Avslutningsvis väljer jag att presentera den diskurs som jag menar att samtliga ovan nämnda diskurser mobiliseras kring på Flashback Forum. Som förhoppningsvis framkommit av de redovisade diskurserna och de olika utsagor jag valt att lyfta i resultatavsnittet är det
männen/pojkarna/killarna/herrarna som samtliga diskurser centreras kring. Med andra ord,
oavsett om det är barn eller vuxna, oavsett om det rör sig om talet där våldtäkter diskuteras, om ensamkommande diskuteras som en särskilt särbehandlad grupp inom media och från myndigheters sida, eller om de diskuteras utifrån sin utsatta situation på boenden och hem, är det det biologiskt manliga könet som står i centrum. Diskursen om det manliga biologiska
könet innefattar således en flexibilitet med en tämligen omfattande uppsättning begrepp och uttrycksformer när ensamkommande diskuteras.
Då jag menar att det finns två åldersdiskurser på forumet har jag haft svårigheter att benämna denna avslutande diskurs vid namn då jag här riskerade, resonerade jag, att exkludera eller snarare inbegripa någon av ålderdiskurserna (vid eventuell benämning såsom diskursen om
männen/pojkarna). Just på grund av ♂-diskursens breda begreppsuppsättning ville jag initialt
till och med undvika att benämna diskursen helt för att minimera risken att missvisande hänvisa till någon av ålderdiskurserna för läsaren. Jag sökte lämpliga beteckningar men benämnde först diskursen enbart ♂ vilken placerades centralt i modellen (se modell 1) som föreliggande resultatavsnitt inleddes med. Jag valde sedan att inkludera benämningen det
biologiskt manliga könet där jag ansåg att ♂-tecknet fortfarande fungerade på egen hand i
modellen.
I citaten jag lyft i resultatavsnittet indikeras i hög grad att det är personer med manligt biologiskt kön som avses. Utsagorna där föreställningen om ♂ är många. På forumet beskrivs ensamkommande som han, snubbe, män, herrar, testostinna (vilket jag tolkar indikerar att det rör som om det biologiskt manliga könet utifrån hög nivå testosteron), ensamkommande beskrivs ha skägg, benämns därtill som skäggbarn (vilket jag likaså förstår som om det rör sig om det biologiskt manliga könet) där även de namn på personer som påstås vara misstänka/inblandande förövare i våldtäktsfall, vad jag tolkar, är namn på pojkar/män. Gruppen ensamkommande är således sett till biologiskt kön en mycket homogen konstruerad grupp på forumet där pojkar är normaliserade i talet, detta med undantag för ett enda tillfälle där kvinnan skrivs fram:
Dessutom är läkarkåren inte speciellt förtjust i konflikter med Socialstyrelsen och Migrationsverket, så förutom i de mest påtagliga fallen sker aldrig några ifrågasättanden av personens ålder. Nu kan man givetvis tycka olika om mottagandet av dessa ensamstående män och kvinnor, men det går knappast att blunda för de problem åldersfusket för med sig; både för flyktingen själv och omgivningen.
Hur nyttjas diskursen och vad kan diskursen om det biologiskt manliga könet rörande ensamkommande ses ha för konsekvenser i talen och i konstruktionen av ensamkommande på forumet? Jag vill först mena att bilden, konstruktionen om att ensamkommande är pojkar/män, stärker trovärdigheten i diskursen om våldtäktsmännen. Jag ser det som att männen bättre går i linje med föreställningen om våldtäktsmän - som just män - som förgriper sig på kvinnor där mäns aggressivitet, utåtagerande och testostinna natur gör talet om ensamkommande våldtäktsmän mer rimligt än om flickor/kvinnor skulle ha uttryckts. Männen blir också mer trovärdiga i rollen som de kriminella, på grund av sitt utåtagerande beteende och en vad jag föreställer mig stereotyp bild av den genomsnittlige brottslingen, en kriminalitet som just används i konstruktionen av våldtäktsmännen som tidigare brutit mot lagar.
