Diskussion och avslutande reflektioner 

Efter genomförd undersökning kan jag konstatera att mina frågeställningar har känts högst aktuella och det har varit givande och intressant att ta del av förskolechefernas tankar kring läroplanens nya kapitel kring utvärdering. Då förskolecheferna hade kommit olika långt i sitt implementeringsarbete med det nya kapitlet, är det sannolikt så att jag hade fått se lite

annorlunda resultat om jag hade genomfört mina intervjuer om ett halvår då förskolecheferna hade fått mer tid att implementera läroplanen i sin helhet. Effekterna av det nya kapitlet ”Uppföljning, utvärdering och utveckling” kommer sannolikt inte synas fullt ut förrän om flera år, då förändringsarbeten tar tid enligt Ahrenfelt (2001). Mina intervjufrågor har under intervjuerna lett till diskussion, eftertanke och reflektion och jag tror att mina intervjuer har bidragit till att sätta fokus på frågor som rör utvärdering och utveckling på de förskolor som jag har besökt.

Den slutsats jag drar av min undersökning är att det nya kapitlet kommer att leda till vissa förändringar i arbetet med kvalitet på de förskolor som jag har besökt. Lite mer på en del förskolor och lite mindre på någon annan. Samtliga förskolechefer menar att de har en god kommunal utvärderingsstruktur som kommer att användas även fortsättningsvis, men att det finns ett behov av att utvärdera mer systematiskt på avdelningsnivå. Det största behovet av förändrade rutiner tycks vara utvärderingar och utvecklingsarbete på just avdelningsnivå. Målet verkar vara att utvärderingarna kommer att ske oftare och mer skriftligt än tidigare på avdelningsnivå och att pedagogerna ska analysera resultaten i sin verksamhet i större

utsträckning. Fortfarande verkar det dock finnas viss osäkerhet kring hur man i praktiken kommer att tillämpa kravet på systematiskt kvalitetsarbete lokalt på varje förskola.

hur kapitlet ska tolkas. Förskolecheferna menar att den fortbildningsinsats som kommer att ske under våren i kommunen för förskollärare, förhoppningsvis kommer att ge större kunskap kring utvärdering och dokumentation runt om på förskolorna i kommunen.

Förskolecheferna i undersökningen vill möjliggöra en organisation som systematiskt och kontinuerligt utvärderar och analyserar arbetet i förskolan. Det uttrycks en vilja under intervjuerna att få till stånd en organisation som utvärderar skriftligen och med systematik på samtliga avdelningar. Under intervjuerna talas det om behovet av en enkel utvärderingsmall som kan användas i vardagen. Det man kan fråga sig är i fall det finns en risk att användandet av en enkel och standardiserad mall försvårar den djupa analys som skolverket (2010) och utbildningsdepartementet (2010) efterfrågar. Försvinner syftet att målmedvetet analysera verksamhetens resultat i vardagens ekorrhjul där allt ska hinnas med och förenklas och standardiseras? Eller är det rent av så som en av förskolecheferna befarar, att det finns en risk att de som är mest pedagogiskt utbildande (förskollärarna) kommer att arbeta mer och mer administrativt och att någon annan får utföra det arbete som förskollärarna planerar. Kommer det administrativa arbetet med att planera, dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla leda till att den personal som är bäst utbildad, och i alla fall teoretiskt är bäst lämpade att möta och bemöta barnet och dess vårdnadshavare inte är tillgänglig i barngruppen? Kvalitet i förskolan handlar ju om bemötandet, relationsskapandet och kommunikationen mellan barn, pedagoger och föräldrar enligt Sheridan, Pramling och Johansson (2009). Det kan å ena sidan tyckas svårt att både skapa, värna och vårda relationerna till barnen och föräldrarna om man som pedagog samtidigt förväntas planera, dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla verksamheten. Men å andra sidan så visar ju Ahlbergs (2001) forskning att utvärdering är nödvändig för att pedagogerna ska kunna möta alla barn på deras villkor och särskilt de barn som behöver särskilt stöd och tidiga interventioner på rätt sätt som Björck Åkesson (2009) förespråkar. En av förskolecheferna talade i intervjun om detta dilemma. Hon menade att pedagogerna i förskolan visst bedömer barn och att detta är nödvändigt för att alla barn ska få det stöd och den hjälp de behöver.

