Avslutningsvis återkopplar jag till diskussionen om etiska aspekter. Innan resultatet redovisades lyfte jag tre etiska diskussioner som jag menade bör föras kring studien med dess fokus på konstruktionen av ensamkommande barn. I tidigare avsnitt lyfte jag grad av granskning av materialet och innan resultatet redovisades, i avsnittet Etiska aspekter, diskuterade jag aspekten med Internets ”offentlighet” och hur jag menade att mitt förfarande med dold observation bör kunna ses som etiskt försvarbart. Beträffande den återstående etiska frågan, diskussionen kring konsekvenser av studien, ville jag lyfta den efter att läsaren tagit del av resultatet för att denne lättare skulle kunna följa med i mina resonemang om tänkbara följder av forskningsljuset som just riktats. Nu när diskurserna redovisats sett till innehåll och trovärdighet samt diskuterats i förhållande till tidigare forskning om konstruktionen om barnen vill jag behandla konsekvenserna av studien och vad jag som undersökare med mitt sätt att skriva fram studien eventuellt bidrar med.
Föreställningarna som skrivs fram på Flashback Forum, inom den avgränsade kontext jag själv definierat sett till de åtta samtalstrådarna som valdes utifrån hur jag använde forumets sökfunktion, kan enligt min mening ses som påtagligt negativa och vissa också främlingsfientliga föreställningar om ensamkommande barn. Jag åsyftar då främst diskursen om de särbehandlade, diskursen om våldtäktsmännen men också föreställningen om att det rör sig om vuxna individer och inte barn. Talet om våldtäktsmännen speglar t.ex. i hög grad de föreställningar som Hirvonen (2013) identifierade i sin studie på högerextrema webbsidor. Vad innebär då att ytterligare en studie görs kring talet om ensamkommande barn där vissa synnerligen negativa, kritiska röster höjs om barnen? Vad fyller min studie för funktion? Mitt förfarande kan ses kritiskt på utifrån att jag eventuellt höjer rösterna och förstärker föreställningarna, samma bilder och föreställningar som jag själv menar kan bidra till ett samhällsklimat vilket är destruktivt och hämmande för målgruppen. Jag kan möjligen ses bidra till negativa föreställningar om barnen vilka jag ger spridning för inom en vetenskaplig kontext. Wernesjös (2011) kritiska granskning av hur den hälsoinriktade forskningen kring ensamkommande konstruerat barnen blir därmed aktuell i mitt fall. Möjligen bidrar studien till konstruktionen av barnen. Det diskursanalytiska förhållningssättet som används inom forskning - som användes inom föreliggande studie - kan användas emot forskningen själv (Edwards & Potter, 1992) och här vill jag förtydliga de risker jag urskiljer men samtidigt vad jag hoppas att studien ändå kan bidra till.
Mitt förhållningssätt i diskussionen och gentemot kritiken som kan formuleras mot mitt forskningsintresse är att vad jag kallar vardagliga samtal kring barnen bör uppmärksammas i forskningssammanhang. Detta oavsett dess innehåll och vilka bilder som däri artikuleras och identifieras av forskaren. Likaväl som jag finner Stretmos (2014, 2010) inriktning relevant och
värdefull för att erhålla ökad förståelse för vilka föreställningar som föreligger om ensamkommande, likaväl finner jag bilder av barnen framskrivna inom lyhörda forumskontexter som viktiga forskningsfält. Vid fall då diskurserna och bilderna illustrerar negativa, rasistiska föreställningar och förhållningssätt är ämnet lika centralt att lyfta i mina ögon som om bilderna inte skulle göra det. Anledningen till att jag anser detta är att sammanhanget och samhällsklimatet som barnen anländer till och där de i olika grad ska bygga upp sina liv efter flyktskapet vidare behöver studeras. Även på mikronivåer i specifika samtal. Föreliggande studies relevans ser jag även utifrån att bilderna av barnen analyserades sett trovärdighet och hur konstruktionerna framstod som om de förmedlade sanning. Jag var intresserad av hur bilderna förhandlades fram, hur de gavs uttryck, hur de sades för att bemöta andra föreställningar. Då dessa tog form på ett öppet diskussionsforum där bilderna kan ges spridning var och är studiens inriktning för mig en relevant vidareutveckling av forskningsfältet.
