Diskussion och avslutande reflektioner

Bevisligen finns det en stor problematik rörande talerätten vid rättsprövning av regeringens beslut angående tillåtlighet. Sverige har otaliga gånger försatt sig i svåra situationer, särskilt rörande artikel 6 i konventionen. Detta finns det radvis med rättsfall som bevisar.¹¹⁵.En återblick i backspegeln visar att talerätten vid rättsprövning av regeringens tillåtlighetsbeslut inte har fungerat på ett tillfredställande sätt.

Det är genom en lång utveckling rättsläget nu förhoppningsvis kan utvecklas till det bättre. I Case of Karin Andersson and Others v. Sweden diskuteras hur fastighetsägarnas talerätt vid regeringsprövning av tillåtlighetsbeslut har blivit kränkta. I de tidigare avgörandena, avseende Botniabanan, har domstolarna i Sverige påpekat att det inte går att avgöra vem utav parterna som kommer att bli berörda av järnvägen och de kan därmed bara överklaga vid ett senare tillståndsbeslut. Det är här den stora problematiken ger sig till känna eftersom det framgår att efterföljande myndigheter och domstolar känner sig bundna av regeringens tillåtlighetsbeslut. Detta skapar problem eftersom det är regeringen som hade till uppgift att pröva tillåtligheten av verksamheten och skulle således också pröva lokaliseringen. Frågan som skulle behöva ställas till de högre instanserna är hur man prövar ett beslut där eventuella myndigheter och domstolar redan känner sig bundna av regeringens syn på lokaliseringen.

Regeringen fastslog dock en specifik korridor där järnvägen skulle ligga och inom denna

Den dom som Europadomstolen meddelade angående Botniabanan leder till att de svenska reglerna kan ifrågasättas. Förhållandet mellan Sveriges lagar och EU rätten blir härmed väldigt intressant. Det mest problematiska i detta hänseende blir konventionens krav på att de som är berörda skall ha möjligheten att delta i beslutsprocessen och även ha tillgång till en rättslig prövning av beslut EU rätten bygger på möjligheten till en domstolsprövning som är effektiv och det är viktigt att den är klar och tydlig då det handlar om enskilda och deras rättigheter. När man talar om de enskildas rättsläge går det att dra paralleller till Århuskonventionens artikel 9. Konstruktioner i storlek likt Botniabanan ska ge de enskilda en rätt att deltaga i processen och även rätt att rättspröva beslutet. Tillgången till rättslig prövning är därmed en viktig faktor för de enskilda.¹¹⁶

I processen kring Botniabanan hävdade de svenska domstolarna att de inte kunde få rättsprövning av beslutet då den mest angelägna frågan för dem var på tapeten, nämligen lokaliseringen. När det i ett senare skede väl blir insläppta i processen är prövningen

115 Se Europadomstolens dom (2007-12-20) i målet Rey m.fl. mot Sverige och (2009-04-07) i målet Mendel mot Sverige)

116 Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis : en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, uppl. 3:1, 2007 s. 41

37

begränsad. Det går inte att ta miste på att fastighetsägarna i Botniabananprocessen har hamnat i ett såkallat moment 22. ¹¹⁷

I initialskedet av den utdragna Botniabananprocessen var det främst den materiella prövningen som stod i fokus. När fallet slutligen hamnade hos Europadomstolen för prövning behandlades den formella sidan. Som ovan nämnt prövade Europadomstolen de processuella förutsättningarna i målet, genom att de ansåg att Sverige hade kränkt fastighetsägarnas civila rättigheter enligt artikel 6. I målet begärdes endast prövning av de formella förutsättningarna, vilka är de civila rättigheterna enligt artikel 6. Detta var den huvudsakliga frågan igenom hela rättsprocessen eftersom det var de formella förutsättningarna enligt artikel 6 som fastighetsägarna ansåg hade blivit kränkta. Då fastighetsägarna inte ansågs vara saklegitimerade blev talan avvisad. Därmed blev den formella sidan av prövningen relevant.

Fallet handlade om att fastighetsägarnas talerätt hade blivit kränkt, de materiella förutsättningarna berördes således inte i Europadomstolen.

