Svenska mål och domstolsbeslut

Mål nr 262–17/HFD 2017:42 prövad i Högsta förvaltningsdomstolen i Stockholm berörde ett femårigt barn som utsattes för fysiskt och psykiskt våld i hemmet. Barnets förskola gjorde en anmälan till Individ– och familjeomsorgsnämnden i Sandvikens kommun 2016 efter att barnet berättat om händelserna i hemmet. Det fysiska våldet innefattade slag på ben och armar med tillhyggen så som pinne, toffel och skohorn samt slag med öppen hand vilket barnet ansåg gjorde ont. Det psykiska våldet omfattade psykiskt lidande och när barnet var rädd höll hen sig borta från våldet genom att gömma sig bakom en soffa i hemmet. Socialnämndens utredning påvisade att barnet vid upprepade gånger hade utsatts för fysiskt och psykiskt våld i hemmet och ansökte därför för att hen skulle omhändertas med hänvisning till att hens hälsa och utveckling var i fara och skulle vårdas med stöd av 1–2 §§ LVU. HFD:s slutgiltiga dom blev ett fastställande av Förvaltningsrättens dom om att det femåriga barnet skulle omhändertas och beredas vård med stöd av 1–2 §§ LVU i syfte att skydda barnets hälsa och utveckling.

Mål nr B 1705–18 togs upp av Uddevalla Tingsrätt 2019 och handlade om en förövare i 40 års ålder som förgrep sig på ett barn till en nära släkting. År 2015 började barnet påvisa tecken på fysisk och psykisk depression och ville samtidigt inte längre besöka förövaren vilket barnet tidigare hade gjort. År 2018 öppnade barnet upp sig för sin mamma och berättade allt som förövaren hade utfört, t.ex. sexuella övergrepp mot barnet genom orala övergrepp, vaginal penetration och videoinspelning i samband med händelserna. Förövaren dömdes till fem års fängelse för grovt sexuella övergrepp mot barn enligt 6 kap. 6 § 2 st. BrB och grovt pornografibrott enligt 16 kap. 10 a § 1 st. 5 p och 16 kap. 10 a § 5 st. BrB.

Mål nr 1292–18, prövad i Förvaltningsrätten i Göteborg berörde ett fall där fyra barn blev omedelbart omhändertagna av Socialnämnden i Göteborg med hänvisning till 6 § LVU efter att deras vårdnadshavare skickat ett hotmejl till Skolinspektionen där denne jämförde sin familj

24 med Bjärred–fallet¹¹⁸. För att klargöra det hon ville få fram skickade vårdnadshavaren även en länk på det som hände med familjen i Bjärred. Socialnämndens omedelbara omhändertagande grundade sig i att det fanns en påtaglig risk för att barnen skulle utsättas för någon form av fysiskt eller psykiskt våld i hemmet samt att barnen behövde få vård med hänvisning till 2 § LVU. Socialtjänsten hade tidigare sökt kvinnan för personlig kontakt men lyckades endast kommunicera via mejl några enstaka gånger. Kvinnans man hade vid tidigare kontakt med polisen fått frågan om han trodde det skulle finnas någon risk att hans fru skulle göra barnen illa, varpå han svarade att det fanns en risk men att något sådant troligen inte skulle hända.

Förvaltningsrätten ansåg att Socialnämnden gjorde rätt bedömning att omedelbart omhänderta barnen då de ansåg att dessa fyra barn behövde beredas vård med stöd av 2 § LVU med hänvisning till den information som framgick av utredningen. Vårdnadshavarna överklagade beslutet till Kammarrätten i Göteborg med Mål nr 759–18 som avslog överklagan om upphävning av Förvaltningsrättens beslut och begäran om muntlig förhandling.

