försvarsmaktens ställning
Henke och Maher (2021) anser att ställningen för den nationella försvarsmakten inkluderar nivån och kompositionen för dess militära förmåga, hur och var de är positionerade och vilka typer av uppdrag de är designade för att utföra. I sin analys av partiernas rekommenderade
ställning för nationella styrkan utgår Henke och Maher från huruvida partierna stöttar en sänkning eller höjning i försvarsutgifter samt om de förespråkar militära lösningar på nationella säkerhetshot och andra generella säkerhetsbehov.
Det Henke och Maher (ibid.) i praktiken inkluderar i sin analys är huruvida partierna föreslår en höjning eller sänkning av den nationella försvarsmaktens budget. För vissa partier redovisar de även den exakta procentsatsen som partiet vill sänka eller höja försvarsutgifterna med samt vilket motiv de har. De lyfter även delar av partiernas partidokument där partiet ger förslag eller uppmuntrar alternativt inte uppmuntrar någon form av militär upprustning, satsning eller investering. För flera av partierna presenterar de partiernas inställning till satsningar på personalfrågor inom nationella styrkan. Flera av partierna vill återinföra värnplikten. Analysen inkluderar även i vissa fall med hur många soldater de vill öka den nationella styrkan med. Henke och Maher (ibid.) placerar partier som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete om partierna uppmuntrar till ökade nationella försvarsutgifter och militär kapacitet i analysen. Orsaken är att ett parti som inte stöttar en ökning av det nationella försvaret, är mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete eftersom ett försvarssamarbete, enligt Henke och Mahers definition, till viss del utgör militär makt. Det följer då att om partiet emellertid yrkar på minskat anslag för den nationella försvarsmakten, kommer de i den här uppsatsen anses vara mer negativt inställda till EU:s försvarssamarbete och därmed vara mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
Med bakgrund av Henke och Mahers (2021) analys kommer partier anses vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om några av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet föreslår en höjning av nationella försvarsutgifter, partiet ställer sig positiva till utökad eller bibehållen personalstyrka samt värnplikt, partiet stödjer satsningar eller investeringar i militär kapacitet.
Partier kommer anses vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i analyserade materialet: partiet föreslår en sänkning av nationella försvarsutgifter, partiet ställer sig negativa till utökad eller bibehållen personalstyrka samt värnplikt, partiet stödjer inte satsningar eller investeringar i militär kapacitet.
4.6.2 Dimension 2: Integrerade, militära styrkor
Under den andra dimensionen inkluderar Henke och Maher (2021) partiernas syn på EU:s generella roll i försvarspolitik, integrerad europeisk militär styrka och centralisering inom EU.
I analysschemat definierar Henke och Maher partier som är mer respektive mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete som partier med partidokument som inte erkänner respektive erkänner att integration av nationella styrkor kan vara användbart eller lämpligt.
Henke och Maher placerar tre av de partier som ställer sig negativa till gemensamma militära styrkor inom EU under mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete, eftersom de ändå har uttryckt sitt stöd för ökat transnationellt försvarssamarbete inom Europa och upprätthållandet av en stark, transatlantisk allians. Med andra ord inkluderar Henke och Maher partiernas syn på övrigt försvarssamarbete, som inte nödvändigtvis innebär militära medel, inom Europa. Jag har därför valt att dela upp Henke och Mahers andra dimension i två dimensioner för att tydliggöra mina operationella indikatorer för respektive dimension. Orsaken ligger i att de analyserade partierna i den här uppsatsen kan vara negativa till gemensamma, militära styrkor inom EU men positiva till övrigt försvarssamarbete inom EU. Jag kommer att begränsa den här dimensionen till partiernas syn på enbart militära, integrerade styrkor.
Partiernas syn på övrigt försvarssamarbete inom EU som inte nödvändigtvis inkluderar militär makt kommer analyseras i en fjärde dimension.
Med bakgrund av Henke och Mahers analys kommer partier antas vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig positiva till gemensamma militära styrkor inom EU eller har uttryckt ett stöd för en EU-armé.
Partier kommer antas vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig negativa till gemensamma militära styrkor inom EU och motsätter sig en EU-armé.
