Behov av att systematisera och utvärdera skriftligt i ett enkelt system En vanligt förekommande uppfattning i materialet är att utvärderingar

förskoleverksamheten har till syfte att identifiera utvecklingsområden som behöver förbättras. Den övergripande kommunala utvärderingsstruktur som används för att utvärdera

kommunens förskolor och som tidigare mynnade ut i en kvalitetsredovisning kommer som tidigare nämnts att finnas kvar, något som samtliga informanter verkar tycka är bra. På två av förskolorna har förskolecheferna tillsammans med personalen utarbetat egna lokala

utvärderingsmallar med syftet att underlätta arbetet med uppföljning, utvärdering och

utveckling på respektive avdelning. Mallarna innehåller rubriker som mål, processer, resultat, utvärdering och strategier för att komma vidare. De chefer som hade börjat implementera dessa utvärderingsmallar uttryckte att arbetet inte var klart än och att de hade en bit kvar innan utvärderingarna skedde systematiskt i vardagen på alla avdelningar. Några avdelningar hade förankrat detta arbetssätt men inte alla. En uppfattning som hördes bland övriga

förskolor var att det fanns ett behov av att utarbeta en enkel utvärderingsmall som lätt kunde användas i det dagliga arbetet och i samband med respektive avdelnings veckoplanering. Flera av intervjupersonerna nämner att de uppmuntrar personalen att utvärdera varje vecka för sig. Något som Britt uttrycker på följande sätt:

”Först och främst uppmanar jag alla i personalen eller avdelningarna att de ska utvärdera varje vecka, när dom har sin planering. De första fem minuterna ska man alltid utvärdera föregående vecka.”

Emma uttrycker sig enligt följande:

”De dokumenterar jättemycket och har utvärderingar när de har sina planeringar. Hur gick det? Gick det bra? Så det gör dom ju här.” I: Sker det veckovis då? ”Ja det gör det.”

Trots att intervjupersonerna verkar uppmuntra personalen till att utvärdera varje vecka för sig, har inte alla cheferna full insyn i hur vida detta verkligen sker, även om någon enstaka har det. Det är när vi under intervjuerna samtalar kring avdelningarnas systematiska utvärderingar som informanterna ger uttryck för att det kommer att behöva ske förändringar. Flera av cheferna pratade om vikten av att göra lika på den egna förskolan, att hitta den röda tråden och se helheten i verksamheten. Ann och Catrin uttryckte att personal i förskolan är duktiga på att beskriva och dokumentera vad de gör i verksamheten, men att de är dåliga på att

analysera resultatet av sina utvärderingar. Att likvärdigheten när det gäller utvärdering mellan avdelningarna måste öka var en tydlig uppfattning och det uttrycktes att det fanns ett behov av ökade analyser i samband med utvärdering på avdelningarna. Förhoppningen var att all

personal skulle ta till sig de nya kraven i den reviderade läroplanen avseende utvärdering och utveckling. Catrin uttrycker sig på följande sätt:

”Vi i förskolan är jättebra på att beskriva vad vi gör av tradition och så är vi mindre bra på att analysera: Vad är det som är bra? Varför är det så bra? Vad har vi gjort då? Hur måste vi gå vidare? Vi är lite ovana. Jag tror att man har lyft in det (kapitlet om utvärdering, redaktörens anmärkning) för att det måste utvecklas.”

Ann uttrycker sig på följande sätt när hon beskriver behovet av analys i verksamheten:

”Jag tror att vi är väldigt duktiga på att beskriva våra processer, det vi jobbar med, det vi gör här och nu för barnen, oss själva, fortbildningar, här och nu men har ganska svårt att beskriva eller göra någon analys av, om det var det vi ville skulle hända. I: Du menar analysen?

”Ja den tror jag saknas, den har i alla fall min personal ganska svårt att hamna i.”

En tydlig tendens var att intervjupersonerna ansåg att det fanns ett behov av att utvärderingen på avdelningarna skulle vara skriftlig och att en utvärderingsmall skulle kunna tydliggöra arbetet med utvärdering för all personal. Catrin uttrycker följande:

”Men jag tror att det är väldigt mycket muntligt. Vi behöver bli bättre på att få en skriftlig systematisk, så att man kan se systematiskt och utvärdera. För det är en sak att prata än att göra det skriftligt. Man kommer inte ihåg. Men vi är inte där än…”

Dora säger så här om personalens avdelningsplaneringar:

”De har alltid pratat när de sitter och planerar och pratat om hur de ska gå vidare, men dom har aldrig skrivit ner det tidigare, utan de har bara diskuterat.”

Under intervjuerna diskuterades huruvida nuvarande utvärderingsmetoder leder till

verksamhetsutveckling och här går uppfattningarna isär något. Det uttrycks att det är svårt att se utveckling på kort tid och att det är olika på olika avdelningar hur duktiga man är på att utvärdera. Catrin är kritisk till nuvarande utvärderingsmetoder och vill ha ett system som

leder till verksamhetsutveckling, något som hon inte anser att det gör idag och detta uttrycker hon på följande sätt:

”Vi måste ju använda det (utvärdering) som ett verktyg, det är ju då det händer någonting. Det har ju varit lite så där att, nu skriver vi en redovisning och så kopierar vi över allting som har varit förra året och då kan man ju lika bra strunta i det! (Skratt) Det är ju ingenting! Då blir det ju bara en pappersgrej!”

Tidsaspekten i samband med utvärdering är en sak som Ann och Catrin tog upp och Ann problematiserar det enligt följande:

”Sen är det ju det här med….värdet av att utvärdera hela tiden. En utvärdering tar ju ganska lång tid. Då skulle jag hellre se ett system som är smidigt att jobba med hela tiden systematiskt. Det vill ju läroplanen i och för sig.”

En uppfattning som tydliggörs av informanterna är att det nya kapitlet kring uppföljning, utvärdering och utveckling tydliggör förskolans uppdrag och Emma menar att det nya kapitlet i läroplanen ger henne större möjlighet att vara tydlig med sina förväntningar gentemot

personalen och uttrycker följande:

”Jag kan också lättare gå till pedagogen som har ansvar, eller huvudansvaret och tala om att det här har ni inte följt upp, och varför? För mig ger detta också mer tydlighet.” ”Nu är det mer riktat och jag tror att de (personalen) tar det ännu mer på allvar.”

Ann tar upp en farhåga som övriga intervjupersoner inte nämner, och det är en rädsla för att förskollärarna som har ett särskilt ansvar för att verksamheten i sin helhet dokumenteras och utvärderas ska arbeta ännu mer administrativt och mindre i barngrupp än i dagsläget.

”Jag har en rädsla för att dom som är pedagogiskt utbildade, som ska vara bäst på att kunna se och ta hand om barns behov kommer att gå ifrån och jobba administrativt den mesta delen av sin tjänst. Och så är det någon annan som gör det dom tänker. Jag är lite rädd för det.”