Studien kan dock ses skjuta fram talet om ensamkommande på ett särskilt sätt. Detta betecknar jag som en av de allra viktigaste följderna. Här återkommer reflexivitet, där Potter och Wetherell (1987) menar att reflexivitet både handlar om mitt tal om saker, om händelser och fenomen men också att mitt tal är en del av dessa saker. Eventuellt bidrar studien till att vissa diskurser ges utrymme i talet om ensamkommande inom olika fält, t.ex. inom det vetenskapliga fältet. Det faktum att diskurserna diskuteras och har diskuterats i sammanhang där jag pratat om mitt projekt inom utbildningen indikerar att så är fallet. Dessa är diskurser jag själv identifierat på forumet, diskurser jag själv benämnt vid namn och som jag under projektets gång själv gett plats för i diverse olika vetenskapliga diskussioner.60
Här finner jag en viktig tillhörande aspekt om hur jag pratar om diskurserna, vilket kan ge konsekvenser för hur diskurserna inom det vetenskapliga fältet därefter blir talade om. Vid min självpresentation av att bedriva en vetenskaplig granskning av diskurserna legitimerar jag måhända att starkt negativa tankar och idéer om ensamkommande barn kan diskuteras, dekonstrueras, dvs. synas på sin skörhet och uppbyggnad (Alvesson, 2002) eller enklare uttryckt ”pusslas isär” (Trondman, 2013), utan att de fördöms eller ses kritisk utifrån en granskare som mer personligen träder fram och markerar sitt ställningstagande. För det menar jag att jag inte i någon särskilt stor utsträckning gjort. T.ex. närmar jag mig med försiktighet uttrycksformerna främlingsfientligt och särskilt rasism (se resonemang och fotnot 50). Detta måste dock ske i en balansgång sett till de aspekter Antaki et al. (2003) betonar vill jag mena där hur sympatier faktiskt yttras blir centralt i resonemanget. Men bara genom att namnge saker - att använda språket - har verklighet skapats (Börjesson & Palmblad, 2007). Jag är - såsom Backlund et al. (2012) formulerar sina egna roller som forskare - därmed medkonstruktör av verkligheten och hur jag eventuellt skjutit fram gränsen för talet om barnen har jag ställt mot min föreställning om studiens bidrag till att öka kunskapen om vilka föreställningar om barnen som förekommer och hur dessa byggs upp inom en specifik kontext. Kunskap jag menar gynnar forskningen om målgruppen och målgruppen i sig. I det bidraget, i
60 Här inkluderar jag problematiken med min modell som introducerade resultatavsnittet. I modellen presenteras diskurserna jag identifierat men hur dessa ges trovärdighet, hur sanning däri konstrueras, framkommer inte vid en första anblick. Att de är föreställningar och inte sanningar framkommer inte genom enbart presentation av modellen.
dramatiseringen av empirin finns ett framskjutande av talet som jag likafullt eftersträvar. Vad jag vill betona ovan är de flertalet konsekvenser som studien kan medföra - både genom mitt skrivna och talade språk - vilka jag som undersökare behöver inse ansvaret kring och eftersträva att vara medveten om.
Kopplat till hur jag pratar om barnen vill jag i detta sammanhang belysa ensamkommandes position i min studie. Utifrån FN:s konvention för barnets rättigheter (Unicef, 2009) och specifikt barnets rätt att komma till tals,61 vilket inte minst gäller forskning (Christensen & Prout, 2002) och där barn i den så kallade nya barndomssociologin eller nya barndomsforskningen (Matthews, 2007; Halldén, 2003) kommit att bli sedda som aktörer med egen agens som bör involveras i högre grad i frågor som rör dem, kan föreliggande studie betraktas som ett svagt och otillräckligt tillvägagångssätt. Särskilt när ensamkommande barn som grupp frekvent talas om men sällan själva kommer till tals (Wernesjö, 2014). Trots behovet av högre grad deltagande för barns del och i detta fall ensamkommande barns del behöver studier ändock anpassas till dess syfte (James, 2007). I föreliggande fall var det just talet om barnen som Wernesjö (2014) nämner som jag med studien intresserade mig för och ville undersöka. Denna form av studier ser jag också, trots vikten av att barns röster skrivs fram och barn ges möjlighet till delaktighet i olika stadier av analysarbeten i undersökningar, värdefulla för att förstå barnens livsvillkor.
