Väger EU-skepticismen tyngre än fördelar med EU:s försvarssamarbete?
En kvalitativ fåfallstudie av tre nordiska, högerpopulistiska partiers inställning till EU:s försvarssamarbete.
Stina Kinnerbäck
Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, VT22 Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet Handledare: Karin Leijon
Antal ord: 12 027 (exkl. abstract)
Author
Stina Kinnerbäck Title
Does EU skepticism outweigh the benefits of EU defense cooperation? A qualitative case study of three Nordic, right-wing populist parties’ attitudes to EU defense cooperation.
Abstract
Political scientist Cas Mudde predicted, shortly after the beginning of the 2000s, that the world was facing a populist spirit of the times. Although research on populist parties’ attitudes towards the EU has increased, their attitude towards European politics is still relatively unknown. Given that most EU Member States have prominent populist parties, their views on defense and security policy, in particular EU cooperation on these issues, when the security situation in Europe has changed, are of the utmost relevance. It is therefore particularly interesting to study the right-wing populist parties’ attitude to EU defense cooperation, as they tend to have the greatest opposition to EU integration. Henke and Maher (2021) made an attempt to develop a theoretical framework for the probability that populist parties will limit European defense cooperation in their study. As the study does not include Nordic right-wing populist parties, this descriptive case study, in the form of a text analysis, will analyze the attitude of the three Nordic right-wing populist parties Sweden Democrats, Danish People’s Party and True Finns to EU defense cooperation. The political parties are analyzed on the basis of four dimensions: their recommendation on the position of national defense forces, their attitude towards integrated military forces, their perception of national security threats and their attitude towards general defense cooperation in the EU. The results show that the parties agree in their attitude to the position of the national defense force and in their opposition to a specific EU-army, while they differ on other issues. Overall, the parties are less likely to limit EU defense cooperation.
Förkortningar
CFSP The Common Foreign and Security Policy CSDP The Common Security and Defence Policy NATO North Atlantic Treaty Organisation
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 5
1.1 Introduktion ... 5
1.2 Syfte och frågeställning ... 6
2 Tidigare forskning ... 7
2.1 Begreppsdefinitioner ... 7
2.1.1 Populism ... 7
2.1.2 Försvarssamarbete & EU-armé ... 8
2.2 Forskning kring populistiska partier ... 9
2.3 Uppsatsens bidrag ... 10
3 Teori ... 11
4 Metod ... 14
4.1 Implementering av teori ... 14
4.2 Avgränsning ... 16
4.3 Nordiska populistiska partier ... 17
4.3.1 Sverigedemokraterna ... 17
4.3.2 Dansk Folkeparti ... 17
4.3.3 Sannfinländarna ... 17
4.4 Förväntningar om analysens resultat ... 18
4.5 Material ... 19
4.6 Operationalisering ... 20
4.6.1 Dimension 1: Rekommendation för den nationella försvarsmaktens ställning ... 20
4.6.2 Dimension 2: Integrerade, militära styrkor ... 22
4.6.3 Dimension 3: Uppfattning om nationella säkerhetshot ... 22
4.6.4 En fjärde dimension: Inställning till övrigt försvarssamarbete inom EU ... 23
4.7 Validitet och reliabilitet ... 25
5 Resultat och analys ... 27
5.1 Dimension 1: Rekommendation för den nationella försvarsmakten ... 27
5.2 Dimension 2: Integrerade, militära styrkor ... 28
5.3 Dimension 3: Uppfattning om nationella säkerhetshot ... 29
5.4 Dimension 4: Inställning till övrigt försvarssamarbete i EU ... 31
5.5 Diskussion ... 32
6 Slutsats och diskussion ... 36
Referenser ... 38
1 Inledning
I det här kapitlet kommer jag ge en kort introduktion till uppsatsens ämne samt beskriva studiens syfte och forskningsfråga.
1.1 Introduktion
Statsvetaren Cas Mudde förutspådde strax efter senaste millennieskiftet att världen befann sig i en populistisk tidsanda (Jenne, 2021). Framförallt har den populistiska vågen utmärkt sig i Europa (Varga och Buzogány, 2021) där fler och fler populistiska partier har etablerat sig under de senaste tre decennierna (Lutz, 2019). Högerpopulistiska partier, som främst förenas i deras EU-skepticism, har sedan 2014 vunnit utökat stöd i både Europaparlamentet och flertalet europeiska stater (Sondel-Cedarmas och Berti, 2022). Just högerpopulistiska partier är ett utav de senaste decenniernas mest studerade fenomen (Castelli Gattinara, 2020) och deras inställning till europeisk integration är mer komplicerad än vad man kan tro (Almeida, 2012).
Högerpopulistiska partiers EU-skepticism korrelerar med den ökade europeiska integrationen (ibid.) och enligt Vasilopoulou (2018) är den övervägande orsaken till EU-skepticismen rädslan för att medlemsstaterna ska förlora sin suveränitet. Det finns emellertid varierade ambitioner från högerpopulistiska partier för hur EU ska vara organiserat, då vissa partier yrkar på en nedmontering av EU medan andra partier vill reformera unionen (Falkner och Plattner, 2020).
Gemensamt för flera högerpopulistiska partier som är representerade i Europaparlamentet är deras positiva utdelning av ett EU-medlemskap, i form av bildandet av transnationella allianser (Lorimer i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022). Det som i övrigt förenar högerpopulistiska partier är deras auktoritära inställning till sociokulturella problem vilket implicerar en exkluderande form av nationalism. Målet är att bevara sin nation så etniskt homogen som möjligt, vilket tar sig uttryck i partiernas motstånd till immigration och mångkulturalism (Jungar och Ravik Jupskås, 2014).
Trots att forskningen kring populistiska partiers attityd till EU har ökat är deras inställning till europeisk politik fortfarande relativt okänd (Nesti och Graziano i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022). Populistiska partiers syn och inverkan på säkerhets- och försvarspolitik inom EU utgör en av dessa forskningsluckor (Henke och Maher, 2021). I takt med Maastrichtfördraget, som uppkom ur EU:s strävan efter att utöka sin verksamhet till fler politiska områden (Coman och
Leconte, 2019), och implementeringen av The Common Security and Defence Policy (CSDP) och the Common Foreign and Security Policy (CFSP), har det uppstått samtal om utökat integrerat samarbete mellan medlemsländernas gällande försvars- och säkerhetspolitik (Falkner och Plattner, 2020). Bland annat har tanken om en gemensam EU-armé dykt upp i debatten (Knezović och Esteves Lopes, 2020). Sedan Ryssland år 2022 invaderade Ukraina har det säkerhetspolitiska läget i Europa förändrats (Regeringskansliet, 2022) och med tanke på att de flesta av EU:s medlemsstater har etablerade populistiska partier, både i styrande position och i opposition, är populistiska partiers syn på försvars- och säkerhetspolitik, och inte minst ett EU- samarbete i dem frågorna, av största relevans.
1.2 Syfte och frågeställning
Henke och Maher (2021) har lagt grunden för att försöka fylla forskningsluckan om europeiska, populistiska partiers inställning till ett europeiskt försvarssamarbete i sin studie. Eftersom studien inte inkluderar nordiska, högerpopulistiska partier kommer den här uppsatsen genomföra en liknande analys utifrån tre högerpopulistiska partier i EU:s nordiska medlemsstater. Fokuset kommer enbart ligga på ett försvarssamarbete inom EU, det vill säga ett samarbete i mer snäv definition än ett omfattande europeiskt försvarssamarbete. Syftet med den här uppsatsen är således att bidra med ny kunskap kring nordiska, högerpopulistiska partiers attityd till EU:s försvarssamarbete. Med tanke på populistiska partiers framgång i Europa (Lutz, 2019), deras ökade inflytande (Sondel-Cedarmas och Berti, 2022) samt det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa (Regeringskansliet, 2022) kommer uppsatsen bidra med relevant kunskap om upprätthållandet och utsikten för EU:s försvarssamarbete. Anledningen till att uppsatsen analyserar just högerpopulistiska partier grundas i deras gemensamma EU- skepticism, vilket gör det extra intressant utifrån dagens säkerhetsläge att undersöka om deras EU-skepticism väger tyngre än potentiella fördelar med EU:s försvarssamarbete. De högerpopulistiska partier som inkluderas i den här uppsatsens analys är Sverigedemokraterna (SD), Dansk Folkeparti (DF) och Sannfinländarna (SannF).