4.6.3 Dimension 3: Uppfattning om nationella säkerhetshot
Vad gäller den tredje dimensionen så uttrycker Henke och Mahers (2021) analysschema att de partier som är mer respektive mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete har partidokument som pratar lite om externa säkerhetshot respektive diskuterar externa säkerhetshot utförligt. Detta kräver en tydlig operationalisering för att få en tydligare bild av
Henke och Maher (ibid.) placerar ett analyserat parti som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under tredje dimensionen med motiveringen att partiet håller den mest intensiva uppfattningen om hot från stormakter. Övriga partier klassas enligt författarna som mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete, eftersom partierna pekar ut terrorism som ett primärt hot mot deras respektive länder samt att inrikespolitiska frågor som arbetslöshet samt immigration oftast har företräde i deras partidokument framför nationella säkerhetshot. Det främst gemensamma för de partier som klassas som mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete i Henke och Mahers analys är att de inte uttalar Ryssland som ett säkerhetshot, motsätter sig EU:s sanktioner mot Ryssland, har förespråkat ökade förbindelser med Ryssland och ser terrorism som ett av de största säkerhetshoten mot sin nation. Även om Henke och Maher inkluderar partiernas syn på NATO-medlemsskap i analysen så använder de inte partiernas åsikt om alliansen som en motivering att placera partierna i någon av kategorierna mer/mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete. Det är snarare så att partier i båda kategorier stödjer NATO-medlemskap. Av den anledningen kommer jag inte inkludera partiernas syn på NATO i mina operationella indikatorer.
Med bakgrund i Henke och Mahers (ibid.) analys kommer partier antas vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet erkänner Ryssland som ett säkerhetshot, partiet stödjer EU:s fortsatta sanktioner mot Ryssland, partiet uttrycker explicit motstånd för närmare förbindelser med Ryssland och partiet uttrycker inte att terrorism utgör ett säkerhetshot.
Partier kommer antas vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet uttrycker explicit att Ryssland inte är ett säkerhetshot, partiet stödjer inte EU:s fortsatta sanktioner mot Ryssland, partiet uttrycker ett stöd för närmare förbindelser med Ryssland och partiet uttalar terrorism som ett säkerhetshot.
4.6.4 En fjärde dimension: Inställning till övrigt försvarssamarbete inom EU Med anledning av att försvarssamarbete inom EU inte enbart behöver utgöra integrerade, militära styrkor samt att partierna som analyseras kan ställa sig olika till militärt samarbete och övrigt försvarspolitiskt samarbete så kommer jag lägga till en fjärde dimension i min analys.
Den analyserar partiernas inställning till gränsöverskridande försvarssamarbete i EU som inte nödvändigtvis inkluderar militära trupper eller medel. Anledningen till att dimensionen adderas
till analysschemat grundar sig främst i en slutsats från Henke och Mahers (2021) studie. Som tidigare nämnt så väljer Henke och Maher att placera några av deras analyserade partier som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under andra dimensionen även om partierna uttryckt sig negativa till militär integration inom EU och en EU-armé. Partierna klassificeras i slutändan som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete för att de ändå uttryckt sitt stöd för ökat transnationellt försvarssamarbete inom Europa och upprätthållandet av en stark, transatlantisk allians. Det innebär att partiers syn på integrerade, militära styrkor försvinner mellan raderna i analysen och att namnet på den andra dimensionen inte stämmer överens med vad som faktiskt analyseras och därmed blir ett validitetsproblem.
Den fjärde dimensionen syftar till att enbart analysera partiernas inställning till övrigt försvarssamarbete inom EU som inte nödvändigtvis inkluderar militär styrka. Även om definitionen av försvarssamarbete i den här uppsatsen inkluderar direkt eller indirekt överenskommelse om nyttjandet och utvecklingen av militär kapacitet, är det ändå relevant att kunna kartlägga vilken grad av försvarssamarbete som partierna vill stödja. Exempelvis kan de ställa sig positiva till samarbete i EU vad gäller generell brottsbekämpning eller bekämpning av terrorism.
Alltså kommer partier antas vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig positiva till någon form av EU samarbete i försvarsfrågor som exempelvis terrorism eller brottsbekämpning.
Partier kommer antas vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig negativa till någon form av EU samarbete i försvarsfrågor som exempelvis terrorism eller brottsbekämpning.
Om partierna inte uttrycker sig överhuvudtaget i ovanstående frågor i någon dimension kommer de klassas som status quo och därmed inte antas vara varken mer/mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete i den dimensionen. Orsaken är att undvika validitetsproblem, som kan uppstå om partierna antas vara något eller placeras in under någon av kategorierna utan empiriskt stöd. I några fall kan partierna uttrycka sig i en fråga utan att explicit utge sig för att vara positiva eller negativa i respektive fråga för någon dimension. En motiverad bedömning kommer då ligga till grund för om de antas vara mer positiva/negativa till EU:s
i den dimensionen. Orsaken är att det krävs antaganden utifrån tolkningen för att få ut ett resultat, eftersom det är sällan som partierna uttrycker explicita svar på frågorna i analysschemat.
Tabell 2. Reviderat analysschema för empirisk analys