Diskussion

Diskussionskapitlet utgår från frågeställningar utifrån resultatet av mina intervjuer och min litteratur.

7.2 Lek och lärande

Vi har en läroplan för förskolan (Lpfö98) med mål att sträva mot och vars innehåll ger ett stort utrymme att välja hur det pedagogiska arbetet ska organiseras. Att vara förskolepedagog innebär att styra upp verksamheten utifrån det enskilda barnet och gruppen samt ge barnet inflytande i lek. Lekens betydelse för barns utveckling är viktigt både direkt och indirekt. Det är viktigt att inte glömma bort lekens betydelse och barnens rätt till lek i förskolans vardag (www.unicef.se). Lekens betydelse för lärandet har varit ett av de avgörande motiven för integrering i förskola, förskoleklass och skola (Skolverket, 2004).

Att förklara begreppet lek är svårt eftersom det kan förklaras på flera olika sätt. Jag har kommit fram till att leken bland annat är ett sätt för barnet att förstå sin omvärld och att lek är grunden till kunskap.

En framträdande uppfattning i min studie är att alla intervjupersoner tycker att leken är viktig för barns lärande. Detta påtalas även i tidigare forskning och i litteraturen (Fagerli m.fl., 2001; Johansson Pramling Samuelsson, 2007; Knutsdotter Olofsson, 1999; Lpfö, 1998; Skolverket, 2005) som påpekar att lek och lärande har en stor betydelse för barns utveckling. Här kan också noteras att lek och lärande tillsammans är det flera av de intervjuade som nämner. Detta stämmer väl överens med Litteraturen (Johansson och Pramling Samuelsson, 2007) som anser att lek och lärande hör ihop med barnets livsvärld som en interaktiv helhet.

I detta sammanhang kan noteras att intervjupersonerna använde sig av ord som leken gör barnen nyfikna, leken är lustfylld. Några av intervjupersonerna betonar att det måste vara roligt att lära. Något som (skolverket, 2005) också framhåller att ta tillvara på förskolans lustfyllda, lekfulla syn på lek och lärande, för att främja fantasin, nyfikenheten och viljan att lära sig något nytt.

En intervjuperson har inte tänkt på lek förut. Vilket jag tycker är förvånande när hon arbetar med barn och att lek är en stor och viktig del i barns liv. Anledningen kan bero på att den styrda verksamheten är viktigare och när barnen bara leker är det i brist på vuxenstyrda aktiviteter. Eller så kan det vara att hon aldrig är med i barnens lek och då är det kanske svårt att ha tankar kring lek. Litteraturen ( Lpfö98; Lpo94; skolverket, 2005) betonar att förskolan ska erbjuda barnen en miljö som utmanar till lek och sysselsättning, samt att det krävs engagerade pedagoger som tar tillvara alla situationer att ge barnen insikter och erfarenheter som inbjuder till lek.

Flera lekforskare (Hjort, 1996; Johansson & Pramling Samuelsson, 2006, 2007; Knutsdotter Olofsson, 2003; SOU1997:157) menar att leken gör så att barnet upplever gemenskap, egenvärde och duglighet. Barn börjar tidigt leka att något föreställer något annat och när barnet tar andras roller i leken lär de empati och att se på livet med utgångspunkt i en annans synsätt både känslomässigt och intellektuellt. De intervjuade förskolepedagogerna anser att barnens sociala kompetens och språkutveckling blivit bättre genom att leka och de framhåller att barn lär av varandra. Några av de intervjuade samtalar också om barnen tar sina

52 erfarenheter och delar med sig till de andra barnen i leken genom att kommunicera och att de får uppleva andra barns kompetenser hela tiden i leken.

Jag tror att det är viktigt att förskolepedagoger finns där för barne ns skull och är kompetenta och professionella i deras arbetssätt. Med professionellt arbetssätt menar jag att förskolepedagogen måste bland annat kunna möta varje enskilt barn och utgå från barnets individuella nivå. För att kunna uppfylla dessa krav måste förskolepedagogen ha en mycket bra relation med barnet. Jag tror att denna relation kan på ett naturligt och lustfyllt sätt byggas upp i samspel med barnet genom lek.