Forskningsfrågan lyder: Hur ser de högerpopulistiska partierna Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och Sannfinländarnas inställning till EU:s försvarssamarbete ut?
2 Tidigare forskning
I det här kapitlet kommer jag först redogöra för definitionerna av återkommande begrepp och fenomen i syftet att öka förståelsen för uppsatsens syfte och forskningsfråga. Därefter kommer jag redogöra för tidigare forskning som gjorts om såväl populistiska partier i stort samt högerpopulistiska partier. Jag kommer presentera vad som utelämnats hittills i forskningen och hur den här uppsatsen bidrar till att fylla forskningsluckor.
2.1 Begreppsdefinitioner
2.1.1 Populism
Det finns flera teorier om vad som utmärker populism. Således råder det inte konsensus om vad begreppet populism egentligen innebär (Nesti och Graziano i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022), även om det finns en övergripande idé om vissa särdrag som brukar förknippas med populism. Populism särskiljs bland annat av dess betoning på två motsatta grupper i samhället:
“folket” kontra “eliten” (Mudde, 2007). Bakgrunden till polariseringen ligger i populismens syn på eliten som en korrumperad makt som arbetar mot folkets vilja (Mudde och Rovira Kaltwasser, 2017). Världen delas på så sätt in i två homogena och antagonistiska grupper: den styrande eliten och det rena, goda folket (Mudde, 2007). Folket särskiljs oftast inom högerpopulism som en etniskt homogen grupp som tillhör en viss nation. Den styrande eliten definieras således som en grupp som inte tillhör nationen och som tjänar respektive agerar utifrån utländska intressen. Tillhörighet i någon av grupperna följer egentligen inte av handlingar eller uppfyllande av vissa krav, utan bestäms av populisterna själva. Vilka som utgör eliten skiljer sig åt mellan olika populistiska inriktningar. Eliten kan vara människor med kosmopolitiska åsikter men det kan också vara olika former av överstatliga organisationer (Mach i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022). Den här versionen av populism kallas för “thin- centered ideology” och menar att populism först och främst är förankrad i en solid och etablerad ideologi, där “folket kontra eliten” blir som en parallell uppsättning idéer till grundideologin (Destradi, Cadier och Plagemann, 2021). Populism kan således vara av exempelvis socialistiskt, nationalistiskt eller etnonationalistiskt ursprung. Andra menar att populism endast är en form av retorisk politik, där den gemensamma nämnaren är sättet att uttrycka sina idéer. Det är då inte sakpolitik som definierar ett parti som populistiskt, utan snarare deras sätt att framföra
politik. En liknande teori definierar populism som en viss politisk stil där vissa gemensamma element, som exempelvis vädjan till folket samt grov politisk retorik, definierar ett parti som populistiskt. Ytterligare en variant är att populism utgör en politisk strategi där populismen är ett sätt att nå särskilda politiska ändamål snarare än att definiera politik (ibid.). I den här uppsatsen kommer jag definiera partier som populistiska när det har stöd i tidigare forskning.
Populister har varit vid makten, samt i koalitionsregeringar, i en tredjedel av EU:s medlemsstater det senaste decenniet (Henke och Maher, 2021), men har även fått betydande makt i utomeuropeiska länder som exempelvis Donald Trump i USA och Jair Bolsonaro i Brasilien (Jenne, 2021). Orsaken till populismens framfart i Europa är bland annat finanskrisen 2008 som skakade EU:s ekonomiska stabilitet, vilket gav populistiska partier en möjlighet att argumentera för hur en stark nationalistisk regering skulle säkra ekonomins framtida utveckling. EU:s beslut att omplacera flyktingar mellan EU:s medlemsstater medförde också ett ökat stöd för populismen i framförallt Central- och Östeuropa, som redan var främmande för multikulturalism och misstänksamma till EU:s intentioner för den nationella kulturen i den regionen (Mach i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022).
2.1.2 Försvarssamarbete & EU-armé
När europeiska gemenskaperna introducerades på 1950-talet var det i syftet att sätta stopp för de upprepade konflikterna som funnits i Europa under första delen av århundradet. Ett försök att skapa en bestående fred ledde till den Europeiska kol- och stålgemenskapen som grundades 1951 och som följdes av den ekonomiska gemenskapen år 1957 (Europeiska Unionen, u.å.).
Det var inte tänkt att Europeiska unionen skulle ägna sig åt utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik när den skapades. På senare tid har EU emellertid utökats till att inkludera samarbete i flera politiska områden (Falkner och Plattner, 2020). Förespråkare av olika forskningsinriktningar presenterar olika förklaringar till vad ett försvarssamarbete inom EU egentligen innebär. Jag kommer utgå från definitionen som Henke och Maher (2021) gör i sin studie, det vill säga att EU:s försvarssamarbete åsyftar gemensamma ståndpunkter inom EU samt direkt eller indirekt överenskommelse mellan EU:s medlemsstater i utvecklingen och nyttjande av militär kapacitet.
År 1993 implementerades CFSP i EU med syftet att bland annat bevara fred, stärka global säkerhet och uppmuntra globalt samarbete (Malovec och Padurariu för Europaparlamentet, 2021). CSDP är en del av CFSP och utgör ett ramverk för hur EU ska hantera försvars- och
Europaparlamentet, 2021). Det har sedan dess uppkommit förslag om att utöka samarbetet, i form av en gemensam EU-armé, bland annat från högt uppsatta tjänstemän i Frankrike och Tyskland (Knezović och Esteves Lopes, 2020).
2.2 Forskning kring populistiska partier
Det som präglat forskningen om populistiska partiers inflytande i olika politiska områden har främst mynnat ut i välfärds- och migrationspolitik (Lorimer i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022;
Varga och Buzogány, 2021; Buzogány, Costa och Góra, 2021). Tills nyligen har det funnits betydligt mindre kunskap om deras inverkan på utrikespolitik och deras syn på Europa, vilket på senare år fått mer uppmärksamhet i litteraturen (ibid.). Högerpopulistiska partier är en utav de mest studerade fenomenen under det senaste decenniet, och forskningen genomsyras av allt från orsaken till deras framgång till deras ideologiska ursprung och effekt på nationell politik (Lorimer i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022). Deras syn på utökad Europeisk integration är en intressant diskurs, eftersom det är en utav de politiska frågor som främst förenar partierna.
Fokus har bland annat lagts på deras attityd mot Europa samt var deras gemensamma EU- skepticism kommer ifrån (ibid.). I en studie av Falkner och Plattner (2020) analyseras bland annat synen på EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, både från dåvarande populistiska partigrupper i Europaparlamentet samt från enskilda europeiska populistiska partier, utifrån deras EU-valprogram fram till 2017. Populistiska partigrupper finns kvar i Europaparlamentet, även om det skett förändringar i deras gruppnamn och medlemskonstellationer sedan dess.
Inom ämnet försvars- och säkerhetspolitik analyseras partiernas respektive partigruppernas inställning till CFSP och CSDP. Falkner och Plattner konstaterar att en möjlig förväntan om att alla europeiska, populistiska partier samt populistiska partigrupper i Europaparlamentet vill förkasta ökat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete i EU inte stämmer. Även om stark nationalism är gemensamt hos populistiska partier visar resultatet att alla partier inte strävar efter ett gemensamt mål. Populistiska partier i Europa är alltså inte så pass starka nationalister att de förkastar all form av politiskt samarbete i EU (ibid.).
