I detta avsnitt diskuteras studiens resultat i relation till tidigare forskning och sedan framförs en kortare konklusion om studien.
Studien undersöker pedagogers uppfattning och beskrivning av matematik och digitalisering i förskolan. Vidare undersöks även hur pedagogerna utformar verksamheten och aktiviteter för att möta dessa ämnen, både generellt och i kombination med varandra. För att dessa ämnen ska kunna implementeras generellt och tillsammans med varandra behöver pedagogerna en uppfattning och en relation till vad matematik är och vad digitalisering är. Resultatet indikerar på enhetliga uppfattningar om matematik och digitalisering, däremot realiseras detta på varierande sätt.
I arbetet med matematiska kunskaper belyser studien hur språket kan ses som en central del i förutsättningarna att utveckla matematik. Matematik uppfattas vara allt från begrepp till att matematik förekommer i alla vardagliga aktiviteter i förskolan. Tidigare forskning som studien utgår från beskriver att pedagoger behöver finnas som stöd och utmana barnen vidare i matematik, för att deras matematiska kunskaper ska utvecklas (Özçakir et al., 2019, s. 117). Detta kan exempelvis ske med hjälp av verbalt språk. Özçakir et al.:s studie redogör att pedagoger i förskolan behöver variera undervisningsinnehållet i matematiska aktiviteter (2019, s. 118). I relation till detta visar vår studie att matematiska begrepp synliggörs genom spontana- och planerade aktiviteter samt i rutinaktiviteter. Pedagogen beskrivs då finnas som stöd för att utmana barnen vidare. En viktig faktor blir att matematiska begrepp synliggörs och realiseras vid upprepade tillfällen och på olika sätt. Till detta blir konkret material ett verktyg för pedagogerna att på ett tydligt sätt visa och illustrera matematiska begrepp.
Denna studie redogör även pedagogers uppfattningar av digitalisering, som berör allt från olika digitala verktyg till digitalisering ur ett samhällsperspektiv. Vangsnes et al. och Palmérs studier beskriver att digitalisering ska inkluderas som en naturlig del i den redan etablerade verksamheten i förskolan och är en viktig faktor i ett digitalt samhälle (2012, s.
37
1138; 2017, s. 76). För att digitala verktyg ska inkluderas i verksamheten som ett pedagogiskt verktyg, är pedagogens digitala kompetens och pedagogiska kompetens avgörande för hur de används i förskolan (Bourbour & Björklund, 2014, s. 12; Palmér, 2015, s. 378). Även vår studie visar på liknande resultat fast i benämningen av att pedagoger behöver en medveten hållning och att det ska finnas ett syfte med det digitala verktyget.
Vårt resultat redogör även för användningen av digitala verktyg med analogt material. Att arbeta med konkret material i kombination med digitala verktyg, visar vår studie används för att utveckla barns matematiska förmågor och digital kompetens. Även Özçakir et al.:s studie redovisar hur barnen utvecklade sina matematiska kunskaper när pedagogen drog paralleller mellan digitala geometriska former och analoga geometriska former (2019, s. 117). Till skillnad från Özçakir et al.:s studie som fokuserar på geometriska former, visar vår studie att det finns flera sätt att arbeta med matematiskt innehåll där barnen får möjlighet att möta både det digitala och analoga.
Tidigare forskning beskriver hur digitala verktyg som IWB, programmering, applikationer och datorspel kan stimulera barns utveckling i matematik på varierande sätt. Liknande resultat återspeglas i vår studie där pedagogerna beskriver och exemplifierar olika aktiviteter och situationer då matematik synliggörs med stöd av digitala verktyg. Palmérs studie redovisar hur programmering är ett, av flera sätt, för pedagoger att arbeta med matematik. Programmering ger barnen möjlighet att utveckla kunskaper om matematiska begrepp, spatialt tänkande och rumsuppfattning. Palmér refererar till Cross et al. som beskriver hur dessa matematiska förmågor påverkar senare matematiskt lärande (ref. i Palmér, 2017, s. 84). Även denna studie redovisar hur analog programmering och programmering med robotar är vanligt förekommande i förskolor för att kombinera digitala verktyg och matematik. Vidare redogör vår studie hur barnen får möjlighet att tillägna sig matematiska begrepp som antal och prepositioner på ett tydligt och konkret sätt, men även rumsuppfattning och problemlösning. Analog programmering och programmering med robotar möjliggör även för barnen att utveckla ett datalogiskt tänkande.