Förskolepedagogens förhållningssätt till barns lek och lärande kan innebära mycket som tillexempel hur man ser på lek, prioritering av lek. Mitt resultat visar att de intervjuade förskolepedagogerna framhåller den fria leken som viktig för barns lärande. De menar att det är där barnen lär sig. Litteraturen (SOU 1997:21; Utbildningsdepartementet, 1998 ) betonar att förr i tiden i pedagogiska program för förskolan förväntades barnet lära genom fri lek. Pedagogerna ansvarade att det fanns tid för lek, att för barnet engagera sig i, medla i bråk och förse med material. Vår tids syn på lek framgår i läroplanen att man ska använda leken medvetet för att uppmuntra barnets lärande och utveckling som ska genomsyra verksamheten. Tidigare forskning (Rasmussen 1993; Löfdahl, 2007) menar att så länge barn leker och är glada uppfattar vuxna det som positivt och trivsamt och därtill även som utvecklande. De anser att leken byter status under dagen. Det sker när en aktivitet ska påbörjas på förmiddagen och framåt eftermiddagen får leken en annan status. När barnet inte längre behöver delta i en organiserad aktivitet utan får själv välja. Dessa lekar blir fria från vuxnas inblandning.

Författarna (a.a.) menar att fri lek leder absolut inte till att friheten verkligen uppenbarar sig under leken (a.a.). Från att ha sett leken som en syssla som bör vara fri från pedagogisk styrning och som en metod för barnet att befästa det barnet redan lärt sig, blir leken i och med läroplanen studerad som kommunikation och en väg till lärande (Tullgren, 2004).

Min uppfattning är att all lek är fri. Jag menar att man aldrig kan tvinga någon att leka som inte har lust. Det krävs ett stort engagemang av förskolepedagoger i barns lek och som kan leka med fasta lekrutiner i en trygg miljö. Jag tror att det är viktigt att förskolepedagoger anpassar sin verksamhet ännu mer så att barn får utrymme för att leka.

Litteraturen (Knutsdotter Olofsson, 1999; Lpfö98 Fagerli m.fl., 2001) betonar att barnet bearbetar sina känslor i leken och upplevelser från verkligheten som i leken blir förtydligande, lättfattliga och begripliga. Även att barnet ska få möjlighet att bearbeta och uttrycka upplevelser, känslor och erfarenheter. Leken har möjlighet att utvecklas till en problemlösningsprocess där barnet utforskar miljön och sig själv, t ex. något som kan uppstå när ett barn vill förmå ett annat barn att göra något bestämt i leken. Leken ger barnet utrymme för att bearbeta och skaffa sig kunskaper om vad problemet består.

Detta stämmer väl överens med intervjupersonerna som menar att barn bearbetar allt de upplever och ser i leken. Ett annat ord för lärande är bearbeta, som intervjupersonerna använder sig av enligt min uppfattning för att beskriva hur barn undersöker och utforskar sin omvärld utifrån ett leksammanhang. Tidigare forskning ( Lpfö98; Lillemyr; 1990) betonar att leken utvecklar och stimulerar på många olika områden såsom socialt, motoriskt och emotionellt. I leken får barnet tillfälle att pröva sina åsikter och regler.

Det framkom under intervjun att en förskolepedagog menar att barn har svårare för att leka idag än för tio år sedan och många barn har inte lekkoden. Enligt lekforskaren Knutsdotter Olofsson (2003) föds alla barn med en förmåga att leka, men för att leken ska utvecklas, måste vuxna leka med barn, lära barnet leksignalen och att ”skilja på lek från det på riktigt”.

53 Författaren framhåller att många barn börjar på förskolan vid tidig ålder och det är således viktigt att pedagogerna leker med barnen. Litteraturen (Öhman, 2003) påpekar att barn behöver leka och upprepa egna upplevelser för att kunna bearbeta olika sorters känslor. I interaktion med andra barn utvecklar barnet sin kommunikativa skicklighet genom att i leken beskriva de transformationer barnet gör av föremål eller händelser som beskrivs i leken Detta stämmer överens med intervjupersonerna som tycker att det är viktigt att låta barnet pröva på olika roller i leken och utmana sig själv och andra kamrater i leken. Ibland kan en vuxen gå in och styra upp och rätta till men inte med pekpinnar. Det är i rollerna som barnet kan bearbeta både sina egna och andras skrämmande samt härliga upplevelser och där förskolepedagoger behöver finnas som stöd.

