Sedan Ryssland år 2022 invaderade Ukraina har det säkerhetspolitiska läget i Europa förändrats (Regeringskansliet, 2022). Situationen kräver utökad forskning kring försvars- och säkerhetspolitik, både i generella termer och i relation till EU. Med tanke på de europeiska, populistiska partiernas ökade stöd i EU (Nesti och Graziano i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022) blir deras syn på både försvars- och säkerhetspolitik i stort samt EU:s försvarssamarbete högst aktuellt. Studier som möjliggör identifiering och kartläggning av skillnader och likheter mellan EU:s medlemsländers populistiska partier och deras inställning till försvars- och säkerhetspolitik kan bidra med ökad förståelse och kunskap om hur försvarspolitik i framtiden kan utforma sig.
Populism verkade först vara ett fenomen som främst existerade i stater med särskild sociokulturell polarisering. Det har emellertid blivit uppenbart att populism även förekommer i stater som ansetts vara så kallade “modelldemokratier”; det vill säga nordiska länder (Heinisch och Mazzoleni, 2016). I Sverige, Finland och Danmark finns det högerpopulistiska partier som inte bara sitter i de nationella parlamenten, utan också tillhör de största partierna i deras respektive länder (Sveriges riksdag u.å.; Europaparlamentet, 2019; Statistikcentralen, 2019).
Med anledning av de nordiska, högerpopulistiska partiernas växande stöd är det högst relevant att analysera även deras syn på EU:s försvarssamarbete. Således kommer den här uppsatsen, baserat på Henke och Mahers (2021) teoretiska ramverk, bidra med kunskap till att fylla den nuvarande forskningsluckan för europeiska, populistiska partiers inställning till EU:s försvarssamarbete.
3 Teori
Henke och Mahers (2021) teoretiska inramning för europeiska, populistiska partiers inställning till europeiskt försvarssamarbete är den teori som kommer ligga till grund för den här uppsatsen.
Uppsatsens metod kommer däremot skilja sig på ett antal punkter från Henke och Mahers (ibid.) metod vilket jag redogör för närmare i kapitel 4. Henke och Maher vill med sin studie undersöka om europeiska, populistiska partiers skepticism mot EU, överstatliga institutioner och gränsöverskridande samarbeten även sträcker sig till ett europeiskt försvarssamarbete.
Observera att Henke och Maher analyserar partiernas inställning till ett europeiskt försvarssamarbete, medan den här uppsatsen kommer undersöka nordiska, högerpopulistiska partiers inställning till specifikt EU:s försvarssamarbete. Henke och Maher studerar partierna Frankrikes Rassemblement National (RN), Tysklands Alternative für Deutschland (AfD), Ungerns Fidesz, Italiens Lega och Movimento 5 Stelle (M5S) samt Polens Prawo i Sprawiedliwość (PiS). Henke och Maher valde partierna utifrån förväntningen att dem kommer ha störst inflytande av dagens europeiska, populistiska partier på framtida europeiskt försvarssamarbete.
Henke och Maher ställer upp två möjliga hypoteser om populistiska partiers inställning till europeiskt försvarssamarbete. De listar upp två krav var till respektive hypotes som bör vara uppfyllda för att respektive hypotes ska få stöd1:
Hypotes 1: Populistiska partier är mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under följande två villkor:
Villkor 1.1: Deras EU-skepticism, kritiska ställning till globalisering samt generella skepticism till potentiella fördelar med internationellt samarbete väger tyngre än partiets oro respektive preferens för nationell säkerhet.
Villkor 1.2: Partierna drar nytta av frågan om europeiskt försvarssamarbete för att öka sitt väljarstöd, genom att politisera frågan och anspela på eventuellt missnöje bland väljarna kring internationellt samarbete för att mobilisera en opposition till andra övriga partier.
1 Hypoteser med tillhörande villkor är översatta till svenska, för ursprunglig version se Henke och Maher (2021)
Hypotes 2: Populistiska partier är mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under följande två villkor:
Villkor 2.1: Oro och preferens för nationell säkerhet väger tyngre än partiets EU-skepticism och antiglobalism. Nationell säkerhet garanteras även bäst för partiet genom militära medel under samarbete eller samvariation med andra europeiska länder.
Villkor 2.2: Partiet upplever ett större hot från hegemoniska makter, som exempelvis Kina och Ryssland, och anser därför att avskräckning respektive försvar mot dessa gynnas av europeiskt försvarssamarbete.
För att empiriskt undersöka om de populistiska partierna är mer eller mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete analyseras partiernas partimanifest samt övriga politiska dokument från 2010 och framåt utifrån tre dimensioner i Henke och Mahers (ibid.) studie:
Partiets rekommendation för den nationella försvarsmaktens ställning. Henke och Maher definierar nationella försvarsmaktens ställning som vilken nivå och konstruktion den nationella försvarsstyrkan bör ha, var och hur militära styrkan är placerad samt vilka typer av uppdrag de är rustade för att utföra.
Partiets syn på integrerade, militära styrkor. Henke och Maher menar att ett samarbete som innebär integrerade, militära styrkor är en av de mest extrema formerna av försvarssamarbete.
Partiets uppfattning om de viktigaste hoten mot den nationella säkerheten. Frågeställningen ämnar enligt Henke och Maher till att få en uppfattning av partiernas syn på de huvudsakliga externa hoten mot deras respektive land.
De ställer upp ett schema för vad de kan förvänta sig för resultat av de tre dimensionerna i analysen för att kunna styrka någon av deras hypoteser, se tabell 1.
Tabell 1. Henke och Mahers analysschema för empirisk analys (översatt till svenska)
Efter analysen förtydligar Henke och Maher sina resultat i form av en tabell, där de definierar partier som faller under hypotesen mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete som “tillåtande” och partier som faller under hypotesen mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete som “begränsande” för respektive dimension.
Anledningen till att jag valt att utgå från Henke och Mahers (ibid.) teoretiska ramverk och deras forskningsmetod bottnar i två argument. För det första lyckas Henke och Maher identifiera en avgörande orsak till varför ett parti kan välja att överge sin starka, nationalistiska anda för någonting viktigare genom det första villkoret för respektive hypotes. När partiets nation har begränsade resurser att bibehålla nationell säkerhet på egen hand ställs partierna inför ett avgörande val: att prioritera nationalismen över nationens säkerhet och stå fast vid sitt motstånd till gränsöverskridande samarbete eller att prioritera bort nationalismen till följd av att bereda väg för gränsöverskridande samarbete för att garantera nationens säkerhet. Genom att inkludera partiernas uppfattning om nationella säkerhetshot i sin analys, det vill säga dimension 3, väger Henke och Maher (ibid.) därmed in en ytterst relevant aspekt för att svara på uppsatsens forskningsfråga. För det andra, genom att utgå från Henke och Mahers teoretiska ramverk och analysschema, öppnar den här studien även upp möjligheten för att i framtiden kunna göra en jämförelse av resultaten. Uppsatsen kommer göra en översiktlig jämförelse i avsnitt 5.5 där uppsatsens resultat diskuteras i relation till Henke och Mahers resultat.
4 Metod
I det här kapitlet kommer jag börja med att presentera uppsatsens implementering av Henke och Mahers (2021) teoretiska ramverk. Därpå följer en motivering till mitt val av avgränsning och en närmare beskrivning av partierna jag valt att inkludera i min analys. Sedan kommer jag redogöra för vilket material jag kommer använda i min analys, genomföra en omfattande operationalisering för att garantera transparens och god reliabilitet, samt diskutera eventuella validitets- och reliabilitetsproblem.