Sista avsnittet berör metoderna som använts för att titta på det material som samlats in och vilka resultat som kommit fram av detta i förhållande till forskningsfrågorna. En beskrivning kring användningen av metoderna har gjorts där fördelar men även svårigheter med tillämpningen av metoderna förklaras. Avsnittet avslutas med en slutsats av hela uppsatsen och vidare forskning.
7.1 Inledning
Syftet med studien var att ta reda på hur övergripande våld och bestraffning mot barn i privat– och familjelivet kommer till uttryck i lagstiftning samt rättspraxis i Sverige och Sydafrika. Två forskningsfrågor togs fram som hjälp att specificera och identifiera våld och bestraffning. Två metoder användes i uppsatsen att besvara forskningsfrågorna. Metoderna visade likheter i tolkningen av begreppen fysiskt, psykiskt och sexuellt våld i hemmet. Undersökningar som gjorts av läkare men även av forskare gällande dessa våldsfrågor i båda länder visade likheter kring våldets påverkan på barnets hälsa och utveckling, barnets bästa och välbefinnande. Dessa metoder påvisade även att nationella barnrättsorganisationer och polismyndigheter i Sydafrika till skillnad från Sverige har rätt att omhänderta barn när de anser att deras bästa och välbefinnande är i fara. Vidare synliggörs skillnaderna mellan ländernas rättssystem och dess påverkan på domstolsprocesserna samt besluten.
7.2 Metoddiskussion
Tillämpningen av metoderna har tillsammans med utförandet fungerat bra, det har förekommit en del svårigheter under arbetets gång med den komparativrättsliga metoden då det tagit tid att samla och jämföra material från båda länderna. Beslut gällande tvångsomhändertagande av barn som utsätts för våld i hemmet i Sydafrika är svårt att hitta då domstolarna i de flesta fallen bedömer att det är bäst att placera barnen hos släktingar då de bedömer att det är bäst för barnen att vara hos andra familjemedlemmar vilka beaktar barnens bästa istället för att omplacera dem på övriga utomstående boenden i syfte att främja familjeförhållandena. På grund av detta har det varit svårt att hitta processer för tvångsmål vilket hade varit lämpligare vid komparationen med de svenska målen. Under uppsatsens gång har det varit centralt att beakta det insamlade materialets trovärdighet samt att hålla sig objektiv. Valet av metoderna har varit fördelaktiga för uppsatsen då de bidragit till ett genomgående juridiskt samt komparativrättsligt perspektiv som varit vägledande genom hela uppsatsen.
36
7.3 Resultatdiskussion
I respektive länder arbetar de mot samma målsättningar utifrån CRC när det kommer till att skydda barn som upplever våld i hemmet. Tolkningarna av begreppen fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot barn i de svenska och sydafrikanska rättskällorna är mer lika än olika men i de sydafrikanska lagstiftningarna framgår det tydligt i varje acts första kapitel vad begreppen innebär medans innebörden för begreppen hittas i de svenska lagarnas förarbeten och inte syns lika tydligt i lagarna. Bedömningarna gällande våld mot barn i hemmet görs i båda länderna av dess myndigheter och domstolar samt nationella barnrättsorganisationer i Sydafrika vilka utgår från både lagtext och praxis där tolkningarna av begreppen hjälper dem fatta vilken typ av våld barnet utsätts för men ifall det inte finns tydliga riktlinjer i lagtexten kan domstolarna titta på tidigare fall från andra instanser eller tillkomma med ny praxis då de har ett hybridsystem.
Beslutet som togs av Sydafrikas författningsdomstol år 2019 spelar en central roll för tolkningar av vad våld mot barn är och huruvida det är förenligt med deras konstitution. För Sveriges del är det beslut från Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolens tolkningar som är vägledande för de lägre instansernas tolkning av våld mot barn ifall det inte framgår i lagtext eller förarbeten.
Sydafrika till skillnad från Sverige gällande tvångsomhändertagande har gett nationella barnrättsorganisationer och SAPS mer verktyg och möjligheter att tvångsomhänderta barn som har utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av vårdnadshavarna. För Sveriges del är det istället socialnämnden och socialtjänsten som får genomföra ett tvångsomhändertagande efter ett beslut från domstol men de andra myndigheterna har även en anmälningsskyldighet likt Sydafrika där myndigheterna också får tvångsomhänderta barn utan domstolsbeslut vilket senare prövas i domstol.
Tidigare forskning och läkarundersökningar från båda länderna visar effekterna av barn som upplever våld och hur det kan skada barns hälsa och utveckling där dess självbild påverkas drastiskt till det negativa. Det fysiska, psykiska och sexuella våldet som barnet utsätts för lämnar bestående men för livet och ett barn som exempelvis får PTSD eller C–PTSD kommer alltid bli påminda av handlingarna de utsatts för även fast diagnoserna ska underlätta för barnet att förstå varför hen känner som hen gör. Barnets bästa blir centralt vid bedömning av tvångsomhändertagande av de berörda staterna. Det stora ansvaret ligger på myndigheterna att inhämta information genom att exempelvis vinna barnens tillit då tidigare forskning visat brist på tillit hos barnen för vuxna. Det är även viktigt för domstolarna samt myndigheterna att fatta
37 rätt beslut som gynnar barnets bästa för att skydda barnet från våldet och ha i åtanke att vårdnadshavare även kan utsätta sina barn för absurda handlingar.