Mål nr 5109–16, prövades i Förvaltningsrätten i Karlstad år 2016 och behandlade ett fall där Socialnämnd Öster i Örebro omedelbart omhändertog ett 14–årigt barn med hänvisning till 6 § LVU till följd av en orosanmälan från skolan då hen vid flera tillfällen inte hunnit göra sina läxor. Socialnämndens utredning visade att barnet dagligen under fem år hade utsatts för fysiskt och psykiskt våld av sin vårdnadshavare. Det fysiska våldet pågick tre till fyra gånger i veckan och omfattade bland annat slag med händer men även andra medel, t.ex. batong eller bälte. Den ena föräldern utövade våldet genom slag samtidigt som den andra höll i barnet. Barnet var även tvungen att utföra hushållssysslor som dammsugning, tvätta och hänga kläder, torka golvet samt sköta om disken och om barnet inte utförde sina sysslor utsattes denne för fysiskt våld.

Det psykiska våldet innefattade olika former av hot så som att bli stenad, slagen med batong, få sina fötter brända samt dödshot. Våldet utfördes då barnet inte lyssnade på sina vårdnadshavare och umgicks med sina vänner mot deras vilja, sminkade sig och plockade sina ögonbryn vilket ledde till att barnet vid upprepade tillfällen sprang iväg från dem för att undvika våldet. Vårdnadshavarna biföll det som barnet hävdade och menade på att barnet ljög och yrkade att det inte hade skett något våld i hemmet och att de avsåg att skämta om våld för att skrämma upp barnet i uppfostringssyfte. Förvaltningsrättens dom visade att Socialnämnden tog rätt beslut till följd av den utredning som gjordes och att barnet skulle vårdas enligt 2 § LVU för hens hälsa och utveckling inte skulle försämras ytterligare. Beslutet överklagades av

118 Vårdnadshavarna tog medvetet livet av sina två barn och även sig själva då barnen led av kroniskt trötthetssyndrom (ME), Lindgren 2018.

25 vårdnadshavarna till Kammarrätten i Göteborg med Mål nr 453–17 som avslog överklagandet och menade att barnet var i behov av vård i ett familjehem efter allt hen upplevt hemma och att vården skulle avse det som framgår i 2 § LVU som Förvaltningsrätten bedömde.

Mål nr 988–19 prövades i Förvaltningsrätten i Uppsala år 2019 där beslut skulle tas ifall ett barn skulle beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU. Barnet omhändertogs omedelbart av Individ– och familjenämnden i Västerås kommun med stöd av 6 § LVU då de ansåg att barnets hälsa och utveckling riskerades för ytterligare skada. Beslutet om omedelbart omhändertagande grundade sig i att skolan och socialtjänstens handläggare uppmärksammade de synliga skador som befann sig på barnets kropp. Enligt utredningar utsattes det 15 åriga barnet för olika former av fysiskt och psykiskt våld i hemmet av sin pappa som inte heller tog hand om barnets omsorg vilket barnets halvbror även bekräftade till Socialnämnden.

Förvaltningsrättens slutgiltiga dom blev att barnet skulle beredas vård enligt 1 och 2 §§ LVU med hänvisning till tre liknande prejudikatsfall¹¹⁹ från Högsta förvaltningsdomstolen, från Socialnämndens utredning, en läkarundersökning samt förarbetenas¹²⁰ definitioner av fysiskt och psykiskt våld och hur det påverkar barnets hälsa och utveckling. Beslutet överklagades till Kammarrätten i Stockholm med Mål nr 3587–19 av vårdnadshavaren som yrkar att denne inte har utövat något våld mot barnet vid den tidpunkten som barnet hävdade att hen skulle blivit utsatt. Kammarrätten gick igenom Förvaltningsrättens tidigare dom och parternas yrkanden, därefter beslöt domstolen att det 15 åriga barnet skulle vårdas av 1 och 2 §§ LVU och att den föregående domen skulle fortsätta gälla.