Litteraturen (Berg, 1992; Öhman, 2003) betonar att barn leker för att det är kul och det roliga ger upphov till medvetande om den sociala tillvaron. Lek är en sysselsättning som skiljer sig från annan syssla genom att vara tillfredställande i sig själv. Barnet leker för att leka inte för att genomföra syften som ligger utanför själva lekaktiviteten (Åm, 1986).

Detta stämmer till viss del med intervjupersonerna tankar med betoning på att syftet med leken är att barnen ska lära sig sociala regler, kunna umgås tillsammans och ha roligt tillsammans. Jag tolkar det som att leken används som ett pedagogiskt instrument med betoning på lärande. En orsak kan vara att styrdokumenten ger lärande en mer framskjuten plats än leken.

Det framkom också att en förskolepedagog tycker det är svårt att sätta ord på syftet med leken. En anledning att hon svarar så kan vara att hon inte riktigt förstår vad lek går ut på. Min uppfattning är att den vuxnes roll är viktig för hur barns lek utvecklas och att vuxna förstår syftet med leken. Leken kan vara en obehaglig upplevelse för barnet när det kämpar med att skaffa sig en plats. Det är inte bara ”på skoj”, lek innefattar också uteslutningar och relationsskapande kulturer (Löfdahl, 2007).

7.3 Lek och organisation

I skolverkets (2005) rapport kan man läsa att förskolepedagogerna ska organisera verksamheten så att barns lek ges mycket tid och rum. Detta stämmer också överens med (Lpfö98) barnen ska få tillräckligt med tid och utrymme samt att barne n behöver få möjlighet att leka utan avbrott under en längre tid och det krävs lekmiljöer som lockar till lek. Förskolan ska erbjuda barnen en miljö som utmanar till lek och sysselsättning.

Resultatet visar att intervjupersonerna anser att det finns tid avsatt för barns lek. De framhåller att barnen alltid har möjlighet att leka på morgonen när de kommer och väljer själva vad de vill göra när det inte är styrd lek och på eftermiddagen. En anledning kan vara att de menar att tid finns de korta stunderna på morgonen och på eftermiddagen när personalen gör annat och det är fri lek för barnen. En annan orsak kan vara att lekens mål och motiv inte framstår tydligt för intervjupersonerna. Därför ger de inte tid och utrymme för barnens lek.

Litteraturen (Lillemyr, 1990) menar att lek har inte alltid betraktats som ett viktigt område i pedagogiken. Inom den pedagogiska undersökningen har leken länge varit starkt otillräcklig, men på senare år har detta ändå ändrats till det bättre.

En utav de intervjuade skiljer sig från övriga intervjupersoner och anser att det finns för mycket styrda aktiviteter och rutiner som gör att utrymmet i leken kommer i skymundan. Jag tolkar det som att intervjupersonen har reflekterat och funderat över sin egen verksamhet. En orsak kan vara att hon vill försöka förändra och utveckla och ge mer utrymme för barnens lek.

54

7.4 Leken och den vuxne

Litteraturen (Knutsdotter Olofsson, 2003; Öhman, 2003) anser att pedagogen har flera olika betydelsefulla uppgifter för att skapa optimala lekvillkor. Det är viktigt att pedagogen först lär ut lekens signaler till de barn som inte kan signalerna eller har svårt att kvarhålla dem. Det andra är att ge barnet trygghet så att barnet vågar ge sig hän i leken genom att finnas till i närheten och blanda sig i där det behövs.

Förskolepedagogens förhållningssätt till barns lek kan innebära mycket som till exempel vuxenstyrning och vuxendominans i och av leken. Här tycker jag att det skiljer mellan de intervjuade och litteraturen. I mitt resultat framkom det att förskolepedagogernas roll i leken är att ibland vara passiv och observera och ibland hjälpa till om det behövs i leken. Förskolepedagogerna både deltog och inte deltog i barnens lek. Hinder för deltagande i leken kan vara de rutiner som måste följas, barngruppens sammansättning samt intervjupersonens osäkerhet och rädsla att styra leken. Det har genomsyrat samtalen att barnen leker för sig själva och intervjupersonerna hjälper till när det behövs och tillrättavisar och styr upp leken. Lekforskarna (Fagerli m.fl., 2001; Lillemyr 2002) menar i en pedagogik med lek och lärande har det stor betydelse vilket socialt anseende leken får och legitimitet. De påpekar att leken ges legitimitet genom att barnet lär genom leken. Det kan vara att barnet lär in något bättre och grundligare genom leken och därför blir leken av grundläggande betydelse för utvecklingen.