Forskning om populistiska, och däribland högerpopulistiska, partiers explicita syn på försvars- och säkerhetspolitik i EU, och främst försvarssamarbete inom EU, är underutvecklad och saknar både egna teoretiska ramverk och delaktighet i existerande teoretiska ramverk (Henke och Maher, 2021). Falkner och Plattners (2020) studie bidrar med en analys av europeiska, populistiska partiers inställning till CSDP och CFSP. Studien inkluderar Sverigedemokraterna,
Sannfinländarna och Dansk Folkeparti men baseras på material innan 2017. Studien ger inte heller en ingående analys av partiernas ståndpunkter och placerar partierna i kategorier med tvetydiga budskap. Ett annat försök till att skapa en grund för att vidareutveckla ett teoretiskt ramverk för den specifika diskursen görs av Henke och Maher (2021). Studien analyserar några av Europas populistiska partier utifrån ett antal försvars- och säkerhetspolitiska frågor i syfte att förstå deras syn på europeiskt försvarssamarbete och huruvida de är mer eller mindre troliga att begränsa ett sådant samarbete. Det är den studien som ligger till grund för den här uppsatsen och kommer presenteras mer ingående i kapitel 3.
2.3 Uppsatsens bidrag
Sedan Ryssland år 2022 invaderade Ukraina har det säkerhetspolitiska läget i Europa förändrats (Regeringskansliet, 2022). Situationen kräver utökad forskning kring försvars- och säkerhetspolitik, både i generella termer och i relation till EU. Med tanke på de europeiska, populistiska partiernas ökade stöd i EU (Nesti och Graziano i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022) blir deras syn på både försvars- och säkerhetspolitik i stort samt EU:s försvarssamarbete högst aktuellt. Studier som möjliggör identifiering och kartläggning av skillnader och likheter mellan EU:s medlemsländers populistiska partier och deras inställning till försvars- och säkerhetspolitik kan bidra med ökad förståelse och kunskap om hur försvarspolitik i framtiden kan utforma sig.
Populism verkade först vara ett fenomen som främst existerade i stater med särskild sociokulturell polarisering. Det har emellertid blivit uppenbart att populism även förekommer i stater som ansetts vara så kallade “modelldemokratier”; det vill säga nordiska länder (Heinisch och Mazzoleni, 2016). I Sverige, Finland och Danmark finns det högerpopulistiska partier som inte bara sitter i de nationella parlamenten, utan också tillhör de största partierna i deras respektive länder (Sveriges riksdag u.å.; Europaparlamentet, 2019; Statistikcentralen, 2019).
Med anledning av de nordiska, högerpopulistiska partiernas växande stöd är det högst relevant att analysera även deras syn på EU:s försvarssamarbete. Således kommer den här uppsatsen, baserat på Henke och Mahers (2021) teoretiska ramverk, bidra med kunskap till att fylla den nuvarande forskningsluckan för europeiska, populistiska partiers inställning till EU:s försvarssamarbete.
3 Teori
Henke och Mahers (2021) teoretiska inramning för europeiska, populistiska partiers inställning till europeiskt försvarssamarbete är den teori som kommer ligga till grund för den här uppsatsen.
Uppsatsens metod kommer däremot skilja sig på ett antal punkter från Henke och Mahers (ibid.) metod vilket jag redogör för närmare i kapitel 4. Henke och Maher vill med sin studie undersöka om europeiska, populistiska partiers skepticism mot EU, överstatliga institutioner och gränsöverskridande samarbeten även sträcker sig till ett europeiskt försvarssamarbete.
Observera att Henke och Maher analyserar partiernas inställning till ett europeiskt försvarssamarbete, medan den här uppsatsen kommer undersöka nordiska, högerpopulistiska partiers inställning till specifikt EU:s försvarssamarbete. Henke och Maher studerar partierna Frankrikes Rassemblement National (RN), Tysklands Alternative für Deutschland (AfD), Ungerns Fidesz, Italiens Lega och Movimento 5 Stelle (M5S) samt Polens Prawo i Sprawiedliwość (PiS). Henke och Maher valde partierna utifrån förväntningen att dem kommer ha störst inflytande av dagens europeiska, populistiska partier på framtida europeiskt försvarssamarbete.
Henke och Maher ställer upp två möjliga hypoteser om populistiska partiers inställning till europeiskt försvarssamarbete. De listar upp två krav var till respektive hypotes som bör vara uppfyllda för att respektive hypotes ska få stöd1:
Hypotes 1: Populistiska partier är mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under följande två villkor:
Villkor 1.1: Deras EU-skepticism, kritiska ställning till globalisering samt generella skepticism till potentiella fördelar med internationellt samarbete väger tyngre än partiets oro respektive preferens för nationell säkerhet.
Villkor 1.2: Partierna drar nytta av frågan om europeiskt försvarssamarbete för att öka sitt väljarstöd, genom att politisera frågan och anspela på eventuellt missnöje bland väljarna kring internationellt samarbete för att mobilisera en opposition till andra övriga partier.
1 Hypoteser med tillhörande villkor är översatta till svenska, för ursprunglig version se Henke och Maher (2021)
Hypotes 2: Populistiska partier är mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under följande två villkor:
Villkor 2.1: Oro och preferens för nationell säkerhet väger tyngre än partiets EU-skepticism och antiglobalism. Nationell säkerhet garanteras även bäst för partiet genom militära medel under samarbete eller samvariation med andra europeiska länder.
Villkor 2.2: Partiet upplever ett större hot från hegemoniska makter, som exempelvis Kina och Ryssland, och anser därför att avskräckning respektive försvar mot dessa gynnas av europeiskt försvarssamarbete.
För att empiriskt undersöka om de populistiska partierna är mer eller mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete analyseras partiernas partimanifest samt övriga politiska dokument från 2010 och framåt utifrån tre dimensioner i Henke och Mahers (ibid.) studie:
Partiets rekommendation för den nationella försvarsmaktens ställning. Henke och Maher definierar nationella försvarsmaktens ställning som vilken nivå och konstruktion den nationella försvarsstyrkan bör ha, var och hur militära styrkan är placerad samt vilka typer av uppdrag de är rustade för att utföra.
Partiets syn på integrerade, militära styrkor. Henke och Maher menar att ett samarbete som innebär integrerade, militära styrkor är en av de mest extrema formerna av försvarssamarbete.
Partiets uppfattning om de viktigaste hoten mot den nationella säkerheten. Frågeställningen ämnar enligt Henke och Maher till att få en uppfattning av partiernas syn på de huvudsakliga externa hoten mot deras respektive land.
De ställer upp ett schema för vad de kan förvänta sig för resultat av de tre dimensionerna i analysen för att kunna styrka någon av deras hypoteser, se tabell 1.
Tabell 1. Henke och Mahers analysschema för empirisk analys (översatt till svenska)
Efter analysen förtydligar Henke och Maher sina resultat i form av en tabell, där de definierar partier som faller under hypotesen mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete som “tillåtande” och partier som faller under hypotesen mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete som “begränsande” för respektive dimension.
Anledningen till att jag valt att utgå från Henke och Mahers (ibid.) teoretiska ramverk och deras forskningsmetod bottnar i två argument. För det första lyckas Henke och Maher identifiera en avgörande orsak till varför ett parti kan välja att överge sin starka, nationalistiska anda för någonting viktigare genom det första villkoret för respektive hypotes. När partiets nation har begränsade resurser att bibehålla nationell säkerhet på egen hand ställs partierna inför ett avgörande val: att prioritera nationalismen över nationens säkerhet och stå fast vid sitt motstånd till gränsöverskridande samarbete eller att prioritera bort nationalismen till följd av att bereda väg för gränsöverskridande samarbete för att garantera nationens säkerhet. Genom att inkludera partiernas uppfattning om nationella säkerhetshot i sin analys, det vill säga dimension 3, väger Henke och Maher (ibid.) därmed in en ytterst relevant aspekt för att svara på uppsatsens forskningsfråga. För det andra, genom att utgå från Henke och Mahers teoretiska ramverk och analysschema, öppnar den här studien även upp möjligheten för att i framtiden kunna göra en jämförelse av resultaten. Uppsatsen kommer göra en översiktlig jämförelse i avsnitt 5.5 där uppsatsens resultat diskuteras i relation till Henke och Mahers resultat.