Även om jag har försökt understryka och behandla föreställningarna på forumet som just föreställningar från min sida och inte sanningar samt lyfta mitt eget språkbruk och granska egna retoriska strategier, finns en vidare risk att jag med studien underbygger eller legitimerar ett särskilt tal om barnen (t.ex. kan min egen användning av målgrupp62 ses problematisk) samt skriver fram ensamkommande som en särskild grupp utifrån ett särskilt tal. De ensamkommande riskerar således att bli en speciell grupp individer, omgiven av föreställningar och idéer som kan framstå som exklusiva de ensamkommande då jag enbart fokuserar på denna specifika grupp. Ensamkommande kan i högre grad än andra individer så framstå som om de behöver studeras utifrån talet som konstruerar dem där de genom detta inte bara talas om på ett särskilt sätt utan också blir en mycket särskild grupp människor då jag talar om dem på detta sätt. Konsekvensen är kanske långsökt betraktad utifrån mitt enskilda bidrag men påtaglig sett till vad studien som bidrag till den socialkonstruktionistiska inriktningen riskerar att konstruera.
Vad jag hoppas att studien bidrar med är icke desto mindre två saker. Dels hoppas jag att studien bidrar till en förståelse av hur föreställningar om ensamkommande barn konstrueras med särskilda retoriska verktyg för att framstå som trovärdiga, inom en avgränsad kontext men vilken jag menar är en lyhörd mikronivå som kan influera andra ”lyssnare” och därmed ett rådande samhällsklimat. Här används olika övertygande tekniker där också olika diskurser används i talen för att få andra diskurser att framstå som mer trovärdiga. Dels hoppas jag, relaterat till min första förhoppning, att studien identifierat sociala konsekvenser som
61 Tolfte artikeln: barnets rätt att säga sin mening och få den respekterad (Unicef, 2009).
62 Kanske blir termen associerad med någon form av behandling, sjukdomsrelaterade inriktade strategier mot vissa individer. Användningen stärker då eventuellt den patologiserande konstruktionen av ensamkommande barn som Wernesjö (2011) identifierar inom mycket av forskningen kring barnen. Uttrycksformen ”målgrupp”
praktiserade diskurser för med sig och hur dessa legitimerar ett särskilt bemötande av ensamkommande barn. Som jag i ingressen inledde studien med inkluderar jag i talet om bra mottagande och bemötande av barnen från myndigheters och organisationers sida rådande samhällsklimat där barnen anländer. Sett till att ett öppet diskussionsforum studerats ser jag studien som ett bidrag till förståelsen av ett sådant samhällsklimat och hur det retoriskt organiseras i en avgränsad kontext.
Referenser
Aftonbladet. (2015). Aftonbladet granskar. Hämtad 2015-04-07, från
http://www.aftonbladet.se/nyheter/hatetpaflashback/
Alvesson, M. (2002). Postmodernism and social research. Buckingham: Open University Press. Andén, A. (2015, 13 februari). Hur ska Aftonbladet granska Flashback? Medievärlden. Hämtad
2015-02-14, från http://www.medievarlden.se/hur-ska-aftonbladet-granska-flashback
Antaki, C., Billig, M., Edwards, D., & Potter, J. (2003). Discourse analysis means doing analysis: A critique of six analytic shortcomings. Discourse Analysis Online, 1(1). Tillgänglig:
http://extra.shu.ac.uk/daol/articles/open/2002/002/antaki2002002-paper.html
APA - American Psychological Association. (2015). The Road to Resilience. Hämtad 2015-05-06, från http://www.apa.org/helpcenter/road-resilience.aspx
Arrhenius, L. (2013). Stor okunskap bland unga om ensamkommande flyktingbarn. Hämtad 2015-02-23, från http://www.mynewsdesk.com/se/friends/pressreleases/stor-okunskap-bland-unga-om-ensamkommande-flyktingbarn-872579
Backlund, Å., Eriksson, R., von Greiff, K., Nyberg, E., & Åkerlund, E-M. (2014).
Ensamkommande barn och ungdomar - ett longitudinellt perspektiv (Forskningsrapport,
2014:4). Stockholm: Forsknings- och Utvecklingsenheterna Nordost, Nordväst, Södertörn. Backlund, Å., Eriksson, R., von Greiff, K., & Åkerlund, E-M. (2012). Ensam och flyktingbarn -
barnet och socialtjänsten om den första tiden i Sverige (Forskningsrapport, 2012:1).
Stockholm: Forsknings- och Utvecklingsenheterna Nordost, Nordväst, Södertörn.
Bali, H. (2009, 12 november). Jag skäms över mina partivänner. Aftonbladet. Hämtad 2014-09-27, från http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12112392.ab
Bean, T., Eurelings-Bontekoe, E., & Spinhoven, P. (2007). Course and predictors of mental health of unaccompanied refugee minors in the Netherlands: one year follow-up. Social
Science & Medicine, 64, 1204-1215.