Rättsfallen i förhållande till lagstiftningen som ligger till grund för uppsatsen från båda länderna visar en del likheter men framförallt skillnader där myndigheterna i Sverige till stor del beslutar kring frågor rörande tvångsomhändertagande av våldsutsatta barn medan frågor om en vårdnadshavare begått brott inleds av polisen som parallellt med myndighetens tvångsprocess inleder en brottsprocess för att bedöma om åtal kan väckas mot vårdnadshavaren. Med andra ord inleds två olika processer varav en om brottsmål som görs av polisen där straffrättsliga konsekvenser kan förekomma och den andra om tvångsmål som görs av socialnämnden. Vid liknade situationer i Sydafrika där barn utsätts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld i hemmet är det alltid en fråga om brott där straffrättsliga konsekvenser väcks och inte en fråga om tvång förutom i de fall då barnet inte har möjlighet att placeras hos en familjemedlem vilket medför en brottsprocess istället för två skilda processer som i Sverige.
Målens brottsgrad i Sydafrika avgör vilken instans som prövar den men majoriteten av målen där barn utsätts för någon form av våld i hemmet prövas främst av första instansen likt Sverige där samtliga fall alltid måste prövas av första instans och får inte hoppa över någon högre instans. Då samtliga våldsbrott mot barn i Sydafrika utgör brottsmål leder brottet oftast till fängelsestraff samt tvångsomhändertagande i fall det anses som lämpligast.
Som tidigare nämnts i uppsatsen framgår det inte lika tydligt i de sydafrikanska rättsfallen ifall barnen blir omplacerade till skillnad från Sverige som berättar att barnen blir omhändertagna och omplacerade men inte ifall förvarna blir straffade på grund av processerna.
Utifrån rättsfallen kan man se mer fysiskt eller psykiskt våld i Sverige mot barn till skillnad från i Sydafrikas fall där det förekommer fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot barnen vilket även påverkas av hur processerna ser ut då brottsmålen i Sverige genomgår offentligrättsliga förfaranden medan tvångsmålen genomgår förvaltningsrättsliga förfaranden. Dock kan det bero på att denna uppsats lägger störst vikt på det förvaltningsrättsliga området som berör tvångsomhändertagande av våldsutsatta barn i Sverige. Vid jämförelse av straffrättsliga konsekvenser gällande sexuellt våld mot barn i det svenska rättsfallet och de sydafrikanska rättsfallen visades att förövaren i Sverige fick fem års fängelsestraff för grov våldtäkt mot barn medans förövarna i Sydafrika fick 18 – 25 års samt livstids fängelse för samma typ av brott.
Straffrättsliga konsekvenserna i materialet rörande barn som utsätts för psykiskt och fysiskt våld förekommer inte i de svenska fallen för denna uppsats. Det kan ha förekommit brottmålsprocesser inklusive fällande domar parallellt med processerna om tvångsomhändertagandena eller att förundersökningarna lagts ner på grund av brist på bevis. I
38 de sydafrikanska rättsfallen lades åtalspunkterna ihop och räknades tillsammans med det sexuella våldet vilket utgjorde det slutgiltiga straffet för brotten.
7.4 Slutsats
Några slutsatser som kan dras är för det första att tolkningen av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld är liknande i båda länderna. Det fysiska våldet bedöms som olika former av kroppslig skada som smärta, misshandel, vanmakt och olika former av slag med och utan tillhyggen. Det psykiska våldet innefattar olika grader av hot, nedvärderingar, försummelse och bristande omsorg. Sexuellt våld omfattar smekningar, olika former av våldtäkt, antastning och flera andra sätt som tillfredsställer förövaren. Den andra slutsatsen som kan dras är att Sverige och Sydafrika har liknande målsättningar i strävan efter att uppnå det bästa för barnets hälsa och utveckling samt att båda länderna har två sätt att omhänderta barn, ett vid akuta fall och det andra efter utredningar som gjorts av socialarbetare och lämnas in till domstol för beslut. En till slutsats som kan dras är att domstolar och myndigheter i Sydafrika och Sverige ska innan tvångsomhändertagande bedöma ifall barnets bästa och dess hälsa och utveckling samt välbefinnande är i fara. Vid bedömningen för att se hur utsatt barnet är kan de ta del av lagstiftningar och praxisbedömningar samt tolkningar av fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld mot barn i hemmet och vad dessa begrepp innefattar.
7.5 Vidare forskning
Uppsatsens fokus har legat på Sveriges och Sydafrikas definitioner av vad fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot barn innebär samt när domstolar och myndigheter får fatta beslut om tvångsomhändertagande av ett barn i båda länderna. Det skulle vara givande ifall andra tittar på denna forskning och ser ifall de kommer fram till samma slutats som gjorts i denna uppsats.
I sådant fall stärks denna undersökningens trovärdighet och i annat fall kan andra slutsatser och diskussioner lyftas fram vilka kan bidra till mer information om båda länderna. Vidare forskning i denna gren kan göras genom att forska närmare på ländernas bedömningar vid att inte tvångsomhänderta eller att tvångsomhänderta ett barn som far illa och ifall det finns brister i myndigheternas utredningar eller domstolarnas beslut. Det kan underlätta för framtida utredningar då man ser ifall myndigheterna och domstolarna gör rätt bedömningar vilket vidare kan bidra till utveckling och förståelse av olika situationer där barn är utsatta. Besluten ska gynna barnet som fokusen ska ligga på och inte någon annan. Varje enskilt fall borde utredas noggrant och ska tillförfoga en med ny information och mer kunskap om utsatta barns situationer. Det är viktigt att dra lärdom av varje enskild händelse för att förebygga små fel.
39