4 Metod
I det här kapitlet kommer jag börja med att presentera uppsatsens implementering av Henke och Mahers (2021) teoretiska ramverk. Därpå följer en motivering till mitt val av avgränsning och en närmare beskrivning av partierna jag valt att inkludera i min analys. Sedan kommer jag redogöra för vilket material jag kommer använda i min analys, genomföra en omfattande operationalisering för att garantera transparens och god reliabilitet, samt diskutera eventuella validitets- och reliabilitetsproblem.
4.1 Implementering av teori
Även om Henke och Mahers studie (ibid.) ligger till grund för uppsatsen så kommer uppsatsens metod innehålla egna inslag. Uppsatsen kommer emellertid att analysera partierna utifrån de tre dimensionerna som Henke och Maher använder. Henke och Maher menar att var och en av dimensionerna kastar ljus över en specifik aspekt i potentialen för ett europeiskt försvarssamarbete. Det är av samma anledning som jag kommer utgå från dimensionerna i min analys, eftersom jag anser att de inbegriper viktiga delar av vad ett försvarssamarbete innebär. Om ett parti inte uttrycker explicit vilka delar av EU:s försvarssamarbete de stödjer respektive inte stödjer, kan ett flerdimensionellt analysverktyg ge en mer omfattande bild av partiernas troliga inställning till respektive trolighet att begränsa EU:s försvarssamarbete.
De första två dimensionerna kastar ljus över partiernas inställning till militär makt, både på nationellt och transnationellt plan, vilket utgör en del av ett försvarssamarbete. Överlag genomsyras villkoren för Henke och Mahers (ibid.) andra hypotes av försvar och avskräckning, vilket implicerar militär makt. Av den anledningen är det intressant att analysera partiernas syn på just militär makt. Om partiet ställer sig negativa till militär makt på ett transnationellt plan, det vill säga den andra dimensionen, är det väsentligt att ta reda på om det även gäller för det nationella försvaret. De två villkoren som listades av Henke och Maher för den andra hypotesen inbegrep partiets syn på huruvida nationell säkerhet garanteras bäst genom avskräckning och försvar, i form av militära medel, under samarbete med andra europeiska länder. Om partiet är positiva till nationellt, militärt försvar men negativa till europeiskt, militärt försvar besvarar det frågan i villkoren för Henke och Mahers andra hypotes. Med andra ord finns det då ingen
indikation på att partiet anser att avskräckning och försvar gynnas av militärt samarbete med andra europeiska länder.
Den tredje dimensionen analyserar partiernas uppfattning om nationella säkerhetshot.
Dimensionen har sin bakgrund i det första villkoret för vardera hypotes som Henke och Maher (ibid.) listar upp, det vill säga om partiet känner oro eller preferens för nationell säkerhet. Som tidigare nämnt är det en viktig aspekt att ha kunskap om för att kunna värdera om partiet kan komma att överge sin skepticism mot överstatligt samarbete för att skydda nationen. Om partiet inte uttrycker sig om nationella säkerhetshot, kan vi anta att partiet inte kommer överge sin skepticism mot globalism med motivet att skydda den nationella säkerheten. Om partiet uttalar sig om nationella säkerhetshot är det en indikation på att partiet i någon mån fokuserar på säkerhetsfrågor, vilket implicerar att partiet bör vara mer angelägna att vidta åtgärder för att skydda nationen från yttre hot, i form av exempelvis ett försvarssamarbete.
Det som bland annat kommer skilja sig åt i den här uppsatsens metod är att dimension 2 delas upp i två dimensioner, vilket kommer förklaras och motiveras i avsnitt 4.6.4.
Henke och Mahers (ibid.) analysschema kommer vara utgångspunkten för analysen men revideras i form av en tydligare operationalisering baserad på de analytiska fynd som uppmärksammas i Henke och Mahers studie. Dessutom kommer den här studien som tidigare nämnt analysera partiernas inställning till EU:s försvarssamarbete, istället för ett generellt europeiskt försvarssamarbete och därmed döpa om Henke och Mahers hypoteser till mer eller mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
Uppsatsen är en beskrivande fåfallstudie (Esaiasson et al., 2017) med syftet att undersöka de nordiska, högerpopulistiska partiernas inställning till EU:s försvarssamarbete. En beskrivande studie ska enligt Esaiasson et al. (ibid.) vara baserad på en tydlig begreppsdefinition och ett utvecklat analysverktyg med tillkommande analysschema. Jag kommer därför utföra en tydlig operationalisering i avsnitt 4.6 som redogör för studiens operationella indikatorer. Uppsatsen följer en hypotetisk-deduktiv metod i form av en systematisk textanalys (Teorell och Svensson, 2007). Genom att tolka och redogöra för innehållet i det insamlade materialet från de tre partierna utifrån analysschemat i tabell 2 kommer jag analysera partiernas inställning till EU:s försvarssamarbete. Baserat på Henke och Mahers (2021) hypoteser kommer jag även gå ett steg längre och klassificera partierna utifrån resultatet som mer eller mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
4.2 Avgränsning
Motiveringen till uppsatsens avgränsning återfinns i studiens syfte, det vill säga att utöka kunskapen om inställningen till EU:s försvarssamarbete från just högerpopulistiska partier i EU:s nordiska medlemsstater. Det finns ett par anledningar till varför just nordiska, högerpopulistiska partier analyseras i den här uppsatsen. Även om Falkner och Plattners (2021) analys inkluderade Sverigedemokraternas, Dansk Folkepartis och Sannfinländarnas inställning till CSDP och CFSP, gav deras kvantitativa analys inte någon ingående redogörelse för partiernas ställningstaganden och analysen baserades dessutom på material innan 2017. Henke och Mahers (2021) studie inkluderade inte nordiska, populistiska partier och utifrån vad som konstaterades i avsnitt 2.3 är det högst relevant att även analysera deras inställning till EU:s försvarssamarbete.
Varför har inte andra högerpopulistiska partier i Sverige, Danmark och Finland inkluderats i analysen? Därför att Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna har mandat i sina respektive nationella parlament och partirepresentanter i Europaparlamentet (Danmarks statistik, 2019; European conservatives and reformists, u.å.; Identity and democracy, u.å.;
Sannerstedt et al., u.å.; Statistikcentralen, 2019). Eftersom uppsatsens syfte är att undersöka inställningen till EU:s försvarssamarbete är det relevant att studera de högerpopulistiska partier som har direkt inflytande både på nationell nivå och EU-nivå. Det vore givetvis intressant att undersöka övriga högerpopulistiska partier i de tre medlemsstaterna för att kunna kartlägga en större population av högerpopulistiska partier. Anledningen till att det utelämnats här återfinns i uppsatsens omfattning och därigenom begränsning vad gäller tid och kapacitet.
Varför har inte högerpopulistiska partier i övriga nordiska länder inkluderats i uppsatsens analys? Orsaken till att inte något av Norges och Islands högerpopulistiska partier inkluderats i studien är av den enkla anledningen att Norge och Island inte är en medlemsstater i EU (Finska migrationsverket, u.å.). Den här uppsatsen är bara intresserad av att analysera högerpopulistiska partier i EU:s medlemsländer, till följd av att endast de har möjlighet att påverka EU:s försvarssamarbete.
4.3 Nordiska populistiska partier
I det här avsnittet kommer jag kort presentera de nordiska, högerpopulistiska partierna Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Samtliga partier har definierats som högerpopulistiska av flertalet forskare (bl.a. Bohman, 2018; Jungar och Ravik Jupskås, 2014; Mudde, 2007; Nesti och Graziano i Sondel-Cedarmas och Berti, 2022). Redogörelsen ges i syftet att få en tydligare bild av uppsatsens analyserade partier i form av bland annat deras uppkomst, senaste valresultat och självbild.