Intervjupersonerna menar att om de vill att barnen ska lära sig något och för att väcka deras nyfikenhet startar de upp genom en lek. Jag tolkar det som att flera av intervjupersonerna har viss kännedom om hur viktig och betydelsefull leken är för barns lärande.

I intervjuerna framgår det att förskolepedagogerna även kan bidra till att utveckla och stimulera fantasin i barns lek och att vara med i leken. Det framkom att intervjupersonerna anser att om tid fanns skulle de försöka vara med i leken mycket mer. Dessa upplevelser hoppas jag kan leda till att de som inte brukar delta så ofta kan försöka vara mer aktiva i barns lek. Skogman (2004) anser att de meningsfulla sammanhangen uppstår i regel när pedagogerna fångar upp barnens tankar om lek samt samlar barnen kring en aktivitet som bygger på barnens egna intressen och där alla barn kan komma till sin rätt.

Litteraturen (Johansson, 2000) ställs det krav på pedagogen i leken för att kunna stimulera lärandet och att ge den frihet som behövs i leksituationen.

Det stämmer överens med en intervjuperson som menar att barn utgår från lek och nyfikenhet och för hennes del handlar det om att synliggöra vad barnen lär sig genom lek med att dokumentera. Jag tolkar det som att hon förstår hur viktig leken är för barnen.

Kärrby (1992) anser att inlärning under förskoleåldern är i hög grad beroende av barns egen lekverksamhet. Barn bygger upp sin egen kunskap i sin egen takt med hjälp av betydelsefulla upplevelser. Kärrby menar att allt lärande är beroende av att det sätts in i ett sammanhang som är meningsfullt och begripligt för barnet samt att det finns ett positivt lärandeklimat.

55

7.5 Lek och barn i behov av särskilt stöd

I läroplanen (Lpfö98) kan man läsa att barn som kortvarigt eller varaktigt behöver stöd ska få uppleva den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig som en i gruppen. Även i Salamancadeklaratio nen skriver om hur viktigt det är i förskolan att hjälpa barns sociala, fysiska och intellektuella framsteg på ett tidigt stadium. Alla intervjupersoner är överens om att gå in i leken och försöka stötta det barn som är i behov av särskilt stöd. De samtalar om att vara nära, att föra talan, att vara tydlig och att ha tydliga regler. Ett barn som står utanför leken kan inte sägas vara integrerat i detta ords bokstavliga mening (Åm, 1986). Lekforskaren (Knutsdotter Olofsson, 1993, 2003) påpekar att i de flesta barngrupper finner man barn som inte ofta leker.

Det finns också de bråkiga som springer rundor och hoppar och puffas utan att signalera lek. En orsak kan vara att barnet inte uppfattar leksignalen och tar allt för ordagrant och att barnet tror att leken är på riktigt. En annan orsak kan vara att barnet inte lärt sig de sociala lekreglerna. Lek behöver trygghet och är barnet ängsligt kan han/hon inte ge sig hän i leken. Dessa barn är pedagogens största utmaning. Barnets lek fungerar ofta som ett bevis av vad de sett och hört från vuxna. Sambandet mellan fantasi och verklighet består i att alla skapelser av fantasin kommer från barnets tidigare erfarenheter(a.a.).

Litteraturen (Knutsdotter Olofsson, 2003; Öhman, 2003) anser att träning i rollek har visat sig minska osocialt uppträdande hos barn. Oavbrutet tränas de sociala lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagande som är grunden i all gemenskap. Även i Lpfö98 kan man läsa att förskolan ska vara en stimulerande och levande social miljö, där barnen kan ta initiativ som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens.

Detta påtalar också intervjupersonerna och framhåller att det kan vara språksvårigheter som gör att det blir svårigheter för barn och konflikter i leken. Därför är det viktigt att vara med och medla i leken anser de intervjuade.