Denna studie redogör att lärplattan är ett vanligt digitalt verktyg som används i förskolan för att på olika sätt arbeta och synliggöra matematik. Oftast är applikationer det främsta sättet. Palmérs studie om användningen av applikationer i förskolan visar att applikationerna har ett digitalt innehåll, som mer eller mindre, kan påvisa ett matematiskt innehåll. Applikationens utformning påverkade även hur pedagogen agerande och pedagogens möjlighet att synliggöra matematiken genom dialog (2015, s. 375– 376). Liknande resultat pekar denna studie vid och beskriver att pedagoger behöver en medveten hållning och en förmåga att värdera applikationen i relation till ett pedagogiskt syfte, för att kunna realisera strävansmålen och utveckla barns lärande.
Läroplanen för förskolan formuleras på nationell nivå, s.k. formuleringsarena och framhäver riktlinjer som pedagoger i förskolan ska förhålla sig till. Förskolläraren och arbetslaget har tillsammans ett ansvar att utforma undervisning som möter dessa riktlinjer och strävansmål (Lpfö18, 2018, s. 7). Det innebär att strävansmålen om matematik och strävansmålen om digitalisering, ska realiseras i verksamheterna. Utifrån denna studie, kan vi dra slutsatsen att pedagogens ämneskompetens i matematik och pedagogens digitala kompetens är grundläggande för utformningen av en verksamhet som möter både matematik och digitalisering. Vi kan även dra slutsatsen att pedagogers uppfattningar av matematik och
38
digitala verktyg påverkar deras sätt att synliggöra och uppmärksamma ett matematiskt innehåll, realisering av detta i aktiviteter och hur dem kombinerar matematik och digitala verktyg.
Denna studie beskriver även hur pedagoger upplever olika utmaningar när de ska arbeta med matematiskt innehåll med stöd av digitala verktyg. Exempelvis beskrivs hur det matematiska innehållet försvinner när programmeringen med robotar blir för komplicerad eller hur applikationer på lärplattan genererar till tävlingsinriktning. Studien kan tolkas belysa hur dialog och interaktion om det matematiska innehållet inte framträder. I relation till detta illustrerar denna studie hur viktig och grundläggande pedagogens ämneskompetens och digitala kompetens blir. Bourbour och Björklund samt Vangsnes et al.:s studier, visar hur utformningen av det digitala verktyget och dess interaktiva karaktär, kan bli en utmaning för pedagogerna (2014, s. 11; 2012, s. 1146).
Konklusion
Syftet med studien var att undersöka pedagogers uppfattningar av matematik och digitala verktyg i förskolan. Vi ville även undersöka hur pedagogerna beskriver deras arbete med matematik och digitala verktyg, samt på vilket sätt dessa delar kombineras i aktiviteter. Studiens resultat beskriver att pedagogerna har en bred uppfattning av vad matematik är och vad digitalisering är. På varierande sätt exemplifierar pedagogerna hur dessa ämnen generellt och i kombination med varandra realiseras i aktiviteter och hur det kommer till uttryck i verksamheterna. Pedagogens relation till det matematiska innehållet och det digitala innehållet blir viktigt för att kunna kombinera och synliggöra dessa ämnen. De centrala begreppen i studien utgår från ett läroplansteoretiskt perspektiv och den didaktiska triangeln. Enligt vår vetskap finns det relativt lite studier om pedagogers uppfattning av matematik och digitala verktyg i förskolan. Vi vill att vår studie ska bidra till en större uppfattning av att digitala verktyg inte ska mätas eller begränsas, utan se de variationsrika och mångfacetterade möjligheter digitala verktyg har för barns lärande. Därför bidrar vår studie till ett forskningsfält och vi ser gärna fler studier som berör dessa ämnen kombinerat.
39