4.3.1 Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna bildades år 1988 av en uppsättning nationalistiska och invandringskritiska grupper i Sverige. Partiet beskriver sig själva som ett parti grundat i nationalism med en socialkonservativ inriktning där bland annat upprätthållandet av en solidarisk välfärd är det viktigaste för ett gott samhälle (Jungar och Ravik Jupskås, 2014).
Partiet har suttit i Sveriges riksdag sedan 2010 och är idag Sveriges tredje största parti (Sannerstedt et al., u.å.). Sverigedemokraterna ingår i den politiska gruppen European Conservatives and Reformists i Europaparlamentet (European conservatives and reformists, u.å.).
4.3.2 Dansk Folkeparti
Dansk Folkeparti bildades år 1995 i Danmark och har sitt ursprung i neoliberalistisk populism (Jungar och Ravik Jupskås, 2014) och är idag ett högerparti med populistiska drag (Nationalencyklopedin, u.å.2). De ansågs till en början vara ett marginaliserat parti men som på senare tid snarare blivit ett etablerat parti (Lindekilde, 2014). I det senaste Folketingsvalet 2019 fick partiet 8.7% av rösterna vilket gav dem 16 mandat i Folketinget (Danmarks statistik, 2019).
Partiet beskriver sig själva som bundna till det danska, kulturella arvet med en önskan att stärka Danmarks interna och externa säkerhet (Jungar och Ravik Jupskås, 2014). Dansk Folkeparti är en del av den politiska gruppen Identity and Democracy i Europaparlamentet (Identity and democracy, u.å.).
4.3.3 Sannfinländarna
Sannfinländarna har sitt ursprung i det första populistiska partiet som skapades i Finland år 1959, Finlands landsbygdsparti (FLP). Efter en intern kris som ledde till FLP:s konkurs, skapade partiets ledning genast ett nytt parti som kom att bli Sannfinländarna. Det nya partiet
2 Sökord: Dansk Folkeparti
ansågs vara en del av den nya radikala högern och riktade sig till de missgynnade pensionärerna, veteranerna, de sjuka och landsbygdsborna i stort som drabbades hårt av Finlands nedgående välfärd efter den ekonomiska krisen på 1990-talet. Partiet har dels sitt ursprung i socialkonservatism (Jungar och Ravik Jupskås, 2014) och beskrivs bland annat som EU- och invandrarkritiskt (Nationalencyklopedin, u.å.3). Partiet fick 17.5% av rösterna i det senaste finska riksdagsvalet 2019, vilket gör de till Finlands nästa största parti (Statistikcentralen, 2019). Partiet beskriver sig själva som ett patriotiskt och kristet parti som stödjer den populistiska föreställningen om demokrati som sätter sin tillit till folkets samtycke (Jungar och Ravik Jupskås, 2014). Sannfinländarna är en del av den politiska gruppen Identity and Democracy i Europaparlamentet (Identity and democracy, u.å.).
4.4 Förväntningar om analysens resultat
Kan det förväntas att de analyserade partierna kommer ha en likartad inställning till EU:s försvarssamarbete? Det går att argumentera åt båda håll. Ett argument som talar för att det kommer vara koherens mellan partierna rörande deras inställning till EU:s försvarssamarbete är deras sakpolitiska likheter. Samtliga partier klassas som högerpopulistiska, vilket implicerar partiernas gemensamma ståndpunkter som exempelvis motstånd till immigration (Lutz, 2019) och EU-skepticism (Sondel-Cedarmas och Berti, 2022). Även om partierna tillhör olika stater så har de sammanstrålat ideologiskt med gemensamma hjärtefrågor (Jungar och Jupskås, 2014).
Ett argument för att det inte borde vara koherens mellan partierna är att partiernas respektive länder är olika integrerade i EU, vilket kan påverka politiken överlag. Finland och Sverige bidrar till CSDP, medan Danmark har förbehåll mot att integreras i de militära aspekterna av CSDP, Europeiska försvarsbyrån EDA och i ett antal andra inrikesfrågor (Gebhard, 2017). Till skillnad från Finland spelar EU en marginell roll i försvarspolitiken för Danmark och Sverige där NATO och FN har större inflytande över strategi och offentlig debatt. Finland är det enda av de tre länderna som inte har några förbehåll mot medlemskapet i EU och är integrerade i fler av unionens politikområden (Howard Grøn och Wivel, 2017). Detta kan innebära att Sannfinländarna kommer vara mer positivt inställda till integrering i form av EU:s försvarssamarbete än Danmark och Sverige. Opinionssiffror från de tre länderna bekräftar att
Finland är det land som har högst stöd till en gemensam försvars- och säkerhetspolitik för EU med 70%, även om Danmark med sina 68% och Sverige med sina 58% inte ligger alltför långt efter (Europeiska kommissionen, 2021). Om opinionssiffrorna avspeglas i ländernas respektive analyserade parti finns det ytterligare anledning att tro att Sannfinländarna kommer vara mer positivt inställda till EU:s försvarssamarbete än Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti.
4.5 Material
Jag kommer analysera material från 2011-2022, där majoriteten av materialet är mellan 2019- 2022. Anledningen till att jag till viss del behövt analysera över 10 år gammalt material är bristen på uppdaterade, politiska program inom det sakpolitiska ämnet. Eftersom partierna inte utkommit med uppdaterad politik i dessa sakpolitiska ämnen, utgår jag ifrån att partiet inte ändrat sin ståndpunkt i dem frågorna. För att besvara forskningsfrågan har jag behövt utgå från ett brett sortiment av material, eftersom all relevant information inte finns tillgänglig i partiernas val- och partiprogram. Det material som ligger till grund för min analys är främst partiernas politiska valprogram, hemsidor, motioner och yttranden från partiernas politiker. I några fall har jag använt mig av tidningsartiklar där antingen partipolitiker är författarna, där partipolitiker har intervjuats för artikeln eller där författarna till artikeln skriver om partiernas uttalanden i efterhand. När jag inhämtat information från en källa som inte är partiernas egna plattform har jag varit noga med att förhålla mig till de källkritiska kriterierna: äkthet, oberoende, centralitet, samtidighet och tendens. Samtidighet har jag garanterat i alla använda källor genom att endast använda det senast tillgängliga materialet och därigenom endast använda det senast uppdaterade när flera upplagor varit tillgängliga. För övriga kriterier krävs en mer ingående diskussion.
De källor som kräver ett extra kritiskt förhållningssätt är främst artiklar i dagstidningar och övriga medier, framförallt när partiernas politiker inte är författarna. Två dagstidningsartiklar som använts till analysen är artiklar skrivna av partiernas egna politiker, närmare bestämt Marie Krarup för Dansk Folkeparti i Berglingske media (2016) samt Björn Söder för Sverigedemokraterna för Altinget media (2017). Eftersom politikerna själva är författarna garanteras att källorna är äkta, att de är oberoende från andra möjliga åsikter, centrala för att ge korrekt information samt att tendens saknas när politikerna talat om sina respektive partiers åsikter i stort och inte sina privata åsikter. Det är lite mer riskabelt, rent källkritiskt, för informationen som inhämtats från media- och dagstidningsartiklar där politikerna själva inte är
författarna. De som avses här är en artikel i Altinget media (2022) och en artikel i Iltalehti (2019).
Artikeln som används från Altinget Media (2022), som är ett danskt, politiskt neutralt medium (Altinget, 2013), inkluderar ett uttalande från den dåvarande försvarstalespersonen för Dansk Folkeparti, Søren Espersen, angående partiets officiella ståndpunkt. Eftersom uttalandet trots allt kommer från en representant från Dansk Folkeparti finns det egentligen ingen anledning att misstro källans äkthet, oberoende och centralitet eller misstänka en eventuell tendens.