Då sexuella övergrepp lättare kan relateras till män som begått dem sett till deras våldsbenägna agerande blir föreställningen om boenden som våldtäkts- och
Föreställning om dessa centraler är sedan viktig i motivet till varför ensamkommande särbehandlas i diskursen om de särbehandlade. Centralerna skrivs fram som skyddade institutioner där våldtäktsfall med ensamkommande som förövarna tystas ner utifrån anställdas inom socialtjänsten (soctanter) privatekonomiska motiv. De vill ha kvar sin arbetsplats som riskerar att läggas ner ifall de hemska situationerna på boendena kommer till allmänhetens kännedom.
Vidare menar jag att diskursen om ♂ stärker trovärdigheten i vuxendiskursen utifrån en stereotyp föreställning och konstruktion av kvinnan som i högre grad passiv46, som ett inte likafullt agerande suspekt subjekt som mannen. Den manliga ensamkommande passar i högre grad in i konstruktionen som den lögnaktige, strategiske flyktingen vilken agerar för att lura till sig fördelar vid asylprövningen. Intressant här är, då jag tillåter mig i studien att även granska vad som gör utsagor mindre trovärdiga, att föreställningen om det biologiskt manliga könet återfinns när diskursen om de sexuellt utsatta praktiseras. Utifrån föreställningen om den passiva flickan/kvinnan och pojkars/mäns högre grad av agens och utåtagerande hade diskursens trovärdighet om pojkars utsatthet möjligen kunnat utmanas men jag såg inte att den aspekten lyftes på något sätt.47
Retorik i den diskursiva praktiken
Att analysera ♂-diskursensretoriska organisering är intressant då den enligt min bedömning innehar en central position i talet om ensamkommande på forumet men där jag samtidigt har uppenbara svårigheter att, utifrån mitt teoretiska ramverk i studien, urskilja några former av retoriska verktyg där konstruktionen av det manliga könet och dess relevans för talet om ensamkommande står att identifiera. Men det är också detta som gör att jag i modellen över diskurserna (se modell 1) har valt att placera den i mitten - just för den till synes hegemoniska48 ställning som diskursen har i talet på forumet. Sättet att tala och förstå världen med begrepp och uttrycksformer där det biologiskt manliga könet frekvent åberopas utmanas aldrig, konfronteras aldrig i talet utan det förefaller råda ett samförstånd, ett samtycke kring föreställningen. Jag tillåter mig här att använda en extremfallsformulering då min bedömning är att diskursen helt får stå oemotsagd i trådarna jag studerat. Talet befinner sig många gånger på den högsta nivån i den hierarkiska modellen över modaliseringar. X råder i samtalen, X är så pass oproblematiskt i samtalen att det inte behövs skrivas fram som X är fakta.
De retoriska verktyg jag ändock finner i konstruktionen av den manliga ensamkommande är empiriska repertoarer där ingen tror sig veta, där ingen förefaller spekulera om det är en kille eller tjej/man eller kvinna, utan de ensamkommande är han, snubbarna, grabben osv. Möjligen skulle det kunna hävdas att flickor/kvinnor inbegrips i talen om ensamkommande på
46 Föreställningen finner jag även i Stretmos (2014) resultat där omsorgspersoner kring ensamkommande pratar om flickor i högre grad än pojkar som passiva. Flickorna beskrivs inte göra så mycket på dagarna utan ses mestadels tillbringa sin tid inomhus på sina rum i fosterfamiljerna.
47 Jfr Stretmos (2014) analys där hon menar att svenska medier under perioden 2000-2005 gestaltade ensamkommande flickor som i högre grad utsatta för sexualbrott och i större behov av skydd än pojkar.
forumet då det inte alltid explicit uttalas pojkar/herrar/män. Då det kvinnliga biologiska könet inte uttalat introduceras och således, i så fall, förblir i tyst form - med undantag då från ovan citerade utsaga om kvinnan - blir i mina ögon ändå det manliga biologiska könet dominerande i talen då det inte konfronteras eller utmanas på något sätt vid tillfällen de träder fram explicit. Och dessa tillfällen är flertalet. Föreställningen om ensamkommande i form av pojkar/män är en solid och stabil konstruktion vilken är befäst i samtliga diskurser jag identifierat på forumet.