Mål nr 6329–17 var ett fall som togs upp av Förvaltningsrätten i Stockholm 2017 och berörde två barn, 15 och 16 år, vilka utsattes för fysiskt och psykiskt våld i hemmet av sin pappa och hans fru. Ordföranden i sociala delegationen vid Spånga–Tensta stadsdelsnämnd i Stockholms stad ingrep genom omedelbart omhändertagande med stöd av 6 § LVU i syfte att skydda barnens hälsa och utveckling. Året innan gjordes en utredning efter att barnens tredje syskon anmälde händelserna till socialtjänsten vilket avslutades på grund av att de två utsatta barnen nekade till det. Utredningen som gjordes 2017 visade att den ena vårdnadshavaren och styvmamman hade utövat olika former av våld mot dem så som fysiskt våld vilket innefattade slag mot huvud och kropp med öppen hand och sparkar samt att de blev dragna i håret. Det psykiska våldet visade sig genom att barnen utsattes för hot och kränkningar i form av berättelser från föräldrarna om andra som utsatts för hedersvåld då de inte lyssnat och följt det

119 HFD 2014 ref. 46, HFD 2017 ref. 42 & HFD 2018 ref. 6.

120 Prop. 1989/90:28, s. 65 och s. 107–108 & Prop. 2002/03:53, s. 82.

26 som deras föräldrar hade sagt men även bevittnat att andra närstående utsatts för samma form av våld. Beslutet som Förvaltningsrätten tog om att barnen skulle vårdas utifrån 1 § LVU då pappan samtyckt till och gått med på att placeras tillsammans med barnen. Stadsdelsnämnden överklagade beslutet vidare till Kammarrätten i Stockholm med Mål nr: 3268–17 och yrkar att barnens hälsa och utveckling är utsatt för fara då de inte anser att barnens pappa är tillförlitlig.

Kammarrättens slutgiltiga dom blev att barnen skulle få vård enligt 1–2 §§ LVU eftersom de ansåg att barnens pappa inte hade visat att han gick med på vårdplanen för barnens skull och istället valde sådant som gynnade honom.

Mål nr 21194–17 prövades av Förvaltningsrätten i Stockholm 2017 och berörde ett fall där ett 11–årigt barn blivit utsatt för fysiskt och psykiskt våld i hemmet av sin pappa och styvmor.

En orosanmälan från barnets skolkurator gjordes vidare och Vice ordförande i Norrmalms stadsdelsnämnd i Stockholms stad som tog beslutet att omedelbart omhänderta barnet med hänvisning till 6 § LVU för att skydda barnets hälsa och utvecklig. Nämnden ansökte vidare beredning av vård utifrån 1–2 §§ LVU som prövades av Förvaltningsrätten. Barnet hade även två syskon som utreddes och yrkade att de utsatts för våld i hemmet. Utredningarna som gjordes av Socialnämnden och läkare från Barnmedakuten i Stockholm visade att barnet blivit utsatt för fysiskt våld som visats sig genom blåmärken på ryggen, låret, armen och även på underbenet. Det fysiska våldet omfattade även våld med tillhyggen såsom skor vilket hände två till tre gånger i veckan och det psykiska våldet innefattade bestraffning i form av verbala kränkningar och hot om bortgifte. Barnen fick inte heller leka eller prata med det motsatta könet eller ägna sig åt sina läxor innan hushållssysslor var klara. Förvaltningsrätten beslöt att barnet skulle få vård enligt 1–2 §§ LVU med bakgrund av den utredning som gjordes av läkare och nämnden, i syfte att främja barnets hälsa och utveckling. Förvaltningsrättens beslut överklagades av pappan till Kammarrätten i Stockholm med Mål nr 6957–17 som kom fram till samma bedömning som Förvaltningsrätten och hänvisade även till tidigare prejudikat¹²¹ om att det 11–åriga barnet skulle vårdas utifrån 1–2 §§ LVU och avslog därmed pappans överklagan.