Iltalehti är en politiskt oberoende kvällstidning i Finland (Nationalencyklopedin, u.å.4). Artikeln från Iltalehti (2019) inkluderar uttalanden från några av Sannfinländarnas politiker men den inhämtade informationen från artikeln rör Sannfinländarnas officiella ståndpunkt. Detta innebär att det inte finns anledning att misstänka en eventuell tendens eller misstro källans centralitet och oberoende eftersom det rör sig om partiets officiella åsikt. Iltalehti är en etablerad kvällstidning i Finland och därför ges heller ingen anledning att tvivla på tidningens äkthet eller centralitet.
4.6 Operationalisering
Henke och Maher (2021) utför en klassindelad analys där de utifrån analysschemat avgör vilken kategori som de analyserade partierna faller in under: mer respektive mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete. Esaiasson et al. (2017) ställer upp en rad tekniska krav för en god och tillförlitlig klassindelad analys. De tekniska kraven åsyftar att komponenterna i analysschemat ska vara operationaliserade på ett lämpligt sätt, baserade på entydiga och inte tvärgående principer, ömsesidigt uteslutande samt uttömmande alternativt täckande kategorier.
Nedan kommer jag att operationalisera dimensionerna som uppsatsen kommer analysera partierna utifrån, med utgångspunkt i de operationella indikatorer som Henke och Maher (2021) använder i sin analys. Jag kommer också addera en egen, fjärde dimension.
4.6.1 Dimension 1: Rekommendation för den nationella försvarsmaktens ställning
Henke och Maher (2021) anser att ställningen för den nationella försvarsmakten inkluderar nivån och kompositionen för dess militära förmåga, hur och var de är positionerade och vilka typer av uppdrag de är designade för att utföra. I sin analys av partiernas rekommenderade
ställning för nationella styrkan utgår Henke och Maher från huruvida partierna stöttar en sänkning eller höjning i försvarsutgifter samt om de förespråkar militära lösningar på nationella säkerhetshot och andra generella säkerhetsbehov.
Det Henke och Maher (ibid.) i praktiken inkluderar i sin analys är huruvida partierna föreslår en höjning eller sänkning av den nationella försvarsmaktens budget. För vissa partier redovisar de även den exakta procentsatsen som partiet vill sänka eller höja försvarsutgifterna med samt vilket motiv de har. De lyfter även delar av partiernas partidokument där partiet ger förslag eller uppmuntrar alternativt inte uppmuntrar någon form av militär upprustning, satsning eller investering. För flera av partierna presenterar de partiernas inställning till satsningar på personalfrågor inom nationella styrkan. Flera av partierna vill återinföra värnplikten. Analysen inkluderar även i vissa fall med hur många soldater de vill öka den nationella styrkan med. Henke och Maher (ibid.) placerar partier som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete om partierna uppmuntrar till ökade nationella försvarsutgifter och militär kapacitet i analysen. Orsaken är att ett parti som inte stöttar en ökning av det nationella försvaret, är mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete eftersom ett försvarssamarbete, enligt Henke och Mahers definition, till viss del utgör militär makt. Det följer då att om partiet emellertid yrkar på minskat anslag för den nationella försvarsmakten, kommer de i den här uppsatsen anses vara mer negativt inställda till EU:s försvarssamarbete och därmed vara mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
Med bakgrund av Henke och Mahers (2021) analys kommer partier anses vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om några av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet föreslår en höjning av nationella försvarsutgifter, partiet ställer sig positiva till utökad eller bibehållen personalstyrka samt värnplikt, partiet stödjer satsningar eller investeringar i militär kapacitet.
Partier kommer anses vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i analyserade materialet: partiet föreslår en sänkning av nationella försvarsutgifter, partiet ställer sig negativa till utökad eller bibehållen personalstyrka samt värnplikt, partiet stödjer inte satsningar eller investeringar i militär kapacitet.
4.6.2 Dimension 2: Integrerade, militära styrkor
Under den andra dimensionen inkluderar Henke och Maher (2021) partiernas syn på EU:s generella roll i försvarspolitik, integrerad europeisk militär styrka och centralisering inom EU.
I analysschemat definierar Henke och Maher partier som är mer respektive mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete som partier med partidokument som inte erkänner respektive erkänner att integration av nationella styrkor kan vara användbart eller lämpligt.
Henke och Maher placerar tre av de partier som ställer sig negativa till gemensamma militära styrkor inom EU under mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete, eftersom de ändå har uttryckt sitt stöd för ökat transnationellt försvarssamarbete inom Europa och upprätthållandet av en stark, transatlantisk allians. Med andra ord inkluderar Henke och Maher partiernas syn på övrigt försvarssamarbete, som inte nödvändigtvis innebär militära medel, inom Europa. Jag har därför valt att dela upp Henke och Mahers andra dimension i två dimensioner för att tydliggöra mina operationella indikatorer för respektive dimension. Orsaken ligger i att de analyserade partierna i den här uppsatsen kan vara negativa till gemensamma, militära styrkor inom EU men positiva till övrigt försvarssamarbete inom EU. Jag kommer att begränsa den här dimensionen till partiernas syn på enbart militära, integrerade styrkor.
Partiernas syn på övrigt försvarssamarbete inom EU som inte nödvändigtvis inkluderar militär makt kommer analyseras i en fjärde dimension.
Med bakgrund av Henke och Mahers analys kommer partier antas vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig positiva till gemensamma militära styrkor inom EU eller har uttryckt ett stöd för en EU-armé.
Partier kommer antas vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig negativa till gemensamma militära styrkor inom EU och motsätter sig en EU-armé.
4.6.3 Dimension 3: Uppfattning om nationella säkerhetshot
Vad gäller den tredje dimensionen så uttrycker Henke och Mahers (2021) analysschema att de partier som är mer respektive mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete har partidokument som pratar lite om externa säkerhetshot respektive diskuterar externa säkerhetshot utförligt. Detta kräver en tydlig operationalisering för att få en tydligare bild av
Henke och Maher (ibid.) placerar ett analyserat parti som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under tredje dimensionen med motiveringen att partiet håller den mest intensiva uppfattningen om hot från stormakter. Övriga partier klassas enligt författarna som mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete, eftersom partierna pekar ut terrorism som ett primärt hot mot deras respektive länder samt att inrikespolitiska frågor som arbetslöshet samt immigration oftast har företräde i deras partidokument framför nationella säkerhetshot. Det främst gemensamma för de partier som klassas som mer troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete i Henke och Mahers analys är att de inte uttalar Ryssland som ett säkerhetshot, motsätter sig EU:s sanktioner mot Ryssland, har förespråkat ökade förbindelser med Ryssland och ser terrorism som ett av de största säkerhetshoten mot sin nation. Även om Henke och Maher inkluderar partiernas syn på NATO-medlemsskap i analysen så använder de inte partiernas åsikt om alliansen som en motivering att placera partierna i någon av kategorierna mer/mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete. Det är snarare så att partier i båda kategorier stödjer NATO-medlemskap. Av den anledningen kommer jag inte inkludera partiernas syn på NATO i mina operationella indikatorer.
Med bakgrund i Henke och Mahers (ibid.) analys kommer partier antas vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet erkänner Ryssland som ett säkerhetshot, partiet stödjer EU:s fortsatta sanktioner mot Ryssland, partiet uttrycker explicit motstånd för närmare förbindelser med Ryssland och partiet uttrycker inte att terrorism utgör ett säkerhetshot.
Partier kommer antas vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om någon av följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet uttrycker explicit att Ryssland inte är ett säkerhetshot, partiet stödjer inte EU:s fortsatta sanktioner mot Ryssland, partiet uttrycker ett stöd för närmare förbindelser med Ryssland och partiet uttalar terrorism som ett säkerhetshot.
4.6.4 En fjärde dimension: Inställning till övrigt försvarssamarbete inom EU Med anledning av att försvarssamarbete inom EU inte enbart behöver utgöra integrerade, militära styrkor samt att partierna som analyseras kan ställa sig olika till militärt samarbete och övrigt försvarspolitiskt samarbete så kommer jag lägga till en fjärde dimension i min analys.