Det måhända att den dom som HFD i RÅ 2004 ref.108 meddelade var felaktig utifrån den kunskapen vi besitter idag. Det har skett en ansenlig rättsutveckling från då den första domen föll till var vi befinner oss idag. Detta leder också till frågan om domstolen ens hade en möjlighet att fatta ett annat beslut med tanke på den vaga regleringen som vid de tidigare besluten. Vilka faktorer kan domstolen blivit påverkad av?

Det som har skett från den första domen år 2004 är att Århuskonventionen har ratificerats, en ny RPL har införts, avgörande från HFD och en dom från Europadomstolen har slutligen slagits fast. Med denna dom kommer därför svensk reglering få en tydligare rättspraxis avseende rättsprövning av tillåtlighetsbeslut. Som ovan nämnt är det viktigt att en konventionsstat efterföljer Europadomstolens avgöranden. Således kommer det i framtiden att bli intressant hur Sverige bedömer liknande fall. Genom en inblick i HFD 2011 not 26 kan vi möjligen få en skymt av det framtida rättsläget och det verkar som att domstolarna redan nu har ändrat sitt synsätt på denna problematik.

9.1 Dags att blicka framåt

Det är som det gamla talesättet “det är alltid lätt att vara efterklok” och det är lätt att i efterhand titta i backspegeln och skilja rätt från fel. Sverige har genomgått en välbehövlig renovering av praxis under den mångåriga processen av Botniabanan. Icke att förglömma är att rättsutvecklingen har haft sin gång under den period processen var igång. Det vi vet idag var kanske inte helt klart för ett par år sedan och det är därför vi får se med blidka ögon på hur utgången blev vid det första fallet.

Viktiga händelser i svensk rättsutveckling, exempelvis genom ratificeringen av Århuskonventionen kan det å andra sidan te sig lite märkligt att fastighetsägarnas yrkande avslogs andra gången. Botniabanan måste ha varit en väldigt dyr process för de inblandade parterna. Processen kring Botniabanan har pågått under en lång period och vi är av åsikten att om ett beslut hade fattats i ett tidigare skede i processen hade kostnaderna delvis kunnat undvikas. Att enskilda har en rätt att få sin talan hörd hör ihop med samhällets rättsäkerhet.

117 Jan Darpö - Botniabanan s.4 ff.

38

9.2 Effekten av case of Karin Andersson and Others v. Sweden

Problematiken med tillåtlighetsbeslut och dess bindande verkan har möjligtvis nu nått ett steg närmare en lösning genom Case of Karin Andersson and others v Sweden. I detta fall blir vi påminda om det starka skyddet i artikel 6 EKMR och att denna regel skall efterföljas så att inte en kränkning skall ske.

Botniabananfallet är i grund och botten en konflikt mellan stat och enskild. Detta lämnar således den enskilda i en väldigt utsatt situation och processen borde därför skett så snabbt och enkelt som möjligt. Den utdragna processen kring Botniabanan hade förmodligen kunnat ske mer skyndsamt och därför varit mindre plågsam för de inblandade partera. För att upprätthålla rättsäkerheten är det viktigt att var part får sin talan hörd. Det är tydligt att när det rör tillåtlighetsbeslut gjorda av regeringen får den en politisk prägel.

Vikten av en ”fair hearing” är väldigt betydelsefull¹¹⁸. Detta begrepp innebär att processen skall vara så förmånlig för parterna som möjligt. Vi anser precis som Europadomstolen att Karin Andersson och de 18 fastighetsägarna i Botniabananfallet inte fått denna rättighet åberopad.

Genom att Europadomstolen anser att det finns problematik kring institutet rättsprövning av tillåtlighetsbeslut är vi av åsikten att Sverige bör ta nya tag framöver. Gällande framtiden går det inte att ge ett rätt svar om vad som kommer ske på området rättsprövning. Våra tankar kring detta är att den bindande verkan av tillåtlighetsbesluten kanske gör att rättsystemet blir

”tvingade” att tidigt uppmärksamma vilka som skall anses vara sakägare. Ett annat alternativ skulle kunna vara att effekten av ett tillåtlighetsbesluts bindande verkan tappar sin funktion och således kan de efterföljande instanserna känna sig friare i sin bedömning.

118 ”Fair hearing” – återkoppla till artikel 6 EKMR och rätten till en rättvis rättegång.

39