Bergström, G., & Boréus, K. (2012). Diskursanalys. I G. Bergström & K. Boréus (Red.), Textens
mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (s. 353-416).
Lund: Studentlitteratur.
Billig. M. (1999). Whose terms? Whose ordinariness? Rhetoric and ideology in conversation analysis. Discourse & Society, 10(4), 543-558.
Blomberg, H. (2010). Mobbning, intriger, offerskap - att tala som sig själv som mobbad i
arbetslivet. (Doktorsavhandling, Örebro Studies in Sociology 13). Örebro: Örebro
Brendler-Lindqvist, M. (2004). Att möta de ensamkommande barnen. Stockholm: Rädda Barnen.
Brunnberg, E., Borg, R-M., & Fridström, C. (2011). Ensamkommande barn - en
forskningsöversikt. Lund: Studentlitteratur.
Bryan, C., & Denov, M. (2011). Separated refugee children in Canada: The construction of risk identity. Journal of Immigrant & Refugee Studies, 9, 242-266.
Burr, V. (2003). Social constructionism. London & New York: Routledge.
Börjesson, M. (2003). Diskurser och konstruktioner. En sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur.
Börjesson, M., & Palmblad, E. (2007). Introduktion. I M. Börjesson & E. Palmblad. (Red.),
Diskursanalys i praktiken (s. 7-28). Stockholm: Liber.
Christensen, P., & Prout, A. (2002). Working with ethical symmetry in social research with children. Childhood, 9(4), 477-497.
Denscombe, M. (2004). Forskningens grundregler. Samhällsforskarens handbok i tio punkter. Lund: Studentlitteratur.
Derluyn, I., & Broekaert, E. (2008). Unaccompanied refugee children and adolescents: the glaring contrast between a legal and a psychological perspective. International Journal of
Law and Psychiatry, 31, 319-330.
Derluyn, I., Broekaert, E., & Schuyten, G. (2008). Emotional and behavioural problems in migrant adolescents in Belgium. European Child & Adolescent Psychiatry, 17(1), 54-62. Derluyn, I., Mels, C., & Broekaert, E. (2009). Mental Health Problems in Separated Refugee
Adolescents. Journal of Adolescent Health, 44, 291-297.
Edwards, D., & Potter, J. (1992). Discursive psychology. London: SAGE Publications.
Eide, K. (2005). Tvetydige barn. Om barnemigranter i et historisk komparativt perspektiv. (Doktorsavhandling, Universitetet i Bergen, Sosiologisk institutt). Bergen: Universitetet i Bergen.
Findahl, O. (2013). Svenskarna och internet 2013. Stockholm: .SE Stiftelsen för Internetinfrastruktur. Hämtad 2014-11-10, från https://www.iis.se/docs/SOI2013.pdf
Fjell, T. I. (2010). Offentliggjort men inte offentligt? Några tankar om bruket av internetkällor.
Nätverket - Etnografisk tidskrift, 17, 77-82.
Flashback. (u.å.a). Bakgrund. Hämtad 2014-11-06, från https://www.flashback.org/kontakt
Flashback. (u.å.b). Flashback Forum. Hämtad 2015-04-14, från https://www.flashback.org/
Flashback. (u.å.c). Moderatorer. Hämtad 2014-11-08, från
Flashback. (u.å.d). Regler. Hämtad 2014-11-06, från https://www.flashback.org/regler
Flashback.se. (u.å.a). Flashback: de första 30 åren (1983-2013). Hämtad 2014-11-06, från
http://www.flashback.se/flashbacks-historia
Flashback.se. (u.å.b). Flashback. Hämtad 2014-11-08, från http://www.flashback.se/
Frick, C. (2015, 11 februari). Läsarstorm mot Aftonbladet efter granskning av Flashback: ”Gestapo”. Nyheter idag. Hämtad 2015-02-15, från http://nyheteridag.se/lasarstorm-mot-aftonbladet-efter-granskning-av-flashback-gestapo/
Friends & UNHCR. (2013). Attitydundersökning för kampanjen Hej Sverige. Faktablad. Giddens, A. (2007). Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Goodman, J. (2004). Coping with trauma and hardship among unaccompanied refugee youths from Sudan. Qualitative Health Research, 14(9), 1177-1196.
Groark, C., Sclare, I., & Raval, H. (2011). Understanding the experiences and emotional needs of unaccompanied asylum-seeking adolescents in the UK. Clinical Child Psychology and
Psychiatry, 16(3), 421-442.