Den analyserar partiernas inställning till gränsöverskridande försvarssamarbete i EU som inte nödvändigtvis inkluderar militära trupper eller medel. Anledningen till att dimensionen adderas
till analysschemat grundar sig främst i en slutsats från Henke och Mahers (2021) studie. Som tidigare nämnt så väljer Henke och Maher att placera några av deras analyserade partier som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete under andra dimensionen även om partierna uttryckt sig negativa till militär integration inom EU och en EU-armé. Partierna klassificeras i slutändan som mindre troliga att begränsa europeiskt försvarssamarbete för att de ändå uttryckt sitt stöd för ökat transnationellt försvarssamarbete inom Europa och upprätthållandet av en stark, transatlantisk allians. Det innebär att partiers syn på integrerade, militära styrkor försvinner mellan raderna i analysen och att namnet på den andra dimensionen inte stämmer överens med vad som faktiskt analyseras och därmed blir ett validitetsproblem.
Den fjärde dimensionen syftar till att enbart analysera partiernas inställning till övrigt försvarssamarbete inom EU som inte nödvändigtvis inkluderar militär styrka. Även om definitionen av försvarssamarbete i den här uppsatsen inkluderar direkt eller indirekt överenskommelse om nyttjandet och utvecklingen av militär kapacitet, är det ändå relevant att kunna kartlägga vilken grad av försvarssamarbete som partierna vill stödja. Exempelvis kan de ställa sig positiva till samarbete i EU vad gäller generell brottsbekämpning eller bekämpning av terrorism.
Alltså kommer partier antas vara mer positiva till EU:s försvarssamarbete, och därmed mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig positiva till någon form av EU samarbete i försvarsfrågor som exempelvis terrorism eller brottsbekämpning.
Partier kommer antas vara mer negativa till EU:s försvarssamarbete, och därmed mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete, om följande operationella indikatorer förekommer i det analyserade materialet: partiet ställer sig negativa till någon form av EU samarbete i försvarsfrågor som exempelvis terrorism eller brottsbekämpning.
Om partierna inte uttrycker sig överhuvudtaget i ovanstående frågor i någon dimension kommer de klassas som status quo och därmed inte antas vara varken mer/mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete i den dimensionen. Orsaken är att undvika validitetsproblem, som kan uppstå om partierna antas vara något eller placeras in under någon av kategorierna utan empiriskt stöd. I några fall kan partierna uttrycka sig i en fråga utan att explicit utge sig för att vara positiva eller negativa i respektive fråga för någon dimension. En motiverad bedömning kommer då ligga till grund för om de antas vara mer positiva/negativa till EU:s
i den dimensionen. Orsaken är att det krävs antaganden utifrån tolkningen för att få ut ett resultat, eftersom det är sällan som partierna uttrycker explicita svar på frågorna i analysschemat.
Tabell 2. Reviderat analysschema för empirisk analys
4.7 Validitet och reliabilitet
En god validitet innebär att studien undviker systematiska mätfel, det vill säga att studien på ett systematiskt sätt inte överskattar eller underskattar undersökta fenomenets omfattning (Teorell och Svensson, 2007). Ett tecken på god validitet är således att den teoretiska definitionen överensstämmer med de operationella indikatorerna (Esaiasson et al., 2017). Jag anser att det reviderade analysschemat undviker validitetsproblem av två anledningar. För det första är de fyra dimensionerna operationaliserade på ett tydligt sätt, där en dimension delats upp i två dimensioner för att undvika ett validitetsproblem och undersöka något som inte ska undersökas.
Analysschemat, se tabell 2, uttrycker explicit vad som förväntas av varje parti för att de ska antas vara mer positiva/negativa till EU:s försvarssamarbete. I avsnitt 4.6 redogjorde jag för hur materialet av ett parti som inte uttrycker ett explicit svar på frågorna i analysschemat kommer tolkas och bedömas. För det andra har jag tydligt motiverat varför de fyra dimensionerna används samt hur de tillsammans mäter partiernas inställning till EU:s försvarssamarbete i avsnitt 4.1 och 4.6. Validiteten stärks därigenom eftersom analysschemat
undviker att missa någon viktig aspekt för partiernas inställning till försvarssamarbete samt att analysschemat inte involverar onödiga aspekter som inte är relevanta för partiernas inställning till EU:s försvarssamarbete.
God reliabilitet innebär istället att studien undviker osystematiska mätfel, det vill säga att inga slumpmässiga mätfel i form av godtycklighet eller subjektivitet förekommer (Teorell och Svensson, 2007). Osystematiska fel försvårar möjligheten att genomföra en liknande studie och få likvärdiga resultat. Tolkningar är generellt riskabla utifrån osystematiska mätfel, eftersom det är subjektiva tolkningar av analyserat material som kan tolkas annorlunda av en annan läsare. Den här uppsatsen uppfyller god reliabilitet genom en tydlig transparens i de operationella indikatorer som undersöks i materialet från respektive parti och en motivering till varför jag tolkat materialet som jag gjort. I analysen, kapitel 5, har jag först listat vilken information jag funnit i respektive material där jag skrivit ut sidnummer för att läsaren på ett enkelt sätt ska kunna garantera informationens korrekthet. Därefter motiverar jag huruvida jag funnit stöd för någon av frågorna i analysschemat. Om det inte funnits explicita svar i materialet på de frågor som listas i analysschemat har jag motiverat varför jag valt att tolka informationen i materialet som jag gjort.
5 Resultat och analys
I det här kapitlet kommer jag först analysera det studerade materialet utifrån de fyra dimensionerna. Efter respektive analys följer en summering om vilket resultat det blir för vardera parti i respektive dimension. Kapitlet avslutas med en diskussion.
5.1 Dimension 1: Rekommendation för den nationella försvarsmakten
Sverigedemokraterna vill öka andelen av BNP till det nationella försvaret till 2% inom det närmaste decenniet (Sverigedemokraternas valplattform, 2022, s.63). Partiet vill satsa på inrikes försvarsteknologi samt nyanskaffning, uppgradering och vidmakthållande av försvarsmaktens utrustning och material (ibid.). Sverigedemokraterna tror på värnplikten som den huvudsakliga metoden att skapa en trygg personalförsörjning inom försvarsmakten och vill att samtliga män och kvinnor ska kunna kallas in för mönstring (Sverigedemokraterna, 2020).
Dansk Folkeparti vill höja andelen i Danmarks budget till nationella styrkan och nå NATO:s mål om 2% av BNP. Partiet vill addera nya, viktiga förmågor till det nationella försvaret för att utöva territoriellt försvar (Krarup, 2016). Danmarks medlemskap i NATO motiverar partiet att verka för ett produktivt och tillförlitligt nationellt försvar som inkluderar flygvapen, armé, marinbas och hemvärn (Dansk Folkeparti, u.å.5). Målet för partiet är att öka antalet värnpliktiga från dagens 5 000 till 15 000 (Gjersen Hansen, 2022).
Sannfinländarna anser att värnpliktens bidrag med skickliga och nationellt sinnade soldater är en viktig del av Finlands nationella försvar (Sannfinländarna, 2011, s.37). Värnplikten bör enligt partiet vara omfattande och inte förkortas eller vara selektiv eftersom det är det enda relevanta sätt enligt partiet att upprätthålla landets försvar (Sannfinländarnas säkerhetspolitiska program, 2015, s.1-2). De anser också att materiella resurser är nödvändigt för försvarsmakten och nedskärningar inom detta område som skett får inte fortgå (ibid.). Partiet är av åsikten att den finska, militära kapaciteten inte får nedgraderas och vill att försvaret ges det ekonomiska stöd som behövs för att utvecklas långsiktigt (ibid.). I partiets ekonomiska politikprogram från
5 ”Principprogram”
2019 uttrycker partiet sitt stöd för att försvarsmaktens operativa förmåga värnas för att stärka den inre säkerheten (Sannfinländarna, 2019, s.36).
