Dokumentation av varje enskilt barns lärande och utveckling och deras förändrade kunnande 

I Lpfö-98 reviderad står det att: För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras (s. 14). Det IUP dokument (individuell utvecklingsplan) som använts i aktuell kommun för att dokumentera barns utveckling har använts i flera år, men har varit föremål för diskussion de senaste åren. Enligt samtliga förskolecheferna finns det planer på att ta bort nuvarande dokument och ersätta det med en barnpärm där varje barns utveckling och lärande ska dokumenteras. Dora beskriver detta enligt följande:

”Vi har pratat om det i kommunen och hösten 2012 kanske det blir annorlunda. Så att det bara blir barnpärmen. Men det är ju politikerna som har velat haft den här. Ja är inte riktigt säker på att dom vet riktigt vad det innebär. För IUP är ändå, man ska ju titta på barnet, och äh det negativa också, det är lite svårt när man skriver ner det. Och man ska ju ändå skriva positiva saker.”

Anledningen till att man vill ta bort det nuvarande dokumentet tycks vara att det föreligger en risk att barnen beskrivs i ett bristperspektiv. Detta innebär att barnens utveckling beskrivs mestadels genom att personalen dokumenterar vad de behöver träna på och utveckla istället för att beskriva den kunskapsutveckling som har skett och de möjligheter till utveckling och lärande som finns. Britt beskriver sina tankar kring IUP på följande sätt:

”Så jag tror och hoppas innerligt att det kommer en vändpunkt genom den här hysterin med skrivandet inför samtal, (utvecklingssamtal) för jag upplever att det inte har varit ett levande material, alltså IUP, som jag känner det, att det varit hysteri inför samtalen att skriva ner en massa och har man då inte dokumenterat innan mycket, som man kan ta med som underlag till samtal, då är det svårt!”

Ann uttrycker sig på följande sätt när det gäller sina tankar kring IUP:

”Om man inte är väldigt duktig på att uttrycka sig i skrift finns det stora risker att man bedömer barnen, deras färdigheter helt enkelt. Att det blir typ: kan inte, har svårt för...istället för att se vilka behov man behöver jobba med.”

Catrin uttrycker liknande tankar genom att säga:

”Jag tänker ju först att vi måste ta bort IUP för dom är ju inte så bra. Dom fokuserar ju inte på förskolan ska erbjuda, även om man kan formulera det så, det blir väldigt barninriktat.”

Dessa citat representerar samtlig intervjupersoners tankar kring att dokumentera enskilda barns utveckling och förändrade kunnande. Cheferna vill överlag ta bort IUP dokumenten då det innebär för stora risker att barnen beskrivs på ett sätt som kanske inte barnen hade velat. Flera av informanterna funderar exempelvis kring det etiska i att skriva kring barns

toalettbesök eller huruvida de behöver träna på olika saker. Förskolecheferna beskriver den barnpärm som ska börja användas i kommunen som ett bättre verktyg för dokumentation och synliggörande av barns ändrade kunnande. Teckningar och alster, foton och skrivna

anteckningar med mera, ska utgöra grunden för att beskriva varje enskilt barns utveckling. Under samtalen står det klart att många avdelningar redan infört pedagogisk dokumentation (portfolio) för att synliggöra barns lärande och utveckling, men inte alla. En tydlig

uppfattning i undersökningsmaterialet är att det finns stora fördelar med detta

dokumentationsverktyg jämfört med IUP. De nämner att det blir lättare att föra en dialog med både barnet och föräldrarna för att synliggöra den utveckling som skett.

Under intervjuerna kommer jag in på att personalen i förskolan inte ska ge betyg eller

omdömen till barnen i förskolan och att det i förskolans läroplan enbart finns strävansmål. De flesta informanter uttrycker att det är bra att förskolan enbart har strävansmål och de flesta av dem ser inga problem med att utvärdera dessa mål.

En av förskolecheferna, Catrin, uttrycker dock att det finns dilemman med läroplanens formuleringar avseende bedömningar av barn och hon uttrycker sig på följande sätt:

”Jag tror att vi måste ändra synsättet lite, det är ju faktiskt vad vi erbjuder och inte vad barnet ska kunna.” I: Att man utvärderar vad vår verksamhet erbjuder? ”Ja precis. Men sen gör man ju en bedömning ändå. Hur vi än vänder och vrider på det så gör ju ändå pedagogen bedömningar av barns lärande. Det är ju en bedömning i sig. Det här med bedömning och sånt, är ju nästan ordvrängeri ibland.”

”Sen står det ju också i läroplanen att du ska erbjuda barn i behov av särskilt stöd, det stöd de behöver, för att alla ska få det dom behöver för sin utveckling, eller vad det står. Då måste du göra en bedömning! För annars vet du inte i fall barnet är i behov av stöd eller inte. Läroplanen håller inte fullt ut faktiskt.”

Catrin menar vidare att forskning har visat att barn i behov av särskilt stöd, är i behov av tidiga insatser för att undvika större problem längre fram och då är det nödvändigt att personalen i förskolan gör bedömningar av barnens kunskaper och kompetenser. Även

förskolechef Ann och Britt är inne på att barn i behov av särskilt stöd behöver bedömas för att rätt stöd ska kunna sättas in. Under flera av intervjuerna förs också samtal kring huruvida det finns vissa outtalade uppnåendemål i förskolan. Flera av cheferna menar att skolan har vissa förväntningar på förskolebarnens förkunskaper, något som de menar att många pedagoger inom förskolan har i åtanke i sitt arbete med barnen.

5.2.4 Utvärdering och utveckling av förskolans verksamhet bör knytas an till forskning