Halldén, G. (2003). Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk
forskning i Sverige, 8(1-2), 12-23.
Hammersley, M. (2001). On ’systematic’ reviews of research literatures: a ’narrative’ response to Evans & Benefield. British Educational Research Journal, 27(5), 543-554.
Helin, J. (2015, 9 februari). ”Hoppas kunna starta en diskussion om gränser”. Aftonbladet. Hämtad 2015-04-07, från http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20288071.ab
Helin, J. (2015, 10 februari). ”Yttrandefrihet mår bäst under ansvar” [Chatt]. Hämtad 2015-02-14, från http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20294667.ab
Hepburn, A. (2003). An introduction to critical social psychology. London: SAGE Publications. Hessle, M. (2009). Ensamkommande men inte ensamma - tioårsuppföljning av
ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som unga vuxna i Sverige. (Doktorsavhandling). Stockholm: Stockholms universitet.
Hinton, P. (2003). Stereotyper, kognition och kultur. Lund: Studentlitteratur.
Hirvonen, K. (2013). Sweden: when hate becomes the norm. Race & Class, 55, 78-86.
Hodes, M., Jagdev, D., Chandra, N., & Cunniff, A. (2008). Risk and resilience for psychological distress amongst unaccompanied asylum seeking adolescents. Journal of Child Psychology
and Psychiatry, 49(7), 723-732.
James, A. (2007). Giving voice to children’s voices: practices and problems, pitfalls and potentials. American Anthropologist, 109(2), 261-272.
James, A., & James, A. (2012). Key Concepts in Childhood Studies. London: SAGE Publications. Jansson, H. (2010). Digitala texter och analoga fältarbetare. Internetetnografins
metodologiska dilemman. Nätverket - Etnografisk tidskrift, 17, 29-33.
Johansson, L. A. (2015, 11 februari). Granskningen av Flashback ger näthatet ny näring. Dagens
Samhälle. Hämtad 2015-02-14, från http://www.dagenssamhalle.se/debatt/granskningen-av-flashback-ger-naethatet-ny-naering-13686
Jordheim, H. (2003). Läsningens vetenskap. Gråbo: Anthropos.
Justitiedepartementet. (2014). Ensamkommande barn. Hämtad 2015-03-20, från
http://www.regeringen.se/sb/d/9688/a/167610
Kozinets, R. (2002). The field behind the screen: using nethnography for marketing research in online communities. Journal of Marketing Research, 39(1), 61-72.
Kozinets, R. (2011). Netnografi. Lund: Studentlitteratur.
Lazarus, R., & Folkman, S. (1984). Stress, Appraisal and Coping. New York: Springer Publishing Company Inc.
Lindgren, M. (2006). Att skapa ordning för det estetiska i skolan. Diskursiva positionering i
samtal med lärare och skolledare. (Doktorsavhandling, Konstnärliga fakulteten vid
Göteborgs universitet, Art Monitor). Göteborg: Göteborgs universitet.
Luster, T., Qin, D., Bates, L., Johnson, D., & Rana, M. (2009). The lost boys of Sudan: coping with ambiguous loss and separation from parents. American Journal of Orthopsychiatry,
79(2), 203-211.
Luster, T., Qin, D., Bates, L., Rana, M., & Lee, J. (2010). Successful adaption among Sudanese unaccompanied minors: perspectives of youths and foster parents. Childhood, 17(2), 197-211.
Matthews, S H. (2007). A window on the ’new’ sociology of childhood. Sociology Compass,
1(1), 322-334.
Migrationinfo.se. (2015a). Ensamkommande barn. Hämtad 2015-04-03, från
http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande/ensamkommande-barn
Migrationsinfo.se. (2015b). Attityder. Hämtad 2015-04-21, från
http://www.migrationsinfo.se/framlingsfientlighet/
Migrationsverket. (2014a). Vad betyder orden? Uppehållstillstånd. Hämtad 2014-09-27, från
http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-barn-och-har-sokt-asyl/Vad-betyder-orden.html
Migrationsverket (2014b). Uppehållstillstånd - vad händer då? Hämtad 2014-09-27, från
http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-barn-och-har-sokt-asyl/Utan-foraldrar/Uppehallstillstand.html
Migrationsverket. (2015). Aktuellt om… ensamkommande barn & ungdomar. Mars 2015. Stockholm: Migrationsverket.