Litteraturen (Knutsdotter Olofsson 2003) betonar att det är betydelsefullt att visa för barnet att i leken kan man gå in och ur när man själv vill. Genom att den vuxne deltar i leken kan man lova barnet hjälp och skydd. Leken är som en ”buffertzon mot verkligheten” (a.a. s.85). Där kan barnet vända och vrida på och bearbeta det den varit med om. Kan barnet inte leka så lär sig barnet aldrig att bearbeta obehagliga upplevelser och känslor som barnet upplevt. Författaren menar att de barn som inte leker riskerar att bli emotionellt omogna och ovetande, för att känslorna blir inte tydliga för dem.

Intervjupersonerna anser att det är viktigt att försöka få in barnet tillsammans med de andra barnen i leken och att det är extra viktigt att vara nära det barnet om det händer något. Någon av de intervjuade menar att först leka med barnet som är i behov av särskilt stöd bredvid de andra och sedan bygga på med fler barn efterhand. Precis som allt skapande kräver leken mycket övning och många förstadier. Det krävs övning lika väl som barn inte omedelbart kan rita fantasirika och detaljrika bilder, utan att ha prövat sig fram, kan barnet inte heller delta i den skapande och kreativa leken utan att först ha prövat på lekens klotterfas (Folkman & Svedin, 2003).

Enligt Sandberg (2002) är samspel i lek ett problem för många barn i svårigheter. Bristen på föreställningsförmågan gör att barnet får svårt att minnas långa sekvenser och att minnas överhuvudtaget vad det varit med om. En intervjuperson nämner att det är viktigt att värna om leken för de andra barnen också att det inte alltid går att vara med i leken samt att vara nära det barn som behöver stöd. Jag tolkar det som att hon vill både värna om barnet i behov av stöd och värna om de andra barnens lek.

56 Litteraturen (Sandén, 2005) menar att lekarbete är en metod som bygger på lek i närvaro av en utbildad intresserad vuxen. Metoden har visat sig hjälpa barn i behov av särskilt stöd, till exempel barn med koncentrationssvårigheter, otrygga barn, barn med negativ självuppfattning och barn som sörjer. Författaren framhåller att i lekarbete är utgångsläget barnets egen kompetens. Sandén framhåller att resultaten av åratals forskning om lek och om barns framsteg stöder huvudtankarna i lekarbete.

Sandén skriver att i lekarbete uppmärksammas barnets duglighet och förutsättningar vilket har en positiv inverkan på barnets fortsatta utveckling. Numera talar vi om barn som har svårt att hålla kvar sin koncentration och barn som har svårigheter med kamratrelationer. Enda viset att få uppmärksamma barn är att uppmärksamma dem. Författaren menar att lekpedagogen kan vara en av de personer med vars hjälp barnet kan sortera de händelser som han/hon överhopats av.

Ingen av intervjupersonerna har hört talas om en specialpedagogisk metod som heter Lekarbete och vilken effekt den har på barn i behov av särskilt stöd. Vad detta kan bero på är svårt att säga men en anledning kan vara att man har hittat andra metoder och då letar man inte efter nya för att det tar tid att sätta sig in i nya arbetssätt. Jag tycker att det är viktigt att medvetandegöra förskoleledningen om denna utbildning samt belysa med forskningsrapporter hur viktig leken är för barns utveckling.

Litteraturen (Löfdahl, 2002 Tullgren, 2004) struktureras förskolan på många sätt efter kön. Flickor oftare än pojkar leker familjelekar eftersom den utgör normen på förskolan. Barnen som väljer att leka familj är flickor som uppmuntrats av pedagogerna och förstärks med inneslutande tekniker som samtidigt verkar utestängande på pojkar som väljer mer rörliga och skrämmande innehåll för sina lekar.

Detta stämmer till stor del överens med de intervjuade som tycker att det är en viss skillnad på flickors och pojkars lek. De nämner att flickorna är i dockis och pojkarna är i byggrummet. De intervjuade menar att pojkar är mer fysiska och leker vildare lekar än flickor. En orsak kan vara att gamla könsmönster finns kvar hos förskolepedagogerna. Speciellt en utav de