Här uppfattar jag att Nilholms (2007) dilemmaperspektiv blir synligt och tydliggör att det är en konst och ett hantverk att vara pedagog och kunna möta varje enskilt barn i barngruppen, utifrån dennes förutsättningar och behov och samtidigt utmana barnets/barngruppens tidigare kunskaper och uppmuntra till ett livslångt lärande och ge varje barn en självbild och en tro på sin förmåga som gör att varje barn är redo att utvecklas och lära mer i det utbildningssystem som tillhandahålls i Sverige idag.

När det gäller uppgiften att dokumentera varje enskilt barns utveckling och lärande så verkar förskolecheferna helt eniga om att de individuella utvecklingsplanerna bör tas bort och ersättas med pedagogisk dokumentation (portfolio). Det kan vara så att förskolechefernas medvetenhet kring riskerna med användandet av IUP, beror på att de tagit till sig av forskning och den kritik som bland annat Vallberg Roth (2010) har riktat mot dessa dokument i

förskolan. Samtliga förskolechefer talar i alla fall positivt om pedagogisk dokumentation (portfolio) och menar att detta verktyg för dokumentation leder till att både barn och föräldrar blir mer delaktiga i dokumentationen och i synliggörandet av barns utveckling och lärande, något som bekräftas i Bjervås (2011) undersökning. Det blir tydligt att förskoleverksamhet är en verksamhet som är beroende av kommunalpolitiska beslut, vilket också leder till att förändringar går långsamt. Förskolecheferna är överens om att IUP dokumentet bör bytas ut, men måste invänta ett politiskt beslut.

Den allmänna skoldebatten i dag är kritisk mot det ojämna skolsystemet och i UR:s

(utbildningsradions) programserie, ”Världens bästa skitskola” som sändes 1 december 2011 i SVT2 kallades skolan för ett orättvisst lotteri. Kvalitet, likvärdighet, tydliga mål och ramar och framför allt en höjd ambitionsnivå där pedagogers tro på barnet/eleven är den sanna och rätta vägen att gå skanderas emellanåt i skoldebatten där även förskolan igår. Är utvärdering den rätta vägen att gå för att öka likvärdigheten i svenskt utbildningssystem eller stjäl utvärdering tid och resurser från pedagogerna, när de borde lägga tid på det viktiga

relationsskapande arbetet med barnen? Uppfattningen att arbetet med uppföljning, utvärdering och utveckling är tidskrävande hördes i intervjusvaren. Möjligen kan man ifrågasätta hur effektivt det är att pedagoger och ledning inom förskolan blir bättre på att utvärdera och analysera sina resultat och om det verkligen leder till en likvärdig förskola över hela landet där verksamhetsutveckling är lika självklart på alla förskolor i landet. Skoldebatten i Sverige är och kommer sannolikt att var intensiv ett långt tag framöver och kraven på systematiskt kvalitetsarbete tycks vara en del av statens kontrollsystem för god kvalitet och likvärdighet och ett sätt att möta dem i skoldebatten som menar att likvärdigheten måste öka runt om i landet. Oavsett vilket måste barnen och barnens behov vara i fokus i samband med både planering, genomförande och utvärdering i förskolan och här har specialpedagogerna en viktig roll att spela.

7.2 Metoddiskussion 

Syftet med undersökningen var att ta reda på hur fem förskolechefer anser att det nya kapitlet ”Uppföljning, utvärdering och utveckling” i den reviderade läroplanen för förskolan (Lpfö-98 rev) ska tolkas och hur kapitlet kommer att påverka kvalitetsarbetet inom respektive förskola samt att undersöka hur specialpedagogens roll i samband med utvärdering kan se ut.

Kvalitativa intervjuer med hjälp av en intervjuguide har fungerat bra. Det som hade kunnat ge undersökningen högre reliabilitet hade varit att intervjua fler förskolechefer samt att intervjua förskollärare och specialpedagoger, men på grund av rådande tidsramar var det inte aktuellt. Det faktum att mina intervjuer genomfördes några månader efter att förskolans reviderade version börjat gälla kan ha påverkat mitt resultat. Förskolecheferna är mitt uppe i

implementeringsarbetet och har hunnit olika långt i denna process.