Nationell.nu. (2015). Om nationell.nu. Hämtad 2014-09-27, från http://nationell.nu/om-nationell-nu/
Nordfront.se. (u.å.). Nordiska motståndsrörelsen - Sverige. Nordfront. Hämtad 2014-09-28 från https://www.nordfront.se/
Potter, J. (1996). Representing reality. Discourse, rethoric and social construction. London: SAGE Publications.
Potter, J., Edwards, D., & Wetherell, M. (1993). A model of discourse in action. American
Behavioral Scientist, 36(3), 383-401.
Potter, J., & Wetherell, M. (1987). Discourse and social psychology. Beyond attitudes and
behaviour. London: SAGE publications.
Prop. 2005/06:46. Mottagande av ensamkommande barn. Tillgänglig:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/prop-20050646-Mottagande-av-_GT0346/?text=true
Raghallaigh, M., & Gilligan, R. (2010). Active survival in the lives of unaccompanied minors: coping strategies, resilience, and the relevance of religion. Child and Family Social Work,
15, 226-237.
Reisberg, D. (2007). Cognition. Exploring the science of the mind. New York: W. W. Norton & Company.
Ritzer, G. (2009). Sociologisk teori. Malmö: Liber.
Röda korset. (2013). Ensamkommande barn och ungdomar. Hämtad 2014-09-27, från
http://www.redcross.se/skolsajt/gymnasiearbete/flyktingar-och-migration/ensamkommande-barn-och-ungdomar/
Sanchez-Cao, E., Kramer, T., & Hodes, M. (2012). Psychological distress and mental health service contact of unaccompanied asylum-seeking children. Child: care, health,
development, 39(5), 651-659.
Schegloff, E. (1997). Whose text? Whose context? Discourse & Society, 8(2), 165-187. SFS 1994:137. Lag om mottagande av asylsökande m.fl. Stockholm: Justitiedepartementet. Socialstyrelsen. (2008). Sjukskrivning vid posttraumatiskt stressyndrom. Hämtad 2014-09-27,
http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/posttraumati sktstressyndrom
Socialstyrelsen. (2012). Medicinsk åldersbedömning av barn i övre tonåren. (Dnr 31156/2011).
Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-6-54
Socialstyrelsen. (2013a). Ensamkommande barns och ungas behov. En kartläggning.
Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-11-37
Socialstyrelsen. (2013b). Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar -
en vägledning. Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-5-2
Sommer, D. (2009). Barndomspsykologi. Utveckling i en förändrad värld. Stockholm: Liber. Sourander, A. (1998). Behavior problems and traumatic events of unaccompanied refugee
minors. Child Abuse & Neglect, 22(7), 719-727.
Stretmo, L. (2010). Bilder av de ensamkommande barnen - En studie av nationell policy riktad mot ensamkommande barn i Norge och Sverige under perioden 2000 till och med 2009. I H E. Andersson, H. Ascher, U. Björnberg, & M. Eastmond (Red.), Mellan det förflutna och
framtiden. Asylsökande barns välfärd, hälsa och välbefinnande (s. 245-278). Göteborg:
Göteborgs universitet - Centrum för Europaforskning.
Stretmo, L. (2014). Governing the unaccompanied child. Media, policy and practice. (Doctoral thesis, Gothenburg Studies in Sociology no 56). Göteborg: Göteborgs universitet. Tillgänglig: http://hdl.handle.net/2077/36106
SvD Nyheter. (2013, 27 februari). Flyktingbarn utsätts för hot. Svenska Dagbladet. Hämtad 2015-02-05, från http://www.svd.se/nyheter/inrikes/valdsam-vardag-for-ensamkommande-flyktingbarn_7949328.svd
Thomas, S., Thomas, S., Nafees, B., & Bhugra, D. (2004). ’I was running away from death’ - the pre-flight experiences of unaccompanied asylum seeking children in the UK. Child: Care,
Health and Development, 30(2), 113-122.
Thommessen, S., Laghi, F., Cerrone, C., Baiocco, R., & Todd, B.K. (2013). Internalizing and externalizing symptoms among unaccompanied refugee and Italian adolescents. Children
and Youth Services Review, 35, 7-10.
Trondman, M. (2013). Att förstå barndom. Till frågan om barndom som tillblivelse (becoming) eller vara (being). Utbildning & Demokrati, 22(2), 7-15.
TT Nyhetsbyrån. (2010, 15 augusti). Flitiga filmare hjälper polisen - Vapen och naken hud.
Dagens nyheter. Hämtad 2014-09-27, från