Både Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti uttrycker explicit sitt stöd till en höjning av nationella försvarsutgifter. Sannfinländarna uttrycker inte att de vill höja eller sänka försvarsmaktens budget, men de anser att försvarsmakten inte får nedgraderas och att de bör ges det ekonomiska stöd som krävs för långsiktig utveckling. Jag tolkar det därför som att Sannfinländarna är mer positiva än negativa till en ökning av försvarsmaktens budget och kommer därför klassificera de som positiva till ökning av anslaget till den nationella försvarsmakten. Sverigedemokraterna tror på värnpliktens roll i försvarsmakten och Sannfinländarna betonar värnpliktens betydande roll i en fungerande försvarsmakt. Jag tolkar det som att de är positiva till en bibehållen värnplikt. Dansk Folkeparti uttrycker emellertid ett explicit stöd till utökad värnplikt. Sverigedemokraterna vill satsa på inrikes försvarsteknologi samt nyanskaffning, uppgradering och vidmakthållande av försvarsmaktens utrustning och material. Det indikerar implicit, genom att yrka på nyanskaffning och uppgradering, att de är positiva till satsningar i militär kapacitet. Sannfinländarna motsätter sig en nedgradering av försvarets nödvändiga resurser och Dansk Folkeparti stödjer ett produktivt försvar och vill addera nya, viktiga förmågor till det nationella försvaret. Det är tvetydigt om det innebär att Sannfinländarna och Dansk Folkeparti är positiva till satsningar eller investeringar i militär kapacitet. Emellertid uttrycker Sannfinländarna att de är negativa till en nedgradering av försvarets nödvändiga resurser, vilket jag tolkar som att de inte är negativa till satsningar i militär kapacitet. Därmed kommer jag anta att de är mer positiva till satsningar i militär kapacitet. Dansk Folkeparti kommer av liknande skäl att antas vara mer positiva till satsningar i militär kapacitet, eftersom de yrkar på ett produktivt försvar och vill addera nya, viktiga förmågor till försvaret. Med andra ord är partierna positiva i alla tre kriterier och är därmed under den första dimensionen mindre troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
5.2 Dimension 2: Integrerade, militära styrkor
Sverigedemokraterna motsätter sig ett militariserat EU eftersom det skulle leda till att NATO och EU skulle få jämförande kapacitet (Sverigedemokraterna, u.å.7). Björn Söder, tjänstgörande riksdagsledamot inom Sverigedemokraterna, sade i ett uttalande 2017 att Sverige inte bör bidra
till att militarisera EU, utan istället söka regionala samarbeten med framförallt Finland (Söder, 2017). I sin EU-valplattform från 2019 skriver Sverigedemokraterna att de är emot en gemensam EU-armé (Sverigedemokraterna, 2019, s.30).
Dansk Folkepartis kulturordförande berättar i partiets tidning Dansk Folkeblad att Dansk Folkeparti specifikt motsätter sig en gemensam EU-armé inför kommande omröstning gällande landets försvarsreservation till EU (Flydtkjær intervjuad av Bøjgaard i Dansk Folkeblad, 2022, s.6).
Sannfinländerna anser att trots EU:s ökade militära kapacitet så kan inte unionen nå en fullt utvecklad försvarsallians eftersom de flesta medlemsländerna i EU också ingår i NATO (Sannfinländarna, 2011, s.38). Partiet motsätter sig Finlands eventuella deltagande i en EU- armé eller i EU:s trupper överlag (Sannfinländarna, 2019, s.88).
Samtliga tre partier uttrycker explicit att de är emot en gemensam EU-armé.
Sverigedemokraterna uttrycker ett motstånd till att militarisera EU och Sannfinländarna motsätter sig även Finlands deltagande i integrerade EU-trupper. Med andra ord är Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti negativa i en av två kriterier medan Sannfinländarna är negativ i båda kriterier. Partierna kommer därför under andra dimensionen att anses vara mer troliga att begränsa EU:s försvarssamarbete.
5.3 Dimension 3: Uppfattning om nationella säkerhetshot
Sverigedemokraterna menar att en trygg och skyddad nationsgräns krävs för att skydda Sverige mot människohandel, terrorism och brottslighet (Sverigedemokraterna, u.å.9). Partiet beskriver den oroande utvecklingen i Ryssland under Vladimir Putins regim som pessimistisk och diktatorisk. Partiet uttrycker en oro för Rysslands aktiviteter på och kring Östersjön samt för rapporter som påstår att det pågår rysk underrättelseverksamhet mot Sverige. Partiet förespråkar element som ingår i den klassiska neutralitetspolitiken som kännetecknade Sverige under kalla kriget, det vill säga politik som förbehåller Sverige från rysk inblandning i Sverige och dess grannländer men som balanseras av företroendeskapande för att inte intensifiera spänningar.
Partiet har dock ställt sig positiva till ett samarbete med Ryssland för att motverka islamistisk
8 ”The Finns Party’s European Union Policy”
9 ”Sverigedemokratisk politik”
terrorismverksamhet (Sverigedemokraterna, 2021). Sverigedemokraterna menar att EU:s sanktioner mot Ryssland ska fortgå om landet inte förbättrar läget för oppositionella (Söder m.fl., 2020).
Dansk Folkepartis inställning till Ryssland är föga omtalad i det analyserade materialet. Strax efter invasionen av Ukraina utkom ett veckobrev skrivet av partiledaren Morten Messerschmidt angående miljö- och energipolitik där han kommenterade Ryssland endast i avseendet att invasionen gör det ännu tydligare att Danmark behöver frigöra sig från Rysslands gasexport (2022). Partiet uttrycker ingenting om terrorism som ett nationellt säkerhetshot i det analyserade materialet.
Sannfinländarna talar endast om terrorism som en direkt följd av Finlands misslyckade migrationspolitik men uttrycker inte explicit att terrorism är ett säkerhetshot (Sannfinländarna, 2019, s.410). I en artikel i Iltalehti, som handlar om Sannfinländarnas EU-kandidater till Europaparlamentet och deras inställning till Ryssland, är Sannfinländarnas officiella ståndpunkt att de motsätter sig upphävande av sanktionerna mot Ryssland (Karvala, 2019).11
Inget av partierna uttrycker explicit att Ryssland inte är ett säkerhetshot eller erkänner Ryssland som ett säkerhetshot, även om Sverigedemokraterna uttrycker oro för Rysslands aktiviteter.
Sverigedemokraterna stödjer fortsatta sanktioner mot Ryssland om landet inte uppfyller kraven för att dessa ska upphävas. Dansk Folkeparti uttalar sig inte om sanktioner mot Ryssland utan uttrycker endast ett behov av att Danmark måste sluta vara beroende av Rysslands gasexport.
Sannfinländarnas officiella ståndpunkt är att de motsätter sig ett upphävande av sanktionerna mot Ryssland. Vad gäller partiernas åsikt om närmare förbindelser med Ryssland är det endast Sverigedemokraterna som uttalar sig. De är tudelade eftersom de motsätter sig rysk inblandning i Sverige men ändå öppnar för ett samarbete med Ryssland rörande islamistisk terrorverksamhet. Inget av de tre partierna uttrycker explicit att terrorism utgör ett nationellt säkerhetshot. Utifrån ovanstående kan det konstateras att Sverigedemokraterna och Sannfinländarna är positiva till fortsatta sanktioner mot Ryssland. Danmark uttrycker sig inte alls i frågan. Vad gäller partiernas syn på närmare förbindelser med Ryssland uttrycker inte
10 “Perussuomalainen Maahanmuuttopolitiikka”
11 Det står inte explicit i artikeln av Karvala (2019) att det rör EU:s sanktioner mot Ryssland. Emellertid är det EU:s politik som är ämnet i artikeln och jag kommer därför utgår från att det är EU:s sanktioner som avses.
